Posts Tagged ‘ Socialstyrelsen

Kritiken mot FC är ytlig och saknar trovärdighet

♦ ♦ ♦ Misstron mot FC-metoden (som vi beskrivit här och här) är utbredd. En rad svenska och internationella organisationer uttrycker tveksamhet eller rent avståndstagande, inklusive Sahlgrenska. En typisk representant för denna skepticism skriver:

»Det är sorgligt att FC fortsätter att överleva trots den överväldigande vetenskapliga bevis för att det inte är en legitim metod för kommunikation, utan snarare en utarbetad övning i självbedrägeri. Det är ett bra exempel på hur kraftfull och subtil självbedrägeri kan vara, och även om de sätt på vilka vetenskapliga bevis kan manipuleras för att ge ett önskat resultat.«

Subtiliteten i metoden – som det tar tid att lära sig, och möjligheten för oseriösa att ”fuska” – är det kritikerna riktar in sig på. För även om stödpersonen är ärligt syftande, menar man, kan vederbörande inte märka sin omedvetna styrning. Även Ingrid Liljeroth, auktoriteten inom FC-metoden, förstår skeptikerna:

»Det är tillåtet att vara tvivlande. Det tror jag nästan alla har varit, även FC-skrivare. För min del vände det först när jag verkligen upplevde i verkligheten vad det handlade om och fick kontakt med FC-skrivare.«

För Alicia Hamberg är det solklart – hon anser metoden vara ”ren bullshit”. Hos henne finns ingen tvekan. Autisten Erik Osikas budskap om sin tidigare inkarnation är inte hans – utan hans mammas. Och detta menar hon visar på den roll FC fått inom antroposofiska kretsar:

»Det är inte antroposofin som tjänar autisterna här, utan de som tjänar antroposofin. De lanseras som högre vetande och bekräftar antroposofiska sanningar. Om autister verkligen vore högre vetande — i andlig mening — skulle antroposofer ha skaffat sig tillgång till en kommunikationskanal till högre världar. Det är annars inte helt lätt, ens för antroposofer, att upprätta sådana förbindelser.«

Och hon är skoningslös i sin karakteristik av en förmodad antroposofisk inbillskhet:

»Ett budskap som kommer från ett förment högre vetande är oantastligt — och ännu fiffigare är det om personen är funktionshindrad och därmed samtidigt kan befinna sig i kategorin av personer med outgrundlig och mystiskt härledd kunskap (som inte kan konfronteras med direkta frågor, då de inte kan kommunicera) och i kategorin som det är synd om (och som man därför bör lämna i fred, och inte vara ‘taskig’ och ifrågasättande mot). Rent krasst är det en perfekt situation för den helt normale vuxne som känner att omvärlden kanske inte helt respekterar hans eller hennes budskap. Budskapet får iklä sig en annan aura.«

Så krasst kan man se på FC – och antroposofiska strävanden. Det är bara ruffel och båg, för att inte säga rent klandervärt: ”det är fel att utnyttja en annan, försvarslös människas namn och psykiatriska tillstånd för att framföra tankar som inte är hans eller hennes egna”, som Alicia summerar sitt synsätt. Vetenskap-och-Folkbildning-VoFOch det blir inte bättre när man lyssnar på skeptikerorganisationen Vetenskap & folkbildning. (NewsVoice utsåg 2011 föreningen till Årets Förvillare, se bilden. Vetenskap & folkbildning har gjort sig känd för sina försök att sabotera rykten för individer och organisationer som de anser har fel åsikter). Hos ”voffarna” finns ingen pardon med FC-metoden. Den hånas och skämtas med. Flera är direkt arga då de menar att autisterna är oskyldiga offer för stödpersonernas medvetna eller omedvetna önskedrömmar. Här ett exempel från en debatt på Facebook:

»Det är djupt tragiskt att religion och vetenskap sammanblandas på ovanstående vis. Att utnyttja sina barn som inte kan tala för sig själva för att sälja sin religion är fruktansvärt, medvetet eller ej. Skattemedel ska inte finansiera kränkande metoder som är svartlistade av den etablerade vetenskapen. (…) Det är möjligt att de som ovan försvarar FC har någon form av ursäkt som hindrar dem från att ta till sig hur smärtsamt fel de har och hur skamligt deras beteende är. (…) Att dessa människor kränker försvarslösa och sedan legitimerar det med hänvisning till sin religion är inte något jag vill ha med att göra. (…) Jag är bokstavligen helt yr av hur vansinnigt och upprörande detta är. Jag skriver min examensuppsats om negativa effekter av psykologisk behandling och FC bär en av de rödaste av varningsflaggor jag hittills stött på. Eftersom detta utövas med skattemedel borde det gå att initiera någon typ av juridisk intervention, kanske anmälan till socialstyrelsen.«

Personen som uttalat ovanstående strök tidigare inlägg som var ännu mer tvärsäkra och betydligt skarpare där han menade att de som försvarade FC-metoden ”borde skämmas”. Kanske han själv började skämmas, vem vet. Denna typ av brösttoner är inte ovanliga i en förening vars primära uppgift är att fungera som åsiktspolis. Grunden för Vetenskap & folkbildning är nämligen en ängslan att saker och ting inte är vetenskapligt korrekta. Hade de ett valspråk skulle det vara det finns inget värre än att bli lurad.

Efter att ha läst Liljeroths undersökning är det svårt att se att dessa kritiker har något på fötterna. Det är uppenbart att man talar mot bättre vetande. Man har inte läst rapporten, vilket märks i argumentationen som inskränker sig till påståenden om lärarens medvetna/omedvetna manipulation. Det noggranna arbete som utförts av flera lärare med 17 olika elever under lång tid ger knappast utrymme för det lurendrejeri voffarna förutsätter. Deras och Alicia Hambergs konspirationsteori saknar därför trovärdighet.

                                                                                                                   Johannes Ljungquist

Twingly BlogRank

FC-metoden ledde till en omfattande förändring i medvetenhet och identitet

♦ ♦ ♦ I avhandlingen FC-på tröskeln till en annan värld (se förra krönikan) skriver Ingrid Liljeroth att hennes team trodde att åtminstone en del av de sjutton eleverna med funktionsnedsättning kunde läsa trots att de inte lärt det i skolan. Det visade sig att alla kunde – men att en del inte förstod vad de läste. Genom FC-metoden började medvetenheten att utvecklas. En elev upptäckte något nytt hos sig själv när han skrev. Han kommenterade det: Vad hände med handen.

Ett annat tecken på utveckling är en elevs förändrade sätt att vara. Han hördes inte som annars utan blev tystare. Han kände sig mycket nöjd när han hade skrivit och bad om att få en guldstjärna. Efter kort tid blev han mycket lugnare. Personalen förstod honom bättre och han fick större förtroende för dem. Han insåg att han kunde förklara vad han ville genom att han hade fått ett verktyg i FC.

Med anledning av Socialstyrelsens avrådan att använda FC togs beslut att begränsa användandet av FC till de personer som redan börjat använda kommunikationsformen. En av de vuxna eleverna reagerade då med en spontan ilska som riktade sig mot ”de som inte tror på mig”. Eleven ville skriva till chefen. Ilskan var på sätt och vis produktiv för kommunikationen. Denna fas avlöstes av en period av icke-skrivande på cirka en vecka och därefter kom reflektioner över vad som kommer att bli i framtiden. Känslan av osäkerhet var stor. Han skrev: Får jag fortsätta att skriva? Vilket visade tvivel på stödpersonernas försäkran om att ”det ska vi visst”, som i sin tur tydde på en insikt om vem som bestämmer över vad i organisationen.

Utvecklingen av skrivandet fortsatte hos alla 17 elever som deltog i undersökningen. Vissa tog stora steg medan andra behövde mer tid för varje steg. Alla tar initiativ till att skriva och visar stort behov att uttrycka sina upplevelser. Det finns skillnader i vars och ens förmåga att överföra sina tankar i ord. En elev ville kommentera sina nya glasögon: grymmgsygga. Läraren frågade om hon menade ”grymt snygga” och hon nickade. Hon verkade nöjd och stolt efteråt. En annan elev ville helst skriva hela tiden och gick runt och visade det med sitt pekfinger för att alla skulle förstå vad som var viktigt för honom.

Det är lätt att förstå vad en elev vill säga. Ibland stavar han inte helt korrekt, t ex skriver han ”gette” = jätte. Genom att hans motorik är begränsad kan han trycka på två tangenter samtidigt, t ex ”ruwskigt rolivgrt”. Att det betyder ”ruskigt roligt” är inte att ta miste på. Dock kan det förekomma att han har ord som är svåra att förstå. Med frågor kan han då förklara vad de betyder. Ibland verkar det som om han inte riktigt vet vad han vill ta upp. En annan situation som kan hindra flyt i samtalet är att stödpersonen börjar tala om sådant han just då inte är intresserad av att diskutera. Båda sitter då i sina tankar och möts inte. När något intressant ämne kommer upp blir det flyt. En sådan process kan, när samma ämne återkommer, leda till att innehållet successivt fördjupas.

Det är viktigt att FC-skrivarna har mer än en stödperson för att kunna tala om olika frågor. Men det innebär också att det ibland kommer in t ex assistenter som ännu inte hunnit öva upp sitt stöd. Då behöver man under en period börja om och arbeta upp samarbetet mellan stödpersonen och FC-skrivaren. En elev upplevde det vid ett tillfälle. Han ville då inte fortsätta. Läraren frågade varför han inte ville skriva. Hans svar blev:

E: Hon kunde inte hålla, kunde inte, håller löst i min hand ju, kunde inte lite inte lite kunde inte lite okk undra om hon orkar hålla min hela tiden nu.
L: Vill du pröva igen?
E: Ja det kan vi pröva ju ju ju

Arbetet med FC hade effekter på FC-skrivarnas personliga utveckling. Deras relationer utvecklades och tydliggjordes och deras medvetenhet om den egna personen och omvärlden växte påtagligt. En elev reagerade på ett sätt som talade för att han var omedveten om vad han kunde. Det verkade som om hans tankar och hans ord ”tillhör skilda världar”. Han förstod inte vad ord handlade om. Det som nu hände var att han började bli medveten. Samtidigt var han motiverad och ville skriva vilket talade för att han själv också märkte att något höll på att uppenbaras för honom.

Utvecklingen hos vissa kunde över tid vara så påtagliga att man kunde tala om en ”annan personlighet”. På en fråga till en elev var han lärt sig läsa blev svaret ”genom att läsa tidningar”. Vid en musikquiz visade det sig att eleven hade stor kunskap om både låtar och artister – och han stavade rätt på både svenska och engelska. På frågan var han lärt sig engelska svarade han: ”I SKOLAN”.

Det som blev särskilt framträdande i den fenomenologiska analysen var att det skett en omfattande förändring framförallt i medvetenhet och identitet, skriver Ingrid Liljeroth. Båda områdena utgår från jaget som är den centrala strukturen i identiteten. Det innebär att FC betytt en fördjupad utveckling av FC-skrivarna som personer i relation till omvärlden. FC har därmed blivit ett redskap i individens hela utveckling och givit möjligheter för dem att bli delaktiga i samhället. Kommunikation och lärande blir den sammanhållande process som skapar förutsättningar för en fortsatt utveckling. Ingrid Liljeroth:

»Alla FC-skrivare i vårt projekt har utvecklats mycket och oftast på ett överraskande sätt. Särskilt viktigt för alla FC-skrivarna är att omvärlden får veta att de kan läsa och skriva och att de kan mer än man tidigare bedömt att de kan. Alla visar sig också välorienterade. De vet vad som händer runt omkring dem och kan redogöra för vad de själva varit med om. Det är tydligt att det handlar om en komplex process som kräver mycket både av skrivarna och stödpersonerna. Även t ex föräldrar och syskon påverkas och kommer in i en ny livssituation.«

Rapporten med sina otaliga dialoger och iakttagelser – varav vi här endast redovisat en bråkdel – har hög trovärdighet. Det är svårt att förstå kritiken, FC är uppenbarligen en metod som gör stor skillnad för en hårt prövad gruppering i vårt samhälle. Men långtifrån alla är övertygade. Om det ska vi tala om i nästa krönika.

                                                                                                                   Johannes Ljungquist

Twingly BlogRank