Varför är slumpteorin trovärdigare än avsiktsteorin då det gäller världens uppkomst?
♦ ♦ ♦ Det finns i grunden bara två teorier om tillvarons uppkomst. Antingen har allt uppstått genom en slump eller också har världen kommit till genom en avsikt. Slumpteorin är den dominerande tesen hos tidens moderna tänkare medan avsiktsteorin* omfattas av alla religioner och anhängare av andliga världsåskådningar.
Avsiktsteoretikerna har en rad sinsemellan olika förklaringsmodeller beroende på vilken religiös eller andligt orienterad uppfattning man har – men gemensamt är övertygelsen att det finns en avsikt bakom världens uppkomst och utveckling.
Slumpteoretikerna är däremot ense om bara en förklaringsmodell. Eftersom grunden till världens uppkomst är för komplicerad att genomskåda väljer man den enkla lösningen och säger att det är tillfälligheter. Om detta är alla överens. Det kan tyckas vara en generande enkel teori, kanske mer en avsaknad av teori. Och denna brist på kunskap man kallar slump har upphöjts till sanning. Man vet inte varför det smällde till för 15 miljarder år sen, bara att det gjorde det. Det ofullständiga begreppet slump används egentligen som substitut för ett mer exakt begrepp för okänd orsak.
Antagandet att slumpen är lika med en okänd orsak har med tiden kommit att uppfattas som att slumpen är lika med orsaken. Slumpen som skapande princip alltså. Man kan också säga att tron på slumpen är att inte ha någon uppfattning alls om skapelsen. Eller också att det är ett oavsiktligt erkännande av en avsikt.
Det går inte att bevisa vilken av dessa två teorier som är den ”riktiga”. Avsiktsteorin behandlas ytterst sällan som enskild teori, för det mesta skyms den av religiösa synsätt som är lätta att avfärda. Och slumpteorin ifrågasätts aldrig, varför dess svaghet sällan kommer i dagen. Vilket är synd, för teorin är vid närmare eftertanke märklig. En nobelpristagare har sagt: ”Att världen och människan skulle ha kommit till av en slump, är lika otroligt som att ett stort uppslagsverk skulle ha kommit till genom en explosion i ett tryckeri.”
Misstanken att slumpbegreppet i sig innefattar en avsikt ligger inte långt borta. För om man inte vet varför saker och ting händer kan man heller inte utesluta en avsikt. Varför skulle bristen på avsikt vara mer trovärdig än avsikten?
Slumpteoretikerna måste i så fall förklara hur det är möjligt att avsiktslösheten kan åstadkomma ordning. Det rimliga antagandet skulle ju annars vara att slumpartade skeenden skulle skapa kaos. Oordning. Om existensen är ett resultat av en avsiktslös slump – hur kan då regelbundenheter finnas? Hur kan ur ett kaos en lagbunden ordning uppstå? Av sig själv? Talar inte detta emot all logik? Borde inte slumpteorin i sin konsekvens istället innebära ett formlöst kaos?
Och inte minst – hur kan ett så ytterligt komplicerat system som människan ha kommit till på de premisserna? Darwins evolutionstanke att organismer förändras över tid är svår att motsäga, men den ignorerar frågan om hur de upprätthålls. Hur kommer det sig att arterna behåller sin grundegenart? Och varför finns det så många i grunden olika när alla förutsätts ursprungligen ha kommit från amöbaliknande organismer i havet?
Ursäkta min monumentalt naiva fråga: Har slumpteoretikerna verkligen tänkt igenom sin slumpteori till slutet? Inser de implikationerna? Eller är slumpteorin bara ett uttryck för ett slappt tänkande som bara existerar för att det råder en vetenskaplig konsensus om att det är för svårt att hitta ett trovärdigt alternativ?
Man famlar efter gångbara förhållningssätt här. Debatten om Gud finns eller inte känns meningslös – religionens roll blandar bara bort korten med formfrågor – när grundfrågan ändå kokar ned till är tillvaron avsiktsstyrd eller ej?
Jag tror den är det. Slumpteorin är för flummig.
Johannes Ljungquist
*Begreppet avsiktsteori existerar inte. Det har skapats här för att tydliggöra ett resonemang.