Materialisternas ansträngda bortförklaringar av nära döden-upplevelser
Hjärnkirurgen Eben Alexanders nära dödenupplevelse har vi tidigare berättat om här. Nyligen (8 oktober) offentliggjorde han berättelsen i en artikel i Newsweek inför utgåvan av sin bok Proof of Heaven. A Neurosurgion´s Journey into the Afterlife som skall ges ut i slutet på oktober. Andra tidningar har kommenterat detta, bland andra DN.
Det är inte förvånande att en sån spektakulär publicering möter motstånd. Och Sam Harris som på sin blogg säger sig vilja ”sprida vetenskap och sekulära värderingar” är ett gott exempel på detta. I sin kommentar poängterar han att han inte tvivlar att Alexander haft de upplevelser han talar om. Men han avvisar Alexanders anspråk på att ha hittat en för alla giltig världsförklaring.
Harris har en rad invändningar. Och redan från början har hans kommentarer en sarkastisk ton: Artikeln i Newsweek ”är att betrakta som en fornlämning som kommer att blamera oss inför kommande generationer”. Han menar att Newsweek visar ”journalistikens intellektuella konkurs” och hoppas att ”våra efterlevande förstår att åtminstone en del av oss rodnade”. Han ifrågasätter Alexanders påstående att han hade upplevelsen då hjärnbarken var ”avstängd” – eftersom den sedermera uppenbarligen fungerade (!). Han tvivlar på att Alexander ”är uppdaterad på de senaste vetenskapliga rönen” och kan till och med tänka sig att Alexanders upplevelse förorsakats av DMT, en sinnesvidgande narkotisk substans som kan ge liknande upplevelser.
Bortförklaringarna blir alltmer ansträngda. Detta plus den hånfulla tonen som numera är standard då NDU kommenteras från materialistiskt håll, ger intryck av desperation. Det måste kännas ansträngande för materialisterna med denna flodvåg av miljoner NDU där deras tolkningsföreträde inte längre är lika självklart.
Diskussionen mellan dessa båda verklighetsuppfattningar är inte kompatibla. Materialisterna angriper spiritualisterna* för att de tror på en existens bortom naturlagarna, och spiritualisterna kritiserar materialisterna för att de inte kan se utanför boxen. Viktigt att påpeka är att spiritualisterna inte förnekar materialisternas värld – den ingår ju som en mycket väsentlig del av deras utvidgade verklighetsuppfattning.
Men detta verkar inte materialisterna ha förstått. För de argumenterar som om spiritualisterna inte tror på den materiella verkligheten. Vilket de naturligtvis gör. Bristen på respekt då de omöjligförklarar spiritualisternas uppfattning som svärmisk gör att diskussionen aldrig blir fruktbar. Den är lika poänglös som mellan politiska höger- och vänsterpartier. Det rimliga vore ju att ta Eben Alexanders verklighetsupplevelse på allvar. Varför skulle han ljuga? Varför skulle han hitta på? Han riskerar ju sitt goda rykte.
Som synes kan materialisterna numer sträcka sig så långt att de som haft en NDU inte längre anses vara förvirrade, att de drömt eller rätt och slätt ljuger. De tror på upplevelsen, kan till och med respektera den. Men de kan absolut inte godkänna slutsatser som att kroppsfritt medvetande existerar. Det är hjärnan som tänker, även om den bevisligen är ur funktion. Den himmelska musiken och alla upplevelser av en andlig värld som gör ett sånt livsavgörande intryck anser de bara vara ett obegripligt spratt av en livlös hjärna.
Att byta världsbild görs naturligtvis inte på en kafferast, men man kunde vänta sig att tänkande människor ändå skulle känna en viss osäkerhet inför den världsförklaring som genom NDU-fenomenet blir allt vanligare. Istället håller man envist fast vid en tankestalinism lika orubblig som Bagdad Bobs som var övertygad att Saddam Hussein skulle segra mot USA. Antagligen skulle det inte spela någon roll om större delen av jordens befolkning hade haft en nära dödenupplevelse. Materialisterna är motståndare till en andlig världsförklaring rent principiellt.
Jag tycker Eben Alexanders berättelses trovärdighet är odiskutabel. Och att miljoner har liknande upplevelser tycker jag stärker en teoribildning om andliga orsakssammanhang bakom världens existens. Men det duger inte för materialisterna. De vill ha bevis. Men det kommer de naturligtvis aldrig att få. En dimensions existens kan aldrig bevisas utifrån en annan dimensions parametrar.
Naturfolkens mytologiska verklighetsuppfattning ersattes av religionens dogmer – som i sin tur ersattes av en sekulär uppfattning grundad i en vetenskaplig världsbild. Denna blir i vår tid alltmer ifrågasatt av nära dödenupplevelsernas direkta erfarenhet av tillvarons andliga dimensioner. Detta skeende har historiska dimensioner.
*Begreppet spiritualist används här i betydelsen anhängare av en andligt orienterad världsförklaring. Skall inte förväxlas med begreppet spiritist som betecknar den som har övertygelsen att vi kan kontakta döda själar.