Nystartad tankesmedja försöker sammanfatta antroposofin
♦ ♦ ♦ Trogna läsare minns kanske Mummel i köns artikel för tre år sedan med förslag att Antroposofiska sällskapet skulle upprätta en tankesmedja centralt för den antroposofiska rörelsen i världen. Detta för att vitalisera en stagnerande rörelse och ånyo placera den in i samhällsdebatten. Uppdraget är inte orealistiskt. Det finns många skarpsinniga tänkare i den internationella rörelsen som skriver böcker och artiklar om antroposofin och sällskapet. Problemet är att detta aldrig lett till förändringsimpulser.
Förekomsten av en tankesmedja skulle därför ge mer tyngd då själva uppdraget i första hand skulle vara att ta fram idéer för en förnyelse av Sällskapet och Högskolan.
Och här finns saker att åtgärda, inte minst antroposofins och Antroposofiska sällskapets otydliga identitet som är ett gammalt problem. Egenarten måste bli tydligt formulerad så att antroposofin kan få en plats i människors föreställningsvärld och inte som nu uppfattas som svårbegriplig och vag. Detta är av stor vikt för den antroposofiska rörelsens representation i samhället.
En värdegrund borde också utarbetas för att ytterligare tydliggöra allmänna antroposofiska förhållningssätt. Det vikande medlemsantalet och den höga medlemsavgiften, vidareutveckling av Högskolan och en modernisering av grupparbetet är andra frågeställningar som anmäler sig.
Man kan tycka att dessa förslag är naiva i ett läge där få inom rörelsen ens uppfattat problemen, något som undertecknad snart insåg. Jag skulle därför i dagsläget inte hoppas på någon förändringsvilja, bristen på självsyn inom rörelsen är alltför uppenbar. Vilket inte hindrar att ett lovvärt initiativ sen en tid uppenbarat sig. Jag tänker på Trialog Tankesmedja.
Till skillnad från förslaget från tre år sedan som förutsatte en internationell bas är Trialog enbart en svensk angelägenhet. Och intentionen syftar knappast till en förnyelse, snarare till en konsolidering och sammanfattning av vad som redan uppnåtts. Men seriositeten går inte att ta miste på eftersom man utsett Pär Granstedt som ordförande. Med ett förflutet som högt uppsatt politiker inom centern (utrikespolitisk rådgivare till Karin Söder) har han erfarenhet av hur man omsätter idéer i praktisk handling.
Att ändamålet för Trialog är ”att erbjuda ett forum för idéutveckling och samtal om samhälle, vetenskap och kultur utifrån en tregrenad samhällsanalys” kan kännas gammaldags – Steiners tregreningsmodell var säkert relevant då den lanserades, men har efter snart hundra år alltmer fått karaktär av orealistisk utopi. Icke desto mindre verkar ambitionerna bitvis överraskande ambitiösa.
Även om innehållet i de hittills publicerade artiklarna på hemsidan innehåller både högt och lågt verkar tyngdpunkten ligga på kunskapsteoretiska betraktelser där Pär Granstedt inleder med en utmärkt sammanfattning av Rudolf Steiners kunskapsteori. Här finns fler bra formuleringar:
»Den antroposofiska uppfattningen ansluter till synsättet att
världens uppbyggnad och naturlagarna är uttryck för en intention som går
utöver sinnevärlden. Sinnevärlden präglas av naturlagar och kausalitet, men
människan är unik bland sinnevärldens företeelser genom att inte bara ha vad
man kan kalla en reaktiv utan också en kreativ, självständig och fri vilja.«
Även om tonen är modern dras intrycket ned av gamla obearbetade antroposofismer som ”andevetenskap” och ”den Fria Högskolan för Andevetenskap”, men annars är vissa sammanfattningar lysande:
»Enligt Steiners uppfattning står människan liksom andra
varelser i en utvecklingsprocess, en evolution. Inkarnationen är nödvändig för
att människan skall kunna göra vissa erfarenheter som förutsätter den
begränsning av upplevelseförmågan som inkarnationen medför. Begreppet
”livets skola” är konkret realitet i Steiners andliga evolutionslära.«
Den traditionella bristen på självsyn inom rörelsen korrigeras åtminstone på en punkt i det att Granstedt konstaterar att ”under de snart 90 år som gått sedan hans (Rudolf Steiners) död kan man inte tala om några vetenskapliga genombrott på detta (andevetenskapens) område”. Mer än så kanske man inte kan begära. Men han är noga med att understryka den grundläggande skillnaden mellan den gängse världsbilden och antroposofins:
»Till skillnad från den mekanistiska naturvetenskapliga hypotesen, som
förutsätter att den avancerade funktionaliteten i världsalltet ytterst beror på
slumpen, bygger den antroposofiska hypotesen på intention. För
naturvetenskapen är själva syftet att kartlägga och beskriva hur världen är
uppbyggd och fungerar. Utmaningen som antroposofin tar sig an är att genom
en bättre förståelse av ”hur” också närma sig en förståelse av ”varför”, d v s att
identifiera intentionen och meningen i världsutvecklingen.«
Granstedts uppsats – som utgör ett kapitel i en kommande bok – är det bästa jag sett på svenska i ämnet. Författarens bror – docenten i ekologiskt lantbruk Artur Granstedt – skriver om forskning i det levande, arkitekten Eleanor Hill Edwards presenterar professor emeritus Arthur Zajoncs kontemplativa forskning, och docenten i pedagogik Ingrid Liljeroth skriver om kunskapsteori och kunskapsbildning. För att nämna de tyngsta artiklarna.
Men frågan blir ändå vilken praktisk betydelse Trialogs ambitioner kommer att ha i samhällsdebatten. I synnerhet då man inte tagit tag i det mest grundläggande – en mer folkpedagogisk formulering av antroposofins identitet, intentioner och värdegrund. Hur kan en aldrig så skickligt formulerad kunskapsteori spela någon roll i dagens samhälle om man inte gör antroposofins egenart, syfte och positionering begriplig?
Johannes Ljungquist
