Weledas läkemedelstillverkning är en förlustverksamhet
Nummer 2 av Antroposofiska sällskapets medlemsblad Forum har som alltid ett ambitiöst anslag. Denna gång behandlas bland annat antroposofisk medicin i flera artiklar. Jackie Swartz menar i en intervju att man från officiellt håll ”inte riktigt hänger med” den integrativa antroposofiska medicinen. Han tar exemplet Martin Ingvar som 2007 utsågs till professor i integrativ medicin med 40 miljoner i forskningsanslag. Trots detta har nästan ingenting åstadkommits på området – inte helt oväntat när man satt vargen att vakta fåren.
Från en högt placerad källa inom Karolinska institutet har vi förstått att Ingvar innan utnämningen betraktades som lite av ett bekymmer på institutionen. Osher foundations miljoner kom därför som en skänk från ovan. Nu kunde han få en statusfylld professur inom ett område som institutet betraktade som harmlöst. Han fick en glansfylld position och den integrativa forskningen fick sin dödgrävare. En win-win-situation för Karolinska.
Detta sagt som en parentes. Författaren och psykiatern Peter Selgs artikel i numret är ett lysande exempel på något som förfinats under decennier inom den antroposofiska aristokratin – att skriva om ingenting på ett till synes initierat sätt. Här produceras obegripliga fraser (”amalgamera idéhistorien”), trycks på de rätta historiska knapparna genom att referera till Steiner – men utan att tillföra något av vikt.
Intressant var däremot uppgiften om krisen inom medicin- och kroppsvårdsföretaget Weleda. VD:n för svenska Weleda redogör för den centrala problematiken:
»Weledas läkemedelssortiment har vuxit och blivit omfattande. Mångfalden välkomnas inte av läkemedelsverken, där regelverken är strikt utformade och premierar storskalighet och volym på ett fåtal medel.«
Han har förståelse för kraven på analyser, studier och tillverkningskvalitet men efterlyser ett system som också fungerar för individbaserade läkemedel som tillverkas i små volymer:
»Vi har lämnat in flera medel för registrering till läkemedelsverket till en kostnad av hundratusentals kronor per medel, trots att försäljningen av dessa medel är relativt blygsam och kostnaden en investering som är svår att få tillbaka inom rimlig tid. Ett exempel på en sådan registrering är den tioprocentiga lavendeloljan. Denna produkt är numera läkemedelsklassad i Sverige. Det är en fantastiskt fin olja som man med fördel kan smörja sig med vid t ex orolig mage, men det är svårt att hitta särskilt många gemensamma nämnare med konventionella, kemiska läkemedel. Ändå lyder de i mångt och mycket under samma regelverk.«
Weledas läkemedelstillverkning har alltid givit ett underskott. Detta är knappast känt av motståndarna som harmset kräver att Weledas mediciner skall genomgå samma kostsamma tester som konventionell medicin eftersom man här förutsätter liknande miljardintäkter här som i vanlig medicinindustri. Men att Weleda överhuvudtaget har läkemedelstillverkning är för att deras framgångsrika hudvårdsprodukter hittills täckt förlusterna på medicinsidan. En registrering av alla läkemedel (ca 3 000) skulle driva företaget i konkurs.
Och den tätnande konkurrensen på kosmetikamarknaden sätter press på innovation och marknadsinvesteringar på hudvårdssidan. Detta ledde strax efter årsskiftet till en ekonomisk kris för Weleda. En rad åtgärder vidtogs så att den omedelbara krisen nu är avvärjd. Men:
»På svenska Weleda har vi vad gäller läkemedlen en högst osäker situation i och med att regeringen inte har förnyat det försäljningstillstånd som gick ut i februari 2011. Enligt uppgift arbetar regeringen med frågan, men framtidens inriktning är än så länge höljd i dunkel. Vad som än må komma hoppas vi att regeringen tar i beaktande det bidrag som antroposofisk vård ger och inte minst valfrihetsaspekten där man bör bejaka de få kvalitativa alternativ som finns idag.«
Det kvalitativa synsättet redogörs för i en annan artikel i numret av en av förgrundsfigurerna inom antroposofisk medicin, Ursula Flatters. Den är initierad och klargörande, även om läsningen ibland ger ger anledning misstänka att de beskrivna erfarenheterna till viss del är baserade på ideologiskt konstruerade intellektualismer. För så är det ju ofta i antroposofiska sammanhang.