Posts Tagged ‘ evighetsväsen

Den antroposofiska värdegrunden

Antroposofins grundläggande värderingar är inte desamma i dag som då de formulerades i början av förra seklet. För några år sedan gjordes därför ett första försök att formulera en värdegrund, publicerad i Forum för antroposofi. Den är ännu ofullständig och måste ständigt förändras för att vara ett sant uttryck för en gemensam plattform.

1. Andliga sammanhang är orsaken till den sinnliga världen, till allt som vi uppfattar med våra sinnen. De upprätthåller livet i alla enskildheter och ger tillvaron en överpersonlig mening.

2. Denna dimension är människans urhem eftersom hon i grunden är ett andligt evighetsväsen. Genom den fysiska inkarnationen blir människan en länk mellan den andliga och den fysiska världen samtidigt som hon är medskapare av historien.

3. Människans andliga ursprung visar sig tydligast i förmågan till självmedvetande, självreflektion och språk. Tänkandet är en andlig aktivitet.

4. Ur dessa förmågor uppstår möjligheten till frihet som tillsammans med självmedvetandet ger människan hennes unika ställning i evolutionen och ett övergripande ansvar för jordens utveckling.

5. Existensen av tankeförmågan ställer människan inför en rad uppgifter av moralisk, etisk och social karaktär. Vår frihet ger oss möjlighet att vara både destruktiva och konstruktiva. Antroposofins syfte är att ge människan verktyg att verka för en ansvarsmedveten utveckling inom alla livsområden.

6. För en sådan strävan krävs odling av ideal kring sannhet, godhet och skönhet. I den andan kan den enskilda människan i sitt inre arbeta med att utveckla förmågor som kompletterar hennes mer vardagliga sinneserfarenheter, förädlar hennes karaktär och ger henne självinsikt.

7. Människan är ett socialt väsen beroende av andra människor för sin personliga utveckling. Insikten om detta motiverar till medkänsla, solidaritet och respekt för demokratiska värden.

8. Människan skapar genom sina unika förmågor ständigt nya dimensioner av kultur, vilket kommer till uttryck inom konst, vetenskap, teknik, handel och andra områden av mänsklig samverkan. Detta gigantiska utvecklingsprojekt är ytterst förorsakat av den mänskliga tankeförmågan.

9. En antroposofisk samhällssyn vill stärka och utveckla det civila samhället, det vill säga de fria individuella och kulturella initiativ och värden som existerar vid sidan av politiska beslutsprocesser, näringsliv och handel.

10. Meningen med livet är att leva det. Jordelivet är ett uttryck för jagets strävan efter utveckling för sig själv och den ödeskrets av mänskliga relationer det är en del av.

11. Människans jag är odödligt. Den fysiska döden är en födelse in i den andliga världen där karma bearbetas inför nästa inkarnation.

12. Från en självklar men ofri relation till andliga väsen i tidernas början har människan under historiens gång utvecklat en allt större självständighet i sitt kunskapande om världen. De senaste århundradena har därför religionen i framför allt det europeiska livsrummet spelat en alltmer undanskymd roll. Den moderna tidens fokusering på utforskandet av materien är en konsekvens av denna fortgående medvetenhetsutveckling.

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Jordelivet – en kort stund i främmande land

Äldres ofta yttrade upplevelse av att känna sig unga trots skröpligt yttre trodde jag som ung var en gripande ursäkt för att fortfarande bli räknade med. Ett sätt att besvärja ålderdomen med låtsad normalitet. Jag höll god min, för jag upplevde äldre människor som en annan sort.

Nu vet jag bättre. Jag är nämligen oförändrat ung vid 65, en sanning som det alltmer karikerade kroppshöljet försöker beljuga. För själen är inte berörd av tidens gång, trots fjättringen till en åldrande yttre gestalt. De groteskt förändrade anletsdragen på nytagna foton är en skräckupplevelse för att det fysiska sönderfallet är så skilt från självbilden. Vemodet att se tiden till synes segra över tidlösheten. Att behöva vara med om något så hjärtskärande!

Förgänglighetstemat är en av de stora upplevelserna i inkarnationen. Mänskliga evighetsväsen i främmande land påtvingas en tro att de skall förgås – om de inte tar på allvar den subtila reminiscens av en tidlös tillvaro som anande dröjer sig kvar i det inre.

Den uppgivet sorgsna reaktionen inför åldrandet handlar inte om fåfänga. Det är en smärta över en i grunden främmande process man genomgår i slutet på jordelivet. Det är en sund reaktion. Vi har valt att genomgå detta liv med de villkor som ges, sen måste vi tillbaka. En kär vän sa en gång: Människan är ett evighetsväsen som behöver jordiska erfarenheter.

Man kom till denna värld för att vara medskapare av tiden. Som ung var man ett med tidsvågen. Som äldre är man präglad av de erfarenheter man gjorde då. Men man tappar alltmer anknytningen. De som kommer efter har helt andra uppgifter. Den nya generationen skapar en ny tidsvåg. Och världen går vidare.

Själv står man där på en sjunkande kontinent i tidshavet. Med allt färre referensramar gemensamma med de nya tidvattenvågor som slår in mot stranden. Med allt mindre samstämmighet med de nya själarna. Det självklart lätta flödet är borta. Uppgiften nu: att förhålla sig till en trots allt fascinerande period i livet and prepare for departure. Tillbaka till evigheten.

Blogg listad på Bloggtoppen.se