Handlar i första hand om saker som behöver sägas om den antroposofiska rörelsen, fenomen i tiden som islam, feminism och frågor kring existensen.

♦ ♦ ♦ I Norge har matbutikerna fortfarande söndagsstängt, vilket känns mer obekvämt än det låter. Den första tiden i vårt vackra grannland glöms lätt att lördagshandlandet också måste vara ett söndagshandlande. Så ibland står man där utanför en stängd butiksdörr med skägget i brevlådan.

Varför känns detta så avigt för en svensk? Norrmännen förstår inte problemet. Det är ju bara att planera, säger de lite retfullt moraliserande. Att vi kan glömma en så enkel sak. Och apropå söndagsöppet, vem vill jobba på söndagar tillägger de halvt anklagande. Ja studenter och andra som vill tjäna extrapengar, försöker vi – och handeln skulle ju tjäna mer. Men detta avvisas med att facket är emot söndagsöppet och att man alltid haft det så här och det är få som vill ändra på det. Så är det i Norge – man vet vad man har men inte vad man får.

Och som sagt, så har man alltid gjort.

Ska man köpa öl i butiken stöter man på nya problem. Förutom planeringen för söndagsstängt råder för ölinköp särskilda öppettider. På vardagar då butiken ofta är öppen till kl 23 måste man köpa ölet senast kl 20, tre obegripliga timmar tidigare. Vilket innebär att ölet måste stämplas in i kassan senast det klockslaget. Det duger inte att man bara plockar ölet från hyllan inom utsatt tid. Efter det magiska klockslaget stängs nämligen ölinköpen automatiskt av i kassaapparaten.

Så kommer man ångande i sista minuten måste man först springa och hämta ölet och betala det i kassan före det avgörande klockslaget, sen gå tillbaka och köpa maten. Och för sjutton inte glömma att visa upp ölkvittot då man går igenom kassan för andra gången, annars tar de ölen ifrån en. På lördagar är det en annan ordning som gäller – butiken stängs 21 men ölförsäljningen 18.

Men som sagt, det är bara att planera…

Det blir gärna lite omständligt i Norge. Man får lätt intrycket att en del bestämmelser har ett moraliserande syfte. Myndigheterna verkar inte tycka att undersåtarna skall ha det för lätt. De måste anstränga sig lite. Det kanske stärker karaktären med lite motstånd.

Är man lite om sig kan man finna enstaka butiker som är söndagsöppna, en inkonsekvens som i förstone förbryllar. Tills man får klart för sig att det är en kompromiss för de som inte lyckats planera. Myndigheterna visar här på en sorts empati, kan tyckas. MEN man vill ändå ge dessa människor ett nyp i örat genom att bestämma att butiksytan skall vara begränsad till hundra kvadratmeter. Så att de riktigt ska känna att deras söndagshandlande är fel. Egentligen. Myndigheternas moraliserande är en påtaglig realitet.

Konsekvensen för oss här på Tertnes, en förort till Bergen, är att vår butik på söndagar har större delen av butiksytan avspärrad så att försäljningsytan inte överstiger de stipulerade kvadratmetrarna. Det innebär ett ytterst begränsat sortiment där butikshyllorna är placerade så tätt att man inte kan stå två i bredd mellan dem. Då den som missat söndagsplaneringen i sin nöd anländer till butiken blir det därför köbildning.

Och då gäller följande. Du kan inte gå fram och tillbaka och plocka dina varor som vanligt. Du måste först ansluta i kön och under köns framåtskridande plocka de varor du vill komma åt. Det ska vara trångt, det ska vara obekvämt, de ska gå långsamt. Osmidigheten är satt i system. Jag plockar en representativ mening från en norrman på facebook som visar lite av inställningen:

»Jeg mener at på søndager og offentlige fridager bør man bruke tid med sine medmennesker og berike hverandres liv i stedet for å bruke penger. Samfunnet er kommersialisert nok som det er.«

Så det är bara att planera lite…

Det finns en lag antagen 1997 som reglerar söndagsöppna butiker i Norge. Den skapades av dåvarande familjeministern i arbeiderpartiet Sylvia Brustad. I folkmun kom dessa butiker kallas brustad-bua, ungefär brustad-bod på svenska. Man tänker osökt på att den tidigare svenska ministern Birgit Friggebo fick ge namn åt den nya småhusstandard hon lagstiftat om – friggeboden. Sedermera har Sylvia Brustad sagt att hon ångrat lagen och nu får jag höra att Fremskrittspartiet under året skall ordna så att Norge får söndagsöppet som resten av Europa.

Det känns knappast som en förhastad slutsats.

                                                                                                             Johannes Ljungquist