Var befinner sig antroposofin om 50 år?
♦ ♦ ♦ Var befinner sig antroposofin om 50 år? Frågeställningen uppstod nyligen i ett samtal med en god vän. Detta har visserligen varit ett favoritämne bland antroposofer på oräkneliga kurser, möten och sammankomster under åren. Men svaren har alltid präglats av önsketänkande. Hur borde framtidsscenariot se ut? Hur vill vi att det ska se ut om vi verkligen bjuder till?
Knappast ett analytiskt förhållningssätt. I vårt samtal ville vi för en gångs skull vara ärliga. Vad tror vi? Om man tittar på de senaste decennierna – vad är det vi ser?
Ja det är ju tydligt att antroposofins anspråk på en världsförklaring inte kunnat förankras i samhället. Detta är bara att konstatera. Världsåskådningen upplevs som främmande – omfattad av välmenande kufar. Lika lätt att se är att orsaken till detta huvudsakligen ligger i antroposofernas oförmåga att hantera sina folkpedagogiska uppgifter. Intentioner att tillgängliggöra antroposofin, göra den intressant för en bred allmänhet, saknas helt. Tvärtom slår man vakt om otillgängligheten i sin esoteriska värld. Bara den som anstränger sig får tillgång.
Även de praktiska utlöparna av den antroposofiska världsåskådningen har sett sina bästa dar. Den antroposofiska vågen är över. Och ledningen visar inte att man förstått detta, den saknar krismedvetande.
Jag vet inte hur många gånger jag under årens lopp hört uppgivna medlemmar säga ”man borde lägga ned Sällskapet” i den underförstådda meningen att man då skulle vara tvungen att ta tag i situationen. För frågan för många är ju om Sällskapet behövs idag. Så 2065 torde det för länge sen ha upphört att existera, sade vi oss.
Om inget oväntat sker.
Om en allt större del av medlemmarna upplever att sällskapet saknar relevans kan man anta att Antroposofiska sällskapet till slut faktiskt läggs ned. Då skulle ortodoxi och idélöshet följa med i graven, den rådande uppgivenheten försvinna och antroposoferna vara helt ställda på sig själva. I det läget finns två scenarier. Antingen är intresset för samverkansformer svagt och antroposofin lever vidare som enbart en personlig angelägenhet.
Eller också uppstår lokalt förankrade former för samverkan som småningom formulerar en gemensam grundhållning. Den rimliga utgångspunkten torde då vara insikten att låta det historiska arvet träda i bakgrunden till förmån för en mer framtidsinriktad antroposofi. Vad kunde man tänka sig vara det mest centrala för en sådan grupperings intentioner? Jag kan tänka mig tre frågeställningar.
- Vad är en modern antroposofi och vilka är uppgifterna för en antroposofisk rörelse?
- Positionera antroposofin i en nutida kontext och begripliggöra antroposofin för en bred allmänhet.
- Grundlägga en metodiskt utvecklad skolningsväg med en tydlig egenart.
Men, sade vi oss, det troligaste är att antroposofin 2065 är helt marginaliserad som världsåskådning. Enstaka waldorfskolor har överlevt som metodskolor, den antroposofiska medicinen har återgått till den underjordiska verksamheten den befann sig i förr och eurytmin utövas som den hobbyverksamhet för antroposofer den aldrig kunnat lämna. Den biodynamiska odlingsmetoden håller redan idag på att försvinna, helt överskuggad av den ekologiska odlingen. Den antroposofiska meditationen existerar knappast om 50 år eftersom den är svårfunnen, krävande och ofta resultatlös. Möjligen behåller läkepedagogiken ställningarna eftersom dess resultat är oavvisliga.
Människornas andliga behov kvarstår naturligtvis men antroposofin kommer inte längre uppfattas som ett svar på detta. 2065 kommer rörelsen troligtvis vara ersatt av mer folkpedagogiskt inriktade andliga sammanslutningar.
Johannes Ljungquist
Jag har översatt ett stycke (se nedan) ur min bok ”Weisheit wahrnehmen – Individuation und Kulmination der Anthroposophie” (tredition, 2014) som möjligen passar inn i ditt sammanhanget, Johannes. Mycket kunde kompletteras ur denna min synvinkel, då det som i sitatet framstår som hypotetiskt, i många avseenden redan är veklighet i de sammanhang jag färdas i – bl a i Tyskland.
Tyvärr upplever vi fortfarande ytterst lite av att antroposofer med andliga förmågor får träda fram och representera den allmänna antroposfiska rörelsen. Denna bakåtsträvande attityd håller nu långsamt på att ändras och jag tror att vi i de kommande åren kunde uppleva en uppblomstring av spirituell forskning inspirerad av Steiner och av nutida antropsofer som t ex Yeshayahu Ben-Aharon, Frank Burdich, Gundhild von Kries och Dorian Schmidt – bara för att nämna några få forskare på olika andliga fält – och antroposofisk nytänkande, när sådana ansatser mer och mer tas på allvar inom de etablerade ledarskapen i Antroposfiska Sällskapet och inom Högskolan för Antroposofi.
Och bara om denna acceptans och därur följande samarbete kommer tillstånd, kommer antroposfin om 50 år fortfarande att vara med i bilden om den spirituella utvecklingen i världen – annars inte. Därför är det mycke som står på spel just nu – och du är en av de få som har kastat skygglapparna gentemot allvaret kring antroposofins kris som är antroposfernas egen kris och inte omvärldens. T ex borde det väcka till eftertanke, varför interesset är så svagt för det nordiska mötet vid Goetheanum i sommar; i nuläget har det kommit ytterst få anmälningar!
«Steiners antroposofi som i själva verket tidigare fanns som den enda, är och måste förbli förbunden med hans namn, vilket han med eftertryck begärde. Varje gång vi använder termen ”antroposofi” och likställer med hans verk, måste hans namn därför kopplas parallellt för att särskilja hans slutsatser ifrå andra ”antroposofier” av andra antroposofer som levt senare. Antroposofibegreppet måste därför genomgå en omvandling om det skall användas problemlöst i dag.
Förmodligen kommer den omfattande, men ändå första antroposofin till Steiner länge att fortsätta inspirera till en mängd nya idéer och projekt – något som redan kan observeras i många länder utanför Europa, till exempel i Kina. Steiners antroposofi som en allmän samling av idéer, kommer allt mindre att kunna inspirera någon, om inte fler och fler människor förmår att komplettera den befintliga antroposofin med sin ur sig själva framkallade antroposofi. Sådan självupplevd visdom kommer att på grundval av en utvidgad spirituellt medvetande och en ny andlig forskning bära deras individuella ”stämpel”. En väsentlig uppgift för sådana aktiva, andligt forskande antroposofer vore både att bekräfta och att invända eller komplettera de resultat och slutsatser som Steiner förde fram. Dessa blir ofta missförstådda av allmänheten, eftersom det inte längre erkänns i vilken andlig och social miljö de utvecklades.
Det räcker att nämna de biodynamiska preparaten som ständigt nämns av kritiker som en dårskap, för att antyda problemet med att en kvalificerad bekräftelse av Steiner uppgifter och ytterligare forskning behövs för att en expansion och en utveckling av antroposofiskt inspirerade jordbruksmetoder skall bli möjlig. Att genom ny andlig forskning demonstrera den ideella bakgrunden och den praktiska användningen av preparaten, skulle vara en utmärkt global uppgift. Lika viktigt kommer det i framtiden att vara att visa att Steiners metodologiska uppgifter förmodligen bara har full giltighet inom de geografiska naturförhållandena i Europa och att lämpliga biodynamiska preparat för andra delar av världen måste framgå genom meditativ andlig forskning som måste utföras i förhållande till jorden, växterna, djuren som är hemmastadda där och de lokala naturväsendena.»
Mina tankar.
Antroposofins framtid beror på de enskilda individerna. Hur vi lyckas tygla vår egen så kallade dubbelgångare. Man måste vara herre i eget hus för att släppas över tröskeln av väktaren. Och antroposofins väsen är så nära förbundet med Kristus att utan det kristliga kommer inte antroposofin vidare såsom andlig rörelse. Det blir någonting annat.
Dubbelgångarproblematiken i ett nötskal:
”Det onda jag inte vill gör jag och inte det goda jag vill.”
Vad vi gör med varandra skriver in sig och avgör.
Mobbning i alla sammanhang skapar dålig karma och slår med kosmisk precision tillbaka.
”Varenda hårstrå på edra huvuden är räknade.”
Även ett folk behöver vara herre i sitt land. Den politiska överheten får inte frånhända folket rätten att bestämma över sin framtid, om det ska gå väl. Sveriges olycka beror mycket på vår oförmåga att genomskåda de slipade psykopaterna i tid; de som listigt manipulerar, förvirrar, vilseför så att ont blir gott och gott ont.
Svenskar har rykte om sig som ovanligt naiva och lättlurade, alltför godtrogna. Ulven i fårakläder får makt, Dr Jekyll och Mr Hyde vinner bestämmanderätt, släpps fram till samhällets höga poster, och lämnar elände och lidande efter sig åt andra att ta hand om.
Svenskarna är egentligen ett bedrövat folk. Förtvivlan bottenlös, vårt behov av tröst oändligt. Därför kastar vi glåpord och vassa stenar på varandra i ursinnigt raseri. I världens mest avkristnade land med tomma politiserade kyrkor uppstår gapande hål av nöd.
Rudolf Steiner visste att gigantiska utmaningar väntar framtidens människa. Han lade sin själ i antroposofin och gav oss ovärderlig kunskap. Men undrade hur vi skulle klara de prövningar vi nu står inför. Tidens allvar uppfordrar oss till att göra vårt allra bästa.
Esoteriken ligger öppen för alla och man förundras över hur få som bryr sig. Lite som att förmå den skadade fågelungen dricka det livsnödvändiga vattnet. Tillslut lyckas det!
Och som den dricker.
Det här med att vända sig till den breda allmänheten är extremt naivt
Hur kan man ens säga detta? Och vad menar man? Ska vi ge
Frihetens Filosofi till gunvor, 56 år , barnskötare i Falun? Är det vad
Du vill säga? Eller ska vi tvinga Per, 36 år, byggnadsarbetare från Hjo
Att äta biodynamiskt och lasera sitt radhus?
Eller ska pensionärerna på vitsippans äldreboende från idag få
Antroposofisk medicin i dosetten och undersköterskorna klä sig i
Gammelrosa bomull?
Den breda allmänheten? Vad är det du så gärna vill med dem? Vad
Är det du längtar efter att de ska bekräfta och uppfylla för behov?
Saknar du att tillhöra dem? Varför önskar du dem antroposofi som är
Det sista de önskar sig själva?
Det är märkligt, så märkligt. Och helt obegripligt. Var kom de där
Tankarna smygande ifrån? Vad var det för dröm om att antroposofin
Skulle bli nån slags svenskljummen allmännytta?
Gud bevare mig, i Kristi namn Amen
@Mio
Att antroposofin skulle förankras i tiden var en av Steiners största önskningar, det är inte mitt påfund. Och många andra antroposofer lever ännu i den förhoppningen. Min krönika var bara några funderingar kring detta.
Att åstadkomma en bred förankring i Sverige var Arne Klingborg den som lyckats bäst med i sitt Järna-koncept där en spännande miljögestaltning kunde uppskattas av alla och envar. Det är ett sånt brett grepp som jag menar inte har tagits efter honom. Vi är inte vuxna uppgiften.
Ja, den kommer att förankras i tiden, men
Bara genom spirituellt tänkande är detta möjligt.
Som Steiner sa i Ungdomskursen:
Läs Frihetens filosofi och lämna resten åt Gud.
Vad han menade var att när vi förändrar tänkandet
Kommer den visuella verkligheten att förändras som
En effekt av detta.
Att se vackra laserade miljöer kan ej göra
Någon till spirituell tänkare. Det kanske kan
Bidra till en viss förändring, men inte att
Förankra antroposofin i samhället.
Det är tänkandet vi måste jobba på i dag
Om förändring ska ske, och förankring.
Frågan är väl, som du nämt tidigare:
Finns det vägar att nå ut med detta eller är
Det upp till var och en?
Jag tror inte det finns genvägar utan bara att börja
Nu för den som har möjlighet. Och inte glömma
Att det finns många tänkare i världen idag som
Man också kan ta hjälp av. Men det
Spirituella tänkandet måste in, annars
Kommer inte den rätta utvecklingen äga rum.
Finns det människor till detta? Bland antroposofer,
På seminarierna, som inspirera till detta, finns
Det unga som har de rätta anlagen och
Förmågan att göra detta, då kommer världen
Att också förändras därefter.
@Mio
Och hur tycker du det gått hittills Mio?
Hej Johannes
Det känns som hela saken beror av vad man vill
Med hela saken. Några exempel på vad man kan vilja;
skapa vackra miljöer
Skapa en ny pedagogisk inriktning
Skapa en ny konstart
Få världen att odla mer biodynamiskt
Värna om de funktionshindrade i samhället
Skola sig esoteriskt
Upprätthålla antroposofiska sällskapet
Vara läkare och antroposofisk läkare
Och så tänker du dig Lisa ( kunde vara många)
Hon kommer till RSS 1997
Hon har läst en artikel om Ursula Flatters
För hennes mamma var inlagd på vidarkliniken
Hon hälsade på och tyckte det var fina hus
Hennes kompis gick på waldorf i Uppsala i
Sina första år
Hon har träffat en kille från Järna och nu vill hon
Flytta hit
Seminariet verkar vara en enkel lösning på
Bostadsfråga och ekonomi till en början
Hon söker Allmänna linjen och alla kommer ju in!
Efter fem år har ho gift sig med killen, jobbar på
Mikaelgården och har två små barn.
Har hon läst Steiner? Aldrig
Vet hon vad eurytmi är? Provat
Laserat hemma? I barnens rum kanske
Äter eko? Ja och allt annat gott
Efter ytterligare några år går hon med i sällskapet
För att hela killens familj är med…
Varför säger jag detta?
Därför att Lisa lika bra kunde ha flyttat
Till Örebro för att hennes kille bodde där,
Studerat på komvux och blivit kontorist.
Möblerat med boråstapeter
Bara köpt ekomjölk
Fått två småbarn
Etc etc
Förstår du vart jag vill komma?
Trodde väl det.
Lisa är inte ovanlig i s k antroposofiska
Sammanhang. Hennes barn får waldorf
Hon får ett behagligt liv i Järna
Vem kan klandra nån? Vi vill ju ha det bra.
Frågan är vad som skulle hänt om förhållnings-
Sättet var annorlunda. Kan man ens tänka så?
Kan man ställa höga krav
Precis som man gör om någon ska
Börja jobba i försäkringsbranschen?
Är antroposofi en hobbyverksamhet?
En dröm om en bättre värld?
Ett mediokert ingenting som bara är yta
En esoterisk högpresterande verksamhet?
Ja vad sjutton är det, vad har det varit hittills,
Vad är det ö h taget rimligt att det SKA bli
En gång?
Finns det något helhjärtat engagement?
Ska vi se verkligheten som den är och lägga ner
Eller finns det andra möjligheter?
Du har ju ställt frågorna, Johannes.
Men finns det kanske också ganska logiska
Svar på varför det blev som det blev?
Som vår Lisa aldrig kommer bry sig ett smack
Om…
Självklart bryr jag mig inte om
Huruvida Lisa o co bryr sig eller ej
Men frågan om antroposofin i samhället
Blir lite annorlunda i en värld utan
De fantastiska eldsjälarna
Och den har ju liksom inte mycket
Till framtid
Utan de som förmedlar den och aktivt tar
Emot den
Och nej, jag tycker inte förmedlingen
Var nån höjdare på 90 talet heller
Och nej
Det fanns inga eldsjälar
Det var vissa som trodde de var det
Men det var mest störande!
Det var väl egentligen för långt och kan sammanfattas
Med;
Det blir vad vi skapar av det
Men det visste väl alla redan..,