Handlar i första hand om saker som behöver sägas om den antroposofiska rörelsen, fenomen i tiden som islam, feminism och frågor kring existensen.

♦ ♦ ♦ Opinioner är ett uttryck för det sociala klimatet i ett land, men även av massmedias beskrivning av detta. Och den allmänna opinionen betecknar en hel befolknings inställning till en specifik fråga. En sådan fråga är invandringen, och den är starkt laddad i det här landet. Så stark att sansade människor agerar märkligt irrationellt, som nu senast då det gällde en annons i DN för en bok med statistik om invandringen i Sverige.

Denna annons åstadkom nämligen ett medialt oväsen. Journalister kastade sig över författarna som, trots att de inte tillhör något politiskt läger, ändå automatiskt betraktades som tillhörande Sverigedemokraterna. Även chefredaktören för DN fick sina fiskar varma. Han ställdes till svars både i pappersmedia, på webben och i tv på bästa sändningstid. Hur kunde han publicera en sån annons? Bloggar skrevs och motannonser knåpades ihop.

Pigge AB-krönikören Johan Hakelius hade svårt att förstå upprördheten. Han läste annonsen om och om igen, skakade på huvudet och summerade budskapet.

1. Sverige tar emot fler invandrare och asylsökande än grannländerna.
2. Invandrare och flyktingar som grupp har högre arbetslöshet och är mer bidragsberoende än genomsnittet.
3. Vi har börjat få problematiska förortsområden, precis som i resten av Europa.
4. Folk litar inte på journalister, särskilt när de behandlar invandring.

Han konstaterade förundrat att detta inte var några nyheter och att annonsen inte innehöll några lögner eller förtal. Tvärtom, det är så här det ser ut. Detta kan var och en ta del av i en offentlig rapport från Statistiska centralbyrån. Men få läser denna rapport, man förväntar sig nämligen att sånt här meddelas i media. Så är det ju alltid annars. Men kruxet är att media inte vågar ta i ämnet med tång. Här existerar beröringsskräck, eftersom det är Sverigedemokraternas inmutade område. Ingen anständig människa vågar därför debattera invandring i Sverige. I detta fall existerar ingen åsiktsfrihet.

Det var därför annonsen upplevdes som chockerande. För folk kände inte till dessa saker – de har censurerats bort av en hel journalistkår.

Då utländska vänner ber mig förklara denna beröringsskräck brukar jag säga att man måste förstå svenskars starkt upplevda känslor av solidaritet med lidande människor på flykt från svåra förhållanden i yttervärlden. Man vill därför välkomna dem hit. Man vi vill hjälpa dem. Man känner en stark moralisk impuls som inte tål något ifrågasättande. Inte en tillstymmelse. 

Därför väckte annonsen en sådan harm. För den bröt mot den outtalade regeln att invandringspolitiken inte får ifrågasättas. Inte ens diskuteras. Det ses som närmast omoraliskt. Den människa som gör det kan inte tas på allvar, han har diskvalificerat sig själv. Och detta gäller i hög grad journalister, vilket är fatalt då de riskerar sina jobb.

En som vill diskutera invandringspolitiken misstänks vara antingen främlingsfientlig, Sverigedemokrat eller rasist. För det mesta alltihop på en gång, förklarar jag för mina förvånade vänner. Och detta är en stor skam. Men hur kan det komma sig att man anser att myndigheternas beslut om kvoter skulle vara helt invändningsfria? Frågar de. Varför denna totala samstämmighet med myndighetsbeslut? Det måste vara ovanligt i ett land där kritiken mot regeringen tillhör vardagen. Johan Hakelius igen:

»Kan det då verkligen vara så stötande att argumentera för att reglera fram en något mindre ­invandring än den vi reglerat fram just i dag? Går den absoluta ­moraliska gränsen, av en lycklig slump, just här och nu?«

Det kan man fråga sig. Liksom hur det kan komma sig att en rapartist härförleden i en låt anser att man borde slå en namngiven politiker ”gul och blå och hissa upp honom i en flaggstång” och få både pris och ett folkligt stöd för detta. Det var ingen som kom på den befängda idén att istället avkräva honom en ursäkt. Den namngivna politikern var ju Sverigedemokrat.

Mina utländska vänner ler klentroget för att dölja att de inte förstår. Men de kommer nog i sinom tid att förstå – bara de får tid på sig. De sliter just nu med frågan.

                                                                                                                   Johannes Ljungquist