Intellektuell snobbism präglar det antroposofiska medlemsbladet
♦ ♦ ♦ ”Hur ska utvecklingen av antroposofin i dagens samhälle se ut?”, frågas i nya numret av Forum Antroposofi. Detta har varit den antroposofiska rörelsens tiotusenkronorsfråga ända sen starten för hundra år sedan. Och ännu väntar rörelsen på svaret. Men nu vill en medlem i Järna ta det från scratch igen. Trägen vinner. Den här gången gäller ansatsen ett ”mentorprogram” där man i grupp gemensamt skall komma fram till den efterlängtade lösningen:
»Hur står de antroposofiska initiativen och verksamheterna i relation till de allt mer regelstyrda och inskränkande direktiven från beslutsfattare? Vem kan och vill ta vid i de utstakade spåren i befintliga verksamheter burna av en antroposofisk världsåskådning?«
Frågor, frågor. Och de behöver naturligtvis ställas, för det ser inte så hoppfullt ut internt. Att Antroposofiska sällskapet har kommit på obestånd har antytts flera gånger här på Mummel i kön. Men aldrig har det väl varit mer tydligt än vid anblicken av senaste numret av Forum. Den snofsiga ansatsen med trådbunden rygg och penselgjorda rubriker har nu fått ge vika för en lågbudgetversion i slankigt rosa Dagens industri-papper. Men detta till trots har tidskriften fått en mer markerad känsla av tidning som den paradoxalt nog vunnit på.
Orsaken till åtstramningen ser vi i budget för nästa år där man mer än halverat anslaget till Forum. Men den förnäma finkulturkänslan vi tidigare uppmärksammat vill redaktionen för den skull inte släppa. De pedagogiska ambitionerna får därför vänta, ansatser till folklighet finns inte på kartan. Så om läsaren inte är lika bildad som redaktionen förutsätts man googla konstiga ord:
»Det är just satsens dubbelmening som uttalar en real relation till världen. En relation som inte är lineär, inte diskursiv, utan reciprok och paradoxal – som förutsätter lika mycket interpretation och reflektion som handling.«
Man vill uppenbarligen markera att antroposofin består av en samling språksnobbar. Intrycket befästs i stort som i smått, till och med i redaktionsrutan – där redaktionsmedlemmarnas namn och trycktekniska uppgifter står – som fått den obegripliga rubriken kolofon. Här får man snabbt kolla Wikipedia igen! Som upplyser oss om att kolofon betyder ”slutskrift i en äldre bok som innehåller uppgifter om bokens titel, författarens och tryckarens namn m.m.”. För en som varit verksam med bokutgivning är begreppet kolofon visserligen bekant, men bara som ett fackuttryck mellan utgivaren och tryckeriet – inte som ett ord som trycks i boken. Det finns ingen anledning. Och jag har aldrig sett det i en tidning. Men detta är Forum – här talas till läsaren – inte med.
Och redan i tidningens inledning vill man visa upp sina intellektuella färdigheter. ”Välkomna till en tidning i nytt format!” utropas på sidan tre där man av den underliggande annonsstora texten förväntar sig en lättfattlig introduktion till omgörningen. Men hej vad man bedrar sig. Här skall minsann talas finspråk:
»Thomas Steinfeld drog i DN:s artikelserie från i höstas om ”tidningens väsen” den intressanta slutsatsen att nätet i sin ”elasticitet” och sin ”konstgjorda uppdelning av ett kontinuum” inte utgör ett hot mot papperstidningen. Genom tidningens begränsning, bundenheten vid ett fysiskt närvarande material, kan den tvärtom tydligt gradera händelser.«
Grunna på det ni. Nå, den intellektuella snobbismen hindrar inte att tidningen innehåller ett och annat som faktiskt är helt begripligt. Som att Dalai Lama (d v s Tenzin Gyatso, som är hans riktiga namn) skänkt 1 miljon dollar till Mind & Life Institute, en organisation, ledd av antroposofen Arthur Zajonc, för dialog mellan världens främsta vetenskapsmän och andligt orienterade forskare.
Vi får också bekräftat det sorgliga faktum att den biodynamiska odlingsmetodens sista bastion Saltå Kvarn har slutat betala biodynamiska bönder ett merpris för brödsäden. Samtidigt har man slutat märka sina kvarnprodukter med biodynamiskt odlat och Demeter. Flera bönder har slutat odla biodynamiskt. Däremot går det bra för trädgårdsmästarutbildningen på Skillebyholm som bara kan ta emot en del av alla som söker. Dessutom vann förstaårsstudenterna första pris i en prestigefylld idéträdgårdstävling i hård konkurrens med landets trädgårdselit.
Större delen av numret upptas av en artikel om uppkomsten och utvecklingen av den antroposofiska rörelsens esoteriska kärna, allmänt bekant under begreppet högskolan. Riktigt intressant – och inte alls svårläst.
”Människan en lindansare – sambandet mellan det inre och det yttre” är rubriken på sommarens högskolekonferens som sträcker sig över fem dagar till det facila priset av 2.400:-. Måltider ingår inte i kostnaden, ej heller övernattning. Men man kan få ett rabatterat pris på 600 kronor natten på intilliggande hotellet Ormen långe. Vilket blir lika mycket som kursavgiften för fyra nätter. Med mat kommer deltagandet alltså handla om en bra bit över 5000 kronor för var och en.
Inget för fattiglappar precis. Fjärran den lyckliga tid då man kom undan med en tredjedel, typ.
Johannes Ljungquist
Jaja. Jag säger då det (tar mig för pannan). Nej, nu går jag ut med hunden.
Ja jisses. Vemod och lättnad. Och en smula kvarvarande genans, jag har trots allt ägnat större delen av mitt liv åt denna egendomliga sekt. Tänk att något så förträffligt kan leda till något så pinsamt.
1912 – 2012, det är Antroposofiska Sällskapet i Sverige. 1992 – 2012, det är sagda sällskap i mitt liv. Eller från 1982 om man tar med smekmånaden. Men man får väl tacka för lektionen.
Sörjer – saknar ett LEVANDE forum för människokunskap. Just nu verkar Mummel-i-kön vara det bästa!!!
Sett och ser så mycken skön och framtidsinriktad verksamhet som sprungit ur Antroposofin. Men idag finns de levande utmanande föregångarna på helt andra arenor. Och Sällskapet verkar värka i en egen hage. Sorgligt.
@Leif-Harald Liebendörfer
Tack Leif Harald! Jag har också letat efter antroposofiska fora men inte hittat några seriösa. Trots att Mummel snart firar fyraårsjubileum. Man kunde ju tycka att någon annan skulle vilja vädra andra synpunkter på den antroposofiska rörelsen än de som framförs här.
Lika barn leka bäst
Jag blev intresserad av antroposofin redan i början av 70-talet. Länge hade jag ingen större kontakt med sällskapet.I flera av mina jobb fanns ingen större anledning att tala om antroposofin, dvs. när jag var sjöman eller brevbärare,osv. Men som mångårig medarbetare i en esoterisk bokhandel har jag ofta fått anledning att samtala om antroposofin med kunderna där. En sak har slagit mig: Så gott som alla grupper inom New Age (vilket i och för sig är ett mycket luddigt begrepp) menar att de själva inte är New Age, men att alla andra andliga grupper är det. Detta gäller i synnerhet antroposofin. För utomstående betraktare är det självklart att antroposofin är New Age. Om vi ska försöka hitta gemensamma drag för det som kallas New Age så är det: tron på reinkarnation, tron på chakras, tron på andliga väsen och en andlig värld. Allt detta som finns inom antroposofin. Antroposofin är inte mindre New Age än t ex teosofin eller philosophia perennis-gruppen (René Guénon m fl) eller liknande grupper. Min egen inställning är att antroposofin har mera trovärdighet än de flesta andra New Age-grupper, men någon strukturell skillnad finns egentligen inte.
@Mikael W Gejel
Jag visste inte att de som av andra betraktas som New Age inte själva gör det. Jag kommer ihåg då New Age var ett nytt begrepp – och många i våra sammanhang såg detta som ett hoppfullt tecken i en annars mörk materialistisk värld – att Jörgen Smit i ett föredrag kommenterade fenomenet. Där markerade han för första gången skillnaden. New Age har sitt ursprung i en teosofisk tradition, menade han. Och då blev ju skillnaden närmast ideologisk eftersom vi som antroposofer alltid varit tvungna att definiera vår egenart i förhållande till teosofin – som för utomstående var i princip samma sak. Men för antroposoferna var det inte en gradskillnad utan en artskillnad, eftersom New Age är ”östlig” medan antroposofin utgår från en västlig mysterietradition. Men såna distinktioner gör ju inte utomstående och kanske jag numer själv inte ser skillnaden som så kinkig. Den beryktade beröringsskräck antroposofer känner inför alla andra andliga riktningar upplever jag numer som inskränkt. Antroposofin har inte alla svar.