Sveitsch och andra ruskigheter
Blir ni också vansinniga på sportspråket i media? En upphetsad (de är alltid upphetsade) sportreferent hojtar fram en rapport (de hojtar alltid):
De regerande mästarna fick en smak-start på Backavallen där NN gjorde hat-trick efter en passning.
Bara för att ett lag har en mästartitel måste de väl inte regera? Metaforen är ansträngd. Och vad kommer uttrycket smak-start ifrån? Eller hat-trick? En Fred Astair-film?
Ett annat vanligt uttryck är då pumpade adrenalinet. Vilket är en metafor för att man är upphetsad, arg och stridsberedd. Man kan också fråga idrottsmannen – är du laddad? Varpå han försäkrar att han är det. Ordet kan ibland ersättas med taggad. På den obligatoriska följdfrågan hur har du laddat under veckan? berättas för de andlösa lyssnarna hur han gått tillväga. Dessa sportuttryck är numera allmängods, inte minst i tv-programmet Idol. Varför tycker jag att de känns fåniga? Är det för att jag blivit gammal?
Men det här vet jag att många håller med om – inte bara en språkpolis som jag. Varför har det felaktiga uttalet på Schweiz blivit norm i Sverige? Numera säger de flesta sveitsch. Sveriges populäraste språkvetare Fredrik Lindström vill inte moralisera utan säger att det är lika rätt som det ursprungliga uttalet. Helt enkelt för att språkbruk är en kollektiv överenskommelse och ett språkligt missförstånd som glider över i praxis blir därför rätt, oavsett hur fel det var från början. So be it, men för mej kvarstår det som ett olidligt uttalsfel.
Sen har vi allmänt förekommande ord som blir utbytta mot andra. Man säger numera inte tillbringa sin tid, utan spendera sin tid. Det är naturligtvis en av alla dessa anglicismer. Spend some time. Förr användes detta ord i svenskan bara i betydelsen att spendera pengar. Ett annat engelskt ord som funnits lika länge som filmindustrin är glamour. Helt okay. Och substantivformen har lika länge varit glamorös. Men idag har de mest välrennomerade tidningarna fått kollektivt hjärnsläpp och börjat stava det glamourös. Hjälp – gör nåt!
Och sen har vi den verkliga tidsmarkören – särskrivningen, också ett arv från det engelska språkområdet. Och den har ju verkligen sina poänger. Utanför klädaffären på en badort erbjuds BAD SHORTS på en trottoarskylt. En anna skyltar med BARN UNDER KLÄDER och SUPER UNDER STÄLL.
Roligast är ju de formuleringar som med särskrivningen får en direkt motsatt betydelse, som i kontaktannonsen där en kvinna beskrev sig som ”Mörk hårig sjuk sköterska”. Någon som har lust att ta kontakt?
Ronny Carlsson i LT skriver att han såg en matsedel i Örebro med rätten GRÖN SAK SOPPA, och SKIVAD KALV LEVER MED KUL POTATIS. Här har vi gått in i rena surrealismen. Eller: FRYST KYCKLING LEVER. Och har ni lust att gå på jazzklubb – vad sägs om ETT TRUMPET SOLO?
Med ett förflutet på Robygge i Järna kan jag ju säga att vi hade kassa medarbetare.
Det där var tänkvärt och roiligt. Tänk hur ord kan ändra betydelse.
Hälsningar från en av dem kassa medarbetare.
Marie
Hahaha, herligt, godt vanvid!
På uttalet ’sveitsch’ blir jag galen. Det låter så otroligt fult. (Stava till Schweiz kan människor inte alltid heller.)
Särskrivningar är något speciellt. Jag har svårt att vara kategoriskt negativ till dem; de erbjuder så mycket underhållning. På min ica ’super klipp’ tydligen. Avigsidan har en underbar samling särskrivningar: http://www.avigsidan.com/avigsidan/avigt008.html
glamoureusa hälsningar!
Särskrivningarna visar på språkets sönderfall genom den tilltagande anglifiering.
Sommarsaker i fyndlådan på Hemköp har i år blivit Sommar saker. Vad är ”Sommar saker”? Bara dåligt språk och – i grunden – dålig språkutbidlning i skolan. För låt, dålig språk utbildning i sko lan…
Uttalet på landet Schweiz är inte helt självklart. Det beror lite på vilket av de schweiska språken man anpassar uttalet efter. På schweizertyska har vi ett tje-ljud, men på franska Suisse utan tje-ljud, italienska Svizzera utan tje-ljud, och på rätoromanska Svizra utan tje-ljud. Det svenska uttalet mede tje-ljud avviker för övrigt starkt från scweizertyskans uttal med ett långt ii i mitten.
Inte så få språkforskare menar att Sverige och Schweiz har samma ursprungliga språkrot.
Intressant! Vilket inte hindrar att det ursprungligt ljudande svenska uttalet var det enda riktiga fram till åtminstone 80-talet som jag minns.