Här är fjorton argument så att du ska slippa oroa dig för islam
Inte i mannaminne har en religiöst och politiskt färgad världsåskådning spridit en sån skräck och förödelse som den islamska i många länder, vilket massmedia rapporterar om så gott som dagligen. Det är ständiga terrorhandlingar, religiös trångsynthet, kvinnoförtryck, hedersmord och för en västerlänning obegripliga medeltida lagar som styr ända in i privatlivet. Tyckareliten vill få oss att tro att detta inte lämnar några som helst spår i människors föreställningsvärldar. Att inga problem existerar. Därför förstår man inte konsekvenserna som kommer till uttryck som främlingsfientlighet, islamofobi och rasism.
Jag beslutade att testa hur mina vänner uppfattar denna problematik. Jag lade ut en liten text på Facebook, vilket ledde till en intensiv debatt med över 80 inlägg. Här är texten som inledde debatten:
»Jag slutar aldrig att förvånas över de intellektuellas svek mot den helt naturliga oron människor känner inför de fasor det muslimska kriget mot moderniteten åstadkommer runt världen. Det är som om det inte existerar. Ständigt pekas istället på hur normala stora muslimska grupperingar är. Men det är ju inte de som är problemet! Hur länge kommer det dröja innan det svenska etablissemanget kan erkänna det muslimska problemet? Och sluta kalla en normal oro för islamofobi?«
För den handfull som deltog i debatten framstod texten som nästintill obegriplig. Eller som en missuppfattning som borde korrigeras. Man betraktar uppenbarligen den islamska kulturimpulsen som en normalitet och vill inte diskutera konsekvenserna för den svenska självbilden. Istället framhölls en rad orsaker att inte ta oron på allvar. Debatten visar hur långt vi har till en djupare förståelse för problematiken. Här följer de 14 väsentligaste argumenten i sammandrag.
- Den kristna fundamentalismen. Den är minst lika farlig. Vilket slags samhälle väntar oss om vi tar efter USA?
- Rasistiska vindar blåser. Att uppmärksamma denna oro skulle bara förstärka dem.
- Vi riskerar en polarisering. Detta skulle bara bidra till en växande intolerans, egoism och hjärtlöshet. Det kan vi lära av historien.
- Det handlar bara om myter och okunskap. Därför bra att tyckaretablissemanget framhåller detta – vilka skulle annars göra det?
- Byt ut ”islamproblemet” mot ”judeproblemet”. Så förstår du hur illa det låter.
- Röstade du på Sverigedemokraterna?
- Man diskuterar visst detta! Det är en SD-myt att så inte sker. Det är en del av den islamofoba retoriken att hävda att ingen talar om saken.
- Det är fanatismen som bör bekämpas. ”Oavsett kulör”. Man bör inte särskilja fanatikerna.
- Muslimerna har det minsann inte lätt. Vilken fasa har inte muslimerna känt då USA har invaderat det ena efter det andra muslimska landet.
- Muslimerna i Sverige har det jobbigt. De har flytt från sina hemländer och många förtrycks här av sina landsmän.
- Varför anklaga majoriteten av muslimerna för enstaka illdåd? Om det ungerska extremistpartiets krav på att räkna landets judar är att betrakta som ett kristet illdåd – är du själv som kristen då ansvarig för det?
- Illgärningar är aldrig bra, men varför särskilt uppmärksamma de muslimska? Eller är det finare med de attentat SD-toppen gjorde mot Soran Ismail?
- Det skulle verka stigmatiserande att tala om islam som det största problemet. Håller annars med, men inte bra att erkänna det öppet.
- Du använder samma retorik som judehatarna gjorde förr.
Det hela slutade med en diskussion om diskussionen där man moraliserade över att ”du står fast i dina åsikter” – det ska man tydligen inte göra i en ”kreativ” diskussion. Helt tydligt var att förståelse för oron inte finns. Istället blir man blir misstänkt för att vara Sverigedemokrat, sprida myter och använda samma retorik som antisemiter. Framträdande är det ursvenska förhållningssättet att alla är lika goda kålsupare. Ingen gruppering är sämre än någon annan. Och är den det ska man inte säga det. Att jämföra det muslimska problemet med de kristna fundamentalisterna i USA är ett uttryck för detta. Det spelar ingen roll att jämförelsen saknar logik på flera punkter. En svensk vill ha jämvikt.
Väldigt starkt lever också de politiska hänsynstagandena. Det viktigaste är inte att uppmärksamma ett problem – det skulle bara leda till en polarisering, eller bidra till att ”de rasistiska vindarna” skulle blåsa ännu starkare. Man bör inte tala om flodhästen i vardagsrummet, och förresten – muslimerna har det minsann inte lätt!
Polarisering mellan muslimer och muslimkritiska är uppenbar. Men också mellan de som känner oro för konsekvenserna av den muslimska kulturimpulsen och de som saknar förståelse för denna oro. De senare ser bara ”rasister” och ”islamofober” – och inte sin egen inblandning i att detta synsätt har uppstått. Hade oron tagits på allvar och erkänts som ett allmänt, gemensamt problem hade vi knappast haft denna polarisering.
Man kunde tro att antroposofer med sitt intresse för djupare orsakssammanhang hade genomskådat de vanligaste fallgroparna i islamproblematiken. Av vår lilla Facebook-enkät att döma verkar det inte vara så.
Vad tycker du själv, Johannes? Du har skrivit mycket i ämnet, men jag blir inte riktigt klok på vad du tycker.
Delar du själv den oron du skriver om, eller är det så att du mest är orolig för att makthavarna saknar förståelse för de som är oroliga? Dvs makthavarna har egentligen rätt, och de andra har fel, men makthavarnas fel är att de ignorerar folket?
RB
@RB
Jaså det är svårt se vad jag står? Detta är nämligen en tematik jag ofta skrivit om, det märkliga i att när media matar oss med dåliga nyheter om islam så är man förvånad att folk blir uppskrämda. Att man tycker det är konstigt att stora befolkningsgrupper blir islamofoba. Jag hade väntat mig att den vettigaste slutsatsen skulle vara den motsatta: att man förstår att folk blir oroliga. Och att man därför skulle utveckla en sorts medkännande. Istället hånar man folk som inte låtsas vara politiskt korrekta och tävlar om att säga att man minsann anser att den islamska kulturen är jätteokej. Välkomna bara, vi kanske skulle införliva sharia i vårt samhällsliv. Ungefär så. Mycket förenklat. Det har gått så långt att ordet rasist används om allt möjligt. Detta känner jag harm inför och är jätteförvånad att folk inte känner detsamma. Utom SD då förståss. Men jag är INTE SD!
Ja, du har skrivit mycket om det, och det skrev jag ju också i min fråga. Det framgår väldigt tydligt att du anser att makthavarna inte har reagerat på ett sätt som uttrycker förståelse för folkets reaktioner.
FRågan är bara, har ”folket” rätt eller fel? Skulle makthavarnas och medias ”medkännande” vara en bekräftelse på att folket är på rätt spår, eller betyder det att man måste ha överseende med dem tills dess att vi har blivit mer vana vid Islam i vår kultur?
Det var därför jag undrade vad DU tyckte? Är du en av de som hoppats på detta medkännande, eller syftar du på andra? Det har jag faktiskt haft svårt att få kläm på genom dina många inlägg.
Är den utveckling vi ser i Sverige på detta område bra? Halvbra? Dålig? Nödvändig? Ska vi understödja en konservativ variant av Islam så att den kan leva enligt sin egen särart? Eller motverka den allt vi kan, och försöka få in den i en mer sekulär svensk livsstil med samma regler för alla, överallt, oavsett samhällsområde? Eller något helt annat? Frågorna börjar bli aktuella, där kan vi nog alla vara eniga.
RB
@ Johannes & alt
Följande artikel stod i norska Aftenposten i dag. En anmodan för svenskar att följa, anser jag.
http://www.aftenposten.no/meninger/I-beste-mening-7087698.html
@RB
Det är inte fråga om rätt eller fel. Låt mig säga så här då. Inga politiska partier har förhållit sig på ett sådant sätt att man känt att de verkligen tagit tag i invandringen och integrationen på ett moget sätt. Ingen har visat förståelse för den helt naturliga känslan av att det är väldigt mycket invandring. Ingen har tagit hand om frågorna som uppstått – hur går det med integrationen, får de som kommer arbete, är det ansvarigt att lämna speciellt Södertälje i sticket när de dignar under invandringen, trots ständiga propåer från kommunstyrelsens ordförande? Det är hela tiden fullt av frågor som aldrig besvaras. När får vi en offentlig genomlysning av hela skeendet? De som ställer dessa frågor avfärdas som rasister och främlingsfientliga. Det är klart att folk röstar på SD! Men ännu har denna självklara analys inte fallit politikerna in. Eller också har den det, men de kan inte göra något av populistiska skäl. Det är nämligen för sent. Men jag menar hade attityden varit mer förstående från början och inte så förtvivlat politiskt korrekt hade det politiska landskapet sett annorlunda ut.
Men då kan jag inte låta bli att undra: Varför är det VERSALVIKTIGT för dig att ”inte vara SD” och på vilket eller vilka sätt är sverigedemokratin något dåligt?
Kanske det mest är kommunikationen som brister?
https://sverigedemokraterna.se/files/2012/12/Kommunikationsplan_2014.pdf
AK
@Alexander Kieding
Jag röstar inte på SD av en rad skäl. Att jag vill göra detta tydligt är därför att jag annars av en del misstas för att vara SD-anhängare. För då tas man inte längre på allvar som bekant. Det börjar bli tröstlöst att företräda de åsikter jag framför i denna krönika. Folk har tydligen jättesvårt att förstå poängen. Och då vill jag åtminstone inte att de ska tro att jag är Sverigedemokrat.
Johannes, jag delar din frustration över att det verkar så fasligt svårt att få politikerna och övriga etablissemanget att se verkligheten som den är på detta område, och att ta ett helhetsgrepp. Jag har inga problem med SD:s invandringspolitik, men tror att flera av riksdagspartierna måste ändra inriktning om det ska hända något radikalt på den här fronten. Förslagsvis S och M då, som är störst.
Utvecklingen inom C är ju intressant i detta sammanhang. Fullt ”krig” mellan det nya partiprogrammet med (någon slags) fri invandring och något annat, som vi inte riktigt vet vad det är. Jag tror att det ofta krävs någon typ av ”förevändning” för att man ska våga kritisera sitt eget parti offenbtligt. Ett nytt partiprogram är ju en sådan förevändning, och det är därför rätt intressant att följa vilken fraktion som kommer vinna denna strid. Vinner förslaget som det ser ut idag, då åker nog C ur nästa gång. Vinner något annat, så är alltså frågan vad detta är. Samma C politik som vi ser idag, dvs ingen ändring? Eller kanske något med en ny inriktning för invandringen?
Skulle C byta bana, så kan andra följa. Jag gissar att det jäser en del inom M. Förflyttningen från ”gamla moderaterna” till ”moderata arbetarepartiet” är så pass kraftig, att jag har svårt att se något annat än att det finns ett rätt stort antal M medlemmar som har annan syn på saken än FR och c.o. Jag är inte främmande för at vi där också kan få en situation där en fraktion går emot partilinjen, och vi kan få en ny politik, eller en splittring. Ändrar sig M, kan andra följa/splittras, kanske S.
RB
”Centerpartiets förslag till nytt idéprogram har skapat rabalder. Men partiet är inte ensamt om långsiktiga politiska mål som sticker ut. Exempelvis finns en majoritet i riksdagen för fri invandring, att döma av idé- och partiprogrammen.
Förslaget till nytt idéprogram i Centerpartiet har skapat rubriker, internt kaos och tvingat partiledare Annie Lööf att avbryta semestern. Främst är det formuleringarna om invandring, månggifte, skolplikt och platt skatt som väckt uppmärksamhet.
Så här lyder programkommitténs formuleringar:
Om invandring: ”För ett parti som värnar friheten och bygger sina värderingar på alla människors lika rätt och värde finns inget annat logiskt ställningstagande än att man är för en fri invandring.”
Om månggifte: ”Politiken bör varken avgöra hur många människor man får leva tillsammans med, gifta sig med eller vem som ska ärva ens tillgångar.”
Om skolplikt: ”Centerpartiet anser att dagens skolplikt, som utgår från barnets plikt att gå i skolan, bör förändras till en läroplikt så att det i juridisk mening framgår att det är föräldrar och målsmän som har en plikt att se till så att barnen får en fullgod utbildning.”
Om skatt: ”Centerpartiet strävar efter ett plattare skattesystem, med låga marginalskatter, som gynnar drivkrafterna bakom samhällets välstånd.”
När det gäller invandring kan man konstatera att det i riksdagen finns en majoritet för att den bör vara fri, om politiken skulle baseras på idé- och partiprogram.
Så här skriver Moderaterna: ”Vi tror på en värld utan gränser och med fri rörlighet.”
Så här skriver Folkpartiet: ”Den liberala visionen är att fri rörlighet för individen skall vara en mänsklig fri- och rättighet. Envar skall tillåtas leva och verka där i världen som hon själv vill.”
Och så här skriver Miljöpartiet: ”Vi har en vision om fri in- och utvandring, där människor har rätt att bosätta sig och verka var helst de önskar.”
Också i frågan om månggifte får Centern visst eldunderstöd, främst av Folkpartiet:
”Familjer ser i dag olika ut, alla lever inte i kärnfamilj. Det är viktigt att samhället inte skapar regler som missgynnar vissa familjekonstellationer.”
Inte heller Miljöpartiet verkar helt främmande för tanken:
”Det krävs radikala förändringar i samhället och ökad acceptans för människor som, utan att skada andra, väljer att bryta mot normer och konventioner.”
Överlag bjuder Miljöpartiets program på flest idéer som sticker ut. Partiet vill bland annat att ledamöterna i de demokratiskt valda församlingarna ska ges olika tyngd beroende på hur många personröster de fått, att den som köper en jordbruksfastighet ska kunna tvingas att bruka jorden och att public service-bolagen Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion kompletteras med en tidning.
Så här är det formulerat i programmet:
”Helst vill vi ha ett system där varje ledamot röstar med det antal röster som han eller hon fått i valet. Det skulle ge en direktkoppling mellan den enskilde väljarens röst och den valdes inflytande”.
”För att stoppa avfolkningen av vissa delar av landsbygden vill vi ge kommuner och regioner rätt att införa bo- och brukarplikt för jordbruk, skogsbruk och bostäder vid nyinköp.”
”Vi vill utöka public service med en rikstäckande tidning.”
Socialdemokraterna har liksom Centern ett förslag till nytt program och håller fast vid sitt motstånd mot monarkin:
”Socialdemokratin vill upprätthålla och utveckla den demokratiska samhällsförvaltningen. I linje med detta har vi den principiella uppfattningen att statschefen ska väljas av folket och att monarkins arvsprincip avskaffas.”
Vänsterpartiet fokuserar på klasskamp och vill, kanske inte så överraskande, avskaffa kapitalismen:
”I ett socialistiskt samhälle ersätts kapitalismens odemokratiska styrning av företag, koncerner och karteller med demokratiskt framarbetade riktlinjer för ekonomins utveckling.”
”
Från DI
http://www.di.se/artiklar/2013/1/11/majoritet-av-partierna-ar-for-fri-invandring/
Samtidigt som den verkligt vänliga politikens parti enligt samma källa nu tycks vara tryggt etablerat som det tredje största. Och det enda alternativet till det skenvänliga snällistprojekt du trots allt har mod och vett nog att exponera här på din blogg:
http://www.di.se/artiklar/2013/1/12/toppnotering-for-sd-i-ny-matning/
Något vidare argument var det ju inte förstås……..egentligen inga argument alls. Förresten hur tror du de som lyckades komma undan gisslandramat i Algeriet tänker?
@Alvin Stoltz
Nej argumentationen är svag, för att uttrycka det milt. Men jag tror den är typisk svensk. Man kan inte bara ta avstånd, man vill bädda in reservationerna i en rad hänsynstaganden och politiska piruetter.
Din retoriska fråga talar för sig själv.