Orsakerna till främlingsfientlighet och rasism negligeras
”Efter tragedin på Utøya förväntade vi oss att attityden mot människor från andra länder skulle förändras”, skriver Anna Ardin på One Sweden och sex andra undertecknare på Brännpunkt i SvD 21 juli. Det är en häpnadsväckande önskan med tanke på de senaste decenniernas folkvandringar som saknar motstycke i historien. Hur kan man tro att ett massmord på en norsk ö i ett slag skulle upphäva känslan av rädsla och misstro i breda folklager inför de stora och snabba folklivsförändringarna i landet?
En skickligt genomförd integrationspolitik hade naturligtvis dämpat oron över de problem massinvandringen fört med sig av främlingskap, arbetslöshet, sysslolöshet, bostadsbrist, svårförståeliga religions- och kulturmönster och kriminalitet. Istället uttrycker tyckareliten förvåning och förtrytsamhet över de fördomar och rasism oron givit upphov till. Och de oroliga hånas för att de inte håller med om dogmen att det inte existerar några problem.
Ardin är upprörd över att ”dessa krafter får fritt spelrum och tillåts bestämma vad vi pratar om”. Som om invandringsrelaterade frågor är så betydelselösa att man inte behöver tala om dem. Som om hon inte inser de implikationer det starka inslaget av främmande kulturer fört med sig i det svenska folkhemmet. Här intar fenomenet islam givetvis en särställning.
Inte i mannaminne har en religiöst och politiskt färgad världsåskådning spridit en sån skräck och förödelse som den islamska i många länder, vilket massmedia rapporterar om så gott som dagligen. Det är ständiga terrorhandlingar, religiös trångsynthet, kvinnoförtryck, hedersmord (enligt Ayaan Hirsi Ali begås merparten i islams namn) och för en västerlänning obegripliga medeltida lagar som styr ända in i privatlivet. Tyckareliten vill få oss att tro att detta inte lämnar några som helst spår i människors föreställningsvärldar. Att inga problem existerar.
Det är en märkligt naiv hållning. Fördomsfritt lagda människor kan naturligtvis skilja på islamistisk terror och fromheten i den muslimska religionen. Men även en stor del av de fredliga anhängarna av islam ansluter sig till ett i våra ögon helt osannolikt uråldrigt patriarkalt moralsystem. Detta har numer blivit vardag i vårt land. Och med attentatet på Drottninggatan, mordförsöken mot Lars Vilks och allehanda hot mot svenska tidningar i samband med Muhammedteckningarna har även terrorn kommit till Sverige. Varför viftas detta problemkomplex ständigt bort som irrelevant? Hur kan man tycka att det är konstigt att detta leder till räddhågsenhet och fördomar?
Att de flesta har långt kvar till den fördomsfrihet Ardin med flera tar som självklar visade den från Etiopien adopterade komikern Marika Carlsson. I radioprogrammet Sommar nyligen ironiserade hon över de ständiga frågorna om hennes ursprung. ”Från Lund”, svarar hon sanningsenligt på frågan varifrån hon kommer. ”Jamen jag menar URSPRUNGLIGEN” är då standardsvaret. Är man svart är man utlänning, är signalen. Vilket visar att mörkare hudfärger ännu inte finns med i den svenska självbilden. Och hur skulle de kunna vara det? För bara ett halvt århundrade sedan var andra hudfärger än den vita mycket ovanliga i vårt land. Sånt här tar tid. Men Ardin är otålig:
»I Sverige har rasismen funnits länge. Trots att staten tagit avstånd från rasismen lever den kvar i vardagen, i obetänksamma uttalanden om hur invandare är, eller om vad muslimer tycker.«
I sin förtrytsamhet över existensen av fördomar förväxlar Ardin politiskt korrekta deklarationer från statsmakten med en konkret verklighet. Men man upphäver inte främlingsfientlighet och rasism genom att fördöma den. Man bara skuldbelägger och förstärker den. Och vem tjänar på detta? Inte de som mobbas i alla fall. Och knappast heller de politiskt korrekta som bara ökar klyftan till de som känner oro inför de stora förändringarna landet befinner sig i.
Visst kan man tycka att rasister och främlingsfientliga överdriver problemen med invandringen. Men lika sant är att tyckareliten underskattar samma problem eftersom man inte tar hänsyn till grunderna för främlingsfientlighetens uppkomst. Det är oseriöst. Att arbeta mot rasism och främlingsfientlighet är viktigt, men det minsta man kunde begära av organisationer som One Sweden, Unga humanister, Ungdom mot rasism, Svenska muslimer och andra undertecknare av artikeln, är att de grundar sitt arbete på en korrekt analys.
Först genom att visa förståelse för rädslan – inte förkasta den – kan vi på sikt förändra den.
H…….
Balls min ven, det troede jeg ikke at der var nogen der turde skrive i sverige. Ja, underkendelsen af de reelle problemer der er er den største årsag til racismen idag, og det vil kun vokse indtil nogen tager fat i det problem.
@Gert
De här aspekterna har jag inte tidigare sett i svensk debatt och just därför tycker jag de är viktiga för förståelsen av främlingsfientlighet och rasism. Den uppstår ju knappast ur intet. Att Newsmill refuserade artikeln visar att vårt land ännu inte är moget att diskutera detta. Bekvämast så.
Jag behöver hjälp. Mitt samvete och uppsåt är rent. Jag behöver hjälp med att rädda den globala mångfald jag är övertygad är förutsättningen för mänsklighetens överlevnad och utveckling. Jag är villig att ta risken att bli missförstådd, hånad och utfrusen för att få bidra till denna räddning. Så viktig tror jag att den är. Jag är för gammal för att inte ge allt jag har för det jag tror är viktigt….
Jag fasar för tanken att ligga på min dödsbädd och höra mina barn säga:
Men far, du såg ju vad som höll på att hända, varför gjorde du inget?
Jag kommer att göra vad jag kan för att slippa denna fasa.
Vad som håller på att ske är att folk efter folk, kultur efter kultur fördärvas. Jag kan inte göra något åt fördärvet i alla folk och i alla kulturer. Därtill saknar jag det moraliska mandat som enbart kan komma med arv och intim kunskap. Jag besitter dock det moraliska mandatet att försöka göra något åt ETT folks och EN kulturs fördärv, nämligen det folk och den kultur jag föddes in i.
Impulsen att sudda ut detta folks självkänsla och kulturella särart är ett av många, många hot mot mänsklighetens mångfald. Men det är ett hot jag har mandat att befatta mig med.
Jag har valt att befatta mig. Och jag behöver alltså hjälp. All hjälp jag kan få. Mina brister och blindfläckar är alldeles för stora för att jag skall kunna klara det här på egen hand. Men de är inte så stora att jag kan försvara ett stillatigande på åskådarläktaren. De är inte så stora att jag inte genomskådar det katastrofala i främjandet av ett mångkulturkoncept som hotar nationen, nationalstaten och därmed demokratin som statsbärande princip. Globalt behöver mänskligheten vara en mångkultur. För att kunna vara det behöver enskilda kulturer skyddas. Nationalstaten är en uppfinning som går ut på att skydda nationer, det vill säga folk och kulturer, så att de kan förädlar efter sina egna premisser och interagera på ett värdigt sätt. Gränser är mötesplatser. Dessutom möjliggör nationalstaten demokrati, vilket jag tror är en värdig samhällsform, i alla fall för vårt folk. Som jag alltså har moralisk mandat att försöka hjälpa till integritet och förädling. Så gott jag kan. Tillsammans med andra.
Tack för att du läste ända hit.
Alexander Kieding
Hej AK,
Jag känner i grund och botten likadant, och hjälper gärna till om det finns något jag kan göra. Något borde det väl vara. Jag har uppriktigt sagt ingen aning om det scenario du föreställer dig (Sverige blir ett nytt Jugoslavien) kan bli verklighet, eller om det ens är sannolikt. Men det som nu sker är ett demografiskt experiment, ett risktagande, som aldrig borde ha inletts, och som i sig är illa nog för att ringa i alla varningsklockor.
Vi måste nu tänka ”utanför lådan” som man säger ”over there”, och se om det finns några framkomliga vägar här som inte har provats. Antroposofi – när den är som bäst – kan leda till en sådan förmåga, så ditt upprop på ett sådant här forum är befogad.
Jag tror vi behöver nätverk (arbetsgrupper) utanför de traditionella politiska sammanhangen, där kompetens och engagemang kan tas tillvara från den som i nuläget inte har något sådant sammanhang. Ett ”tänkande utanför lådan” behöver alltså utföras, och en positiv vision för Sverige arbetas med. Denna vision ska inte leda till ett nytt politiskt parti, utan – i bästa fall – influera de befintliga partierna och andra sammanhang i samhället. Även folk i allmänhet, så klart.
Har du tankar på någon sådan arbetsgrupp – och om vi skulle bli ett gäng – så är jag gärna med. Tänkte även kolla efter nu i höst om det möjligtvis också redan finns något sådant där jag bor, alltså på lokal basis.
Så alla antroposofkollegor: begrunda vad Alexander här säger. Det är inga småsaker som nu är i görningen.
Och Johannes och AK: Gräv omedelbart ner stridsyxan. Ni är alldeles för begåvade och det här är alldeles för viktigt.
Hälsningar
RB
Tack RB. Det här är en rätt ensam fajt. Men det är jag inte ovan vid. Jag bedrövas i hjärtat när jag får känna på all ångest och allt hat mina ställningstaganden väcker i vänner och bekanta (de jag har kvar!) men kan inte ta hänsyn till sådant. Jag är 50 nu och måste göra det jag tror är viktigt. Den som vill träffas i en konstruktiv anda är välkommen. Jag vet inte vad vi skulle säga till varandra, jag är ovan vid sånt här men är öppen för allt som kan leda nån vart. Jag arbetar i Järna under veckorna och är hemma i Södra Dalarna (nära Hedemora) på helgerna. Inte speciellt rörligt förutom detta ambulerande mellan jobb och familj men som sagt, en kväll i Stockholm mer eller mindre kan väl gå an.
AK
Anna Ardin — var det inte hon som agerade lockbete när det gällde att fånga den farlige Julian Assagne?
Är det samma Ardin som skrev:
Ett skäl för hämnd
Skrivet av Anna Ardin
Jag har funderat en del över hämnd de senaste dagarna och kom över en väldigt bra sida som inspirerat mig till denna sju punkters hämndinstruktion på svenska.
Steg 1
Tänk igenom väldigt noga om du verkligen ska hämnas. Det är nästan alltid bättre att förlåta än att hämnas
Steg 2
Tänk igenom varför du ska hämnas. Du behöver alltså inte bara vara på det klara med vem du ska hämnas på utan också varför. Hämnd ska aldrig riktas mot bara en person, utan även möta en viss handling.
Steg 3
Proportionalitetsprincipen. Kom ihåg att hämnden inte bara ska matcha dådet i storlek utan även i art. En bra hämnd är kopplad till det som gjorts mot dig. Om du till exempel vill hämnas på någon som varit otrogen eller som dumpat dig, så bör straffet ha något med dejting/sex/trohet att göra.
Steg 4
Gör en brainstorm kring lämpliga åtgärder för kategorin av hämnd du är ute efter. För att fortsätta exemplet ovan så kan du paja ditt offers nuvarande relation, fixa så att dennes nye partner är otrogen eller se till att han får en galning efter sig. Använd din fantasi!
Steg 5
Tänk ut hur du kan hämnas systematiskt. Kanske kan en serie brev och foton som får den nya att tro att ni ännu ses bättre än bara en stor lögn vid ett enstaka tillfälle?
Steg 6
Ranka dina systematiska hämndscheman från låg till hög i termer av troligt lyckat genomförande,krävd insats från dig samt grad av tillfredsställelse om du lyckas. Den ideala hämnden ligger givetvis så högt som möjligt i dessa staplar, men ofta kan en ökad insats av arbete och kapital ge säkrare output för de andra två, egentligen viktigare parametrarna.
Step 7
Skrid till verket. Och kom ihåg vilket ditt mål är medan du opererar, se till att ditt offer får lida på samma sätt som han fick dig att lida.”
Mer om Agent AA här: http://samtycke.nu/tag/anna-ardin/
Jo Anna Ardin är en av de två som anmält Assange för våldtäkt. Och som tidigare enligt uppgift haft uppdrag för CIA.
Förvånande hur sådana som hon kan ge tyngd åt en debattartikel.
DDR-metaforiken känns uttjatad men vad säger man?
@Alexander Kieding
Ja i alla fall inte att hon ligger bakom åtalet mot Assange.
Kanske förvånar, upprör eller gläder det en och annan som inte har granskat det sverigedemokratiska principprogrammet att det finns en facebookgrupp som heter ”Sverigedemokrater mot rasism och främlingsfientlighet”. För mig, som har rest en hel del, är det självklart att en för stor invandring från för avlägsna kulturer leder till rasism och främligsfientlighet i både värdkulturen och de subkulturer som uppstår. Det kan inte gå på något annat sätt, vilket även statscheferna i både England, Frankrike och Tyskland öppet konstaterar. Utan att fördenskull anklagas för rasism och främlingsfientlighet. Men så bor de inte i Sverige heller förstås.
Reading your article helped me a lot and I agree with you. But I still have some doubts, can you clarify for me? I’ll keep an eye out for your answers.