Tryggheten i att allt förändras

Barnen var små och dagarna var fyllda av blöjbyten, lek, matpauser, sagoläsning, promenader och nattande. För oss föräldrar var detta ett kärt besvär trots de praktiska olägenheter det innebar med jobb och annat som fyllde dagen. Vi var inte purunga, så ungdomsårens hektiska uteliv var ett passerat stadium. Livet var fokuserat på barnen. En förmiddag då jag bytte på den förnöjt jollrande minstingen kom insikten – barnets trygghet ger mej trygghet.

Jag funderade länge över denna paradox. Barnets självklara förtröstan inför världen som välvillig och god med föräldrar som älskar det och bär det genom tillvaron, gav det trygghet. Det hade inte en aning om lidandet i världen. Dess världsbild var helt upptagen av känslor av sympati och antipati avgränsad till den plats det för tillfället befann sig. För en far vars medvetande var fyllt av vardagens bekymmer fungerade denna okomplicerade förtröstan hos barnet som rena terapin. Allt kommer att ordna sig. Gläds över tillvaron! Det lilla barnets trygghetsupplevelse smittade av sig.

Senare år har en annan paradox långsamt kommit upp i medvetandet: Tryggheten i att allt förändras.

I ungdomen var det tvärtom. Förändringar gjorde en otrygg. Önskan att få njuta av livets soligaste sammanhang förstärkte rädslan att mista dem. Jakten på status och position och att njuta av livets goda var det som gällde, och tanken att förlora detta fyllde en med ångest. Önskan var att leva så länge som möjligt. Helst skulle man vilja vara odödlig.

Åldringsvårdens fasor har fått en att omvärdera.Vill man egentligen bli jättegammal? När det kommer till kritan alltså. Med åldern kommer krämporna, och livet i övre medelåldern kan ibland få något rutinartat över sig. Gamla vänner dör bort ifrån en. Arbetslivets ambitioner är ett minne blott. Barnen är utflugna. I det läget blir tanken på att detta ska fortgå i evinnerlighet outhärdlig. Livet som något alltmer stillastående ger en mättnadskänsla.

Då blir trösten istället att allt inte står stilla – i det långa loppet i alla fall. Saker förändras trots allt. För de som tror på ett liv efter detta känns döden som en möjlighet att gå vidare till nya perspektiv. Att det egna livet är en del av ett stort kosmiskt skeende. När P G Gyllenhammar tillfrågades om sin existentiella ståndpunkt i tv nyligen sa han att han aldrig varit religiös, ”jag har inte haft tid att tänka på sånt”. Men han menade sig ha svårt att föreställa sig att allt det komplexa som ägt rum i hans liv, alla erfarenheter och det rika inre livet han upplevt bara skulle försvinna i ett svart hål då hans tid var kommen. Det hade han svårt att tro.

Han trodde på nån sorts fortsättning ”även om det inte finns någon logik i det”, som han uttryckte sig.

 

Twingly BlogRank

    • curt jansson
    • maj 10th, 2012

    Jörgen Smit och Dan Lindholm menade båda, baserat på uttalanden av Doktorn, att forntidens invigda inte så lätt hittar sammanhang där deras tidigare erfarenheter kan göra sig gällande. Ett undantag finns: Näringslivet. Därför återfinns många, i förra inkarnationen högt invigda, numera som toppar i näringslivet. PG är ett bra exempel på detta, hans förmåga att snabbt analysera och fatta intuitiva beslut är knappast inlärda på Handels eller Chalmers.
    Dagens direktörer, alltmer avklädda i sina solkade underkläder, avslöjade av den ena skandalen efter den andra, visar väl bara att i vår tid inkarnerar de invigda till andra uppgifter.

  1. @curt jansson

    Jo, jag har också hört det och det förvånar ju inte. PG:s starka personlighet, karisma, sinnesnärvaro och otroliga omdömesförmåga är sällsynt hos ”vanligt folk”. Jag faller helt i farstun inför denna typ av fokuserad duglighet. En sorts koncentrerad ro. Kommer ihåg Antonia Axelsson Johnsons man på ett snabbt besök på Robygge för länge sen. Han la en påse Weleda-karameller på disken och sa ”kan jag få detta” med ett allvarligt och samtidigt kraftfullt lugn som gjorde mig så tagen att jag ännu kommer ihåg det. En imponerande personlighet – även när han köpte karameller. En stor ande, helt enkelt. Det är ju den enda vettiga förklaringen.

  1. No trackbacks yet.