Handlar i första hand om saker som behöver sägas om den antroposofiska rörelsen, fenomen i tiden som islam, feminism och frågor kring existensen.

♦ ♦ ♦ Då jag flyttade ut till Järna i mitten på sjuttitalet kommer jag ihåg att jag blev imponerad av de antroposofiska uttryck man svängde sig med då man talade med varann. Som till exempel att all teknik och maktstrukturer genomgående benämndes som ahrimanska, en term Steiner använde för förstelning och en sorts motsats till skapande liv. Medan en person som  i dagligt tal skulle betecknas som flummig  i dessa kretsar kallades för luciferisk, det vill säga en person med en svärmisk läggning. Där det levande på sätt och vis ”gått till överdrift”.

Båda dessa begrepp är centrala inom antroposofin, en sorts grundprinciper som betecknar upplösande respektive förstelnade (andliga) krafter (eller väsen) i världen. De markerar de ensidigheter som människan hela tiden balanserar emellan. En sorts livsprinciper.

Andra lika grundläggande begrepp är astralkropp och eterkropp, beteckningar för själens respektive kroppens formkrafter. En människa som till exempel är vredgad eller starkt utåtagerande visar en stark astralitet, medan en sjuk och svag människa har problem med det eteriska.

På Järna-slätten tänker man inte, man gör sig tankar om, ett uttryck jag inte hört någon annan stans. Och saker och ting förvandlas inte, de metamorfoseras. Begreppet kommer ifrån de formförvandlingar i det levande man kan iaktta hos t ex en växt, ett blad. Tankar kring bladmetamorfosen utvecklades ursprungligen av Goethe, som är husgud i varje antroposofiskt hem. Det påtagliga Goethe-intresset inom antroposofin kommer sig av att Steiner i ungdomen var Goetheforskare och ständigt återkommer till Goethes idealbildning.

Att antroposofin inte är en religion eller ”bara” en världsåskådning utan en kulturimpuls har väl knappast undgått den uppmärksamme. Ibland ersatt med uttrycket framtidsimpuls. En och annan antroposof  kan i dessa kretsar respektfullt omnämnas som en spirituell människa – och då inte i den gängse betydelsen kvick, fyndig utan i betydelsen andlig. Denna betydelse gäller också i uttrycket en spirituell ekonomi. Helt enkelt en andligt inspirerad ekonomi.

Ett annat ofta använt ord i antroposofiska sammanhang är ”princip” som används i olika sammansättningar. Särskilt Kristusprincipen, som avser det för mänskligheten förebildliga i Kristus livsgärning. Detta är den stora skillnaden i synsätt jämfört med det traditionella kyrkoreligiösa förhållningssättet som mer uttrycker den personliga relationen till Kristus. Förnekandet av antroposofin som religion blir genom genom denna fundamentala attitydskillnad mer gripbar. Ett annat ofta använt uttryck är det för utomstående obegripliga initiationsprincip blir civilisationsprincip. Med detta menas den omfattande verkan antroposofin (initiationsprincipen) har på människorna, för att i en (avlägsen) framtid prägla hela vår civilisation (civilisationsprincipen). Antroposofin omvandlar på sikt hela civilisationens förhållningssätt, typ.

Karma och reinkarnation är naturligtvis också centrala. I vardagsspråk kan man säga hon är inte riktigt inkarnerad, vilket i dagligt tal betyder ungefär utflippad. ”Hon måste ner i det fysiska”, kan man då säga i det man skisserar den principiella lösningen på problemet. En typisk kommentar till ett komplicerat relationsdrama blir på antroposofiska ”det måste vara något karmiskt” .

En utbredd uppfattning är att det finns antroposofer som inte vet att de är antroposofer(!). Det är människor som har hög moralisk svansföring och ett sinne för framtidsinriktade uppgifter. Men eminenta personligheter som till exempel Dag Hammarskjöld, Nelson Mandela, Vaclav Havel och Dalai Lama är något mer än bara omedvetna antroposofer, de betecknas som mikaeliter* – människor som för mänsklighetsutvecklingen framåt. Deras gärningar är mikaeliska.

Fröet är en mycket vanlig metafor då en antroposof vill ge känslan av något med utvecklingspotential. Man har lagt ett frö till något. En vagare variant är begreppet fröartad som mer uttrycker en intention. ”Verksamheten har något fröartat över sig”. Väsensartad  är också ett ofta använt begrepp som uttrycker inte bara det immateriella ”väsen”, i betydelsen andlig entitet, utan mer den andliga tendensen. På samma sätt uttrycker det vätskeartade mer en principiell kvalitet än en konkret vätska.

Liknande subtiliteter förekommer ofta i antroposofiskt språkbruk. De fyra elementen (jord, luft, vatten, eld) från antikens begreppsbildning lever här fortfarande i högönsklig välmåga. Man talar allmänt om luftelementet och vattenelementet som uttryck för en sorts kvalitéer. Klassisk är historien om läraren på Rudolf Steinerseminariet som på detta sätt ville komma åt det andligt-kvalitativa i begreppet värme som han karakteriserade som värmeelementet. Det dröjde några sekunder innan publikens fnissningar avbröt framställningen. Men han kunde också ha använt det lika förekommande begreppet  värmekvalitén.

Åtskilligt återstår i detta säregna fackspråk, men ovanstående torde ändå vara de viktigaste begreppen.

* Efter ärkeängeln Mikael som enligt antroposofisk uppfattning nu är tidsande.

                                                                                                             Johannes Ljungquist