Handlar i första hand om saker som behöver sägas om den antroposofiska rörelsen, fenomen i tiden som islam, feminism och frågor kring existensen.

Den mest elementära formen av makt utövas ansikte mot ansikte av individuella aktörer, menar Johan Asplund, som jag skrev om tidigare angående våra hälsningsceremonier, eller sociala utantilläxor som han kallar dem. Så länge du och din granne har ett gott förhållande och hälsar på varandra kan man inte urskilja någon maktdimension i era mellanhavanden. Men makten ligger där latent.

Det är när ni blir okontanta och du slutar hälsa på honom du börjar ägna dig åt maktutövning. Du är fortfarande kapabel att hälsa. Det är bara det att du inte gör det. Du undanhåller därmed en fri nyttighet.

Du kanske inte i början riktigt förstår att du utsätter grannen för en sanktion, eftersom du är arg på honom. Det är mer en spontan aktion från din sida. Men den blir snart tvingande. Du upprättar mer och mer former för en naken form av makt: mikromakten. Och nu talar vi om krav på ren underkastelse.

Men låt oss vända på steken. Ni har istället alltid haft ett gott förhållande. Ni inte bara hälsar otvunget på varandra, ni är så goda vänner att ni varierar era sociala utantilläxor. ”Tjolahoppsan där!” Ni saluterar eller vinkar, stirrar skämtsamt stint på varandra, spelar formella och högtidliga. Eller vid extrem välvilja hälsar på varandra med idel invektiv.

Men så en dag händer något märkligt. Din granne ropar en hälsning på över tjugo meters avstånd. Det har aldrig hänt förut. Du returnerar naturligtvis hälsningen, men undrar vad som hänt. Vill din granne nånting? Nej, uppenbarligen hälsade han bara.

Någon dag senare kommer din granne in på din tomt för att hälsa på dig. Du blir besvärad men försöker låta bli att visa att du är det. ”Vad har tagit åt Georg”, säger du till din fru. Ytterligare en dag senare står din granne mitt på din gräsmatta och hälsar på dig. Tydligen vill han prata också. Har det hänt nånting? Är han full?

Stegras denna brist på distans känns det alltmer obekvämt. Ägnar sig grannen åt maktutövning? Du besvarar fortfarande hans hälsning, men alltmer motvilligt, alltmer stelt och avvisande. Till sist säger du ingenting och rör inte en min. När det gäller ditt beteende behöver vi inte tveka att beteckna det som maktutövning. Du har ett bestämt syfte, nämligen att förmå din granne att retirera.

Du avvisar honom. Försöker framtvinga en reträtt. Till en början försöker du troligen skyla nakenheten i din maktutövning. Du motar bort honom, men försöker göra det varligt. Det kan hända att du lyckas.

Det kan också hända att du inte lyckas. Härigenom gör han dig faktiskt maktlös. Dina försök att utöva mikromakt slår slint. Då återstår bara att övergå till handgripligheter.

Du kan naturligtvis också ge dig. Du övergår till att hälsa på och prata med din granne snart sagt när som helst och var som helst. Du låter honom komma in i ditt hus och låter honom invitera dig in till sig. För en utomstående betraktare kan det se ut som om ni nu hade ett osedvanligt gott vänskapsförhållande.

I själva verket är du din grannes fånge.