Handlar i första hand om saker som behöver sägas om den antroposofiska rörelsen, fenomen i tiden som islam, feminism och frågor kring existensen.

Humlegårdens lekplats: en rad barn med varsin trehjuling utan pedaler (man sparkar sig fram) står förväntansfulla i kö framför en vattenpöl. Plötsligt sätter man igång och under glada skratt och plask kör man igenom lervällingen. Sist i kön stannar en, går av och börjar skyffla upp lervatten på den breda bakaxelns små fördjupningar. Tydligen anses försöket misslyckat, för pojken ansluter sig skyndsamt till de andra. Och så upprepas proceduren under skrik och skratt. Och sen igen. Och igen.

I höjd med KB kommer en dam på permobil i god fart med två kopplade knähundar efter sig som har fullt sjå att hänga med. De små benen går som trumpinnar. Plötsligt ringer damens mobil. Hon stannar och pratar medan hundarna pustar ut. Sen iväg med full fart släpandes på hundarna.

På Stureplan ett flott designat svart skåp en knapp meter högt med blinkande blåa ljus. Det visar sig vara en tryckluftspump för cyklar. Stockholmarna är nämligen numer ett cyklande släkte.

Dundrande koffertar dras på små hjul utmed trottoaren av energiska kvinnor på resande fot. På väg hem från Centralen?

Framför mondäna biografen Rigoletto står en bullrande, skitig och stinkande sopbil i full aktion. Den ser nästan skamsen ut. Men föraren kör snart iväg. Den sura soplukten skingras.

På Hötorget energiskt och högljutt hojtande försäljare av grönsaker, frukt och blommor: ”Hej,hej, välkommen! Trattkantareller halva priset! Vill du ha kantareller som är gula också? Oj va billigt, oj va bra!”

Utanför Mac Donalds en håglös kö på 9 personer tvärsöver trottoaren till en bankomat. Folk får gå ut i gatan för att komma förbi. Utan knot. Folk som ska ta ut pengar respekteras. Tålmodig stillhet mitt i livet och rörelsen på gatan. Här bidas tiden.

Ung dam på cykel far förbi med ett högljutt gnisslande trampande som väcker uppmärksamhet. Men hon har viktigare saker i tankarna. Har kanske inte ens märkt problemet. Vet kanske inte hur man smörjer cykelkedjan.

Repliker i vimlet i Hötorgshallen: ”Hur gick det igår?” ”Det gick åt helvete”.

På Sergels torg, strax under rondellen ett hav av vilande duvor på ett område befriat från gångtrafikanter, knarklangare eller butiksstånd. Nedsjunkna med fötterna under sig. Flera ligger lite snett, som kantrande båtar på stranden vid ebb.

Vid foten av Observatoriekullen en lekhage med några baracker. Uppifrån slänten ser man texten på taket: They said ”SIT DOWN”. I stood up.

På Birger Jarlsgatan ett skyltfönster med texten Welcome stupid, art directors and anyone who cares.

I NK:s nya julskyltning djur som rör sig mekaniskt i naturmiljöer. Folksamling framför varje fönster. Små barn leds varsamt fram där de förundrade står och tittar medan deras små näsor andas imma mot fönstren. Menande och ömsinta leenden mellan de vuxna bakom barnen.

Från ett litet duschliknande munstycke i toppen av stammen precis ovanför granen i Buttericks skyltfönster hälls små frigolitflingor ned över grenarna. Längst ned sugs de upp i stammen och åker upp igen. Stadens första självsnöande julgran!