Befrielsen av den muslimska tanken kräver internationella insatser
Ayaan Hirsi Ali tror att det är möjligt att befria den muslimska tanken. Och hon berättar i boken Nomad om ett nyligen igångsatt projekt att utreda Koranens historia. Hur kom den till? När skrevs den och av vem? Var kommer Koranens historier, legender och principer ifrån? Hur kan man avgöra Koranens autenticitet? Detta arbete är oerhört viktigt, menar hon, för om den muslimska tanken frigörs och muslimer godtar tanken att Koranen skrivits av en kommitté under tvåhundra års tid efter Muhammeds död skulle den heliga bokens skrivskydd kunna plockas bort.
”Döda de otrogna”, ”alla som inte tror kommer att bestraffas i all evighet”, ”slå din hustru om hon inte lyder” och ”piska den som begår äktenskapsbrott”, är alla citat från Koranen. Ayaan:
Om muslimerna skulle få hjälp att omvärdera islams grundvalar, så kanske de skulle kunna erkänna att Muhammeds exempel har sina brister, att ingenting i Koranen är perfekt eller sant, och att doktrinen skulle kunna anpassas så att det blev mentalt mindre plågsamt att försöka tillämpa den i ett modernt samhälle.
Hon är övertygad att de flesta muslimer förfäras över de våldsdåd som begåtts i deras religions namn. Deras reaktion på terrorismen är alltid densamma: Nej, det kan inte vara sant. Terroristerna har lagt beslag på min religion. Jag tycker det är fel att döda och lemlästa människor. Min religion är en fridfull religion; den lär mig att vara medlidsam. Detta beror på att de flesta muslimer inte är helt orienterade i Koranen, hadhiterna eller någon annan helig islamisk skrift. Auktoriteten hos de ”milda” texterna om religionsfrihet upphävs av verserna som kom till Muhammed senare, när han var bättre utrustad och hans anhängarskara hade vuxit sig större.
Hon skulle önska att fritänkande ateister skulle mobilisera sig för att bekämpa hotet från radikala islamister, men inser att upplysningens arvtagare är hopplöst splittrade i synen på hur man ska handskas med islam.
Många samtida västerländska tänkare har omedvetet och olyckligt låtit jämlikheten och yttrandefriheten styra in dem på det undfallande spåret, och även på de bästa och mest framstående universiteten lämnar man plats åt islams försvarare på höga positioner. Det finns ingen enande kraft, ingen gemensam syn på hur man ska hantera detta hot. Tvärtom avfärdas vi som ser hotet med öppna ögon som panikmakare.
”Om jag får välja lever jag mycket hellre i ett kristet än i ett muslimskt land”, skriver Ayaan Hirsi Ali. Hon menar att dagens västerländska kristendom är mer human, mer återhållsam och mer öppen för kritik och debatt än islam. Dagens kristna bild av Gud är mer godhjärtad och mer tolerant mot avvikande åsikter. Men den viktigaste skillnaden mellan de båda civilisationerna är möjligheten att finna en väg ut. En person som väljer att överge sin kristna tro blir visserligen utesluten ur församlingen, men ingen kommer att göra honom eller henne illa. Muslimska avfällingar – människor som lämnar tron som t ex Ayaan Hirsi Ali – ska dödas.
Så vad kan man göra, frågar sig Ayaan Hirsi Ali. Hon menar att det krävs en världsomfattande kampanj mot värderingar som tillåter sådana här brott. Kulturer som stödjer att kvinnor förnekas rätten att bestämma över sina egna kroppar och som inte skyddar dem mot den värsta sortens fysiska misshandel måste pressas till reformer. Länder som understöder sådana kulturer bör inte behandlas som respektabla medlemmar av världssamfundet. En ordentlig internationell insats måste till för att mäta och dokumentera våldet mot kvinnor – i land efter land – och för att blottlägga den verkliga omfattningen av kvinnors oförsvarliga lidande.
Men än mer angeläget, menar hon, är att feminister förhindrar att en främmande förtryckarkultur slår rot i väst genom att uppmärksamma och motarbeta att döttrar plockas ur skolan för att giftas bort och att de regelbundet bestraffas och övervakas.
Början på den islamska reformationen har ett namn – Ayaan Hirsi Ali. Och den som läser Nomad slutar att vara islam-kramare. Den berövar effektivt alla illusioner i ämnet hos kulturrelativister och politiskt korrekta av den enkla anledningen att hon vet vad hon talar om.
Tack igen, Johannes, för en utmärkt inlaga i denna något infekterade debatt. Jag vill bara ställa ett litet frågetecken vid din avslutning:
”Och den som läser Nomad slutar att vara islam-kramare. Den berövar effektivt alla illusioner i ämnet hos kulturrelativister och politiskt korrekta av den enkla anledningen att hon vet vad hon talar om.” Det är min erfarenhet att kulturrelativister och politiskt korrekta (och jag känner ett antal) är relativt immuna mot argument som lutar sig på självupplevda fakta. Just det självupplevda blir för dem ett tecken på brist på objektivitet, eller underliggande hämndlust och dylikt. Framför allt så är dessa personer ofta av den typen som aldrig har fel, oavsett hur vilsegångna de är och aldrig kan tänka sig att deras analys är värdelös. Det är det ju alltid de andras som är.
För mig och andra som undrar vart Schyman & cons. tagit vägen angående feministiska problematiker rörande Islam, finns inte mycket hopp om stöd från den kanten. Jag önskar att flera kunde skriva som du här gjort, och jag tycker att dina alster skulle passa utmärkt i större sammanhang än din personliga blogg!
Hjärtligast
Curt J
@Curt Jansson
Tack Curt för de vänliga orden. Visst har du rätt att denna kategori håller hårt i sina föreställningar – oavsett verkligheten. Jag har försökt två gånger få publicera saker på Newsmill, men blivit refuserad för att jag ”inte tillför något nytt”. Och jag förstår dem delvis. Tittar man i deras artikelregister på islamrelaterade artiklar finns där en mängd texter. Vilket ju ändå är en så god indikation som någon på att saken ventileras ordentligt. Vilket i sin tur innebär att kulturrelativisterna får sina fiskar varma dagligen. Förr eller senare tror jag att en vändning kommer från deras håll. Faktiskt. Ju tydligare det islamska förtrycket av kvinnorna framstår, desto svårare att låtsas som det regnar. Jag är beredd att gissa att denna vändning kommer inom ett år från nu. Vad tror du?
Och sen blir det spännande! Hur kommer de att definiera uppgiften? Är deras analys OK skulle det inte förvåna mig om jag själv ansluter i en kampanj mot förtrycket. Jag är övertygad att många skulle göra det. Det skulle vara en kulturgärning av stor vikt!
@ Johannes
Vad jag tror…Ja, du, där satte du mig fast. Jag vet faktiskt inte om jag högaktar deras intellektuella kapacitet tillräckligt för att tro dem om en kursändring alls. Men jag hoppas ju att du har rätt och man bör ju tänka positivt.
Vilken kurs de sedan vill styra beror väl rätt mycket på hur de för sig själva och offentligheten definierar problematiken; med ifrågavarande sällskaps förmåga att alltid lägga ansvaret någon annan stans kan vi nog vänta oss ett par beundransvärda lappkast.
Det vore, som du säger, en kulturgärning av stor vikt. Vikten beror dock på graden av hederlighet i den omsvängning vi väntar på. Som du förstår är jag smått skeptisk, fast jag skulle också vilja understödja en kampanj i fall den skulle uppstå och bedrivas hederligt, utan stigmatisering av meningsmotståndare, våld mot politiskt valda, mungipsskum hos Ohly och förakt från Reinfelt,
vilket är allt vi sett hittills.
Sorry, jag tror inte det politiska klimatet vänder och alla inser hur fel man tänkt, tänker om och allt blir bra. Tyvärr, det hade varit trevligt. Jag är inte en sådan optimist. Eller egentligen, jag vet inte om det är optimism det handlar om, snarare önsketänkande…..
Det finns en större anledning till varför invandringen med tillhörande problem har fått de enorma proportioner den har.
Se hur regeringschefer beter sig runt om i världen. Se hur oppositionella blir ditsatta, hur media, som blir en allt mäktigare maktfaktor, väljer vilken information som släpps ut etc.
Härska vill man genom att söndra.
Om man inför störande element i en väl fungerande grupp blir det kaos och gruppen går betydligt lättare att styra. Folk brukar rynka på näsan och fnysa och avfärda tanken på att det finns en agenda bakom de synliga maktstrukturerna. De brukar kalla det för konspirations-teorier. Men vad är det som gör att man fnyser åt en sådan tanke? Är det rädsla, ångest eller någon slags jämlikhetstänkande välvilja? Kanske det är för att man är rädd för att folk ska bli skräckslagna och handlingsförlamade?
Läs de politiska föredragen av Steiner. Det är ord och inga visor. Han har inga som helst problem med att påvisa att det finns viljor bakom som styr världspolitiken i det dolda.
Har ni inte sett hur någon som Reinfelt – som när han vunnit det första valet, var en person full av energi, vilja att förändra, tro på framtiden etc. – ser ut nu! En slagen hund, som lyder husses order. Visst finns det maktbegär hos dem alla, det är därför de sitter där och håller sig kvar med näbbar och klor genom att i stort sett fatta vilka politiska beslut som helst, men makten var inte så lätt som de trodde. Det är mycket man måste köpslå med och om.
Internationellt sett är det lättare att se de politiska rävspelen. Ministrar och politiska maktpersoner sätts i fängelse, anklagas för våldtäkter etc men i Sverige tror man fortfarande inte att sådant händer.
Tyvärr är det så att svåra ekonomiska kriser och krig är ”nödvändiga” för att få utvecklingen dit man vill. En stor ekonomisk kris skulle få fart på det mesta. Pengabrist och matbrist ger egoism, avund, invandrarrevolter, invandrarhat…Ett bra kaos att handla utifrån.
Sen behövs det inte så mycket för att starta mer krigsliknande handlingar.
Men detta är sådant som händer hela tiden i jordens utveckling. Den tid vi lever i nu är ”ondskans tid” Under den förra efteratlantiska epoken var det, enligt Steiner, döden mänskligheten skulle lära sig om. Det var därför Kristus inkarnerade. Denna tidsperiod är det, enligt honom, ondskan vi ska ”förstå”. Det är inte roligt men nödvändigt. Och man måste nog göra det med öppna ögon. Och med positivt tänkande, inte hämtat i önskedrömmar utan i en kristlig kärlek! Och tro på människans andliga förmåga! Det kräver lite mer, men ger också mer.
@Li Klung
Jo Steiners uppgifter om vita, gråa och svarta loger bakom det politiska skeendet i världen är verkligen intressanta. Annars brukar jag alltid utgå ifrån att det du tror att makthavare gör – det gör dom. Jag är sällan förvånad då korruption och maktmygel uppdagas. Det gör allt de kan – för att det är möjligt. Och det är bara en bråkdel vi får reda på.
Och de som förfasar sig över maktfullkomligheter – skulle de själva stå emot alla maktens frestelser om de fick chansen?
Bra frågeställningar. Jag hade just förmånen att träffa Björn Söder, och ställde honom den frågan. Jag frågade: Ni i partistyrelsen är ju alla så unga — SD är ju i vissa avseenden knappt mer än ett ungdomsförbund — vilka åtgärder vidtar du för att kunna märka när du börjar drivas mer av maktbegär än av idealism? (kolerikern Björn Söder är alltså Sverigedemokraternas partisekreterare: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bj%C3%B6rn_S%C3%B6der). Han tog frågan till sig. Och svarade ödmjukt: ”Så länge vi är i opposition är vi nog ganska skyddade. Sedan får man se. Men om och när vi korrumperas så kommer ett nytt SD att bildas, var så säker!” Hans kollega, (melankolikern) Rickard Jomshof, http://sv.wikipedia.org/wiki/Richard_Jomshof, ansvarig för utbildningsfrågor satt vid samma bord och nickade instämmande.
@ Li Klung: Reinfeldts förändring är påtaglig och stämmer till eftertanke.
Pappan
Apropå hemlig agenda.. Här gäller det FRA:
http://www.youtube.com/watch?v=wTAbgAMrXnU&feature=player_embedded
@Li Klung
De korta glimtarna av stadslivet visar tydligt att staden för det mesta inte är Stockholm, undantag för demonstrationen vid riksbron eller vad den heter. Vad är detta för konstigt och voffår gör dem på detta viset??
.AYAAN HIRSI ALI har lyckats upprora fler manniskor – i vissa fall till den grad att de vill morda henne – pa fler sprak i fler lander pa mer kontinenter an nastan alla forfattare i varlden idag skriver Nicholas Kristof 2010-05-30 i NY Times se FOTNOT .. Schengenavtalet gav henne mojlighet att ta sig fran Tyskland till Holland med tag. Redan 2002 hade hon tillstatt detta och redogjort for omstandigheterna.
Sorgligt med islam och all den debatt som är och var.Själv har jag bara träffat muslimer som, trots annorlunda livsvillkor än våra,ändå helt avsäger sig slöjor och slag.Jag tror till syvende och sist ändå på citatet, att då vi läser något,sammanblandar vi våra tankar med det vi läser.Tolkningen är alltid en blandning av det vi läst och den vi är.Och av samme kloke man;Om alla sopar rent på sin egen trappa blir hela världen ren!
Man är nånstans ute och cyklar när man tror att man ska få andra att börja tänka annorlunda.ALLTID.
Så har ju livet aldrig fungerat.Vi hör bara det vi förstår.
När man förstått det,kan man uträtta så mycket mer i denna brokiga värld.
@M
Din kommentar ger intrycket att min artikel är meningslös. Eller till och med felaktig. Jag har blandat ihop saker och ting. Att de problem jag skrivit om inte existerar. Eller har du inte menat det så? Då får du vara noggrannare i dina formuleringar. Du riskerar annars att låta flummig.
Sen skriver jag inte för att mina läsare skall börja tänka annorlunda. Jag skriver av samma anledning som jag pratar med människor – ur hjärtat, för att jag är engagerad. Hur man tar upp detta är naturligtvis olika. Vissa texter gör intryck, andra inte. Vissa texter bekräftar egna ståndpunkter, andra överraskar och ger nya infallsvinklar. I vilket fall är texter en väsentlig del i de processer som danar vårt medvetande.
Men varför så mycket islam hela tiden, och vinklingen för sverigedemokraterna?Jag undrar fortfarande varje gång jag snuddar vid denna blogg,vad det är ni vill komma fram till?Engagemang med hjärtat är viktigt,helt klart,men man bör vara aktsam också, så engagemanget inte hela tiden pekar på samma sak om då inte undermeningen ska vara så tydlig som här.
Eller ska den det?Det var det som var min egentliga fråga.Lite farligt att hela tiden vinkla islam åt samma håll,och engagemanget blir då ganska enahanda.Men jag antar att det är det som är meningen?
@M
Varför jag skriver om islam är för att jag känner ett starkt engagemang i en kultur som blivit ett starkt inslag i Europa bara de senaste decennierna. De politiskt korrekta låtsas inte om detta. Kulturrelativisterna avvisar de problem som är förknippade med detta. Islamistiska aggressioner betraktar de som enskilda händelser av kriminella som inget har att göra med islam. Denna flathet förfärar mig. Att du inte förstått detta är svårbegripligt, eftersom det genomsyrar varje text jag skrivit i ämnet. Jag har varit väldigt tydlig – eftersom jag känner mig som en ropandes röst i öknen. Och jag anklagar INTE islam som religion eller kultur. Och Sverigedemokraterna finns där för att de inte HYMLAR med människors reaktioner på dessa problem, DÄRMED inte sagt att jag röstar på dem eller ens sympatiserar med dem. Jag konstaterar bara att de inte skulle ha kommit in i riksdagen om verkligheten sett ut som PK:arna och kulturrelativisterna tror. De är ett talande SYMPTOM på en rädsla hos en stor gruppering för något som det politiska etablissemanget inte vill tala om. Eller ens erkänna. Förstår du nu?
I have read your article carefully and I agree with you very much. This has provided a great help for my thesis writing, and I will seriously improve it. However, I don’t know much about a certain place. Can you help me?