Islam och de förbittrade feministerna
”Jag är inte höger”, säger Ayaan Hirsi Ali i en intervju i The Guardian. ”Det är de människor som betraktar sig själva som tillhörande vänstern – och som försvarar företrädarna för islam i namn av tolerans och kultur – som i själva verket representerar högeråsikter. Och inte bara höger. Ultrahöger. Jag förstår inte hur de kan vara så upprörda över den kristna högern och samtidigt ignorera den muslimska högern.”
Dagligen sker brott mot de mänskliga rättigheterna som feminister och kulturrelativister blundar för. Inte för att de inte känner till dem utan för att dessa brott inte passar dem ideologiskt – och ur ett in absurdum drivet hänsynstagande mot ett stamrelaterat religiöst förtryck.
En av de stora feministiska trendsättarna – Germaine Greer – fick 2007 en fråga från en journalist om varför västerländska feminister verkar så motvilliga att säga vad de tycker om hedersmord. ”Det är väldigt klurigt”, sade Greer, ”folk ber mig ständigt att åka till Darfur och prata med våldtäktsoffer. Men jag kan prata med våldtäktsoffer här. Varför skulle jag åka till Darfur för att prata med våldtäktsoffer?”
”För att det är så mycket värre där”, svarade journalisten. ”Säger vem?”, sa Greer.
”Det är skandalöst, säger Ayaan Hirsi Ali, ”att hon avstår från att tala ut om hedersmord för att hon anser att det är `klurigt´att motsätta sig en kultur som tolererar sådant.” Journalisten kommenterar: ”Bakom uttalandet låg den tröttsamma kulturrelativism som präglar tänkandet hos så många av dem som en gång beskrevs som vänster. Vi är inte bättre än de. Vi ska inte pracka på dem våra värderingar. Vi kan bara kritisera våra egna…”.
I USAs medborgarrättsrörelse stod feministerna på afroamerikanernas sida då de förnekades sina rättigheter på grund av hudfärg. Men de menade att det var lika fel att diskriminera på grund av kön. I den komplexa utveckling feministrörelsen genomgick, bland annat med kampen mot apartheid, uppstod med tiden en vanföreställning att de enda som kan förtrycka svarta, kvinnor och koloniserade folk är vita män.
Så uppstod det som någon kallat ”den förbittrade feminismen”. Det är en uppfattning att vårt samhälle (läs det västerländska) bäst beskrivs som ett `patriarkat´, en `könsmaktsordning´ där det dominanta könet (läs vita män) ser till att kvinnor kryper ihop och fogar sig. Dessa förbittrade feminister vägrar att erkänna framstegen som kvinnor i västerlandet gjort – från rätten att gå och rösta till bestraffningen av sextrakasserier på arbetsplatserna.
Istället ser de bara den vite mannens orättfärdighet. Och rätten att få uttrycka sig fritt och välja sitt eget öde som bara ett västerländskt särdrag. Därmed ger de färgade män en flyktväg. Om någon ifrågasätter hur Saudiarabiens lagar behandlar kvinnor – och får till svar att de kräver respekt för sin tro, kultur och överhöghet – räcker dessa argument för feministerna.
Eftersom västerländska feminister visar prov på en närmast neurotisk rädsla att stöta sig med minoritetskulturer blir de muslimska kvinnornas situation ett gigantiskt filosofiskt problem för dem. De tvingas stillatigande åse den muslimska slöjan, niqaben eller burkan som olika grader av mentalt slaveri som särskiljer kvinnor som privat egendom och icke-personer. De kan som de flesta andra konstatera att slöjan begränsar, fängslar och hjälper kvinnorna att foga sig. Att den markerar ett slags apartheid som uttrycker det ena könets dominans över det andra.
Och detta förtryck tolereras – rentav uppmanas – av många västerländska samhällen. Detta trots att deras lagar innefattar jämlikhet mellan könen. Ayaan Hirsi Alis uppmaning är att vi tvärtom måste utmana och besegra den stamrelaterade heders- och skamkultur som kodats in i islam. Uppgiften för feministerna formulerar hon så här:
Feminister i väst borde uppmärksamma de muslimska kvinnornas situation och göra deras sak till sin. Med all den erfarenhet och de resurser de har till sitt förfogande borde de sträva efter att hjälpa muslimska kvinnor att göra sig hörda. Det är tre mål som de måste försöka uppfylla: Det första är att se till att muslimska flickor får möjlighet att avsluta sina utbildningar. Det andra är att hjälpa dem att ta kontrollen över sina egna kroppar och därmed sin sexualitet. Och det tredje är att se till att muslimska kvinnor får chansen att inte bara komma ut i arbetslivet, utan också att få stanna kvar där.
Jeg skal bare gøre opmærksom på en helt ny tendens i Danmark hvad angår feminismen. Det er kvinderne selv der siger fra ultrafeminismen, de ved godt selv at de har det godt i DK:
http://politiken.dk/debat/ECE1295257/fri-mig-for-big-mother-omklamringen/
Dette er ikke helt Johannes perspektiv, men meget vigtigt i forståelsen af hvad man synes om ”moderne kvindefrigørelse”.
Lidt mere fra de moderne kvindelige ”feminister”:
http://politiken.dk/debat/ECE1295320/kernefamilien-er-en-struktur-der-virker/
@Gert
Intressant, hoppas trenden kommer till Sverige, rödstrumpornas tolkningsföreträde har överlevt sig självt.
Enig.
Apropå Länkar om jämlikhet ta och titta på Per Ströms bok (går att ladda ner).
Gudrun Schyman har det tufft med honom.
http://www.dnv.se/indexmansfortryck.asp
Jag anser helt provokativt att feministerna förnekar och föraktar det kvinnliga. Det de framhäver är inte de kvinnliga egenskaperna.
Annars har jag samma svar som alltid: människor som bejakar och är medvetna om den andliga världen och reinkarnationstanken har en helt annan förståelse för könsegenskaper och livssituationer. Utan denna syn kan det vara svårt att acceptera den roll man fått i livet.
Ström är skarp! Och det som idag kallas ”feminism” är mycket riktigt MOTSATSEN till den rörelse som ursprungligen fick detta namn, eftersom den just ville VÄRNA om det feminina. Tanken var: Nu när industrierna har löpande band så kommer samhällsingenjörerna att vilja tvinga ut kvinnan i arbetslivet — då kommer familjelivet och hemmet och barnen att bli lidande. Och då kommer nästa och nästnästa generation att förlora sin inre trygghet. Då kommer människan att börja styras utifrån och bli mindre mänsklig. Och det är början till slutet för mänsklig värdighet. Det som ger själ åt hemmet är den feminina kvaliteten. Därför måste vi grunda en rörelse och en filosofi för att värna om denna kvalitet. Mänskligetens mänsklighet kräver det.
Denna riktning hånas idag och kallas ”särartsfeminism” men även ”livmodermystik” och liknande. ”Livmodermystik” kan ju låta vackert (för en mystiker) men används alltså som ett medlåtande och förlöjligande uttryck. Det som skulle rädda kvinnan från maskulinisering har sedan dess blivit den mest diaboliska kvinnofällan. politiskt korrekta, officiella så kallade feminismen kallas också ”likhetsfeminism”, eftersom den stipulerar att mannen och kvinnan egentligen är likadana, psykologiskt sett. Att skillnaderna i beteenden, värderingar och preferenser mellan könen är ”sociala konstruktioner” som skapar och vidmakthåller ”strukturellt förtryck”. Av kvinnan, försåvitt hon är feminin. Ja, om hon inte heter Tanja Bergkvist förstås: http://tanjabergkvist.wordpress.com/ (bild här: http://tanjabergkvist.files.wordpress.com/2011/06/rod-2-mindre.jpg) eller naturligtvis den ärrade valkyrian Elise Claeson: http://www.newsmill.se/artikel/2011/05/24/regeringen-och-genuspedagogerna-vill-ha-ett-nytt-folk
Pappan
Feministernas brist på kritik mot det islamska kvinnoförtrycket påminner starkt om oförmågan hos 60- och 70-talets vänsterrörelse att se problemen i Sovjet, Kina och Kambodja. Och då handlade det ändå om utbredda folkmord. Den kollektiva (felaktiga) föreställningen var mycket starkare än verkligheten. Deltagarna fick anledning ångra sig, om man säger. Nu börjar även ifrågasättandet av tokfeminismen att formera sig. Det är på tiden.
Den ursinnigt sprudlande och pålästa matematikdocenten Tanja Bergkvist http://tanjabergkvist.wordpress.com/ är keynote speaker på nästa talarpub i Stockholm (hemlig plats). Temat är genuspolitik. Den förra (första) var mycket lyckad (temat var konservatism och politisk korrekthet och keynote speaker var Ian Wachtmeister). Man måste vara personligt inbjuden (och kan komma inkognito) och gästerna är från alla politiska strömningar och partier (utom kanske V). Det de har gemensamt är ett intresse för konservatismen som idétradition och potential. Jag tror mig ha mandat att ta med mig gäster jag känner förtroende för. Den som är intresserad kan höra av sig så skall jag höra med Erik Almquist som arrangerar det hela.
Pappan
”Det som ger själ åt hemmet är den feminina kvaliteten. Därför måste vi grunda en rörelse och en filosofi för att värna om denna kvalitet. Mänskligetens mänsklighet kräver det”.
Det här har varit en fråga för mig de senaste 7 åren. Ett problem är att särartsfeminismen leder bakåt till ett tidigare kulturkonservativt stadium. På det sättet kommer man inte vidare föreställer jag mig. Men som ”pappan” säger, en filosofi med omsorg om de tradionellt sett feminina värdena är superduperviktig. Tyvärr har jag när jag läst på lite sett hur lätt det är att hamna i den konservativa fallgropen. Framförallt handlar det om att man bortser från den fria viljans roll i sammanhanget. Det är fortfarande så tror jag att man måste ta sig an skolfrågan,(fostran till frihet) för där kommer det att visa sig om särartsfeminismen ska vara framtidsinriktad eller återgående på den slags ideologi som även SD förespråkar. Vi måste rycka oss förbi den nationalistiska inskränkningen, utan att förlora de kvinnliga världena.eller kärlek och stolthet över vår kultur och natur. Är det möjligt. Just nu lever jag med förhoppningen att det är det.
Från min horisont handlar fostran till frihet om ett kunskapsområde där den feminina sidan inte släpps fram på ett rättmätigt sätt. Förenklat kan jag säga att det feminina för mig handlar om den sociala fostran. Hur vi växer fram som individer ur en gemenskap. En fri individ utan sitt sammanhang finns inte. Nu skapar feminister en politik som initierar frihet för kvinnor innan de vet vad frihet är.
Här bidde det lite fel: ”Från min horisont handlar fostran till frihet om ett kunskapsområde där den feminina sidan inte släpps fram på ett rättmätigt sätt”.
Fostran till frihet menar jag existerar inte därför att den feminina sidan inte integrerats i den vanliga kunskapsinhämtningsideologin som råder inom det svenska allmänna skolväsendet.
Några frågor som kräver ett förtydligande:
Vad är ett ”kulturkonservativt stadium” och varför är ett sådant ett problem?
Vad är det, menar ”miss myskjin”, vi skall vidare till?
Av vad består den ”konservativa fallgrop” det tydligen är lätt att hamna i?
Vad menar ”miss myskjin” med ”framtidsorienterad” och på vilket sätt är ”den slags ideologi SD förespråkar” inte det?
Vad är ”den nationalistiska inskränkningen” och varför måste vi ”rycka oss förbi” den? Och vad har nationalism med likhetsfeminism att göra??
En fri individ utan sitt sammanhang finns inte, säger ”miss myskjin” — men är då vägen mot en ökad frihet för individen att fördärva de sammanhang som ges av t ex nationell identitet?
Pappan
Jag bifogar förresten en länk till en artikel som, tänker jag mig, belyser vad kulturkonservatism är och inte är.
Ingressen lyder:
Modernismen har spelat ut sin roll, chockkonsten skrämmer inte, postmodernismen har inte längre något kvar att dekonstruera. Det kulturella samhället, kan på längre sikt bara värnas med ett ansvarsfullt förvaltande: respekt för hantverk, erkännande av facktraditioner, strävan mot det sköna, strävan efter att tillvarata det bästa i människan. Den konservativa riktningen är den enda som aktivt försöker värja sig mot ett kulturellt haveri.
Länken: http://www.svensktidskrift.se/?p=23952
Konservatism betyder INTE ”det var bättre förr, och ju förr dess bättre”. Konservatism är att vilja förädla så som naturen gör: Bevara sådant som har bestående värde och skapa sådant som har bestående värde.
Pappan
Hej igen ”Pappan”.
Ja på det hela taget har jag ju märkt att min egen fritt framflytande filosofi har riktat sig mot” det dagliga brödets” politik. Jag har märkt att min själ varit särartsfeministiskt lagd och att jag anammar kroppen, jorden , barnen brödet, hantverket osv.
Jag har även läst din blogg där du lägger fram din intressanta kritik mot ”Frankfurtskolan” Det var en hel del fjäll som föll från mina ögon där. Ärligt talat blev jag skakad i grunden när mitt gamla favoritbegrepp ”skönheten” sågs släpandes i smutsen. Plötsligt förstod jag också mycket av den filosofiska ”debatt”jag glimtvis tagit del av tidigare. Man kan säga att jag fick grepp om ”postmodernismens kärna”, det blev överskådligt.
Nu är jag ”anlagd” åt det hållet att jag inte kan bortse från det enorma inflytande både modernism och postmodernism haft på oss. jag föreställer mig helt enkelt att det finns en konservatism före och efter modernismen och att de ser annorlunda ut. Kvinnans roll i det hela
är särskilt intressant.
Och jag tror det är viktigt att orientera sig om ”det nya”. Det vill ju säga oss nåt. Vi kan inte bara slå oss till ro med våra värderingar.Kanske är det så att jag menar att vi verkligen ska försöka bli begreppskonstnärer och att vi när vi anammar en kulturkonservativ åskådning undandrar oss möjligheten att skapa nya fruktbara begrepp?
I grunden är jag en ivrare av: ”det sanna, det sköna, det goda”.
Men det offentliga samtalet kräver av oss att vi kan artikulera oss på nya sätt.
Nu menar jag att det finns en filosofi som passerar både konservatismen och postmodernismen, det handlar mer om individens roll och frihet och övervinnadet av den konservatism där våra roller är givna.
De människor som mest av allt ”behöver” den nya filosofin befinner sig oftast inte i konservativa miljöer.
Kanhända att vi inte kan tänka offentligt längre och att vi måste göra det offentliga tänkandet möjligt genom att undvika allmänna definitioner.
Ja den där förädlingsprocessen tror jag på.
Det är ingen som säger att vi skall spola tillbaka tiden. Det kan man inte, och även om man kunde det så vore det inte önskvärt. Vad vore poängen med att spola tillbaka till Titanic innan isberget? Vi vet ju hur det går ändå! Skulle det vara för att hinna glunka i sig ett sista glas champagne innan smällen? Nej, konservatismen i DEN meningen har inget kvar att konservera. Vi är alla präglade av vår samtid och har att bottna i ett postmodernt sinnelag. Men där är vi fria att inse konservatismens (i den länkade artikelns mening) legitimitet och funktion. I synnerhet som princip för kulturlivet!
Det galna nittonhundratalet visar oss hur det går annars. Det blir yta och flärd och konstgödning av alltsamman.
Pappan
Orden och Begreppen blir efter ett tag så tyngda av våra egna föreställningar att de inte passar längre. Vad är konservatism? Konservering, konserver…vad står det för? Ett slags fasthållande av det som var förr. Vem kan vilja ha konservatism när man vill ha utveckling? Är det inte i stället en riktig värdering av traditioner och historia man är ute efter? Något att bygga vidare på; att utveckla. Inte ett huvudlöst, spaceat bungyjump ut i någon slags chockerande happening. Kalla det modernism eller vad ni vill. Det är bara begrepp som fyllts av våra olika värderingar….Ismer finns det nog av.
Men, återigen, varför denna sinneschockerande sökande efter ”nyheter” inom konsten? Jo därför att de allra flesta människor lever med ett stort hål i sina själar. De har en så enormt stor brist av något – och de vet inte vad! Fyll det med nåt! Skrik! Oväsen!Bajs och kiss!Porr! Våld! Vad som helst, bara det känns, och det ordentligt. Herregud vem bryr sig om ett litet vackert landskap numera.
För övrigt vill jag i stället för Feminism lansera ordet KVINNOKRAFT (och då inte föreningen!). Det är inget nytt, det har alltid funnits, bara inte respekterats. Med kvinnokraft behöver man inte stå på balustraderna och skrika slagord eller hata män.
Läs Per Ströms bok: ”Sex feministiska myter” (går att ladda ner) där han citerar flera seriösa forskare. Tex Simon Baron-Cohen, professor vid University of Cambridge Han har utvecklat den så kallade E-S-teorin, där E står for empatisering och S for systematisering. Enligt E-S-teorin kan människor delas in i tre huvudgrupper baserat på hur deras hjärna är inriktad. Hjärntyperna är:
• E-hjärnan, vars empatiska förmåga är betydligt större än dess förmåga att systematisera
• S-hjärnan, vars systematiserande förmåga är betydligt större än dess empatiska förmåga
• B-hjärnan, där de två förmågorna är lika väl utvecklade
Enligt professor Baron-Cohen är E-hjärnan typisk för kvinnor medan S-hjärnan är typisk för män. Det finns individuella variationer och motsatsen förekommer, men mönstret är på det viset.
Eller: Annica Dahlström professor emerita vid avdelningen för medicinsk kemi och cellbiologi vid Göteborgs Universitet, som i sin bok: ”Könet sitter i hjärnan” redogör för det komplicerade kemiska samspel mellan hormoner, hjärnan och andra organ som både före och efter förlossningen bygger upp människor till kvinna respektive man. Det finns klara skillnader mellan barn av kvinnokön och mankön redan i spädbarnsstadiet.
Jag minns speciellt en intervju på TV med en kvinna som hade fått testosteroninjektioner (av en medicinsk anledning) och som berättade att hon då kände sig mycket mer tävlingsinriktad, hade mycket lättare att lösa matematiska problem men framför allt hade hon plötsligt fått ett mycket bättre lokalsinne!(detta försvann ju sedan i och med att medicinen avtog)
Men vad är det vi värderar? Vi lever i en dualistisk värld. Vi har båda inom oss. Män har en kvinnlig eterkropp, kvinnor en manlig. Intelligensen är densamma.Vad vore Yang utan Yin? Yang/Testosteron-karaktären skulle i det extrema föra till konstant tävlan, krig och artens undergång och Yin/Progesteron/Österogen- karaktären till stillastående. Med en andlig livsåskådning och karmaperspektivet kommer manligt-kvinnligt i en helt annan dager.
Med ett meditativt förhållningssätt förstår man människans dualitet lite bättre. Jag har också varit man. Männen har också varit kvinnor. Jag har t o m ”minnesbilder” från tidigare liv som man. Det går att förstå vad de olika könen står för.
Det som har skett i samhället däremot är inte bara en frigörelse av kvinnan. (vilket naturligtvis var rätt till att börja med) utan också ett politiskt val.
Vad är det som håller samman ett folk, en familj? Jo just de kvinnliga egenskaperna. Vad vill makthavare för att kunna hålla greppet över folket? Inte vill man ha sammanhållning och socialt mogna, vårdande individer. Nej det är betydligt enklare att påverka och hålla kontrollen på ett folk som är splittrat. Söndra och härska!
Men det som har hänt i könsrollsdebatten, det är att de kvinnliga egenskaperna, i stället för att höjas i uppskattningen, har blivit fullkomligt bespottade och föraktade. De kvinnliga egenskaperna har blivit lika med svaghet, känslighet, dumhet, snällhet. Allt som är eftersträvansvärt för feminismen bär egentligen testosteronets särdrag. Återigen: Lika värde betyder inte likhet! Vi är inte lika! Gudskelov!
Bejaka skillnaderna, det är ju de som gör oss till människor!
För att förena de två ämnena
Elementarväsendena i ”Neue Gespräche mit den Naturgeistern, Flensburgerhefte” berättar om Ryssland och USA att Ryssarnas (under kommunismen) omflyttning av folk bl a i Afghanistan, tjänade till att göra folken rotlösa. (inte bara där [min kommentar]) På detta sätt var de betydligt lättare att påverka. Talibanerna kunde sedan med USA:s hjälp ta över landet. Elementarväsendena säger att det värsta de sedan gjorde var att ta bort all skönhet. De förstörde allt som var vackert; tempel och konst. ”Im hässlichen entsteht Hass” I fulhet(gräslighet) uppstår hat, säger de.
De säger vidare: Skönhet är ljusets vara/väsen. Skönhet är en förmåga att varsebli ljuset också från andra sidan. Att förnimma Skönhet är en kvalitet hos den mänskliga existensens, ett förstadium till Frihet.
(fritt översatt)
Tack för att du tar upp den beundransvärda Annica Dahlström, Elisabeth! Vänsterfeminismen står alltså inte alls oemotsagd, tvärtom. Men dess potentiella partners i ett undersökande, civiliserat samtal vägras utrymme i media. Så generation efter generation hjärntvättas nu i sterila och steriliserade förställningskomplex ut den så kallade genusvetenskapen. Som är ungefär lika vetenskaplig, och på ungefär samma sätt, som den dialektiska marxismen.
Pappan
Om konsedrvatism, i relevant mening: Elisabeth, läste du inte artikeln i länken http://www.svensktidskrift.se/?p=23952
?
Pappan
@Pappan
Jovisst det var därför jag skrev som jag skrev. Jag kan hålla med artikeln helt och hållet men jag tycker inte ordet ”konservatism” är bra. Som jag skrev: [Konservatism är:] ”Ett slags fasthållande av det som var förr. Vem kan vilja ha konservatism när man vill ha utveckling? Är det inte i stället en riktig värdering av traditioner och historia man är ute efter? Något att bygga vidare på; att utveckla.”
Hitta ett annat ord än konservatism! Eskapism är också helt fel.Jag tycker inte om de här orden.
Det måste vara levande, utvecklande. Man kan inte vinna några ”nya anhängare” med konservatism. En bra utveckling måste stå på en solid grund, ja. En grund av tradition och erfarenhet. Inga sinneschockerande egotrippar. Det är inte utveckling utan degeneration.
Men konsten/arkitekturen måste också utvecklas till något nytt! Och var finner man det nya idag? Inte i den sk nya konsten, men inte heller i det ”konservativa” tänkandet. Det gäller att hitta möjligheten till utveckling och då tror jag man måste vidga sina vyer mot en annan dimension.Men det handlar inte om eskapism utan om en ”vaknare” vakenhet.
Lättare sagt än gjort, dock…..
Så om elever blir nervösa av blotta tanken på matematik så skall man byta ord på¨ämnet? Så som man gör med snart sagt alla ord som får en negativ klang?
Som språkvän drabbas jag av olust inför denna (kulturrelativistiska och historielösa!) strategi. Konservatism blir ju inte vad dess belackare säger om den i sin retorik. Vill man lära känna en ideologi bör man nog fråga dess vänner om den innan man frågar dess fiender. Lite som med en människa. Man kan börja här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Konservatism
För mig innebär konservatism kanske i första hand att odla ett transcendent medvetande. Vilket innebär att man får en tilltagande respekt för bestående värden och över huvud taget det essentiella; att man värdesätter det organiska i utvecklingen och utvecklar ett historiskt samvete.
Alla vi som på olika sätt drabbats av ”68” och Frankfurtskolans influenser har en del avprogrammering att göra innan det blir möjligt att fördomsfritt bekanta sig med denna idéströmning. Men det är nog nödvändigt.
Pappan
@pappan
Njaaaeeee
Du förstår inte riktigt vad jag menar. Jag uttryckte mig inte heller helt klart eftersom jag använde ”ordet” (dvs hur det klingar i människans själ) i stället för definitionen. Jag bryr mig, i det här fallet inte ett dugg om hur olika ord definieras eller olika politiska riktningars och –ismers ”parti-program”. Jag vill inte föra en politisk debatt. Höger – vänster, Republikaner – Demokrater, Ont – Gott, allt är dualism, skapad för att förvirra människan. Det används ofta inom hypnos av just den anledningen. Dualismen är jordens kännetecken och ständiga stötesten.
Vad jag pratar om är hur det ”klingar” i gemene mans själ. Det jag vill komma åt är en slags ”marknadsföring” och ”produktutveckling” som fungerar. Dvs att marknadsföra det jag/vi(?) tror på ; en utvidgning och fördjupning av de gängse värderingarna, mot en andlig inriktning.
Men din kommentar handlar om två saker: dels själva ordet ”Konservatism” och dels idéströmningen som sådan.
Idéströmningen
De flesta idéerna inom Konservatismen är jag för, har inga som helst problem att förbinda mig med dem. Men jag tycker däremot inte att det räcker. Det behövs något mer. Detta skulle inte lösas genom att ge det ett nytt namn. Det skulle fortfarande vara något som fattades.
(Även om det ibland är ganska effektivt med nya namn, ta ”Nya Arbetarpartiet” – mycket smart namnval! Vad står ordet ”moderat” för? Något som har en rimlig omfattning eller är måttfullt [wikipedia]. Men med tillägget ”Nya arbetarpartiet” lägger man till en mycket starkt vinklad och riktad, aktiv innebörd till namnet.)
Det jag saknar i idéströmningen är just en ny andlig kreativitet, baserad på tradition och erfarenhet. Jag saknar tron på människan! Idealismen! Hämtar från din länk:
”Istället menar konservatismen att den naturliga lagen främst kan synliggöras genom kultur, traditioner och sedvänjor.”[….] Till detta kommer därför ett generellt avståndstagande från alla projekt och tankar med mål att skapa utopier och perfekta samhällen; då konservatismen anser att människas blotta natur omöjliggör detta.” Var finns tron på människans utveckling?
” Konservatismen anser att de politiska ideologierna lider av en överdriven förnuftstro. De inser att människans förnuft är kraftigt begränsat och att dessa begränsningar leder till att alla planer som enbart bygger på förnuftet alltid kommer föra med sig oförutsedda (och ofta mycket negativa) konsekvenser.” Utveckling, medvetenhetssjäl etc??
” Konservatismen anser att de politiska ideologierna blundar för människans mörka sidor.”
[…]” och motiven/viljan att göra onda handlingar (girighet, maktlystnad, lust etc.) alltid kommer finnas i alla samhällen eftersom de är medfödda.” Politiska ideologier i dagens samhälle ger jag inte mycket för. Politik har blivit lika med egoism och maktbegär. I alla lägen finns en påtvingad dualism. Det är inte förenligt med människans högre väsen. Här krävs ett nytänkande! Och det har inget med politik att göra! Positivt tänkande har bevisat mycket positiva effekter.
Ordet
Hur ord upplevs av människor är mycket viktigt. Associationer och värderingar är viktiga. Om man vill försöka informera eller styra inriktningen åt ett visst håll är det ju lämpligt att undersöka hur grundidén uppfattas av gemene man. Jag förstår att det är viktigt för dig eftersom du är språkvän, som du säger, men jag har jobbat mycket med NLP (Neuro-Lingvistisk Programmering http://www.nlp.se/nlp.html) och jag lever dessutom mycket i hörandet, (är musiker) och uppfattar mer intentionerna bakom orden i stället för det jag vet att de rent begreppsmässigt definierar. Inom NLP finns ganska mycket forskning gjord inom detta område.
I Sverige har vi samma grund för ordet konservatism som för konserverad mat. (eng canned food,no: hermetisk) dvs något som bevarar maten utan att den förstörs. Men konservering innebär inte en förbättring av produkten. Det är en naturlig association att förknippa konservatism med att man ”bevarar” något.
Ord kan ha olika betydelser för olika människor, oavsett urmeningen. Ta t ex Svastikan, som förknippas med nazismen men är en uråldrig solsymbol. Ordet demokrati t ex som av muslimer uppfattas som något dåligt. Det är inte något vi kan ignorera.
”Konservatism blir ju inte vad dess belackare säger om den i sin retorik.” säger du. Nej men den blir inte på något sätt opåverkad av det. Att antroposofer och rosenkorsare och liknande t ex anklagas för sekterism, innebär en stor svårighet. Det spelar ingen roll vad som är sant i egentlig mening.
Därför är det svårt för mig att se en nylansering av ordet och idéströmningen Konservatism som något fruktbärande, utvecklande.
Sist först:
Fast för allt fler människor — inte minst en ung och bildad generation — ÄR ordet OCH idéströmningen ”konservatism” förknippad med något både fruktbart och utvecklande. Det i sig borde väcka intresse hos oss mer desillusionerade själar.
Jag känner — såsom språkvän bland annat — mycket väl till Bandler, NLP och mekanismerna bakom hypnos, propaganda och suggestion. Mästaren här var väl Joseph Goebbels, som lyckades ladda ordet ”jude” med så negativa associationer att man än idag inte kan ta det i sin mun utan att darra lite på foten. Trots att det rent sakligt är en helt neutral beteckning. Redan ”judisk” känns bättre och är mer PK. Olof Palme lyssnade och lärde och gjorde sedan samma sak med ordet ”höger”. Med samma effekt. Så till den grad att Högerpartiet genomgick en kris och fick byta namn till det fadda ”Moderata samlingspartiet” och börja en smygande krabbgång mot liberalismen. Som idag, i och med propagandageniet Schlingmanns snilleblixt ”Nya Arbetarpartiet” äter sig allt djupare in i sossarnas traditionella valkår (och politik). Så vilken klang ett ord har går att påverka, påverkas, och kommer att påverkas av demagoger och PR-experter så länge vi har massmedia.
Internet förändrar den kartan, i och med att folk som är en smula på hugget själva söker sig och förmedlar information och perspektiv. Det finns alltså knappast någon ”naturlig” association, ens till ordet konservatism. Eller rättare sagt, denna ”natur” är den (mentala) miljö vi själva skapar.
SD kallades i media t ex som vi minns länge ”höger” eller rentav ”extremhöger”, trots att vem som helst kan läsa deras partiprogram och konstatera att det rör sig om en lite uppdaterad version av något så hemtamt som Erlanders socialdemokrati.
Det konsevatismen som idéströmning är angelägen om att bevara är visionen, idealen, den essentiella värdegrunden — inte gårdagens mer eller mindre ofullkomliga manifestationer av densamma. Och i synnerhet för kulturlivet — i steinersk mening, alltså i allt vi förädlar — är detta en oundgänglig princip. Många antroposofer har blivit förledda av tidsandan till att vilja tolka in någon form av liberalism som ledstjärna för kulturlivet. Och så får vi konceptkonst och en massa nonsens som rättesnöre i stället för att se det självklara i att rättesnöret för kulturlivet är det område där den primära kultiveringen, det primära förädlandet görs, nämligen i jordbruket.
Vilken antroposof eller seriös steinerläsare under efterkrigstiden har inte funnit det gåtfullt att RS anser att jordbruket principiellt hör till kulturlivet, och inte till näringslivet! Att vi är förvirrade på den punkten beror på samma sak som att vi är förvirrade visavi konservatismens plats i helheten. Om det är något vi vet så är det att bönder, det vill säga folk som generation efter generation arbetar med att förädla jorden, tenderar att vara konservativa!
En liten fördjupning finns här: http://murslev.blogspot.com/2010/06/jordbruk.html
Näe, det är hög tid att, som det heter på nusvenska, reclaima vårt språk!
Pappan
PS: Kolla upp ”paleokonservatism”! Där nånstans finns material till en bra grund, tror jag.