Antroposofiska sällskapet är inne i en dödsprocess

Det råder en  lätt melankolisk stämning i den antroposofiska världsrörelsens högborg, meddelas på det svenska sällskapets årsmöte nu i helgen. Pengarna tryter i Goetheanum, man har för närvarande 4 miljoner euro i underskott, om jag har förstått saken rätt, 30 personer har förlorat sina anställningar och några sektionsledare lämnar sina uppdrag. En nedskärningsplan har upprättats och inför det kommande årsmötet i Schweiz finns motioner som uttalar misstroende mot den sittande styrelsen. Ska den tvingas avgå? Detta har aldrig hänt förut.

Funderingar uttalas kring hur man skall få in mer pengar för att hålla skutan flytande. Men, som någon klok påpekar, det är ju inte pengabristen som är problemet – den är bara symptom på något. Det är detta ”något” som borde åtgärdas. Men vad är det?

Detta är tiotusenkronorsfrågan. En sak är i alla fall klar – det saknas idéer. På frågan på det svenska årsmötet vad styrelsen hade tänkt göra åt bristen på ungdomar i en alltmer åldrande rörelse blir svaret en uppmaning till alla att ”tala med sina ungdomar” och ”intressera dem för Antroposofiska sällskapet”. Den nivån ligger det på. En idérörelse utan idéer – finns det något ödsligare?

En annan idéburen rörelse i liknande predikament är socialdemokratin. Med vilken dynamisk kraft sprängde den inte in i det politiska livet på tjugotalet! En rörelse som kommen ur själva tiden. Och vilken patetisk spillra vi ser idag, utan kompass – där ett borgerligt parti tagit över paradgrenarna. Man försöker nu med en ny partiledare återta initiativet – men det nya är bara en nödtorftigt upputsad återgång till en svunnen tids idealbildning.

Cistercienserrörelsen var också idéburen. Den grundades på tusentalet efter idén bed och arbeta, d v s man fick inte uppehället via tiggeri – man arbetade, och arbetet fick karaktär av gudstjänst. Man byggde bland annat 600 kloster (varav 15 st bara i Sverige). Cisterciensernas impuls varade i 150 år – 100 år efter grundaren Bernhard av Clairvaux död. Därefter uppstod stagnation, nedgång och korruption.

Och plötsligen står det klart. Valhäntheten hos ledningen, bristen på idéer, livskraftiga nya strukturer och dynamiska initiativ  är signaler som inte kan missförstås. Ingen säger det rent ut – men alla tecken tyder på att Antroposofiska sällskapet är inne i en dödsprocess. Och den har pågått länge. Utan att man riktigt vet om det håller man i själva verket på att administrera en avveckling av sällskapet.

Detta är inget tyckande eller spekulation utan ren observation; sällskapet har blivit liktydigt med vårdandet av en tradition. Brist på förnyelse, modernitet och avsaknaden av levande dynamik har under årtionden format Antroposofiska sällskapet som ett museum.  Istället för innovativ modernitet som inspirerar omvärlden ser vi inför oss ett sällskap som kommunicerar en stagnerad konservatism. Sällskapets brist på angelägenhet  visas inte minst av att endast 30 personer orkade ta sig till årsmötet nu i helgen. Och de blir färre varje år.

I ljuset av detta framstår förslag om tankesmedjor och omvärldsgrupper som meningslösa beskäftigheter. Hade antroposofin haft en mer progressiv inriktning från början hade det naturligtvis sett annorlunda ut. Men i det rådande mentalitetsklimatet har dessa idéer naturligtvis ingen möjlighet att bli förverkligade.

Det vi ser är ett sällskap som blir alltmer inaktuellt och omodernt. Det håller på att dö helt enkelt för att detta är det logiska slutsteget på ett ofruktbart förhållningssätt. Att detta uttalas är viktigt. Det ger hopp inför en kommande nystart.



W3Counter


Twingly BlogRank

Blogg listad på Bloggtoppen.se

    • Pandora
    • april 12th, 2011

    1.Sprid ut er!Folk måste våga sprida ut sig i världen och inte samlas alla på en plats.Att bo för många på samma plats med samma typ av själslig konstitution är farligt.Det behövs hela spektrat.
    2.Studera Steiner.Starta utbildningar där man bara studerar Steiners böcker intensivt under en period med massor av uppgifter till eleverna!
    3.Starta grupper i självdisciplin,meditation och tänkande.Frihetens filosofi,tankeövningarna,hur man uppnår total självdisciplin.Ställ krav och gör det till en levande utbildning med plats för livliga samtal om hur det går!
    4.Studera Goethe,Schiller,Marie Steiner etc intensivt under en period med handledning
    5.Sätt upp mysteriedramerna och andra verk av Steiner och dylika och låt skådespelarna till fullo sätta sig in i vad det handlar om.
    6.Fråga sig;Vad vill jag egentligen?Vad är det jag söker och vad har fått mig till en antroposofisk verksamhet?
    Eller…finns det några genvägar?Är det inte de genvägarna som prövats nu i hundra år?Man duttar lite här och där.Innan waldorflärare ens läst alla Steiners pedagogiska verk ska de själva skriva en ”förenklad” version.Eurytmiutbildningarna nämner aldrig eterkroppen,fast det är den som är eurytmin.Man gör som sin far,den kände antroposofen.Men läser inte Steiner som han gjorde.Man laserar,man köper ekologiskt,man har pengarna i antrobank,man bor i Järna,man går sommarkurser,man går på föredrag,man går på festival,man går på Kulturhusets alla föreställningar…….och vi utvecklas inte i ordets egentliga mening i varandet.Hur ska då antroposofin utvecklas?Finns det någon som över huvudtaget har en inre bild av vad det innebär,att antroposofin utvecklas?Är inte det för de flesta att man får göra lite mer som man vill än som Steiner sa?Som om det skulle ha med utveckling att göra.Är någon beredd att göra jobbet,är min fråga?Slita sig igenom alla led och förvandlas?Vet man öh taget att det är möjligt?
    Uppskattar din blogg,Johannes.Och min fråga är:
    Vad krävs i dags datum för att antroposofin ska sprudla och leva?Det kräver ett otroligt arbete.Vem,mer än Jörgen Smith,är beredd att offra det för antroposofin?
    Som ju knappast liknar någon annan sak på denna jorden.Och därför kräver sin man.Varje dag.

  1. Johannes, dina ord är kloka och sanningen inte alltid så bekväm. I vilket fall manar dina ord till reflektion. Pandora – jag får lust att försöka bocka av dina ”punkter” – där punkten nummer ett så vitt jag kan förstå är den absolut viktigaste idag, här, nu. Den berömda tröskeln kan vi nu SKÅDA långt där i bakgrunden, kanske vi behöver kikare när vi vänder ansiktet bakåt medan vi går in i framtiden med baken före?… Tanken har stelnat, viljan förvandlats till ”fredagsmys” och känslan – ja, var är den, AS?
    (”Jag skådar ut i världen” – remember?)
    Kan jag vara stolt och lycklig i min nya bil eller villa när mina bröder och systrar där utanför de tonade, ljudisolerade glasrutorna svälter och plågas ihjäl en masse? Hur ser kristusimpulsen ut för mig? För dig? Tänker vi samma? Vilken är min verkliga uppgift här och nu, och (Pandoras sjätte punkt) vad vill jag egentligen?
    Vi har ju valt att vara här, nu, tillsammans, eller? Varför? Vi behöver inte uppliva det som inte längre finns, utan leva i, med och för det som är – med minnen och kunskaper som håller tanken levande. Eller, vad säger ni?…Någon? Hallå?…

    • Gert
    • april 12th, 2011

    Igen en artikel om at det står sløjt til i selskabet og i bevægelsen, men jeg kunne godt tænke mig at høre dine forslag til en ny impuls?

    Måske krydret med hvem du mener som burde sætte dette igang, hvis du har set personer der kunne og burde gøre det.

    • Gert
    • april 12th, 2011

    Helt enig Pandore, dejligt indspark!
    Alle 6 punkter er helt rigtige!

    • Gert
    • april 12th, 2011

    Jeg oplevede dog alligevel en stor forskel på at være i DK eller Sverige, versus at være i Hamborg hvor der er masser af aktivitet og hvor der skrives bøger med moderne snit, andre spændende vinkler, og hvor man bliver udfordret på sin antroposofi.
    Jeg savner udfordring, at strække antroposofien ud over den virkelighed vi lever i, men det kræver arbejde og man kan sådan set aldirg rigtigt stoppe med det, ikke at det er nogen hemmelighed, men man kan jo godt glemme sådanne detailler.
    De seks ovennævnte forslag er gode, så nu er det bare at gøre det, og måske at motivere de der har lyst til at deltage til at gøre det.

    • missförstått
    • april 13th, 2011

    Hej,
    En gång i tiden inspirerades jag att bli medlem i antroposofiska sällskapet. Jag hade förstått (missförstått?) att det var en tydlig skillnad mellan den och den Fria Högskolan. Högskolan som organ för de som vill ”gå skolningsvägen” inom Antroposofi och än mera för de som vill bedriva någon form av forskning utifrån ett antroposofiskt tankesätt. Sällskapet för alla de (oberoende av världsåskådning eller annat som skiljer människogrupper från varandra)som av olika anledning ser något befogat i sådan skolning och forskning och som vill stödja den. Denna struktur tyckte jag var genial.
    När jag arbeta i världen behöver jag forskarna från många olika vetenskapliga områden för att belysa de frågor jag konfronteras med. Socialvetenskapen, naturvetenskapen etc., det är många områden där forskning pågår. Men de flesta är begränsade och det kan vara avgörande att kunna ta till sig resultat från forskning på spirituell grund för att få en bredare förståelse av fenomen. Jag såg och ser inte många alternativ som verkar lika trovärdigt och ha en så solid bas som den antroposofiska och ville därför gärna stödja denna.
    Då jag själv inte ville skola mig seriöst inom antroposofi och än mindre bedriva någon forskning på spirituell grund var det då härligt att kunna stödja den Fria Högskolan utan att behöva bli medlem. Inte nog med det jag fick möjlighet att vara medlem i en världsöppen rörelse som skulle driva på viktiga frågor, stödja initiativ, vara offentligt, inspirera till en bredare syn på tidsaktuella frågor än den materiella och inte minst föra en dialog med Fria Högskolan. Antroposofiska Sällskapet verkade med andra ord helt rätt att vara medlem i.
    Sedan kom verkligheten. Först detta med rosa medlemskortet och allt högtidligt..men, ok då, det är en gammal rörelse och kanske ändå fint med lite traditioner och former…? Men sedan kom alltmera en upplevelse av att ha missförstått. Kanske sällskapet ändå ska ses mera som en inkörsport till Fria Högskolan? Kanske det är här man kan studera människor för att se om det duger till att ”representera Antroposofin”? Lite av en ”högskola lite” helt enkelt? Uppenbarligen domineras sällskapet helt av Högskolans medlemmar och det är inte riktigt det där med världsöppenhet, dynamik, dialog etc som präglar min bild av sällskapet idag. Visst finns det de som försöka att styra åt det hållet men de är få och deras initiativ verka saknar uppbackning och styrka.
    Resultatet av detta blev att jag upplevde att blandningen av medlemsraggning, marknadsföring, administration etc inom sällskapet med skolningen och forskningen inom högskolan gjorde att allt försvagades och förlorade allt mera riktningen. Var är de från sällskapet som för en aktiv dialog, driva aktuella frågor i offentligheten? Och var är forskarna? Var är resultaten av deras arbete? Hur kan jag ta del av dessa?
    När samma människor förväntas (eller förväntar av sig själva) att bedriva en seriös skolningsarbete, attrahera medlemmar till sällskapet, forska och föra en öppen dialog med omvärlden blir det helt enkelt en svag blandning av alltihopa.
    Därmed har antroposofin kanske förlorad just det geniala i strukturen som kan göra den intressant som en rörelse, som mera än ”bara” en meditationsväg för enskilda personer.
    Nej, jag är inte längre medlem i sällskapet. Jag är glad att veta att det finns många människor som tar antroposofi på allvar och som bedriver ett seriöst skolningsarbete. Jag hoppas att det även finns seriösa forskare som kan gå nya vägar och ta sig an nya aktuella frågor.
    Jag tror att Pandora är på rätt spår! Skulle ändå ville komplettera med att undra om det inte vore bättre att koncentrera kraften på antroposofi med Den Fria Högskolan som organ? Kanske man rent av borde avveckla sällskapet?

  2. @Pandora

    Hej Pandora,
    ”Vad krävs i dags datum för att antroposofin ska sprudla och leva?”, frågar du. Säkert en bra fråga, men om svaret var allom bekant skulle vi inte befinna oss i denna situation. Mer översiktligt tror jag att den dominerande orsaken till sakernas tillstånd är att sällskapet utvecklats ur ett i huvudsak förståndssjälstänkande. Detta måste Steiner ha sett – och blivit bedrövad över.

    Jag menar att det är ur förståndssjälsmentaliteten problemen uppstått. Så svaret blir ju då att enda chansen för antroposofin att leva är att alltfler agerar ur medvetenhetssjälen.

  3. @Gert

    Hej Gert,
    Förslag till en ny impuls? Och vem som skulle leda den? Det har tagit mig decennier att komma fram till insikten att sällskapet har blivit en anakronism. Det lever fortfarande i en tjugotalistisk tidsbubbla. Orsaken tror jag har att göra med att arbetet präglats av förståndssjälen istället för medvetenhetssjälen. Jag tror att om skillnaderna i mentalitet uppmärksammas skulle en omstart ha helt andra förutsättningar.

    • Miss Mysjkin
    • april 13th, 2011

    Tänk om du kunde skriva något om dina iakttagelser Johannes. Förklara vad det innebär att det är dags att lämna förståndssjälstänkandet. Jag kan tänka mig att en sådan impuls skulle kunna vara ett bidrag till en vitalisering. Ja hos mig ramlar det in impulser till hur ett sådant arbete skulle kunna göras fruktbart. Om tiden är inne kommer det att lossna…

    • M
    • april 13th, 2011

    Läste en amerikansk blogg idag som var ganska underbar just idag.Man ska nog inte underskatta amerikanarna,de har något väldigt modernt medvetet i sitt imaginativa tänkande…Fritt översatt;

    ” Det är drömmaren som skapar något i vår värld.Allt synligt vi nu ser, var en gång osynligt, för alla utom just drömmaren.
    Vårda visionerna och din kreativitet och så dina idéal.Finn imaginationens magi.
    Ja,jag vet – du är upptagen!Du har räkningar som ska betalas,hemmet att sköta,ditt jobb etc…jag vet jag vet! Men hitta ändå tid till att drömma. Dröm stora, vågade, imaginativa drömmar
    – för de kommer att skapa ditt framtida jag!
    Ta dig tid att bli filosof, fotograf, författare, skulptör, musiker, dansare, poet…Använd din kreativa energi och skåda hur en ny värld öppnar sig för dig.
    Är du redo???

    • Pandora
    • april 13th, 2011

    Vi kanske måste lära ut på ett mycket medvetnare plan hur fruktbar antroposofin kan vara.Hur den kan berika våra liv och hjälpa oss att växa.Det verkar vara så få som vet det-för få har provat ens.Därför blir det förståndstänk bara.Att med tankens kraft läsa Steiner tills böckerna är utnötta och verkligen pröva hans ord,det är ju ett outforskat leverne.Man vill hellre låta nån annan ta på sig den uppgiften.Och själv inte förändras alls.Det är helt enkelt dömt att inte funka.Nej,jag vet inte hur det ska gå till heller.Men utbildningarna idag är helt enkelt inte vad Steiner ville med antroposofiska utbildningar heller.Och det krävs någon ANNAN för att göra dem till det levande, forskande,skapande som de borde vara.Något som förändrar människor.Som får oss att inse att vi verkligen behöver antroposofin.@Johannes

  4. @Miss Mysjkin

    Hej MM. Förnimmelsesjälen erfar världen primärt genom sinnena, förståndssjälen ”förstår” och fångar erfarenheten via begrepp. Medvetenhetssjälen utvecklar självmedvetande och samvete. Lite kryckigt uttryckt. Har bett min goda vän om en bättre och fylligare definition på dessa begrepp – de är viktiga för att förstå mentaliteter under olika åldersstadier i livet. Och olika stadier i mänsklighetsutvecklingen.

    • Miss Mysjkin
    • april 14th, 2011

    Hej alla.
    Intressant är det att följa era tankegångar. Och faktum är att lite av den där kvaliten som jag nyss läste att RS pekade ut som en väg till förståelse av det egna karmat. Vi vet det inte förrän vi möts.Individen utkristalliserar sig i mötet, i samtalet. Du Johannes jag tyckte det var så intressant att du säger utvecklandet av samvetet ärett resultat av medvetenhetssjälen. Jag har funderat mig halvt fördärvad över vilken roll samvetet har i våra liv och senast igår la jag in en ”statusrad” på FB om definitionen av samvetet som jag snott från Wikipedia. På sätt och vis kan man säga att det var därför jag hamnade här på din sida. Du minns kanske , den där natten jag pratade om när jag inte kunde sova och surfade runt för att hitta någon text om dopets betydelse? Jag var sömnlös just föratt mina tankar (och känslor!) kretsade runt ”samvetet”.
    ja den långa satsen var ändå i sammanhanget bara en bisats.
    Hur jag tänkte vidare igår efter mitt inlägg var att din iakttagelse skulle göras begriplig på ett mer funktionellt plan för dem som inte ens har förstått frågeställningen. Det är vad jag menar med att vända sig utåt mot offentligheten. Kanske får vi så småningom en tänkande diskussion om vad samvete är, och egentligen är väl inte steget därifrån rent kunskapsteoretiskt särskilt långt till FF och WP`s bildning till frihet?

  5. @Miss Mysjkin

    Varför leder allas våra goda föresatser i gruppsammankomster ingen vart? Varför GÖR vi inget med den visdomsskatt vi ständigt gräver i då vi lyssnar på föredrag och läser texter av RS? Och HUR ska vi göra för att komma igång och känna fartvinden? Detta är en tematik som Randie Remland sysselsatt sig med. Och mycket annat. Randie och jag förbereder att skapa en hemsida där ansatser till förnyelse i teori och praktik skulle ventileras. En sajt för strävandet mot en modern antroposofi helt enkelt. Samvetet, omdömesförmåga, moral – allt detta med själskunskap borde vi tala med varandra om. Så att vi kan använda det i våra liv mer metodiskt. Också analysera det mentalitetsklimat som lett sällskapet in i denna återvändsgränd. Ja det är några tankar. Får se hur det går.

    • M
    • april 14th, 2011

    Jag tror att det är själva andemeningen med antroposofin som ska utvecklas.Och att den redan arbetar någon annanstans.Utvecklingen har redan gått förbi den antroposofer är i idag.De har missat målet,helt enkelt.Folk gör redan arbetet som skulle göras i esoteriskt sammanhang,fast på ett lite annat sätt än Steiner förmedlade.Den som söker kommer att finna de rätta sammanhangen.Problemet för antroposofer är att de aldrig söker-de tycker sig ha funnit allt redan.Men så är det inte,inte nödvändigtvis.Den mänskliga visheten finns ju här oavsett hur många Steinerböcker vi läst.Och även då vi slutat läsa dem.Problemet är inte riktigt det Johannes tror.Men det kanske kan lösas med bloggar och hemsidor,med tiden.Som sagt,den som söker ska finna.Man bör dock lyssna till Allt och inte bara till det man i första rummet tror är det rätta.Det kan finnas de som har något mycket mera väsentligt att säga fast de inte använder ”de rätta” begreppen.

    • Miss Mysjkin
    • april 14th, 2011

    Spontant nu, vänner. Jag tyckte mig känna en liten sten som föll från mitt hjärta när Johannes beskrev på vilket sätt han känner sig föranledd att arbeta vidare med en frågeställning som av honom är på djupet känd. Detta skriver jag bara för att M nämner att problemet inte riktigt är vad Johannes nu tror. Det antyds då att M känner till problemet!
    Men, säger lilla snusförnuftiga jag då, är det inte ett misstag att vilja handskas med problem som inte uppenbarats för en?
    Jag antar tror och känner att problemen äro av oändlig art, tack för det för när vi äro utan problem äro vi döda,typ. På ett sätt kan det kanske vara ett problem för en rörelse som antroposofin som är så allomfattande att vi tror att den kan lösa alla problem,det kan den ju nu inte, men den är ett absolut verktyg för att lösa de problem man upplever från sin lilla horisont. Jag tror det är viktigt att vi letar oss fram till våra hjärterötter, då finner var och en av oss frågeställningar vi behöver arbeta med. Har vi tur finner vi andra på vägen för kanske är det först då det blir fruktbart.
    Jag har blivit uppmärksam på att nästan ingen av mina antroposofvänner, verksamma är ”medvetna” om de problem som jag upplever…

    • M
    • april 14th, 2011

    Om vi kan få den antroposofiska världen att gå från kommunism till liberalism,kanske vi kan hitta vad vi söker.Eller vad söker vi egentligen?Man kan alltid hitta en väg till något om man faktiskt vet vad det är man strävar efter.Men vet antroposoferna det?I det stora kanske-jättevisionen-vi har ett uppdrag på jorden som,om vi inte gör det,kommer människorna att stanna i utvecklingen,typ.Men jag menar att den visionen är för stor just nu.Och att den lilla handlar om tillit.Kärlek och tillit.Generation 30-40-50 måste våga lämna över det de bär på till den nästa-60-70-80 talisterna.Inte,som i kommunismen,tro att folket inte kan ta hand om samhället,bara staten.Lita på att varje individ som någonsin kommer i antroposofins väg också har något att komma med av värde.Inte förkasta det människor har,för att de från första början inte uttalar det på rätt sätt,eller har den rätta hållningen.Lita på att människor har förmågan att växa,ta över uppgifter,utvecklas.Vi som kom efter 1990,vi hade alltid känslan av att vi inte riktigt hade rätten att vara med i den innersta kretsen.Att den var för vissa utvalda bara.Kommunism.Förtroendet till människor och tilliten till att även yngre är vuxna uppdraget.Så kommer snart pengarna att rulla igen…

    • M
    • april 14th, 2011

    Vad jag menar är att vi yngre väntar på att NI äldre ska säga:LÅT OSS GÖRA DETTA TILLSAMMANS!KOM OCH HJÄLP OSS!VI BEHÖVER ER!VI LITAR PÅ ER!VI VÄNTAR PÅ ATT HÖRA VAD NI HAR ATT SÄGA!VI TYCKER DET ÄR SÅ SPÄNNANDE ATT NI HAR HITTAT HIT.VILKA ÄR NI,VAD VILL NI,VAD HAR NI FÖR IDÉER NI VILL DELA MED OSS?DET ÄR VI TILLSAMMANS SOM SKA GÖRA DETTA!!!

    • Miss Mysjkin
    • april 14th, 2011

    JA!

    • M
    • april 14th, 2011

    Man MÅSTE veta vad som är problemet,om man ska kunna lösa det.

    • Heidegger
    • april 14th, 2011

    Ja det handler väl om att ha ett eget omdöme och att inte slås med väderkvarnar. Ansvar och förmåga att handla ur eget initiativ är väl en bra början den som ändå inte har nått att komma med behöver väl inget antroposofiskt sällskap.Frågar man andra vad man ska göra eller hur man gör det då är det nog en bit kvar. Har man ingen omdömes förmåga så får man jobba på den och hellst inte bara i teorin, erfarenhet är en bra grund att utgå ifrån.
    Vad andra gör eller inte gör är nog inget man skall ha som grundlag för sin egen verksamhet. Förmågan att samarbeta med andra är nåt man skapar inte kräver, att sitta på läktaren och se på är kanske bekvämt men det blir nog tröttsamt i längden sluta konsumera handla på eget bevåg.
    Tänkaren som sitter bakom Waldemarsudde (Rodin) borde heta ”grubblaren” den som tänker på riktigt) handlar alltid , det kan man nog inte se i Rodins skulptur.
    Den här bloggen dryper av förutfattade meningar om vad antroposofi är och fördommfullhet mot tänkandet ,vakna upp det handlar ju om att göra det själv.
    Den som tänker äkta lär sig alltid något nytt den som bara funderar med förståndet snurrar runt runt i karusellen tills han trillar av. Den där ”ANNAN” som ska göra det finns inte det är du själv som ska göra det och helst tillsammans med andra skapa ditt eget nätvek ,befria dig från allt organiserat beroende. Fördomsfrihet och positivitet skapar självförtroende.
    . Bara den som har ett medvetande kan ha ett samvete, att inte reflektera över sitt eget handlande ,förhindrar att man kan lägga grunden för sitt eget samvetet, för man förlorar därigenom medvetenheten, genom att leva oreflekterat.
    Heidegger.

    • Heidegger
    • april 14th, 2011

    Bara lite information det kostade 27 Miljoner Schweizer Fraken att tapetsera om Goetheanum år 2000så det är väl inte konstigt att det inte finns pengar just nu och dom där 27 miljonerna var vita och ingen får veta vad som gick från hand till hand.
    Om man bara bränner pengar på att försilvra sitt eget ”a…….” då tar dom nångång slut
    så är det bara och när pengarna är slut måste börja man jobba på riktigt….

    • Miss Mysjkin
    • april 14th, 2011

    Ja och här lite övrig information; männsikor som länge arbetat och tagit del av den antroposofiska forskningens resultat, som så att säga ätit sig mätta på kakan har ändå funnit på formuleringar som gör det möjligt för dem att inte betala medlemsavgiften. Är den antroposofiska forskningen och tilliten till sällskapets styrelse inte större än, låt oss säga, priset av ett MacDonaldbesök?
    Jag menar att vi gladeligen betalar för allt möjligt annat ”som smakar” utan att fråga efter konsekvenserna. Men vad det gäller avgiften för ett allmänt världssällskap? Nej!
    O,nej!
    Detta var en allmän svensk tendens långt innan ombyggnaden av G.

    • Heidegger
    • april 14th, 2011

    miss myskin, bra ide lägg ner sällskapet i Sverige och skicka dom till Dornach så räcker det nog till några hamburgare men inte mycket mer

    • Miss Mysjkin
    • april 14th, 2011

    AJ!

    • RB
    • april 14th, 2011

    Hej MM,

    ”Du Johannes jag tyckte det var så intressant att du säger utvecklandet av samvetet ärett resultat av medvetenhetssjälen. Jag har funderat mig halvt fördärvad över vilken roll samvetet har i våra liv och senast igår la jag in en ”statusrad” på FB om definitionen av samvetet som jag snott från Wikipedia.”

    Inte helt lätt att få full koll på det där med de olika själarna…men RS säger väl i sin bok Teosofi att medvetenhetssjälen har att göra med ”det vi erkänner som sant även om alla personliga känslor uppreser sig mot det”, eller i nåt i den stilen. Dit kommer man knappast utan samvete, så det är del av eller nära kopplat till medvetenhetssjälen.

    Hur verkar det då, och vad är poängen? Mycket finns väl att säga, men kunskapsmässigt är min erfarenhet att samvetet är första steget till kunskap, helhetsomfattande kunhskap i alla fall, eftersom det visar för oss att det finns mer att veta, och att vi måste ta del av detta innan vi – med gott samvete – kan säga att vi bildat oss en uppfattning om det. Med tiden leder detta till kunskap om det man sysslar med. Samvetet mognar till sammanhangsmedvetande som en begåvad antroposof uttryckte det. Och dessa sammanhang, de ”nät” som genomtränger varseblivningsvärlden (FF), är det väsenartade i tillvaron, och sannolikt det som i något skede av skolningen framträder som just väsen.

    På så sätt är det nog samvetet som för min egen personliga del är den djupare orsaken till att jag under åren lopp har kunnat ta till mig antroposofin och andra saker som egentligen är ganska ”far out”. Jag har helt enkelt inte med gott samvete kunnat säga ”det finns inga som helst bevis för detta” och liknande repliker som så ofta hörs när något sådant kommer på tal, utan har känt behovet av att själv kolla upp det innan jag bestämt mig. Och så är det nog för många antroposofer, inte minst de som känner behovet av en reformering.

    // RB

    • RB
    • april 14th, 2011

    Hej M!

    ”Vad jag menar är att vi yngre väntar på att NI äldre ska säga:LÅT OSS GÖRA DETTA TILLSAMMANS!KOM OCH HJÄLP OSS!VI BEHÖVER ER!VI LITAR PÅ ER!VI VÄNTAR PÅ ATT HÖRA VAD NI HAR ATT SÄGA!VI TYCKER DET ÄR SÅ SPÄNNANDE ATT NI HAR HITTAT HIT.VILKA ÄR NI,VAD VILL NI,VAD HAR NI FÖR IDÉER NI VILL DELA MED OSS?DET ÄR VI TILLSAMMANS SOM SKA GÖRA DETTA!!!”

    Ja, skulle någon säga så där så skulle i alla fall jag komma! Men ingen gör det.

    // RB

    • RB
    • april 14th, 2011

    Johannes,

    Bra initiativ att ni funderar på en websida! Första steget till en tankesmedja/omvärldsgrupp, även om den inte är sanktionerad av AS.

    Tycker även att din sammanfattning om problemen som medvetenhetssjäl/förståndssjälsproblem är bra.

    // RB

  6. RB!
    Begreppet sammanhangsmedvetande är en höjdare, och att det utvecklas ur samvetet, liksom ”det vi erkänner som sant även om alla personliga känslor uppreser sig mot det”. Tack för detta! Randie, som sysselsatt sig med själskvaliteter i decennier, håller på att formulera dessa själsliga egenarter för den tänkta hemsidan. Vi är båda övertygade att medvetenhetssjälstänkandet är förutsättningen för ett modernt antroposofiskt förhållningssätt. Vi tror att uppmärksammandet av detta kan lösa många problem i den besvärliga desorientering den organiserade antroposofin befinner sig i. Tacksam över det engagemang du liksom många andra visat här. Hoppas hemsidan kan utveckla detta till en spännande idédebatt!

    • Pandora
    • april 15th, 2011

    …men jag är helt övertygad om, att ALL förnyelse, hur än den ska gå till,kommer att lyckas bättre om man låter bli att kritisera det som varit,säga att vissa gjorde fel och vissa rätt osv.I ett högre medvetande finns inte rätt och fel i den bemärkelsen vi är vana vid och det bör därför inte användas om det ska bli så fruktbara resultat som möjligt.En förlåtande hållning och ett öppet sinne är verktygen för förändring.Och England,USA och inte minst Norge är de länder som kommit längst vad gäller medvetenhetssjälen, som har den naturligt i sitt folks konstitution.Vi måste förlåta det faktum att ”gemene man” ännu inte kommit dit,speciellt inte i Sverige,att antroposofin var en föregångare och att det ännu är svårt för merparten av människorna att ta in den med annat än förståndet.Men fler och fler når dit,och vi bör också ha tilliten till att de som har den rätta känslan kommer.Med risk för att låta präktig!Det vi erkänner som sant även om personliga känslor…är en oerhört svår sak för de flesta ännu.Men det är nyckeln till framtiden.Fast jag är inte helt 100 på att det är en karaktäristik för medvetenhetssjälen…

    • Miss Mysjkin
    • april 15th, 2011

    Jag är också mycket glad över era uttalade tankar om medvetenhetssjälen som träffar mig mitt i prick.Jag förstår mig själv bättre. OCH jag är inte ”galen” som min förståndssjälsinriktade omgivning ibland vill få mig att tro. Eller ska jag säga:- jag är inte ensam?
    Medvetenhetssjälens kulturepok kan börja!
    Det första jag tänkte innan jag slog på datorn var ”hjärtat är ingen pump”. Jag kände också att jag fick full tillgång till begreppet det ”eteriska hjärtat”.
    Stora delar av ”kunskapssamhället” lever fortfarande i föreställningen att det är det förra som gäller… suck!
    Fortfarande vill jag bara säga att det är lätt för mig att förstå vad ni säger(antroposof i sisådär 21år), men jag menar att den stora uppgiften vore att förmedla insikterna utåt?
    Jag har kämpat på egen hand i 7 år och jag kan inte påstå att jag i någon mån lyckats göra mig förstådd för en ”oförberedd omgivning” vilket orsakar ständiga ”uppbromsningar” och konflikter.
    Ja det är väl mötet med ”det omedvetna” förkroppsligat i omgivningen, det eget obearbetade förflutna.(suck!)
    Kanske är det så för vissa att man endast genom det egna tänkandet kan sätta igång och handla likt Heidegger ovan, men för mig är det inte så. Men jag undrar om inte just samvetet även är ett samvetande dvs ett tänkande man skapar tillsammans?
    Hjärtetänkandet är måhända avhängigt av en omkrets?
    MM

    • Miss Mysjkin
    • april 15th, 2011

    Pedantiska lilla jag undrar nu om vi verkligen skapar tänkandet? Kanske är det så att vi uppenbarar det för varandra. Belyser olika aspekter, och därigenom blir det fruktbart. Och jag håller med Pandora att det vid ”upplysningen” inte är någon bra idé att utgå från kritik. En sak som jag märkt under min antroposofiska vandring är att när ideérna blir väsensartade är det som om de uppenbarar sig för första gången. Man känner igen dem, ändå är de helt annorlunda än när man ”tänkte” dem…
    Varsamhet bör då iakttagas!

    • Pandora
    • april 15th, 2011

    När jag läser här kommer jag på massor av intressanta saker Steiner sagt som man direkt kan relatera till en massa saker här.Den mannen var ett socialt geni,vilket tydligen även hans horoskop säger.Hans böcker och föredrag är ypperligt intressanta,och jag har aldrig upplevt att de skulle vara dogmatiserande på något som helst vis,fylls bara med kärlek då jag tänker på dem.
    Jag ser gärna ett forum för medvetenhetssjälens karaktäristik,tack Johannes.

  7. @Pandora

    Om du inte vet vad felet är kan du aldrig gå vidare i en förnyelseprocess. Bristen på medvetenhet om sakernas tillstånd är det som varit ett stort problem i rörelsen och den yttersta orsaken att jag tagit på mig att försöka formulera detta. Ingen annan har gjort det. Trycket från konsensuskulturen har varit för stort. Men utan diagnos kan läkaren inte bota. Så jag tänker verkligen inte ”vara snäll” och göda flodhästen i vardagsrummet i förhoppningen att den ska tigas ihjäl. Det har gjorts alltför länge nu. Tvärtom, jag menar att problemen måste identifieras och tydliggöras så att vi ser vilken väg vi inte ska gå. Vissa har gjort fel – och detta måste framhållas, hur skulle vi annars kunna lära något? Detta kallas sanningssträvan – en pelare i medvetenhetssjälen. Självklart ska detta ske i full respekt för den andre. Men man respekterar inte den andre om man tiger med hans felslut. Vi måste alla upptäcka att kejsaren är naken.

    • Heidegger
    • april 15th, 2011

    Till miss Mys….. ja du väljer ju att tolka saker på ditt eget sätt , om du vill göra något med andra så måste ju du göra det eller vill du att andra bara gör nåt med dig jag tror du skulle läsa saker lite mer ingående för när du kommenterar så är du faktiskt dogmatisk med vilket menas att du egentligen bara uttrycker din tolkning och mening som du föreställer dig det och visar stor brist på förståelse för det som verkligen sägs . Det egna tänkandet som du pratar om med det menar du ju något helt annat, du menar mer att bara sortera det man tänkt alltså ett spel med tankar , det är något helt annat än att tänka, tänkandet är faktiskt en process och inte en produkt som en tanke det som du talar om.
    Det är en stor skillnad på att framställa producera och på produkten men som du utrycker dig så har du något stort framför dig nämligen att erfara tänkandet självt det intuitiva som alltid är förbundet med handling verksamhet inte bara medvetenhet om att man finns och om hur saker är . Det stora problemet är att man kan leka medvetenhet med förståndet och samvetet är ofta bara en föreställning.
    Jag gör som Beuys tänker med både knän fötter och händer och utan hjärtat stod ju allt still. Jag försöker att låta bli att göra som du att ha förståndsmässiga föreställningar om föreställningarna, det är som att stå i en spegelsal och bara spegla sig över allt .

    R.B du låter som om du ville gå i pension ingen kommer” tigga” om hjälp har du nåt att komma med i världen så kör på bara men det verkar som om du väntar på Godot…….

    Fascisternas tydligaste kännetecken är ”krävandet av sanningen.

    • Miss Mysjkin
    • april 15th, 2011

    Ja det var ord och inga visor det. Du har ialla fall din föreställning klar om hur ”allting” fungerar och det är väl bara att gratulera. Med tanke på hur snabb du verkar vara med din egen tolkning av vad andra egentligen säger, känner i alla fall jag att jag inte vill lägga ner mer krut på diskussionen med dig. Jag tyckte en hel del av det du säger är intressant. Det där med ”grubblaren” tex. Jag är intresserad av hur vi kan förmedla oss till varandra över nätet, jag är intresserad av samtalets funktion och jag är intresserad av kunskapsteoretiska frågor. För mig blir dessa bara intressanta om jag även kan möta andras synpunkter och infallsvinklar. Men oj vad det tog skruv hos dig! Det kan inte vara så lätt att redan ha alla svar på hand.

  8. @Heidegger

    Din slarvighet med interpunktionen matchar inte din pseudonym och skapar knappast förtroende för det du framför. Och det är svårläst. Sen finns också nyanser av mästrande som inte känns nödvändigt för dialogen här på bloggen. Annars är du välkommen som alla andra.

    • RB
    • april 15th, 2011

    Bäste Heidegger,

    ”R.B du låter som om du ville gå i pension ingen kommer” tigga” om hjälp har du nåt att komma med i världen så kör på bara men det verkar som om du väntar på Godot…….”

    Jag förstår att det ser ut så, men förklaringen är att jag gör andra saker. Jag kan inte ta på mig att på egen hand försöka grunda en antroposofisk förening, men går gärna med i en om det finns nån som jag tycker är bra.

    ”Jag gör som Beuys tänker med både knän fötter och händer och utan hjärtat stod ju allt still. Jag försöker att låta bli att göra som du att ha förståndsmässiga föreställningar om föreställningarna, det är som att stå i en spegelsal och bara spegla sig över allt .”

    Att tänka med hela kroppen är en utmärkt sysselsättning. Fortsätt med det.

    Förresten, du som har starka synpunkter på oss andras tänkande, vad tror du om tänkandet själv? Är tänkandet universellt, eller har var och en sina egna tankar i huvet, utan kopplingar till varandra?

    Hälsningar från ”pensionären” RB

    • Heidegger
    • april 16th, 2011

    Hej RB,man kan inte göra allt själv det är ju en självklarhet.

    Jag har kanske starka synpunkter på hur vissa framställer sina föreställningar, om vad tänkandet är eller borde vara.

    Tänkandet i sig är enligt min erfarenhet alltid en akt som var och en utför ur ett eget initiativ.
    Det är nog lätt att tycka att tänkandet i sig är universellt om man läser Steiner på ett ”visst sätt”, jag läser inte Steiner så.

    Däremot kan jag ge dig rätt i att vad man tänker är universellt . Alltså att det man tänker över är gemensamt men hur man tänker är olika och hur man sen framställer det retorisk det kan ibland ha katastrofala följder.

    ”Förresten, du som har starka synpunkter på oss andras tänkande, vad tror du om tänkandet själv? Är tänkandet universellt, eller har var och en sina egna tankar i huvet, utan kopplingar till varandra?”

    Alla kan tänka ,men enligt min mening är det nåt man lär sig mer och mer, ur erfarenheten som man gör med sitt eget tänkande.
    Jag skulle vilja säga att det är föreställningar som man har i huvudet och att man oftast förväxlar tankar och föreställningar just med tänkandet självt.

    Alla kan ju gå och alla har normalt sett marken under fötterna, men alla går inte själva, dom sitter och tittar på av olika anledningar. Att kunna gå är något gemensamt och mänskligt ,precis som tänkandet, alla kan det mer eller mindre men inte alla väljer att göra det
    Tänkandet i sig är en ”väg”till det ”Gemensamma” men den som väljer uppenbarelsens väg kan också få göra det ”den naiva realismen” och religionen är väl också vägar .
    När det gäller medvetenhetens tidsålder så är det nog så att tänkandet är att föredra.

    Till slut det ”universella” är det ”Gemensamma”.
    Hur du tänker är efter din förmåga men målet för tänkandet är det ”Gemensamma”,men inget blir till utan ansträngning .
    Att tro att det egna tänkandet är universellt bara så där i sig självt utan att anstränga sig ,det är nog en föreställning om tänkandet ,men att tänkandet kan bli en kunskapsväg – eller stig som leder till det ”universella” det ”Gemensamma” ,får väl den uppleva som tänker.
    Till att börja med verkar det som om hur och att man överhuvudtaget tänker är viktigare än vad man tänker. Nätverka det är kopplingarna till andra men det går inte av sig självt.

    RB tack för dina frågor det gjorde mig glad och du får vara hur kritisk du vill ,det är alltid bättre än att stryka ”medhårs”
    Gruesse Heidegger ! ( jag är pensionär) !

    • Miss Mysjkin
    • april 16th, 2011

    Oavsett hur vi tänker får jag en känsla av att det är bra att reda ut vilka frågor man egentligen försöker greppa. Det är kanske inte att undra på om det uppstår motsättningar i synen på vad som är det viktiga om man inte från början vet vad det ör för område man vill behandla. På ett eller annat sätt får lilla ”dogmatiska” jag en känsla av att man i det avseende lätt kommer på kollisionskurs med varandra.
    Det är väl det som är begreppskonsten? Att klara av att hålla många bollar i luften, och inte sätta ner foten förrän man vet att marken under den kommer att hålla? Återigen, jag undrar om inte det är en högst personlig sak, det vilka problemställningarna är som man försöker ”tänka fram” svar på. Gemensamt gäller det kanske först och främst att problematisera själva ”saken”. Vad är det vi samtalar om egentligen?
    För egen del förmedlar jag endast en pesonligt upplevd känsla jag fått via detta forum. Intressant nog uppfattar en (eller annan) skribent det som domatiskt? På ett sätt känns ju projektet rätt så meningslöst, när vi inte kommit längre än så. Omdömesbildningen är vad jag syftar på med att hålla många bollar i luften innan vi känner om marken bär. Själv dröjer jag alltid in i det längsta med att sätta ner den den där foten. Jag har alltid varit bra på att jonglera…(åtminstone i huvudet)
    Nu tänker jag skriva av ett citat som jag läste i morse och som genast knöt an till det samtal åtminstone jag försökt komma in på. Sånt ni redan känner till men jag tycker det är vackert, så:

    Fritt tolkat ur OTTO PALMERS bok om FF.(s.13)

    ”Han förmår inte endast utveckla egna ideér, utan framförallt utvecklar han ”intuitionen” som gör honom förmögen att ta upp andras ideér som vore det hans egna. Därigenom vinner han förståelse. Han(eller hon) blir ett socialt väsen”

    ”Så finner han övergången FRÅN medvetenhetssjälen, all individualisms höjdpunkt, till andesjälvet, vari lösningarna på frågorna om social gemenskap istort som i smått står att finna”

    Ja det är här vi borde befinna oss mellan MS och AS istället för mellan FS och MS…

    För egen del går vägen ut ur det trånga självet via ordet, språket.
    Och tvärtom mot vad någon kunde tänkas tro så ”gillar”jag motstånd.
    Det roar mig något att ”Heidegger” presenterar sig som pensionär. Jag ”fick bilden” av en inte fullt ut mogen man som har huvudet fullt av föreställningar hämtade fran annat håll än sitt eget. Ja, så kan det gå när inte haspen är på…

    • Pandora
    • april 16th, 2011

    Spännande.Ja,Johannes,nog måste man se ”felet” alltid.Problemet är att i antroposofins namn är inget fel utan bara olika sätt att se på saker.Jag växer t ex upp med en mamma som begår grova ”fel” varje dag,enligt mig.Men inte enligt henne.Är det på den yttersta dagen någon ska säga till dem;ni gjorde fel!Nej,för den kommer inte.Och man kan inte göra bara fel,det är omöjligt.Så fenomenet är svårtuggat.Man kan utgå från att från och med idag vill jag ta itu med det här och det här utan att säga att de andra gjort fel hittills.Man kan skapa den utgångspunkten för att man vill komma någon vart.Men saken kvarstår,vi är alla del av ett helt och man kan mer eller mindre använda sina själsförmögenheter men man gör för denss kull inte fel.Är dock tämligen intresserad av att höra din utgångspunkt och tycker hursomhelst att den är intressant och stöder en blogg som denna.Bästa hälsningar…

    • RB
    • april 16th, 2011

    Hej Heidegger!

    Tack, det var ett GENOMTÄNKT svar.

    Det jag menar som universellt är nog just tankarna själva, som du är inne på. Mina argument för detta är både logiska och erfarenhetsmässiga. Logiskt kan man säga att en gemensam idèvärld är förutsättningen för en gemensam vetenskap, oavsett om det rör sig om naturvetenskap, andevetenskap eller något annat. Utan gemensam idèvärld, ingen vetenskap. Det vore också i praktiken svårt att tänka sig att kulturellt gemensamma idèer skulle kunna stå sig i tusentals år, utan att divergera åt olika håll, om de inte hade sin bas i en gemensam idèvärld. Allra tydligast är det väl med de matematiska begreppen. Pythagoras sats har ju stått sig ända sedan Pythagoras, och miljoner nya elever har fattat den, var och en med sin egen ”aha”-upplevelse. Med den idag förhärskande kulturens synsätt skulle detta då innebära att den lärs ut från lärare till elev och att varje lärare och elev har sin egen variant av den i sitt huvud, som i själva verket bara är elektromagnetiska fält, med lite individuell fältstyrka. Och ändå förstår de varandra så bra!

    Det erfarenhetsmässiga anknyter till samma sak. Vi människor förstår varandra så bra, om vi verkligen försöker. Återigen är det enklast att tänka på de matematiska idèerna, men även på mer komplicerade idèer. Själv har jag jobbat med systemutveckling i industrin i nästan 10 år, och är van att diskutera olika idèer, både tekniska, och sådana som har att göra med projektupplägg o.dyl. Jag har ibland haft det där med ”idevärlden” i bakhuvudet, och lagt märke till att är man på samma ”våglängd” med sin/sina diskussionspartners så infinner sig ofta ett läge där man förstår precis vad de andra menar (eller tvärtom). Det tyder för mig på en gemensam idèvärld, även om föreställningarna är olika.

    Föreställningar definieras av Steiner som individualiserade begrepp eller idèer, alltså den universella idèn eller begreppet, kopplat med våra personliga varseblivningar (synintryck, hörselintryck…). Själva idèerna och begreppen tänker jag mig att det är vad som visar sig som tankar hos människan; i alla händelser är det nog en definition som duger till vardags. Så ja, jag håller med dig. Det är föreställningar som vi har i huvudet, eller var vi nu har dem.

    ”RB tack för dina frågor det gjorde mig glad och du får vara hur kritisk du vill ,det är alltid bättre än att stryka ”medhårs””

    Kul att kunna glädja någon. Men nej, inte är det alltid dåligt att stryka medhårs. Det du kallar stryka medhårs kallar jag att erkänna andras goda initiativ, även om kanske inte just jag hade tagit exakt samma initiativ. Om inte ens vi i ”oppositionen” kan hålla sams, vem ska då göra det? Och glöm inte bort att hela denna blogg stryker AS mothårs.

    Hälsningar
    RB

  9. @Pandora

    Antroposofiska sällskapet har företrätts på ett sätt som lett till en brist på förtroende hos många. Då gäller det att dokumentera detta, annars blir det bara personligt tyckande. Då måste man tänka fenomenologiskt – vem sa vad, och varför är denna åsikt rådande, vilka tankar ligger bakom. Och så vidare.

    Pandora, du har ett filosofiskt förhållningssätt till rätt och fel, vilket är helt i sin ordning i andra sammanhang. Men här passar det inte. I själva verket är det just detta förhållningssätt som är problemet. Det är nämligen så man alltid har mött problemen i sällskapet – genom att säga något överslätande. Vi vill ju så väl. Vi gör ju våra positivitetsövningar. Det är detta som lett oss till dagens problem. Vi kan inte vara snälla längre – vi måste äntligen säga vad saker handlar om i klarspråk, om något konstruktivt ska ske.

    Och kritiken är bara i sin början. Vi måste länge diskutera för att bli klara över varför antroposofin blivit så irrelevant i samhället – varför vi inte intresserar oss för vår samtid, etc, etc. Det är en lång och svår process som kräver uppriktighet och sanningssträvan.

    • Pandora
    • april 16th, 2011

    Ja,det inser jag.Jag har träffat antroposofer i andra länder och de har ett helt annat förhållningssätt och ett äkta intresse även för Steiner,Kristensamfundet,etc på ett annorlunda sätt än här.Jag är övertygad om att det är Järnas fel.Det är Järna som har korvstoppat den svenska antroposofins framväxt.I kombination med den svenska folksjälen,som inte i första hand är skapad att tänka de stora övergripande tankarna.As you start so shall you go – och i Sverige var det i Järna på ett sätt som kom att prägla antroposofiska sammanhang här.I ett land jag befann mig i en tid var det precis tvärtemot.Idéerna kring antroposofin var så diametralt motsatta och jag insåg då att de var mycket mer gångbara och att de folket hade helt andra förutsättningar för tanken och filosofin.Och det är därför vi måste kämpa för att komma över hindren i vårat folk,så långt det är möjligt.Men det är bara en början och med tiden kommer kanske antroposofin att vara allmängiltig om den visar sig nog fruktbar på det sätt den brukas.God kväll!

    • Pandora
    • april 16th, 2011

    Men studera Steiner är ju A och O för gemenskapsbildning och idévärld.

    • Heidegger
    • april 17th, 2011

    Hej Pandora ,att bara ”studera” Steiner är en möjlighet,kanske.
    Som jag har förstått det här inlägget skall det handla om sällskapet och inte om antroposofin i sig ,utan om sällskapets dödsprocess som lägger en slöja över antroposofin eller som endel befarar att sällskapet skall dra med sig antroposofin i graven ,det är nog ingen risk för det.
    I desperata försök provar man att väcka ett intresse hos ungdomar just för sällskapet och i andra hand antroposofin.
    Det gäller att ha intresse för livet där det andliga manifesterar sig och inte bara för den eviga individualiteten och livet efter döden.
    Efter förintelsen och atombomben har allt fått en ny vändning och då menar jag ”Allt”!!!

    Jag hade förhoppningen på att det här skulle vara en tankesmedja och inte en värmestuga.

    Simmar gör man när man är i vattnet inte när man bara föreställer sig det och som det så vackert heter hos ”antisar” imaginerar eller mediterar att man gör det , precis så är det med tänkandet man måste bege sig in i det helt och hållet inte bara titta på.

    RB förklarade för mig vad Steiner menar med ”föreställing” och det var en väldigt positiv tolkning av föreställning.
    I folkmun har ordet föreställning flera betydelser beroende på hur det uttalas och hur man lyssnar på det och följer ordets visande gest.
    Vanligast är väl att göra en bild om något man inte upplevt eller sett i verklighet, jag kan göra mig en föreställning om precis vad som helst.

    Om man skall hård dra det som RB förklarade om föreställningen så skulle jag kalla det för en ”minnesbild”.
    Ide är en” form ”en ”gestaltning” som varseblivs genom aktivt tänkande och inget ”Ting i Sig” som finns i ”tankebiblioteket” eller på Google.

    Miss MYS…… läs dina ord en gång till på ditt sista inlägg så förstår du nog själv vad jag har försökt att säga dig .Sättet du uttrycker dig på är inte direkt fördomsfritt, du kanske är det , men inte ditt sätt att uttrycka dig , din retorik.
    Heidegger

    • Pandora
    • april 17th, 2011

    Menade förstås Ingående sätta sig in i Steiners ord som numera bara finns nedskrivna!Jag tror jag förstår vad Heidegger vill förmedla.Jag törs vara så radikal att jag säger detta;Det är,bildligt och verkligt;Det är för mycket köttätande.Det måste vara mycket mer grönsaks och fruktföda om man ska lyfta sällskapet över det vanliga småborgerliga myspyset.Men det kanske kommer.I någon annan ände av världen.Detta myckna köttätande gör också allt förståndsmässigt.Självklart är det även bildligt.Det är för tungt,för mycket tugg och för mycket ”främmande kropp” som man inte kan genomtränga.Visserligen måste detta komma inifrån,men jag ser det bara sakligt.Sällskapet av idag försöker göra antroposofi av en utgångspunkt som inte är förtsatt att bära en antroposofisk människohållning.Kan det annat än misslyckas?
    Nå,vi behöver ju inte kritisera.Men någon måste lyfta hela detta skepp ur tyngden.Halleluja!

    • Heidegger
    • april 17th, 2011

    Pandora ,ja det handlar alltid om färskvara

  10. @Heidegger

    ”I desperata försök provar man att väcka ett intresse hos ungdomar just för sällskapet och i andra hand antroposofin.”

    Tror du missförstått lite. Problemet är att man inte försöker någonting.

    ”Det gäller att ha intresse för livet där det andliga manifesterar sig och inte bara för den eviga individualiteten och livet efter döden.”

    Vadå gäller. Varför antingen eller? Vad menar du?

    ”Efter förintelsen och atombomben har allt fått en ny vändning och då menar jag ”Allt”!!!”

    Vad har detta med saken att göra?

    ”Jag hade förhoppningen på att det här skulle vara en tankesmedja och inte en värmestuga.”

    Dina spotska förmodanden är otrevliga. Det här handlar inte om vare sig det ena eller det andra.

    • RB
    • april 17th, 2011

    Hej Heidigger,

    ”Jag hade förhoppningen på att det här skulle vara en tankesmedja och inte en värmestuga.”

    Vad det är får väl Johannes svara på, men jag tolkar det som ett försök till dokumentation av det hittillsvarande antroposofiska livet, som kanske kan mynna ut i ett reformprogram. Med möjlighet att kommentera. Att vi sedan i vår diskussionsiver diskuterar annat, hoppas vi väl att Johannes uppmuntrar, då liv är viktigare än död, då frågan gäller återuppståndelse…

    ”RB förklarade för mig vad Steiner menar med ”föreställing” och det var en väldigt positiv tolkning av föreställning.”

    Positiv som i ”bra” eller som i ”pluspolen på ett batteri”?. Apropå olika betydelser…

    ”I folkmun har ordet föreställning flera betydelser beroende på hur det uttalas och hur man lyssnar på det och följer ordets visande gest.
    Vanligast är väl att göra en bild om något man inte upplevt eller sett i verklighet, jag kan göra mig en föreställning om precis vad som helst.”

    Givetvis är det viktigare att beakta vad ordet betyder på svenska och inte på antroposofiska. Jag tillät mig att blanda in RS och defintionen i Frihetens Filosofi (FF), eftersom den varit på tapeten en del i debatten här. Tids nog får vi försöka hitta traditionella svenska motsvarigheter till de antroposofiska begreppen, i den mån det låter sig göras.

    ”Om man skall hårddra det som RB förklarade om föreställningen så skulle jag kalla det för en ”minnesbild”.”

    Varseblivningsdelen (sinnesintryck, känslor m.m.) är ju helt klart minnesbilder. Sedan finns ju med RS definition en idèell ”del”, som kopplar an dit. Kanske kan man se den som en minnesbild, på så sätt att det förbegreppsliga tänkandets liv har stelnat i det i viss mån döda begreppet…Är det så du menar?

    Föreställningen av Pythargoras sats med RS defintion ser jag som själva ”idèn” kopplat med alla dina personliga minnen av räkneexempel och trianglar…

    .

    Annars gillar jag din ansats, Heidegger. Man kan inspireras av FF och liknande skrifter, men sedan handlar det om att börja tänka själv. Och man blir bättre med tiden, om man bara försöker.

    // RB

  1. No trackbacks yet.