Den antroposofiska kulturimpulsen måste träda fram ur anonymiteten
Det antroposofiska arbetet har i många år för det mesta riktats inåt rörelsen. Följden har blivit att den stolta benämningen kulturimpuls som är så självklar för antroposofer, förblivit ett okänt begrepp i samhällslivet. Detta innebär inte att begreppet saknar relevans – tvärtom, de insatser den antroposofiska rörelsen åstadkommit i samhällslivet är unika. Men man har aldrig från vår sida lagt ned kraft på att kommunicera detta, varför våra bidrag till utvecklingen bara kommit att uppfattas som lite originella uttryck för en världsåskådning. Antroposofins insatser inom vård, skola, omsorg och jordbruk uppfattas som enskilda delar – inte som ett samlat allmänmänskligt koncept som berikat vårt kultur- och samhällsliv.
Den gängse inställningen i våra sammanhang är en viss uppgivenhet över den brist på intresse samhället visar för denna kulturimpuls – där man ofta inte ens vet att delarna hänger ihop. Trots att allt är offentligt, som vi säger. På senare år har därför våra verksamheter tvingats ta begreppet marknadsföring på allvar för att över huvudtaget överleva.
För att visa att vi är seriösa samhällsaktörer krävs därför ett mer medvetet arbete. Genom att bilda ett fristående organ – här kallat omvärldsgruppen – skulle ett viktigt steg i denna process kunna tas. Här skulle vi för första gången själva ta ansvar för bilden av antroposofin utåt – inte bara vara ett offer för omvärldens missförstånd och förtal. Det yttersta syftet är att träda fram ur anonymiteten så att vi kan synas för de som behöver antroposofin – och annars skulle gått förbi. De blivande medlemmarna.
Men syftet med en omvärldsgrupp är kanske framförallt att tydliggöra antroposofin som idé och kulturimpuls i samhället. Bland de uppgifter en fristående omvärldsgrupp måste bearbeta blir därför att:
- Formulera antroposofins egenart och berättigande plattform i samhället. Detta är en verklig utmaning, eftersom den på ett övertygande sätt måste beskriva den andliga dimensionen som ett anständigt alternativ till den gängse världsbilden.
- Sammanställa och kommunicera forskningsresultat inom biodynamisk odling, läkepedagogik, waldorfpedagogik, antroposofisk medicin och andra områden.
- Initiera moraliskt/etiska frågeställningar i kulturdebatten. Vara närvarande i debatten på alla områden där antroposofin gör sig gällande.
- Söka samarbetsformer med andra seriösa aktörer kring tanken om ett fritt kulturliv.
- Hitta relevanta motiv för medlemskap i Antroposofiska sällskapet och/eller andra stödformer
Exemplen kan mångfaldigas, uppgifter saknas knappast. Uppfattningen att antroposofin har en speciell uppgift i samhället blir verklig först när vi förankrar den hos en bred allmänhet. Är antroposofin en kulturimpuls måste vi kunna formulera detta så att människor inser det.
Man kan tycka att ovanstående skulle vara självklarheter för en rörelse med så hög svansföring som den antroposofiska rörelsen. Att så inte är fallet visar hur svår krisen är. Vilket i sin tur innebär att ledningen inte förstått detta.
Hur kan en rörelse vara mer viktig än den är?Det är här våra tankar går isär.Inte finns det någon som behöver antroposofin och inte vet det själv.Nej,så fungerar helt enkelt inte mänskligheten,anser jag.Sedan är de andra tankarna naturligtvis inget jag vill kritisera,de är berättigade och behövs.Men människor fungerar så att de kommer till det de ska ha av livet.Det är en universiell lag man inte kan ändra på.I dagens läge tror jag verkligen att antroposofin besitts av de som VERKLIGEN behöver den för att över huvudtaget komma framåt…därför har de ”hamnat” där.De som på ödets väg funnit sanna budskap från den andliga världen finner sig i detta då deras övertygelse är tillräckligt stark inifrån.Min enormt fasta övertygelse är den att det som VERKLIGEN skulle behövas av antroposofiska impulsen idag är det andliga och tankefrieheten.Och de som hittar det kan bara hitta det själva.Men jag säger inte att jag menar att det du gör inte är berättigat.Det är kanske bara på en plats som denna riktiga tänkare kan få komma fram.På alla dessa struntmöten och kollegier som hålls pratar ju bara de som har mest energi att räcka upp handen eller tror att de måste prata…
”Formulera antroposofins egenart och berättigande plattform i samhället. Detta är en verklig utmaning, eftersom den på ett övertygande sätt måste beskriva den andliga dimensionen som ett anständigt alternativ till den gängse världsbilden”.
Häri ligger den nödvändiga och möjliga uppgift som intensivt sysselsatt mig under mina universitetsstudier i politisk filosofi och idéhistoria.Anmäler mitt intresse!
Mvh ”Miss Mysjkin”.
Låter hoppfullt.Sätt i gång!
Själv kämpar jag på med den teknik som står mig till buds! Social, moralisk och digital. Begreppskonstnärer i alla länder, förenen eder…:-)
Du har nog alldeles rätt Johannes.Antroposofiska sällskapet har inte rätta andan-och moderniteten.Det är helt enkelt inte en fruktbar organisation i vår moderna värld.