Handlar i första hand om saker som behöver sägas om den antroposofiska rörelsen, fenomen i tiden som islam, feminism och frågor kring existensen.

OH, der var en del at overveje, men en ting er jeg privat sikker på og det er at de store ”bønnegrupper” som læsekredsene ofte bliver IKKE virker specielt attraktive på unge mennesker.
Jeg tror at unge mennesker meget mere behøver små grupper hvor der er mere tid til at tale emnerne igennem og komme til en foreløbig forståelse af det som man læser sammen.
Jeg tror at man kunne få rigtigt mange unge mennesker til at interessere sig for antroposofien hvis man udviklede den form for arbejde, små grupper og meget samtale.

Hej Johannes,
jag har läst Dina senaste bloggar ett antal gånger nu och hoppas att se en början på ett alldeles nödvändigt uppvaknande bland antroposoferna om hur Antroposofin mår bland oss människor.
Jag vill börja med att svara inte direkt på Dina senaste konkreta förslag utan från en annan synvinkel.
Vilken ställning har Antroposofin bland oss – utgör den den upphöjda mittpunkt, som vi alla samlas runt och där var och en närs så i överflöd, att det fortsätter att strömma omkring oss och ut i omvärlden? Eller är det så att det pågår en slags tigande strid om vilka som har den största rätten till den? Till denna skattkista av vishet och ljus, som vi alla behöver idag för att förstå händelserna omkring oss och skeendena inom oss.
På slutet av 90-talet och början av 2000-talet var jag delaktig i ett försök till förändringsarbete i AS i Göteborg i riktning mot att skapa ett öppnare samtalsklimat. Detta som en grund för en mer levande antroposofi.
Det lyckades inte.
Det blev överhuvudtaget inte förstått.
Det som återstår av den aktiviteten är en rik erfarenhet hur det går till när man förhindrar människors intentioner.
Det finns ett mönster i detta, som är omedvetet, och som inte inskränker sig till enskilda människor utan som går som en röd tråd igenom alla olösta motsättningar
Det går att se på dessa skeenden fenomenologiskt och att lyfta upp dem till en samlad bild.

Om man vill.
Men man vill inte.
Om man vill, kommer det också att ske. Och vi kan börja med detta nu, i detta ögonblick.
Om vi vill.
Större förutsättning än viljan behövs inte.
Hjälp att sedan komma vidare finns i antroposofin. Den är full, överfull av allt vi behöver för vår insikt och vårt seende.
Men viljan, den kan antroposofin inte hjälpa till med. Det är varje enskild människas angelägenhet. Det är hennes frihet.
Här ligger problemet.
Det tog åratal för mig att begripa detta.
Därför att också jag var inne i mina föreställningar, tankar som jag ställde före det rena, objektiva iakttagandet, fritt från illusionen att därför att vi är antroposofer har vi en grundläggande förståelse av antroposofin gemensamt – det är inte så. Fritt från illusionen att det berodde på min ofullkomlighet: bara jag bemödar mig att uttrycka mig lite klarare, så kommer de andra att förstå..
Fritt framförallt från den egna smärtan av att inte bli förstådd, att missförstås och läggas fast i en bild, som det varken går att försvara sig mot eller ens ges möjlighet att få göra det. Det är det allra svåraste. Och, som jag tror, för de allra flesta människor för svårt. Det är här människor ger upp. Anpassar sig till de outtalade villkoren, slutar att ifrågasätta, slutar att söka inom sig efter de svåråkomliga äkta andliga impulser i de omedvetna viljedjupen, som Antroposofin talar om att vi alla bär inom oss.
Vår andliga uppgift. Istället uppgivenhet och anpassning till rådande sociala klimat.
De vackra antroposofiska orden rasslar förbi. Innehållslösa.
Många märker det nog, men bryr sig inte längre.
Men också det motsatta finns av levande och vidareutvecklade tankesammanhang, djupt in i det esoteriska. Avskiljt ifrån det sociala, där proppen sitter, förhindrande det fria och sig förvandlande flödet.
Hur drar man ut proppen,
när man inte ser den,
när man inte vill se den,
därför att man i sitt omedvetna viljedjup inte vill,
därför att man är RÄDD,
men inte vet det…

Och ändå tror jag att det går..
Det behövs människor som tar sig an problemet – kanske en tankesmedja.. men då så att man går in i processerna, i det som har med proppbildningen att göra och av proppupplösningsprocessen för att lära sig att förstå och hantera den i gruppsammanhang. Allt arbete kommer annars att fastna här, i polariserade motsättningar.
I de konkreta försöken att finna den tredje principen ligger lösningen och visar sig också vara den levande, kristliga principen.

Mellan uppbrottet från den jordiskt fasta grunden, som ligger i förståndstänkandet, till den nya säkerheten ur det andliga ligger rädslan.
Den utrycker sig tydligast i att människor tiger.
Men Antroposofin är i sig öppen och till för alla människor. Den tål att betraktas från olika håll. Det är hon som lär oss att lämna den egna ståndpunkten för en annan och att sammanbinda dessa båda.
Antroposofin tål det. Men människor kanske inte alltid tål att flytta sig från sina invanda platser till en annans utsiktsplats.
Därför tiger de.
Och ruvar. Och hoppas att stormen snart bedarrar.
Återigen: Antroposofin tål nog att det viner. Kanske gläds hon, när det viner ur viljan. Det är väl det som är det fria andelivet.
Men om det fria andelivet tigs ihjäl, då kommer vi att få se en storm av ett helt annat slag snart, utifrån, och som redan har börjat. Men den stormen, den tål inte antroposofin och inte vi antroposofer heller, och ingen levande människa eller något levande överhuvudtaget
Därför måste vi vakna viljan.
Randie

Hej Johannes,

Ja, någon form av tankesmedja behövs väl för att utarbeta ett alternativt förslag till hur det ser ut i dag. Den enda lilla ”detaljen” är väl då frågan om denna tankesmedja kan bli till eller inte…

I likhet med ganska många kommentatorer här så undrar jag också om det är någon mening att engagera sig i olika åtgärdsförslag eller om det redan är kört. Jag anser inte nödvändigtvis att alla former kommer att behöva upplösas om det går åt skogen, men det kan mycket väl vara så att den enda möjliga åtgärden är att ”vänta ut” AS, tills dess att krisen (härdsmältan, som Jostein sa) blir så uppenbar för alla som är verksamma där, att man måste göra något.

För din del, Johannes, så har du här och där på bloggen skrivit om att ”denna typ av öppen diskussion har aldrig skett” osv. Är det din uppfattning att det råder en konsensus om att nuvarande förhållanden motsvarar det man tycker är bra. Eller finns det en ”opposition”, finns det några rebeller, för att använda ett aktuellt politiskt ord? Om det finns en större grupp som anser att nuvarandet förhållanden måste utvecklas framåt till något nytt, så borde väl i princip denna grupp kunna ta fram ett alternativt förslag, vilket sedan medlemmarna i AS fick rösta om.

Är AS en ideell förening, där medlemmarna genom majoritetsbeslut kan välja styrelse, stadgar och verksamhetsinriktning? Eller finns det kvarlevor från Steiners tid, som komplicerar det? Det talades om ”kvalificerade medlemmar” o.dyl i nåt av inläggen.

// RB

Kanskje kunne presencing bli et nødvendig verktøy i den tosidige utviklingsprosess med en arbeidsgruppe motsvarende en idébank og en arbeidsgruppe i forhold til omverdenen som Johannes foreslår for at den presserende fornyelsesprosessen endelig skal komme i gang innefor Antroposofisk Selskap og antroposofisk bevegelse.
Les mer om precensing – sosial dugnad – på min blogg:
http://gamamila.blogg.no/1300701178_presencing___realiser.html

”Problemet ligger i ledningens brist på vilja att pröva nytt.” Dette problem er ikke nytt. Det går som en rød tråd ikke bare gjennom den antroposofiske historie siden Steiners tid – også hele historien er fylt med lignende lederskapsproblematikk. Jeg kaller det føydalismesyndromet. Hvorfor mener f.eks. Muammar al-Gaddafi og hans sammensvorne at de såkalte opprørerne i landet er terrorister?
”Eftersom man ännu inte har ett krismedvetande.” Altså dreier det seg om å beskrive forskjellige bevissthetstilstander. Da imidlertid ledelsen ikke anerkjenner denne utenfra kommende vurdering, må man definere problemet uavhengig av den. Altså kan man danne krisegrupper med de mennesker som ser problemet og er villige til å hjelpe en ledelse som ikke selv ser at de har et problem. Hva kalles det når man ikke innser at man har et problem og omverdenen likevel seg ser dette? Hva kan omverdenen gjøre for få til en forandring? Arbeide indirekte i håp om at ledelsen kommer til fornuft? Gjøre opprør og avsette ledelsen?
”Som kommer sig av att man inte ser att man har gjort något fel.” Det fantes en tid på 1970- og 80-tallet da jeg hadde mange venner som arbeidet på Mikaelgården. Disse unge mennesker opplevde en gammeldags ledelsesstruktur og samarbeidsform der. De ønsket å hjelpe til med forandringer. Forskjellige skritt ble tatt og mange samtaler gjort på alle nivåer. Hva kom ut av prosessen? Dick Tibbling som var leder av hjemmet den gangen proklamerte at det ikke fantes noen sosiale problemer på Mikaelgården. Altså måtte de unge medarbeiderne finne seg i at de av ledelsen ble avkvalifisert sin vurderingsevne.
Er det annerledes i AS i dag? Etter din bedømmelse er det ikke det og heller ikke etter min. Hvordan blir vi to og mange andre kritikere av AS som ennå er medlemmer av det samme, betraktet av ledelsen? Jeg kunne sitere deg hva Dick Tibbling skrev til meg etter at ”styrelsen” hadde brukt et halvt år på å vurdere om hvorvidt de skulle si ja til mitt tilbud om å komme og holde foredrag og seminar i Järna til sommeren, men jeg avstår fra det offentlig. I hvert fall ser de på meg som noen som ikke bør opptre i det rom hvor de selv opererer. For hvis de ville ha sett på meg som en av dem selv, ville det ha eksistert et samarbeid for lengst.
I løpet av det siste året har jeg reist hver måned til Dornach. Da har jeg ingen samtaler med ledelsen ved Goetheanum, men med en rekke andre antroposofer som er eller har vært medarbeidere der. Således samler jeg interessant stoff om tilstandene ved Goetheanum som går tilbake helt til Albert Steffens dager. Hva blir tydelig i dette bilde? Hovedmotivene er for eksempel dårlige kommunikasjonsferdigheter, tvangspregede rutiner og mellommenneskelig klossethet. Tilstanden synes ikke å ha blitt bedre med årene, fordi kommunikasjonsvansker, redusert sosial tilpasningsevne og finansielle utfordringer knyttet til AS har vokst under det siste tiåret. På det kommende årsmøtet ved Goetheanum kommer en rekke mennesker og grupper til å legge frem til avstemning sine begjæringer (tysk: Antrag) som fyller en hel publikasjon. Overveielsene bak mange av disse sakene dreier seg fullt og helt om misstillit til styret (tysk: Vorstand) for verdensselskapet. Gjør styret noe for å gå disse begjæringer til møte? Nei, de har sendt inn en egen henstilling som står først på listen og som går ut på at man skal ta odden av noen av de mest kritiske begjæringer. Føydalismesyndromet?
”Man tror att AS till skillnad från alla andra inte behöver någon utveckling.” Det er forståelig at mange medlemmer i denne kampen med ”trollet” eller ”bøygen” (Peer Gynt) – Alexander Solzjenitsyn skrev en bok som het ”En kalv med eken stångades” – har gitt opp på grunn av frustrasjon og andre resignasjonssymptom.
Hvordan kan vi komme videre i dette status quo som har eksistert så lenge? Jeg foreslår at man må danne de to grupper som du har pekt på uavhengig av styrets reaksjon. Det er da slik at medlemmer i selskapet kan danne egne grupper på saklig grunn! Med eget formål, tema og struktur. Jeg foreslår at vi begynner på en gang. En første skritt kan skje ved dannelsen av en plattform f.eks. i Facebook for å lodde stemningen og interessen.

Men vad är det Antroposofiska Sällskapet försöker göra – även i Dornach? Jo man försöker fortsätta som Steiner. Man tog vid där Steiner slutade och så försöker man fortsätta impulsen så som Steiner ”hade velat”. Men det går inte! Steiner är död! Man kan inte fortsätta ”som Steiner” när man inte är Steiner. Det är därför ingen vågar göra något, eller säga något eller sticka ut hakan. Man måste hålla sig inom ramarna. Och vad är ramarna? Det Steiner skrev och sade.
Och ju längre tiden går desto svårare och trängre blir det. Ledningen (och inte bara ledningen) målar in sig i ett hörn. Ett hörn där de kan sitta och citera Steiner. Hur kan man agera när man försöker vara någon annan än den man är. Det enda man kan göra är att försöka vara sig själv!
Man kan inte fatta beslut i någon annans namn. Man kan inte vara helt ärlig med sig själv när man egentligen bara ”fortsätter” något sedan 100 år. Det säger sig självt.
Sluta kalla det för Antroposofiska sällskapet, det är en alltmer kvävande koloss som sätter hinder för alla nya initiativ!
Lek med tanken en gång att desamma människor som nu finns i den antroposofiska rörelsen i stället skulle handla helt utifrån dem själva. Inte i egenskap av antroposofer eller representanter för Steiner. Hur mycket öppnare skulle inte alla vara för nya initiativ.
Och då menar jag inte alls att man ska släppa de tankar och råd Steiner gav! Inte alls, precis tvärt om! Gör som han, var kreativ, sluta vara ekon.
Men det är ingen som vågar döma utifrån sitt eget jag, sin egen andliga utveckling. Ingen vågar ta de besluten eftersom man hela tiden försökt att vara någon annan, att tänka som någon annan. I 100 år har Steiners ord ekat igenom människor i olika former. Men eko blir väldigt tomt med tiden.

Jag tror hursomhelst att Varför har mening här.I många sk vanliga föreningar och verksamheter är folk engagerade för att få en bättre position i yrkeslivet.De vill avancera,göra sig ett namn.Dessa sk former lever nog även i dessa sammanhang.Man bryr sig (tyvärr) inte så mycket om ifall det är sann antroposofisk impuls man företräder,utan man har en drift att vilja ha ett namn,att få ledarpositioner.Men det kommer att försvinna mer och mer för folk kommer att genomskåda det och inte längre acceptera det.Hoppas jag i alla fall.För i längden blir det otroligt tröttsamt med folk som inte är sanna utan bara gör saker av ren rutin för att det ska vara så.När detta antroposofiska sällskap fallit kan det ju vara bra om det finns en annan kärna som kan ta över,några som redan börjat och som faktiskt har ett varför som är nog starkt.Den inre kraften!

Hej Johannes,

Ja, det stämmer att det var jag och Olle som bad dig föra fram förslagen. Jag tackar dig för det och kommer att arkivera dem för framtida funderingar, tillsammans med förslagen från Sune och AK.

Jag tycker förslagen är bra, men efter en del grunnande lutar det nog även för mig åt att lösningen – om den finns – ligger utanför dagens AS. Det slog mig också att dagens situation är helt OK för de som vill ha det så, SÅ LÄNGE DE SOM VILL GÖRA PÅ ANNAT SÄTT KAN GÖRA DET. Det är ju först då det blir ett problem, när de som vill göra på sitt eget sätt motarbetas av de som vill att allt ska vara på ett annat, mer konformistiskt sätt. Därifrån är steget inte långt till att fråga sig vem som har ”patent” på ordet antroposofi? Finns det någon som har det, eller skulle t.ex jag kunna starta föreningen ”Linköpings antroposofiska förening” i Linköping där jag bor, utan koppling till landssällskapet och Dornach? Är ordet ”antroposofi” skyddat som ”varumärke” eller på annat sätt av AS? AS har ju inte ”patent” på antroposofin som ”idé”, som den var avsedd av RS och de som verkade i hans anda före och efter honom. Däremot kanske på ordet?

Naturligtvis skulle det skapa splittring och förvirring att skapa oberoende antroposofiska föreningar men kanske är det värt det? Jag skulle i så fall rekommendera ett system med självständiga lokala föreningar som gör en egen tolkning av vad man menar med ”antroposofi”. Inga internationella eller nationella föreningar ska finnas, allt för slippa kravet på att leva upp till någon (verklig eller inbillad) anda som representeras av Dornach eller nåt annat. Dessa nya föreningar ska vara välvilligt inställda mot det gamala AS, givetvis, men däremot kan man tänka sig att det blir problem åt andra hållet.

Om detta är möjligt och någon grupp någon gång tycker att det är en bra idè skulle man kunna skapa en websida med förslag på hur en sådan förening skulle kunna fungera, och sedan en lista där aktuella aspiranter skulle kunna skriva upp sig, samt på vilken ort de skulle vilja ha sin förening.

// RB

Ja Johannes, jag tror uppriktigt sagt att den enda möjligheten, som vanligt, är en ”utbrytargrupp”(eller fler om önskvärt) ur sällskapet.Jag har ingen som helst tro på att de som är i sällskapet nu skulle ha lust att gå samman och förändra det. Det är alldeles för bekvämt som det är.Det är klart att det finns folk, som du, som vill ha en ändring, men att få denna stora koloss att ändra riktning, det tror jag är omöjligt. Initiativen finns inte där.Tyvärr.
Alternativet blir utbrytargrupper. Och naturligtvis schismer! Men det är så världen går vidare. Vad med ”De nya antroposoferna”?

Johannes,jag känner igen den där känslan du företräder.Du skulle kunna starta en egen grupp IDAG,men då finns ändå AS kvar och kan ge sitt omdöme om det hela bakom ryggen.
En förening,vad än den heter,som inte tydligt och klart står för det den utger sig för,som inte tydligt kan formulera vad den vill och var den är på väg är inte frisk.punkt.Människor dras inte till sdana sällskap av den enkla anledningen att de inte är sunda och inte gör varje människa större med de andra.De är av sekterisk natur och bör därför inte finnas.Punkt.Hört om uttrycket ”Kill your darlings”?Läst boken ”Kejsarens nya kläder”?
Visst finns det de som håller på med esoterik,högskolan osv.Men hyckleriet finns där ändå och visar att sällskapet inte har en sund grund.
Ja,starta nya sällskap.Är de livskraftiga nog,kommer det att visa sig ganska snart.Folk kommer att välja dem istället.

Johannes,

”Om det vore så enkelt skulle vi aldrig få uppleva interna föreningsstrider (som t ex de aktuella mellan sossarnas höger-vänsterdebatt).”

Visst, sossarna har en lång historia, och vill inte dela upp sin rörelse i olika delar. Och antroposoferna (vi) har också en lång historia och vill heller inte göra det. Och jag skrev aldrig nåt om att det var lätt i mitt inlägg. Men sossarna har taktiken att tänka på, att vinna val osv. Och det har inte antroposoferna.

”Att de motiverar sitt förhållningssätt är ett anständighetskrav. Först när ett sådant svar föreligger kan man ”välja sida”. Eller ifrågasätta grunderna för deras omdömesbildning.”

Har du alltså ställt frågan till dem? Risken är väl att du aldrig får nåt bra svar. Det behöver inte bero på illvilja utan att de helt enkelt anser att utveckling sker, eller att de i alla händelser tycker att det är bra som det är.

”Nåt patent på ordet antroposofi föreligger inte vad jag vet – och antroposofer kan bilda vilka föreningar de vill i antroposofins namn såvitt jag vet, det är inte där problemet ligger – utan hur impulsen företräds från ansvarigt håll.”

Det var ju bra att patent saknas. Jag tror inte det bara är ledningens fel. Det handlar om en koloss, där kopplingarna lokalförening – landssällskap – världssällskap, är för starka vilket gör att man känner en press att anpassa sig till någon slags anda, som utgörs av den gemensamma ”konsensuskulturen”. Med mitt förslag med lokalföreningar så skulle man i alla fall kunna lösa eventuella strukturproblem eller annat lokalt, utan att behöva åka till Schweiz eller annan plats. För det är väl så att man vid inträdande i AS går med som medlem i världssällskapet? Eller har jag missförstått?

”Man är fri att lämna när man vill – som så många gjort. Men då har man också släppt ansvaret för sällskapet. ”

Ansvaret ja, men inte nödvändigtvis intresset. Själv är jag ju inte ens med och ändå är jag här och diskuterar.

// RB

Hej.
Sömnlös på vårfrudagsnatten surfar jag runt efter anteckningar på nätet om dopets betydelse och hamnar här. Jag lyssnar extra intensivt när Johannes eftersöker en antroposofisk tankesmedja. En tanke jag själv haft de senaste åren då jag studerat bl.a idéhistoria och politisk filosofi på nätet. Jag har slagits av hur ”het” antroposofin är. Bara det att det inte verkar vara någon som begriper den. Och än värre, enligt min ”intuition” har dörrarna stängts för att överhuvudtaget kunna begripa den på samma sätt som ”vi lärt känna den. Jag är själv utbildad eurytmist bl.a a och har ”formats” i Dornach bl.a. Jag har också en bakgrund i det avantgardistiska Göteborg.Mycket vatten har flutit under mina broar. Tankesmedja-Javisst. Men varför bry sig om vad andra tycker om det? Ja det förstår jag inte. Och tankesmedjor som gnäller över vad andra gör och inte gör tycker jag är en tråkig och ofruktbar utgångspunkt. Kom igen, gnällspikar. Är det nåt vi inte behöver så är det reaktioner på vad andra gör. Tala istället om vad ni vill själva. Det mesta är grums här på sidan, tycker lilla jag.
Nåväl efter att ha begripit att den här diskussionen nästan förs i realtid blir jag närmast lite ”rusig” när en RB plötsligt diskuterar en ”utbrytargrupp” i Linköping, min hemstad. Här har jag gått och undrat om det finns åtminstone en halv allvarligt menade antroposof.Och via min nattliga oro har jag kanske på det ”förhatliga” nätet funnit en sådan. Snälla skriv en krumelur om du är intresserad. Vi kanske kunde träffas över en kopp kaffe?
En tankesmedja som skulle intressera mig vore att knyta an antroposofin till det offentliga samtal som är i full gång. Inte att oro sig över eventuell ”dekadans” hos ”de andra”. Fundera istället på det goda som görs. Vem vet det kanske lossnar ett och annat fjäll?
Hoppas spontanitet är tillåten.
Ur förskingringen med vänliga hälsningar, ”Miss Mysjkin”.

Hej Johannes,

”Nej jag har inte ställt frågan om ledningens förhållningssätt till den rad punkter jag skisserat här under en tid. Varken verbalt eller formellt i skrift. Anledningen är att man gör inte så…”

Håller med,och jag har inte heller föreslagit att du borde göra det. Du skrev om ”ett svar”, och jag undrade då vad du menade. Men jag hajar: du ser din blogg som ett slags fråga som AS ledning eller annan del av AS kan begrunda och kanske ge svar på.

”Den konsensuskultur som levt under många år i våra sammanhang signalerar: vi har inga problem, vi träffas och har det bra tillsammans, vi lever i enlighet med Steiners intentioner, kritiker har inte förstått någonting och intern idédebatt – vad är det?”

Ja, det är ungefär de intrycken man får utifråm också.

”Hur ska de kunna motivera sina förhållningssätt när de ännu inte förstått frågan? Med tiden kanske.”

Nej, just det. Jag skrev ju också ”…Det behöver inte bero på illvilja utan att de helt enkelt anser att utveckling sker, eller att de i alla händelser tycker att det är bra som det är…”

”Du kan lösa vilka strukturproblem som helst i din lokalförening utan att tillfråga Dornach – på det planet finns inga problem. Det är ju inte så att Dornach dikterar vad man får eller inte får göra.”

Låt oss då reda ut detta, så att i alla fall jag lär mig något. Jag kan se tre nivåer:

A. Lokalförening. För att ta ett konkret exempel kan vi ta Norrköpingsgruppen, som är den som är geografiskt närmast mig, eftersom det inte finns någon aktiv grupp i Linköping (sist jag kollade).

B. Landssällskap, ex svenska sällskapet.

C. Världssällskap.

Är A, B och C alla separata föreningar utan formell koppling till varandra? Kan man gå med i A, utan att ha en relation till B eller C? Kanske är det olika på olika platser?

”Sen tror jag ingen känner ”en press att anpassa sig till någon slags anda”.”

Jag tänkte på dem som har en annan anda och därför ofta lämnar eller aldrig går med. Åtminstone är det ungefär så jag har känt, och därför inte riktigt känt mig lockad att gå med. Precis som du beskriver här i bloggen ser det ut utifrån. Om man har lite känsla för sånt dvs.

/ RB

Hej Miss Mysjkin!

Ja, jag hoppades väl att någon skulle nappa på mitt förslag…Nätet är bra för att skapa kontakter, och det skulle bli ännu bättre för de ”nya antroposoferna” om någon genomförde det där med websidan som jag skrev om.

Själv är jag man, civilingenjör, och född 1973 i Norrköping. Jag har sedan 80-t haft ett intresse för oförklarade fenomen, alternativ naturvetenskap, andliga frågor m.m., vilket gjorde mig förberedd att på ett bra sätt ta upp antroposofin, när jag väl stötte på den, vilket var 1998. Någon kontakt med den organiserade antroposofin har jag aldrig haft, men däremot ibland träffat på antroposofer då dessa varit med på aktiviteter kring några föreningar som sysslar med alternativ naturvetenskap och ekologisk teknik. Jag har också läst mycket ”antroposofisk” litteratur, följt det som skrivs på nätet, och inte minst tänkt själv.

”Jag har slagits av hur ”het” antroposofin är. Bara det att det inte verkar vara någon som begriper den. ”

Beror nog lite på vad du menar. Jag tycker att jag begriper den till en nivå som är rimlig att begripa den. Därmed inte sagt att jag är en fullt ut utövande esoteriker (det är jag inte), och har nån slags förstahandserfaranhet av det hela. Tänk också på att den andliga och själsliga världen är insidan på den fysiska världen, och hur mycket finns det inte att säga om den fysiska världen! Tänk på allt som vetenskapsmännen upptäckt sedan 1700-t, och betänk sedan att allt detta också har en esoterisk del. Inte så konstigt att det tar ett tag att bilda sig en uppfattning om det…

”Nåväl efter att ha begripit att den här diskussionen nästan förs i realtid blir jag närmast lite ”rusig” när en RB plötsligt diskuterar en ”utbrytargrupp” i Linköping, min hemstad. Här har jag gått och undrat om det finns åtminstone en halv allvarligt menade antroposof…”

Ja, jag har väl också undrat…Jag skrev till någon adress i Linköping (möjligen Waldorfskolan) för ca. 10 år sedan, men fick då svaret att ”ingen levande förening finns längre”, och jag ombads kontakta Norrköpingsgruppen. Jag gjorde då det, men har bara varit på något enstaka föredrag för kanske 5 år sedan. Det är inget självändamål att det ska vara en ”utbrytargrupp”, men om Johannes har rätt om den anda som nu råder i AS, så måste nya vägar prövas, och då kan det finnas en poäng med lokala grupper som inte har någon formell koppling till någon annan instans. Precis som Johannes beskriver läget här i sin blogg, precis så tycker jag det ser ut utifrån. Och jag är inte road av en förening där interndebatt saknas, och där vissa antro-författare är kontroversiella etc. Jag orkar inte med sånt, helt enkelt.

Om det jag skrev skulle genomföras så blir det nog i första hand där det av gammal hävd finns många antroposofer, typ Järna. Kanske kunde det någon gång komma till Linköping, men då krävs det nog 10-15 pers som alls vet vad antroposofi, eller liknande form av esoterik är. Kanske har du bättre koll på hur läget för ser ut i Linköping? Har du kontakter/vänner som kan vara intresserade?
Om du vill kan du ju alltid skriva din e-postadress, så kan vi fortsätta dialogen…

”En tankesmedja som skulle intressera mig vore att knyta an antroposofin till det offentliga samtal som är i full gång.”

Det låter intressant! Det gäller då att översätta det antroposofiska språket till svenska, så att du kan föra en meningsfull dialog med Svensson. Så som vi genom antroposofin kan ana att de gamla invigda gjorde.

Hälsningar
RB

Hej RB.
Jag bor på landet utanför Linköping sedan några år, ursprungligen född här. Jag har mest kontakt med det antroposofiska arbetet i Göteborgstrakten där jag varit verksam under många år och haft kontakt med de flesta verksamheter där.
Mitt huvudsakliga intresse ligger hos Frihetens Filosofi och Waldorfpedagogiken.
Jag är intresserad av att kunna föra fram ”antroposofi” i ett politisk perspektiv, därav intresset för tankesmedjan.
Jag återkommer gärna med kontaktadress. Just nu tänker jag stupa i säng efter en härligt ansträngande dag!
På återhörande. Miss M.

Hej Johannes.
Först måste jag ursäkta mig för otydliga formuleringar. jag skrev som sagt mitt inatten och blev lite omtumlad av att plötsligt finna en levande debatt i frågeställningar som jag arbetat med dagligen i ca 7 år utan en enda samtalspartner. ja, förskingringen är ett adekvat uttryck.
Jag skämdes faktiskt lite grann att jag i vanlig ordning ”stormade ”fram och spred mångtydiga uttryck omkring mig.
Min utgångspunkt är antroposofins död. Jag har genomlevt det på ett högst personligt sätt. Och se vad stiger upp ur ruinerna? Ur askan?
Jag ser något i allra högsta grad livsdugligt framför mig. Säg det endast till de visa…
I mitt ”utanförskap” har jag studerat svensk klassisk humaniora och politsk filosof på Umeå universitet. Min grundläggande känsla har varit – Var i helsefyr håller Antisarna hus? Det är ju här de ska vara. Det finns oändligt många trådar att ta upp för att som Du säger och önskar skapa ettverkligt alternativ till övriga tankesmedjor. För mig har antroposofin och dess hållning något mycket väsentligt att tillföra samhällsdebatten. Jag skulle vilja säga att samtiden skriker efter denna tankesmedja som du talar om. Ropet efter antroposofin ligger outtalat på alla samhällsnivåer. RB uttalade att antroposofin skulle göras begriplig för ”Svensson” jag menar att den ska och kan göras begriplig för forskningen. Det är där antroposofin hör hemma. Detta är också en känsla jag har; att antroposofer vänder den ”vanliga” forskningen ryggen. Men det är där den ska vara, det finns ett enormt behov…
Så du får ursäkta igen Johannes och om konversationen fortsätter får du alltid ha ett öga på min ”poetiska” ådra som lätt fladdrar iväg och slår små blå dunster i folk!
Jag är inte alls fientligt inställd till tankesmedjan då som du förstår. MEN jag har själv varit involverad i förnyelsearbete och märkt av hur hopplöst det känts och hur inbilsaka många människor är angående sin egen rättfärdighet. Är det något jag känt behov av så är det självrannsakan ärlihghet och humor(för Guds skull). Jag uppfattade en del inlägg som gnäll, vilket jag inte vill göra mig lyhörd för(dogmatisk som jag är…). I en annan tråd talas det om bristen på förtroende för AS? Ja men en del i ett förtroende är ju att det är något som ges?Tillit till den andra är också något jag upplevt som en bristvara i antroposofiska sammanhan. Och det skulle kunna vara en del av det jag menar med att antroposofin inte blir förstådd idag.
Den senaste tiden har jag varit inspirerad av ett uttalande av Solovjev. Han säger att det är endast genom Kristus vi kan förstå det unika och att vi i Kristus måste se något unikt. Jag drabbades av insikten att det är det FF handlar om. Hur ska vi handskas med det unika.
Därför bär det mig emot som en osanning att överhuvudtaget klumpa ihop människor och i samma andetag kritisera dem som en grupp, ”antroposoferna” är si eller så.Det blir så där fåningt vi-dem. Jag tror att det nya absolut måste föras genom en personlighet till en annan.
En tredje och sista ursäkt för den här gången Johannes. Jag skriver ut ur en spontanitet och har inte i detalj satt mig in i hur ”debatten” förts här på din blogg. Jag kände mig bara tilltalad av det du skriver och kommer att följa dig här…
Ps. jag är medlem i både AS och Högskolan, men jag har släppt taget om alla ”skyddsnät”
Mvh MM.

Hej du.
Jovisst tankestrukturer är mig emot , de människor jag känner arbetar intensivt med att komma bortom dessa schabloner(FF). jag upplever att ju intensivare arbetet försiggår desto mer individuellt blir det. Dessa i högsta grad levande människor skulle kunna kallas ”antroposofer” i dess bokstavliga betydelse. Tilläggas kan att jag enbart har personliga kontakter med dessa, de äro mina vänner ofullkomliga och besvärliga. Dock i samtalen kan jag inte låta bli att inspireras av de levande tankar de väcker hos mig. Förmodligen är det inte samma sak som du talar om. Du talar ju faktiskt om ett sällskap. Och nu när jag tänker på det står mitt fulla förtroende till antroposofin(verkligheten). Låt hela sällskapet gå under, men lämna mig en enda själsfrände så ska jag förvandla världen. (Poeten igen!)Det faktiska sällskap som tumlar runt i tillvaron kan jag inte uttala mig om, men visst saknar man en viss vitalitet från Järna, åtminstone som utomstående besökare. Det gör ett lamt intryck, absolut. En ny fas har inträtt men jag upplever Antroposofin i periferin, eller avsakneden av dess vitalisering på det övriga samhällslivet. Var håller alla hus?
Du tycks veta vart du är på väg, det gör inte jag. Jag förväntar mig något oväntat, något alldeles oväntat.
Med tankesmedja menar du en kritik av sällskapet så som det ser ut idag. jag menade en ”sällskapslös” tankesmedja som modigt företräder den antroposofiska människosynen i en öppen ”politisk” debatt. Ja det är nog en viss skillnad. Jag har slutat intressera mig för interna komplikationer inom sällskapet. Det är ingen ovilja i det, jag har tvingats inse att jag inte har med det att göra annat än på avstånd. Jo jag betalar avgiften.
Nu ska jag försöka läsa på lite mer om var Ni står idag med ert arbete. jag har faktiskt ingen aning om vari din kritik består. Det är också svårt att bidra med något då jag inte står inne i ett sammanhang där jag kan göra mina egna iakttagelser.

Miss M,jag förstår dig helt och fullt och eurytmister(är en själv)har helt klart en möjlighet till en levande verksamhet i antroposofins anda…Jag tror också vi måste ta tag i en helt annan ände om det ska bli ngot av en förnyelse.Att försöka upprätta det gamla är helt enkelt slöseri med resurser.Där förstår jag inte helt Johannes.Vill du få nuvarande AS att tänka annorlunda,eller vill du/vågar du börja på en ny tråd utan att för dens skull avvara det minsta av antroposofin?

Hej!
Oj vad deppig jag blev när jag tänkte på AS igår. Sen mindes jag att jag ju slutat bry mig av den anledningen att jag inte har möjlighet att påverka. Sällskapet för mig består just nu av de internationella kontakter jag skaffar mig genom nätet(FB). Jag försöker tränga igenom ytan och ropa ”Hej”- Jag tror på det Du gör!
Ett intressant projekt är det norska ”Doors of dialog” som startats i Norge av bla Rigmor Haugen. Det är väl en ”tankesmedja”?De fokuserar sitt arbete runt postmodernistiska tanketraditioner och menar att det är fullt möjligt att på ”akademisk” nivå knyta an till nutida forskning. Vad är det egentligen som hindrar att vi skulle kunna starta en liknade tankesmedja. jag kan räkna upp ”en miljon ämnen” som vi skulle kunna börja med…
I periferin så som jag upplever det är marken så fint förberedd, den ligger där och väntar förkultiverad och grann. Det är bara att börja plantera. Min känsla är att det skulle gjorts för länge sen. Jag är uppriktigt förvånad.
Vad som skulle vara viktigt enligt min begråmnsade synvinkel vore att knyta an med antroposofin till samtida ämnen. Hur står exempelvis antroposofin till den nykonservativa strömning som på ett så framgånsrikt sätt beskrivs i månadsmagasinet Axess? Hur formuleras feminismen i ett antroposofiskt perspektiv?Själv har jag skrivit om lyckoforskningen och kommit fram till en mängd anknytningar till antroposofin. Antroposofin blir samtida när den låter sig belysas av andra forskningsområden, det är min övertygelse.Hjärnforskningen lämnar fältet öppet för oss.Varför har inte en enkel och lättfattlig bild av den ”dubbla” evolutionen presenterats i Sverige.Usw,
En modell(i hastigheten påkommen) vore att man säger sig: ok, vi träffas om ett halvår, vill du vara med anmäler du dig med ditt ämne, inom en månad(typ). Du ska ange på vilket sätt du vill representera den antroposofiska människosynen och i vilket forskningssammanhang. Underförstått är att man ”på vägen” lär sig vad det innebär och att man är införstådd med att bli ”kritiskt” granskad. Apropos det är min uppfattning att svenskar i gemen har väldigt svårt att uppfatta kritik som något positivt. Jag menar inte att våra ”papers” skulle vara färdigformulerad utan att vi med ett öppet forskande förhållninssätt tillsamman skulle kunna presentera livsdugliga texter i samtida ämnesdebatter…
Det borde vara möjligt utan alltför invecklade”andliga” teorier just därför att marken är förberedd, Det är möjligt att tala om ”det andliga” idag på ett helt annan sätt. Vi måste kanske bara själva bli uppmärksamma på hur? Och lyssna, visst pågår det ett samtal därute…
Ja dessa ideér föreföll mig fullt plausibla under min skogspromenad, inspirerad av en Hund.
Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.
MM.

Hej igen. Nu ett försök att skicka med länken till ”Doors of Dialog”

Ett nytt och sista försök
http://www.doorstodialogue.net/

@Johannes
’Det ligger ingen Jens Björneboe och lurar i vassen’

Det är det som är grejen med människor som Bjørneboe. De ligger inte och lurar i någon vass. De skrider till verket. Orädda inför det faktum att varje ord de skriver kan vändas emot dem (såsom han själv uttryckte det någonstans). Det är i och för sig ett ideal som de allra flesta har svårt att leva efter, ens om man gör det till något medvetet att sträva mot. Bjørneboe, föreställer jag mig, förstod dess värde intuitivt.

För övrigt, om det låg en Bjørneboe och lurade i vassen, skulle han, om han valde att framträda, inte få det lätt med antroposoferna. Det är jag övertygad om.

Hej Miss M,

”…blev lite omtumlad av att plötsligt finna en levande debatt i frågeställningar som jag arbetat med dagligen i ca 7 år utan en enda samtalspartner.”

Oj, det lät jobbigt…Men det är nog bara att bita i det sura äpplet och inse att den typ av personer som vi här representerar inte är så vanliga i Sverige anno 2011. Tyvärr. Själv gick jag igenom 9 års grundskola, 3 års gymnasiestudier, 8 år på universitetet och 9 år som civilingenjör inom försvarsindustrin, utan att i dessa kretsar stöta på någon med ett intresse för antroposofi eller liknande. Ej heller kände jag av denna ”ton” hos någon som inte pratade om det, men kanske hade nåt att säga. I längden blir detta ganska tungt, även om jag alltid trivts bra med arbets/studiekamrater och själva uppgifterna.

”Jag skulle vilja säga att samtiden skriker efter denna tankesmedja som du talar om. Ropet efter antroposofin ligger outtalat på alla samhällsnivåer. RB uttalade att antroposofin skulle göras begriplig för ”Svensson” jag menar att den ska och kan göras begriplig för forskningen.”

Det där med Svensson var lite förhastat skrivet. Vad jag menade var att det gäller att anpassa det sätt på vilket man uttrycker sig efter mottagaren. Man måste ”tala med bönder på bönders språk och med lärde män på latin”, som det heter. För den gamla tidens invigda var detta självklart eftersom de ju var förbundna vid dödsstraff att yppa sina hemligheter, men idag måste vi tänka oss för på ett annat sätt. Den typiske medel-Svensson är ingen esoteriker och har sannolikt varken behov eller intresse av den för att leva sitt liv.

Naturligtvis har du rätt i att antroposofin måste göras begriplig för forskningen. Problemet är att det är svårt, annars hade det gjorts för länge sedan. Åtminstone gäller det för området jag är mest bekant med, vilket är naturvetenskapen. Minsta avvikelse från det synsätt som för tillfället gäller, och du kommer att frysas ut, eller i alla fall få gliringar och andra kommentarer på kafferasterna. Av dina arbetskamrater. Tänk dig själv om du skulle börja på biologiska institutionen och försöka lansera – eller i alla fall stå för – en realistisk bild av evolutionen. Hur många skulle du då ha emot dig som trodde på ”100% Darwin och inget annat”. 99 mot 1? 95 mot 5? De flesta skulle uppskatta mixen och variationen 50/50, men 99 mot 1 är jobbigt. I praktiken kräver det nog en person med ganska bred personlighet, och som inte har känslighet som sin främsta egenskap.

Så den som vill försöka sig på detta måste hitta det ”språk” som vid aktuell institution kan föra saken framåt, och han/hon måste även då förbereda sig på en karriär där det är ”1 mot 99” eller ”5 mot 95” som gäller.

Åtminstone tycker jag mig se att det ser ut så för naturvetenskapen. Historien visar det. Vore kul att veta hur du tror att det ser ut på humaniora-området?

” Det är där antroposofin hör hemma. Detta är också en känsla jag har; att antroposofer vänder den ”vanliga” forskningen ryggen. Men det är där den ska vara, det finns ett enormt behov…”

Ja, det finns ett förakt för den etablerade vetenskapen bland vissa inom alternativrörelsen, säkert även hos en del antroposofer. Och det finns ett förakt för alternativrörelsen bland vissa inom den etablerade vetenskapen. Egentligen borde det ju vara tvärtom, att de skulle befrukta varandra!

”Är det något jag känt behov av så är det självrannsakan ärlihghet och humor(för Guds skull). Jag uppfattade en del inlägg som gnäll, vilket jag inte vill göra mig lyhörd för(dogmatisk som jag är…). ”

Ja, det är vad som behövs. En rörelse som lanserar sig som ”förtrupperna till förtrupperna” och som rekommenderar ”hjärt-tänkande” måste få med dessa bitar. Annars blir det bara löjligt.

”Därför bär det mig emot som en osanning att överhuvudtaget klumpa ihop människor och i samma andetag kritisera dem som en grupp, ”antroposoferna” är si eller så.Det blir så där fåningt vi-dem. Jag tror att det nya absolut måste föras genom en personlighet till en annan.”

Jag tror att vi behöver dem som arbetar fritt (t.ex ur FF), men även ett sällskap. Samma människor kan hålla på med båda, men det behöver inte bara så. Mer om detta senare, kanske.

// RB

@Johannes
Antroposoferna och antroposofiska förhållningssätt, ja. Men dessa saker är ju inte identiska med antroposofin. I vart fall inte för Bjørneboe.

@Johannes
Nej, självklart inte. Min poäng var att han hade antroposofin med sig hela livet, även om han var kritisk mot rörelsen och antroposoferna. I vilket fall som helst är ju problemet urgammalt. Antroposofins problem är andra antroposofer. Besynnerligt! Glädjande nog behövde inte Bjørneboe andra antroposofer. Han var genial nog på egen hand.

Hej Miss M,

Först av allt: det är härligt att se din entusiasm. Den behövs.

”Vad som skulle vara viktigt enligt min begråmnsade synvinkel vore att knyta an med antroposofin till samtida ämnen. Hur står exempelvis antroposofin till den nykonservativa strömning som på ett så framgånsrikt sätt beskrivs i månadsmagasinet Axess? Hur formuleras feminismen i ett antroposofiskt perspektiv?”

Antroposofin har ingen politisk uppfattning, åtminstone inte som jag ser det. De flesta antroposofer är nog överens om det långsiktiga målet, men synen på vägen dit skiljer sig säkert. Inte ens den ”sociala tregreningen” bör vara en antroposofisk politik. Den bygger ju på en hermetisk korrespondens med människokroppen (eller nåt annat som är byggt på samma princip), och är därför sannolikt en del av ett framtida samhälle, men detta är just ett FRAMTIDA samhälle. RS bedömde att den hade en chans runt tiden för 1:a världskriget, men inget säger per automatik att detta gäller nu – 2011 – eller de närmaste 100 åren. I princip kan ett en- eller tvågrenat samhälle vara att föredra för vissa länder. Det vet man inte innan man har satt sig in i frågan.

Den antroposofiske politikern eller debattören bör lära sig ”läsa sammanhangen” eller kanske ”lyssna till sammanhangen” rent av, för att känna av vad som för tillfället kan bli till och vill bli till. Detta gör alla andra politiker och experter också, om de inte är helt fyrkantiga, så det är i sig inget att yvas över. Däremot har antroposofen en fördel i det att han eller hon ser saker som kanske inte alla andra ser. För antroposofen är ju ”saker” som ande, själ, folk, familj, manligt, kvinnligt m.m. realiteter, vilket gör att han/hon kan föra in dessa saker i debatten på ett sätt som gemene man kanske inte tänker på.

Vad tycker du själv om ”månadsmagasinet Axess” och ”feminismen”? Du behöver givetvis inte svara, och det är väl egentligen ”off-topic” för diskussionen om tankesmedja.

”En modell(i hastigheten påkommen) vore att man säger sig: ok, vi träffas om ett halvår, vill du vara med anmäler du dig med ditt ämne, inom en månad(typ). Du ska ange på vilket sätt du vill representera den antroposofiska människosynen och i vilket forskningssammanhang. Underförstått är att man ”på vägen” lär sig vad det innebär och att man är införstådd med att bli ”kritiskt” granskad..Apropos det är min uppfattning att svenskar i gemen har väldigt svårt att uppfatta kritik som något positivt. Jag menar inte att våra ”papers” skulle vara färdigformulerad utan att vi med ett öppet forskande förhållninssätt tillsamman skulle kunna presentera livsdugliga texter i samtida ämnesdebatter…”

Jag ska nog inte skriva några ”papers” de närmaste åren (kan förklara varför), men skulle gärna vara med som bollplank / diskussionspartner. Du får väl annonsera ditt koncept på ”Miss Mysjkins kråkfötter”, för jag gissar att det är din blog? Inte så många kråkfötter ännu, men kan bli…

”Det borde vara möjligt utan alltför invecklade”andliga” teorier just därför att marken är förberedd, Det är möjligt att tala om ”det andliga” idag på ett helt annan sätt.”

Ja, men vi är mer ytliga idag än vi var på RS tid.

// RB

Hej och oj!
Jag är inte van att få gehör och nu ramlar det in material till en hel del för mig att handskas med. Det blir lätt ett bombardemang i huvudet. Ja du har rätt, jag är ivrig och entusiastisk. På kurserna jag gått har deltagarna känt sig stressade och påhetsade. Liksom, -”ta det lite lugnt i backarna va” jag skulle definitivt göra mig bättre med en samtalspartner. Dessvärre tycks motståndet sporra mig ännu mer.Inte allt slags motstånd dock.En viss melankolisk ådra har jag allt.
Det är redan så mycket som kommit upp här och som jag egentligen känner att jag behöver smälta en aning.
Först och främst blev jag deppig när jag tänkte igenom situationen för antroposofin och dess ”representanter”. Mitt förslag kändes lite som att komma med Salvekvick och en Magnecyl efter ett kärnkraftshaveri liksom. Heeelt hopplöst! Sen kom jag att tänka på dem som ändå måste ta tag i de faktiska konsekvenserna efter katastrofen, det var visst nåt om att de ”äldre” offrade sig för den yngre generationen. Också en bild.
Vad är det inte allt i denna värld som inte blivit gjort! Ack! Känner av den mentala härdsmältan….
Jag återkommer till sidan här.
Jag ångrade ordet ”politsk” Det var ju dumt. Men egentligen menar jag med politisk vilken samhällssyn har vi egentligen. Människan som samhällsvarelse,är den politiska människan, den sociala människan. Jag är alltmer övertygad om att ordet ande kan översättas till att handla om just det. I Göteborg där jag verkat uppstod verksamheterna som en gräsrotsrörelse.Samtidigt kommer antroposofin ur en bildningstradition som mer tillhör en konservativ samhällstradition. Om man bortser från Socialdemokrater som nu lanseras som ett bildningparti är ju den romantiska bildningstraditionen något som man via socialism och modernism gjort sig fri ifrån. Ingen kan därför längre handskas med begreppet”ande” då det omedelbart associeras med ett klassförtryck, åtminstone omedvetet . Någon nåmnde här på bloggen att det antroposofiska sällskapets organisation påminde om ett feodalsystem, dvs det bygger på ett hierarkiskt förhållninssätt. Här har ju postmodernismen gjort sitt för att begreppet ”ande” ska fungera som ett rött skynke för alla Sveriges tänkande varelser. Jag anser att Frihetens Filosofi handskas med båda dessa dimensioner,hierarkier, ”underkastelse” och kärlek och att det borde tydliggöras. Tillhörande begrepp ur den romantiska tradition som också varit ”portförbjudna” i Sverige är ”tradition”, ”hemmafru” eller ”nationalitet”. Ja till och med ett begrepp som ”historia” är ganska underkänt i de filosofiska politiska tendenser som ledde fram till vårt kära ”folkhem”
Eller ta ett ord som ”vördnad”!? Hallåååååå? Är det nån hemma? Oj då det var visst nån som svimmade av skräck när det ordet nämndes!
Men visst du säger att vi är ytligare men min känsla är att vi är bättre förberedda. Exempelvis ämnet idehistoria(Geisteswissenschaft) har blivit enormt populärt och massor av människor läser det för sitt eget höga nöjes skull. Den kultur vi säger oss vilja bedriva har sina rötter i ett filosofiskt tänkande som Sverige inte varit förberett för. Det har knappt varit möjligt att ens uttala ordet idé. Då har man betraktats som lite lös i knoppen. Att idëer och tankar skulle vara verkliga ting? På med spännbälte och tvångströja!
Det ska bli möjligt att handskas med alla dessa begrepp samtidigt utan att hemfalla åt någon förment ”borgerlighet”.På universitetet i Umeå som jag bäst känner till görs ett fantastiskt arbete för att öppna dörrar för ett allt mer rörligt och universellt tänkande i Sverige.Det är en kulturell smältdegel. Heja Umeå. Detta var om tidningen Axess som ändå har modet att företräda en del tanketraditioner som vi kan ha nytta av när vi formulerar vår egen självbild.
Hjälp det känns som om jag aldrig kommer till punkt. Och än har jag inte sagt det lilla jag ville säga.
Jag ville avslutningsvis säga något om Darwin. Vi kan väl säga att vi är 100% Darwinister va? Eller finns det något hos Evolutionsteorin som vi inte kan omfatta? Den reduktionistiska människosyn som följde på hans upptäckter kan väl inte han göras ansvarig för? Vad skulle Antroposofin vara utan den? Rudolf Steiner själv tycks ha menat att Darwin gjort kristendomen en stor tjänst genom sin upptäckt…? Det går inte att förstå Kristus utan den…:-)
MM

Hej igen RB och Johannes.

Intressant att följa er diskussion här och jag märker att det dyker upp nya teman hela tiden. Dock arbetet med att förändra AS är en uppgift som överskrider mina förmågor(eller önskningar?). Johannes skrev på annan plats om det sociala spelets komplexitet. Då tänker jag även på ”samtal” som försiggår på nätet. Så lätt det blir ”missförstånd”. Min natur fordrar alltid av mig att jag ska lägga ut texten!
Nu är det lite typiskt mig att vilja ”spetsa” till formuleringarna och risken att bli missförstådd ökar kanske. Angående Darwin i inlägget ovan menar jag att man som matematiker kan omfatta multiplikationstabellen till 100% utan att påstå att den utgör hela matematikens område. På samma sätt kan vi omfatta evolutionsläran helt och hållet men inte dra slutsatsen att den utgör hela sanningen om människans härkomst.
Nu känner jag också att jag inte vill ta utrymme här på sidan för mina privata utläggningar och undrar hur kontakten skulle kunna upprätthållas utan att jag behöver skriva ut min E-mail adress här på sidan? RB?
Miao.
MM.

Med risk för att verka tråkig i sammanhanget (speciellt med tanke på Miss M:s utåtriktade, positiva energi) vill jag ändå nämna några saker som jag anser så pass viktiga i debatten att de inte får glömmas bort. Något som även i sig kan ses som en av anledningarna till de svårigheter och motsättningar som finns.
Att tränga in i antroposofin, att förstå den, dvs självuppleva det Steiner talar om, kräver ett enormt arbete. Det var det Steiner ville också: ”Acceptera inte det jag säger, pröva det i ert inre!” Detta arbete är urjobbigt! Och Steiner gjorde det inte lättare, ibland gjorde han det med flit t o m svårare, just för att det var det människor behövde i den epok han levde!
Tiderna har förändrats, det är underbart att se hur fler och fler människor ändå har andliga upplevelser idag trots allt.
Men det finns alltså en exoterisk och en esoterisk impuls inom ”rörelsen”. Det som oftast kommer fram i dessa sammanhang är den exoteriska impulsen. Det är det som är lättast att förhålla sig till, det är där det ”händer saker”, det är det som syns.
Den esoteriska biten är var och ens privatsak (om man inte lever med en guru i ett ashram), Det talas inte om på samma sätt.
Man kan företräda den ena eller den andra linjen, och det olika starkt. Mellan dessa synsätt kan det lätt uppstå konflikter (men det behöver inte göra det). Problemet ligger i att, för att förstå det hela rätt, när man nu inte har den klarsyn som Steiner hade, krävs det studier och åter studier. Läsa hans böcker men också meditera själv. Och eftersom ämnet är så enormt är det svårt att greppa. I ett föredrag säger Steiner en sak, i ett annat precis motsatsen….
Här kommer nu den ”ungdomliga”, entusiastiska, utåtriktade initiativkraften och kraschar med den reflekterande, studerande esoteriken.
Jag har träffat på det inom många andra livsåskådningsområden. Ett exempel (utanför antroposofin): Någon har studerat och mediterat i många år, har lyckats få en klarare och klarare upplysning av andliga sammanhang, och läst mycket esoterisk litteratur. En god vän till denne har just upptäckt det andliga genom en filosof som är anhängare av en stor känd Indisk vishetslärare och, fylld av entusiasm kommer och vill berätta detta och även ”omvända” den förste till denna lära. Men han känner sig totalt oförstådd. Möter ingen entusiasm, ingen förståelse. Det handlar om att de inte talar samma språk! Den förste läste detta för 20-30 år sedan och har redan gått vidare till mycket högre nivåer, vilket den ”nyfrälste” inte kan se och inte förstår. De kan inte tala med varandra. Dessa personer umgås inte längre pga detta
Jag vill med detta säga att den esoteriska sidan inte får glömmas bort i debatten! Jag hoppas ingen tror att jag kritiserar någon i detta forum för det är verkligen inte min mening. Jag ville bara lägga till något som jag tycker saknas i debatten….
Ska de antroposofiska impulserna ha någon chans att överleva måste de vara grundade i esoterismen. De båda grupperna måste samarbeta, förstå och respektera varandra! Det är så lätt att det blir en utåtagerande lite mer ytlig grupp som vill ha resultat på ena kanten, och en konservativ inåtvänd grupp på den andra. Det är ett arbete att förena dessa båda inriktningar och alla måste vilja det för att det ska kunna vara möjligt.

Hej Elisabeth.
Jag svarar nu därför att du träffar på en punkt som visat sig hos mig själv under denna diskussion. Jag har tänkt på den ”minsta gemnesamma nämnaren” att det är den punkten som måste göras begriplig först och främst. Vi måste kunna återvända till och finna den punkt där vi står som nybörjare,(initiat) jag har kanske felaktigt tolkat FF så att inför tänkande bör vi uppträda som naiva realister, annars står vi där och som du säger med våra samlade erfarenheter utestänger vi en massa människor för att delta i samtalet. I färskt minne har jag ett föredrag från Goetheanum om hur vi uppnår spontanitet och humor. Ja det är ett strävsamt arbete i den privata kammaren, men när vi sen uppträder på scenen då är det dags att glömma allt vi lärt!I vakumet som uppstår finns det utrymme för skapande…Vidare i samma föredrag heter det av självaste Rudolf att vi först när vi uppnått humorn skulle kunna beträda esoterikens tiljor. Humorn är esoterikens grund, en humor som uppstått av ett ökat intresse för iakttagelser i omgivningen.
Jag tänkte på att jag i ett tidigare sammanhang anmält mitt intresse till en diskussionsgrupp för antroposofi. Det var omöjligt att skriva en enda liten bokstav, för man kände sig för dum helt enkelt. Bör nämnas att det var idel herrar som förde diskussionen?
Jag ville säga att det finns en hel del vi skulle kunna tillföra i det offentliga samtalet som inte handlar om en så vanvettigt avancerad andlig utveckling, det finns en minsta gemensam nämnare i FF och om vi framgånsrikt kunde ”argumentera” för denna punkt så hade vi ändå kunnat uppnå en hel del. Den punkten gäller för alla esoteriker eller exoteriker. Genom iakttagandet av tänkandet som naiva realister skulle den omtalade kommunionen kunna vara möjlig. Även inför ungdomen äro vi initiater.
Oj Nu kom en hund och krävde min uppmärksamhet!
Allt gott
MM

Miss M,

Ja, ta gärna lite tid och smält alla intryck…Jag är själv lite upprymd att detta forum kommit till. Då och då dyker det upp svenska diskussionsplatser för progressiv antroposofi, och sedan försvinner de igen. Jag följde själv Lutz Baars forum för ”folklig antroposfi” 1998-2000, och listan ”antis”, men de lades ned.

Jag tycker du verkar ha ett balanserat och bra synsätt på saker, och det är ju lovande.

Angående Darwin: Jag har inte läst honom i original, så jag vet inte vad jag ska anklaga honom för…;-). Det där med 100% Darwin var mest en metafor för ett synsätt som bygger på att hela evolutionen endast är ett resultat a blinda naturkrafter. Och då inte bara byggandet av organsimen, utan även medvetandet, känslorna, tankarna och uppfattningen av sinnesintryck. Som du vet är just detta vetenskapens hypotes, även om vetenskapen formellt sett inte uttalar sig om det som den inte vet. Kolla gärna in Johannes inlägg ”Är det tvärtom – härstammar aporna från människan?”, och en liten diskussion som följde mellan mig och Nanowire. Jag är dock ingen expert på utvecklingsbiologi, tog det bara som ett exempel.

Angående din e-mail. Enklast är väl att du tar ut en ny på g-mail, hotmail eller annat. Typ missmysjkin@gmail.com. Sedan kan du ställa in den så att den skickar vidare till din vanliga.

// RB

Elisabeth,

”Ska de antroposofiska impulserna ha någon chans att överleva måste de vara grundade i esoterismen.”

Ja, jag håller helt med. De ÄR ju skapade därifrån, och kan därför inte bli nåt annat…Det vore synd om AS inte fullt ut förstod detta – och agerade efter det – innan det är för sent.

Vid en evetuell reformering av AS eller grundande av nya föreningar gäller det att tänka på det, så att man får med det i ”verksamhetsplanen” och i strukturen. Det behöver inte innebära att det enda rimliga är att gå ”skolningsvägen”, men man måste utvärdera vilka sätt att syssla med antroposofi som finns, som för saken framåt. Det gör man nog bäst i dialog med de som själva har andliga erfarenheter.

Jag tror att ett reformerat AS bland annat bör ha en ”lössläppt” sällskapsdel, där man kan ha intressanta diskussioner och en hårdare uppstyrd skola (en uppgraderad FHA) som kan handleda de som vill gå skolningsvägen, kanske med ett system av lärjungar och mästare.

Att tänka på är också att det som Miss M talar om, också är en slags esoterik, men mer besläktad med FF. För att bli en bra politiker eller samhällsdebattör måste man leva sig in i tingen så mycket att de till slut ”talar till en”. Man har då att göra med deras insida, även om det (ännu) inte visar sig som andliga väsen eller nåt sånt.

// RB

Hej och tack för synpunkter. Jovisst det är lite spännande att mötas i skrift. Tack för hjälpen med E-mailadressen. Den fungerar väl så som den är. Lutz Baar har jag studerat FF med. Han försvann bara plötsligt. Det var lite kul, för han arbetade på ett väldigt annorlunda sätt än jag med boken. Vilket det visade sig att alla de övriga också gjorde. En nyttig erfarenhet.
Jag funderar nu vidare på vad det innebär att den antroposofiska impulsen ska vara grundad i esoterismen. Hur kan den vara det när det tycks vara så oerhört svårt att uppnå en säkerhet i det?
Jodå jag har läst min ”vetenskap om det fördolda”, men jag minns hur tioöringen trillade ner för egen del när jag förstod att Rudolf Steiner kallat Charles Darwins upptäckt för ett viktigt led i kristendomens utveckling.
Auf wiederhören!
MM

@RB

Lite tråkigt var det när mailinglistan ”antis” lades ner (jag var en av initiativtagarna till den). Om det finns ett nytt intresse för att diskutera antroposofi på nätet (det verkar ju sannerligen så!) så är det ju enkelt att skapa en grupp på http://groups.google.com/ för ändamålet. Jag skulle gärna vara med om nån skapar en sån grupp 🙂

@Johannes: skitkul att du skapat lite rörelse med dina blogginlägg! För min del har det fått mig att ifrågasätta mitt medlemskap i AS rejält. En ytterligare spik i kistan är sektionerna inom högskolan. Då jag nu är verksam inom IT blir det väldigt tydligt hur förlegade sektionernas områden är – jag har varken möjlighet att hämta något eller bidra med något relaterat till mitt yrkesliv inom ramen för någon sektion.