Kampanjen mot antroposofin
Trots ständiga uppmananingar till sina lärjungar att inte tro på honom – utan pröva det han sade, gjorde sig Rudolf Steiner inga illusioner. Därför kan man tänka sig att följande historia faktiskt kan vara sann. På en promenad vid kullen i Dornach stannade Rudolf Steiner plötsligt i det han förklarade för sin följeslagare: ”Jag måste ta en sten ur skon, annars haltar hela Dornach i morgon.” Kanske med en blinkning i samförstånd, kan man tänka.
SVENSK ANTROPOSOFI I BACKSPEGELN 2
Fundamentalismen inom antroposofin fanns naturligtvis redan under Steiners levnad. Han avgudades av många. Men kanske blev den tydligare efter hans frånfälle. Som alltid efter det att en stor personlighet lämnat arenan försöker efterföljarna göra så gott de kan trots bristande förmågor. En del följer bokstaven, andra försöker mer självständigt fullfölja den påbörjade intentionen. Det var tydligt att vissa grupperingar i Sverige i slutet av 80-talet uppfattade antroposofer som en samling osjälvständiga bokstavstroende.
Om detta skriver Medlemsbladet i december 1989. Under rubriken ”massiva angrepp mot antroposofin” finns en redogörelse för vad som hänt. I augusti det året publicerade tidskriften Folkvett, föreningen Vetenskap och folkbildnings husorgan, ett temanummer som var starkt kritiskt till antroposofin. Därefter, i september publicerar den gamla vänstertidskriften Clarté ett 14-sidigt frontalangrepp på antroposofin av Håkan Blomqvist under rubriken ”Se upp för antroposofin!” Artikeln publiceras också i tidskriften Sökaren. I kölvattnet kommer en rad hatiska artiklar i ämnet från olika håll i landsorten.
Vetenskap och folkbildning var ”oroade över att ockultism och pseudovetenskap så ofta fått stå oemotsagda, och att vetenskapens metoder är så dåligt kända”, skrev de i sin programförklaring. De skulle komma att publicera fler kritiska artiklar i ämnet. Håkan Blomqvist tillhörde Human-etiska förbundet, nuvarande förbundet Humanisterna. Han berättar i sin artikel att han hade växt upp i ett antroposofiskt/teosofiskt hem och börjat studera Steiners grundläggande verk redan vid 12 års ålder. Beledsagad av föräldrarnas trångsynthet leds han in i en världsbild präglad av skuld och sexualskräck. I sin artikel målar han upp en bild av Steiner som den store despoten som styr sina medlemmars liv via dekret och antroposofin som en auktoritär troslära med en tankevärld präglad av fria fantasier och självsuggestion.
Samtidigheten i dessa angrepp under några höstmånader var förbluffande. Och som om detta inte var tillräckligt publicerade pingstpastor Sigvard Svärd sin andra bok om antroposofin, ”Meditation och magi i antroposofin”. Denna pastor, som tidigare varit verksam i Järnas pingstförsamling, hade redan hållit på några år med någon sorts korståg mot ”irrläran” antroposofin. Jämfört med de materialistiska fanatikerna som ändå noggrant studerat antroposofi hade denna kristna missionär missförstått det mesta:
”Eurytmin är en antroposofisk astrologi med en slags möjlighet att ställa horoskop”, skriver han. Eller: ”Enligt Steiner är Christian Rosenkreuz ett jag som verkar såväl när han är återfödd som när han är inkarnerad i en fysisk kropp.” Men waldorfdockan är det verkliga kruxet: ”Lek med waldorfdockor blir i sin konsekvens en seans där dockan är mediet som förmedlar det andliga budskapet. Waldorfdockor binder kvar i antroposofin – om man inte gör sig av med dem. Förtrollningen och mystiken finns nämligen kvar i dem, aktivt eller vilande.” Och mer i den stilen.
Men huvudinvändningen mot föreningen Vetenskap och folkbildning, Humanisterna och pingstvännernas kritik är deras analys av antroposofin som en fundamentalistisk lära. Det är svårt att inse hur antroposofin i så fall kunnat uppnå ett så gott rykte som den har inom framförallt omsorgsvård, sjukvård och pedagogik.
Men får inte Steiner skylla sig själv som offentliggör sådana mängder av tvärsäkra påståenden som helt enkelt inte GÅR att ”pröva själv”? Det kan ju bara gå på ett sätt: Intellektuellt hederliga personer går därifrån. Kvar blir ett släkte troende, som harmset försvarar sin döda mästares läror och förtvivlat försöker finna och uppfinna ”bevis” för deras riktighet och för kritikernas tillkortakommanden. Har vi inte sett det förr? Och har vi inte sett nog av det?
(rätt skött kan detta bli en intressant tråd!)
Pappan
PS: ”Följeslagarens” namn var Günther Wachsmuth. Steiner tyckte mycket om honom. Han var naturvetare och hade i sammanhanget en rätt stor integritet.
Det finns de som förstår antroposofin.Som kan ta till sig Steiners böcker och föredrag på rätt sätt.
Ett stort del i antroposofin jag möt är rasism och diskriminering. Man har inte utvecklats som elev och som arbetstagande.
Jag sammanfattat att antroposofin inte ginnar det annorlunda utan den perfekta. I det perfekta står en tysk spår och att man ska som person som inte kommer ursprungligen från Sverige, kunna perfekt svenska, annars accepteras man inte än endast deras villkor i bådas villkor. Att man är annorlunda är för mig att alla acceptera alla för den annorlinda kultur man har eller beteende. Detta mött att antroposofin endast accepterar ett beteende, den perfekta.
Också att du som inte kommer ursprungligen från Sverigr ska inte förvänta dig att bli behandla som alla andra trotts du har arbetat bra och fyllt, arbetat de tillräckliga timmar för att anställa dig, du är inte svensk, du ska inte komma hit och ta våra arbete, vi gillar revy och sertill med allt som manipylation och vad som kräver till att försvara vårt revy.( Detta är en parodi av det jag förstått för ett hårt bömöttande med antroposoferna)
Flum för att man inte får en riktigt svart på vad antroposofin är utan visar en hårt revy attityd, antagligen för att visa ska inte få veta om antroposofin, utan endast kanske ska visa andra få veta, få bli accepterad, kanske.
OBS! Vill kontakta folk som har att säga om antroposofin.
cynthia.rp2011@gmail.com
Cynthia
@Cynthia Rebori
Cynthia,jag känner inte igen det du skriver. Antroposofin ”gynnar” inte något – den är en världsåskådning. Kanske menar du att du mött antroposofer som varit inskränkta. Så kan tyvärr vara fallet. Att vara antroposof garanterar inte att man är en stor människa – men det borde innebära att man strävar åt det hållet. Antroposofer som är rasister och diskriminerar har jag aldrig mött. Jag tror de är sällsynta. I alla fall inte representativa för en majoritet.
Jag menar antroposofin som kränkt mig genom diskriminering i en subtil indirekt attityd där man visat starkt revy attityder och inte låtit mig uttrycka mig och få ett plats. Glädje visats för de som man vill manipulera och hjärtvättats.
Cynthia Rebori
@Cynthia Rebori
Svårt förstå när du skriver att antroposofin kränkt dig. Du måste mena antroposofer. Det låter i alla fall beklagligt. Dessvärre finns antroposofer som inte är goda representanter för antroposofin.
Vad menar du då du använder ordet ”revy”? Jag förstår inte.
”revy” är rätt likt ”revir”, om det kan hjälpa!
@Anders
OK, that makes sense.
Cynthia — Jag råkade på din hemsida/blogg för rätt länge sedan. Jag tänkte att du nog har något att säga, bara det att det tyvärr är väldigt svårt att veta vad. Och då är jag ju ändå själv ganska kritisk mot antroposofernas verksamheter. Så jag borde väl nappa, kan man tycka. Men jag sitter bara och är konfunderad och sedan ger jag upp.
Johannes — ’Antroposofin ”gynnar” inte något – den är en världsåskådning.’ — När jag säger precis detta, att antroposofin är en världsåskådning, händer det att antroposofer talar om för mig att jag är okunnig, ovetande och (implicit i alla fall…) ondsint. Det är rätt intressant, måste jag säga.
@alicia h.
Jovisst, den allmänt rådande föreställningen i antroposofiska sammanhang är att antroposofin INTE är en världsåskådning. Men något vettigt svar på vad den är istället får man ju inte. Jag har skrivit en hel del om det i mina betraktelser över sällskapet här på Mummel som du vet. Man vet helt enkelt inte vad antroposofin är. Det är sorgligt – och intressant på något sätt.
Personligen tror jag att sällskapet sett sina bästa dagar. Idéer saknas, liksom insikt om den kris man befinner sig i. Det är bara att vänta och se vad som kommer att hända.