Får man verkligen älska Sverige?
Fenomenet Sverigedemokraterna fortsätter att fascinera. Problematiseringen av asyl- och integrationspolitiken förde dem in i riksdagen. Jimmie Åkessons politiska födgeni spelade här en avgörande roll. Hans image av svärmorsdröm och vänlig sanningssägare beredde vägen i en angelägenhet de andra partierna inte vågat ta i med tång.
SD:s inträde i riksdagen har närmast karaktär av paradigmskifte. Inte bara att invandringsfrågan för första gången lyfts in i de politiska finrummen. SD introducerar också en nygammal nationalromantik som vi i det här landet inte sett på mycket länge, lite ovant för en nationell självbild starkt präglad av internationalistiska ideal.
Kan man verkligen älska Sverige? Frågan känns omtumlande, nästan provocerande. Men lika väl: Är det bara i landskamper i ishockey, fotboll och friidrott som det är helt i sin ordning att känna stolthet och kärlek till sitt land? Eller då vi återkommer hem efter lång tid utomlands? Frågeställningen aktualiserades efter en radiodebatt där en representant för SD efterlyser en specifikt svensk kulturpolitik – och en företrädare för kulturetablissemanget bara kunde förorda en internationalistisk sådan. SD blir hånade för att de vill stödja hemslöjd och folkdans, men är det fel att intressera sig för svensk kultur och svensk särart? Frågan är intressant.
Att vara nationalist har av hävd betraktats som något suspekt. Tvärtom är vi snara att påpeka att Sverige INTE är bättre än andra länder i en närmast ursäktande attityd till det svenska. Vi upplever oss mer som internationalister, en hållning grundlagd i solidaritetsrörelsen på 60-talet då en hel generation riktade blicken ut mot internationella orättvisor. Denna 68-mentalitet lever kvar starkt i landets tongivande kretsar.
Kanske Vänsterpartiet tydligast representerar denna tankekultur idag, vilket blev tydligt på valnatten då Ohly fick en verklig drömmotståndare i Sverigedemokraterna. Tack vare dem kan han nu spela upp hela indignationsregistret: Internationalism mot SD:s nationalism, nedrustning av försvaret mot SD:s upprustning, mindre poliser mot SD:s fler, multikulti mot SD:s önskan om begränsning av invandringen. SD är själva antitesen till 68-stämningen som fortfarande utgör den rådande mentala plattformen i landet. I den första radiodebatten mellan V och SD kallade Ohly i stort sett varje argument Åkesson yttrade för ”rasism”.
Men det är ju inte så att SD är ett rasistiskt parti som de ideligen skälls för. Att hävda det luktar mer känslostyrd ryggmärgsreflex än nykter analys. Hur skulle de ha kunnat komma in i riksdagen på att hävda rasistiska ideal? En rimligare tolkning är att de blivit bestörta över de implikationer den förda asylpolitiken har. De vill syna korten i den katastrof integrationspolitiken inneburit med invandraghetton och ständiga friktioner med samhället. Deras sympatisörer har till sin förvåning upptäckt att SD är det enda parti som tagit denna bestörtning på allvar.
Kravet de ställer är att invandrar- och assimileringspolitiken genomlyses på ett sätt som gör väljarna delaktiga i omdömesbildningen kring utvecklandet av nya kriterier för invandring och integration. Vad skulle vi förlora på en sådan granskning? Det är ju inte tal om att folk skall slängas ut ur landet. Men när ett problem växer måste man bli noggrannare. Alla tjänar på det, även de som skäller SD för att vara rasister. Vi måste äntligen få en värdig asyl- och integrationspolitik.
Sen kan man onekligen få ett intryck att en del partikamrater bakom Åkesson är rena råskinnen. De grodor som hoppar ur munnen på vissa är förfärande. Och även om Jimmie Åkesson är en sällsynt politisk begåvning så basar han trots allt över dessa, som min radikale vän så riktigt påpekade. Frågan är därför om partiet kommer att färgas av Jimmie Åkesson – eller om det blir tvärtom. Men oavsett utgången – SD har åstadkommit ett välgörande uppvaknande för det politiska klimatet i landet.
Och vi har fått vårt första sverigeromantiska parti.
http://www.youtube.com/watch?v=CP5v7oFq_JE
Nu har självaste Angela Merkel satt ner foten i frågan.
Personligt nu: Eftersom jag hatar att ha fel är jag angelägen om att få mina eventuellt felaktiga föreställningar korrigerade och är då inte sen att ändra uppfattning. Jag gjorde det i fallet SD, som diskuteras här på bloggen. Jag gör det igen om det behövs.
I ljuset av detta undrar jag nu om den gode Ljungquist skulle kunna specificera det där grodbeståndet. Jag har nämligen själv förutsatt sådana grodor men vid närmare undersökningar har jag inte upptäckt några.
Emellertid inser jag att fyra ögon ser mer än två och efterlyser därför ett mer specifikt felfinnande vad gäller SD.
Om inte annat så för att SD, liksom alla andra, behöver den sakliga korrektur de kan få.
Pappan
@Pappan
”Och inget mer daltande med brottslingar” sa en ekonomiskt ansvarig som följdes en dag i riksdagshuset. Han sa det sådär snabbt, som om han var upprörd. Oroväckande.Nån annan hade sagt något om att det fanns en skillnad i DNA på svenskar och utlänningar, som sedan Åkesson tog avstånd ifrån osv. Detta plus annat jag för tillfället inte kan specificera, samt en vag känsla av själslig omogenhet hos några jag hört uttala sig. Men annars lite tidigt att döma. Det är ju alltid bra att upptäcka att man missbedömt någon. Samtidigt är första intrycket oftast förvånansvärt rättvisande.
Sverige är helt enkelt underbart!Särskilt under ljuva sommardagar, när man hör någon gammal psalm eller är på midsommarfirande och björkarna är skirt gröna.Vem kan låta bli?
Dalta är ett belastat uttryck. Norr om Skåne är vi angelägna om att inte väcka anstöt, kosta vad det vill. Av historiska skäl odlas en annan och mer robust umgängeskultur i Skåne (mer lik den danska). Jag har en på östermalm residerande vän som växte upp i Malmö. Han är oerhört förfinad, aktiv i diverse historiska föreningar som Gustavianerna och Svenska Frimurarorden, stammis på Berwaldhallen präst i Svenska kyrkan, passionerad frankofil, sprälglärd humanist osv osv och ett under av elokvens och människokärlek. Men han kan utan vidare avbryta någons resonemang med ett ord som ”trams”!
Jämför man behandlingar av brottslingar i Sverige med vilket annat land som helst så måste man nog tillstå att vi är extrema i tolkning och tillämpning av begreppet kriminalvård — ett begrepp, för övrigt, som är helt okänt för att inte säga otänkbart i stora delar av världen. Kortfattat så är det nog inte helt fel att påstå att det vi utsätter kriminella för i Sverige kan kallas för dalt.
Även om det inte låter speciellt bra. Och definitivt inte opportunt.
DNA-argumentet kom i och för sig från representanter för den turkiska kolonin i Fittja (se t ex http://murslev.blogspot.com/2010/03/turkisk-dna.html) men det du menar var säkert en annan incident, där en SD-representant utan minsta vetenskapliga anspråk använde ordet gen på ett folkligt sätt, i det han sa att araberna verkar ha en aggressiv gen. Detta apropå de lokala och även internationella aggressionerna mot Vilks. Folk säker gen och sånt nuförtiden, det är inte politiskt bundet. Men det vet du säkert.
Men visst blir lite grovt, men befriande rakt, när så många SD-politiker är skånska män i 30-årsåldern. De har nog en speciell gen…
SD-politikern Therese Borg i Eskilstuna representerar emellertid en helt annan sorts SD:are, som också är representativa för partiet:
http://thereseborg.wordpress.com/2010/06/09/varfor-blev-jag-sverigedemokrat/
Men visst, fördomar och första intryck har ofta viktiga korn av sanning i sig…
Pappan
Jag skulle vilja ställa en annan fråga.Måste man älska sverigedemokraterna för att man älskar Sverige?Jag håller med fullständigt på alla punkter angående asyl, utanförskapsområden,arbetslöshet etc etc.Men jag tror inte SD är rätt väg ändå.De för med sig annat som skapar splittring och de har inte en hållbar politik.Sedan håller jag med dig, Tyskarna, SVD etc etc ang allt om ”multikulturalismen”.
Jag kan dra skrämmande många paraleller till de sammanhang och kretsar du Johannes rör dig i och finner stora likheter i hanteringen av oliktänkande, fruktan, att göra saker i hemlighet osv.Har själv ”gått ur” de sammanhangen då jag kände mig utfryst, inte fick uttala mig om den nakne kejsaren och helt enkelt inte fann den värdegrund jag letat efter från början.Är det ett svenskt fenomen?Du säger får man verkligen älska Sverige?Får man verkligen hata Sverige?Får man vilja något bättre, mer medvetet, fritt från trams och jag känner si och jag känner så(el i ”dina” sammanhang;den kvävande tystnaden som nu också beskrivs bland de som har åsikter om Sveriges flyktingpolitik.Reinfeldt kanske vet att om man går vägen via SD så kommer den gå käpprätt i klaveret och inte heller bidra till ngt fruktbart.ALLA invandrare jag träffat i Sverige har sagt:Svenskar ÄR rasister.De säger ingenting men man ser alltid vad de tänker.Ja, det ligger nog mycket i det.Folkmassan är rasister.Några av dem röstade på SD och de kom in i riksdagen.Det betyder egentligen INGENTING i mina ögon som skulle ”väcka” oss på något sätt.Jag visste det redan.Jag känner mitt Södertälje.Jag har sett damer titta ned i barnvagnar och tankar står skrivna i deras pannor.Är de dessa damer och andra mycket korkade människor som röstat fram SD, vad gör det då för skillnad?Varför uppmärksamma det?Vart är det du egentligen vill komma, Johannes?
@HM
När jag skriver ”SD har åstadkommit ett välgörande uppvaknande för det politiska klimatet i landet”, menar jag att de, och endast de, har tvingat det politiska etablissemanget att ta tag i asyl- och integrationsfrågan. Detta menar jag är ett välgörande uppvaknande för Sverige.Eftersom det är en mycket viktig fråga. Nu kan vi börja tala om sakerna mer och mer sakligt, även om folk än ett tag missuppfattar dessa frågor som rasism. Det kommer att vara ett seglivat spöke för stora grupperingar länge än. Men nu kan vi i alla fall börja tala om dessa tabun. Förut var det ju omöjligt.Vem har sagt att du behöver älska SD? Eller att du måste tro att deras väg är den rätta? Herregud du talar om dem som att du tror att de ensamma skall styra landet. Naturligtvis inte, de kommer inte att kunna styra nästan något alls. Deras viktiga insats var att komma in i riksdan. Mission completed.
????
HM: ”ALLA invandrare jag träffat i Sverige har sagt: Svenskar ÄR rasister. De säger ingenting men man ser alltid vad de tänker. …”
Detta förvånar mig. Och jag undrar om de inte egentligen mest snappar upp signaler om vad de VÄNTAS tycka och säga, för att få våra oikofoba sympatier. Vi lever i ett land där ”osvensk” är ett fint ord, oftast behäftat med ordet ”befriande”.
Sverige är det enda land jag vet där man inte längre får använda ordet ”ras”. Det är helt neurotiskt.
Skulle någon invandrare säga ”svenskar ÄR rasister” till mig så skulle jag fråga: ”jämfört med vilka då?” Svenskar må vara rasister (i den enkla meningen känna mest spontant förtroende för sin egen fysionomiska sort) men är möjligen det MINST rasistiska folket på jordklotet.
Har man problem med svensk rasism (eller andra verkliga eller inbillade karakteristika) och anser att det finns länder och folk som är mindre rasistiska så kan man väl göra alla en tjänst och flytta dit?
Skulle jag flytta till en annan kultur (vare sig den gav mig allsköns bidrag eller inte) så skulle jag ALDRIG sänka mig till att klaga på den. Det är bara oförskämt. Och MÅSTE förr eller senare väcka reaktioner hos värdfolket.
HM har iofs rätt i att SD är ett problem. Men det beror inte så mycket på SD självt som på att hela det svenska propagandamaskineriet har gjort allt för att demonisera dem. Dagligen. Under snart ett års tid. Vad man än tycker och tror om SD (och de flesta SD-kritikerna verkar inte ens ha läst deras officiella dokument — principprogrammet, valmanifestet, skuggbudgeten, tilläggsbudgeten och våldtäktsrapporten) så måste man väl finna det minst sagt beklämmande att det i förment objektiva nyhetssändningar och politiska analyser KONSEKVENT har hetat ”det främlingsfientliga SD”, ”det högerextrema SD” eller liknande ända fram till dagen efter valet, då detta som genom att trollslag upphörde (inte i radio men i tidningarna). Jag menar, vem som helst måste väl tycka att detta osar katt. DDR-katt, rentav. Eller?
Och i det ljuset kan det, inte moraliskt men rent pragmatiskt, vara så att ”SD inte är rätt väg”. Som att satsa på ett mobboffer: det är kanske inte så smart, helt enkelt, även om de skulle ha rätt.
Pappan
Obs!En från ert kära SD satt för några dagar sedan i TV och sa på fullaste allvar att problemet med invandrarna i Malmö förmodligen gjort så att galningen som går runt och skjuter just gör detta.Han skjuter alltså på invandrare för att invandrare betett sig illa i Malmö, menade han…????
Nej, pappan, du har inte patent på att tänka rätt.Jag håller inte med dig alls och är INTE vänsterpartist.Det mina öron hör är att SD är helt besatta av att peka ut invandrare och invandrarpolitik som PROBLEMET.De gör det på ett barnsligt sätt, de gör det på ett icke-retoriskt sätt och de gör det på ett obehagligt sätt.
Jag har för övrigt träffat en hel del svenskar som är uttalat rasister och svenskar som, så fort något är problematiskt, automatiskt utgår ifrån att det är en ”svartskalle” inblandad.Du har kanske missat dem.Dina argument låter inte direkt som om du rör dig bland soc grupp 3 i förorten.Men jag kan ju ha fel.
Jag tror att så länge man inte gör något till ett problem är det bara ett problem i den utsträckning saker och ting vanligtvis är ett problem.
Vad beträffar SD tror jag redan de sålt sitt smör.Om de har så bra valmanifest, varför är då deras uttalanden så besatta, så generaliserande och så enkelspåriga???
Om så är fallet vill jag veta det. Jag ser det inte. Vill du hjälpa mig att se vad du ser så är jag bara tacksam. Bespara oss gärna den otrevliga tonen, den befrämjar inte det civiliserade samtal vi behöver för att upprätthålla och utveckla en demokrati, men bespara mig inte dina insikter om du har några. Alla infallsvinklar behövs.
Pappan
Menar du att invandrare i Malmö INTE beter sig illa, förresten? Jag har inte varit i Malmö sedan dess demografi så radikalt förändrades men har hört att det skall ha funnits vissa problem med just invandrare som beter sig illa. Rätta mig gärna om jag har fel, jag tycker mycket illa om att ha fel och är därför beredd att ändra uppfattning.
Vilket jag, trots det inopportuna, gjort i frågan om SD.
Pappan