Västerlandet erbjuder muslimer en moralisk kloak
Vi lever i en period av ideologisk utmattning. De stora sekulära religionerna (ideologierna) har förlorat sin lockelse. I deras ställe har vi fått åskådningar som inte bjuder till förpliktelser gentemot tidigare generationer eller uppoffringar för kommande. Därför står vi inför ett gryende ”kulturkrig” mellan fundamentalister av alla trosriktningar och dem som vill hålla fast vid ett sekulärt status quo.
Detta säger den liberale statsvetaren Eric Kaufmann i en artikel i Expressen (Trons svärd, 26/7). Han tror att fundamentalisterna kommer att vinna denna kamp eftersom deras motivation är avsevärt större än sekularisternas (de som önskar minska religionens betydelse i samhället).
I vår moderna tid har sekularister funnit det allt svårare att ”konkurrera med de rika känslor som religionen förmår framkalla”, säger han. ”Religionens återkomst” de senaste decennierna har mindre handlat om ökad fromhet än om längtan efter identitet och tillhörighet, mål och mening och kollektiv ledning – önskemål som sekulär politik i allt mindre grad kan tillfredsställa.
Den brittiska författaren Melanie Phillips är militant motståndare till vad hon ser som den ”islamska erövringen av väst” men har paradoxalt nog ändå en stor respekt och djup förståelse för islamisternas motvilja mot den sekulära humanismen, vilken hon anser har skapat ”en sedeslös och utsvävande kultur av omedelbar behovstillfredsställelse”. Muslimer ”har insett att det samhälle som de förväntas identifiera sig med är en moralisk kloak”, säger Phillips. ”Är det då så konstigt att de vänder sig från det?”
Financial Times krönikör Christopher Caldwell tycker att islam har ”tillfört syre till den trista, småskurna, materialistiska tillvaro som präglar det intellektuella livet i väst”. Samma värderingar som de radikala islamisterna rasar mot – den sekulära humanismens värderingar – väcker också avsky hos islams argaste kritiker. Inte att undra på att de känner sig oförmögna att hejda islams frammarsch.
Man kan ju vända på det hela. Är det islamska hotet i själva verket en utmaning? Visar islams starka religiositet på något viktigt?
Jag tror det. Upplysningen* har visserligen givit oss frihet från religiöst förtryck. Men den frihet vi uppnått har i sin avsaknad av moral och övergripande mening gjort egoismen till den primära drivkraften. Detta präglar den västerländska utvecklingen i hög grad.
Så nu står vi här, upplysta och framgångsrika. Emot oss nalkas en religiös mentalitet från det förflutna som i nitisk målmedvetenhet liknar den som en gång varit vår egen. Minns bara häxbränningarna och inkvisitionen för att ta några exempel. Vi möter på sätt och vis vårt forntida medvetande. Det är ett unikt möte där vi ”utvärderas” av en gammal religiös världsbild. Vad har vi vunnit, tycks den fråga, hur ser resultatet ut? Det vi själva är stolta över – den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och levnadsstandarden – imponerar säkert. Men på det rent mänskliga planet?
Det är uppenbart vad som sticker det gamla medvetandet i ögonen. Sedeslöshet, grov egoism, fullt utvecklad girighet i den kasino-ekonomi som styr världen, eroderad familjestruktur, utbredd kriminalitet, en galopperande nöjesindustri, omfattande miljöförstöring som hotar mänsklighetens existens. Och naturligtvis den allestädes förhärskande gudlösheten. Detta kan knappast upplevas som en förädling av människosläktet. Snarare som en grotesk karikatyr av vad människan borde vara.
Det är därför inte svårt att föreställa sig den retoriska frågan från muslimen: Skulle detta vara bättre än ett gudfruktigt liv?
Av lätt insedda skäl kan en muslimsk fundamentalist inte svara ja på den frågan. Eller för all del andra religiösa fundamentalister. Och det är här det börjar brännas. För det är klart att även vi – delansvariga för denna utveckling som vi är – ser problemen som oönskade. Frågan är i hur hög grad de är ett resultat av vår ensidigt materialistiska världsåskådning. Detta kan naturligtvis diskuteras i all oändlighet. Men det torde vara odiskutabelt att bestämda tankeriktningar och synsätt får konsekvenser.
Vi har sluppit religionens förtryck. Men med tanke på det historiska utfallet – har vi inte sålt vår själ? Det är den fråga det islamska medvetandet ställer. Det är en fråga jag tror vi kan vara tacksamma för.
* Upplysningstiden, även kallad upplysningen, var en kulturhistorisk rörelse i Europa vid mitten och slutet av 1700-talet. Den hämtade sin livskraft från naturvetenskapens framsteg och den åtföljande trovärdighetskrisen för den kristna religionen. Vetenskapernas nya universum tycktes oförenligt med den gamla ”av Gud givna ordningen”. En allt radikalare religionskritik och en allt starkare strävan efter samhällsförändringar nådde sin höjdpunkt i den franska revolutionen (1789-1799).
Ja det är sannerligen inte svårt att argumentera för talibanernas sak, och i sht deras kritik mot den västerländska, progressiva civilisationsprincipen.
I Angered finns en islamsk friskola som leds av somaliern Waberi, som även, hör och häpna, är moderat politiker och kandiderar på femte plats i riksdagsvalet. Jag skrev lite om honom på mursleven. Här: http://murslev.blogspot.com/2010/07/svensk-rektor.html
Slutklämmen belyser problemet med de två civilisationsprinciperna. Som antroposof vet du givetvis att RS betonade att ”initiationsprincipen måste bli civilisationsprincip” och det är det, menar jag, vi trots allt försöker genomföra. I denna moraliska kloak.
Slutklämmen lyder alltså:
Det egentliga problemet, som jag ser det, är att Waberi representerar en tribal kultur, och att han vill etablera den mitt i en progressiv kultur. Den tribala kulturen är kollektivistisk och konservativ. Den bygger på tradition och en eller annan historisk uppenbarelse, i detta fall Koranen och dess tolkningsmanual haditerna. Etnopluralismens problem, som jag har förstått saken, är att den ser alla kulturfolk som i grund tribala.
Men sedan renässansen och upplysningstiden har västerlandet utvecklat en helt annan civilisationsprincip. Och den bygger på individuation. Detta gör den progressiv, i motsats till tribal.
En tribal kultur bygger på principen att det var bättre förr. Pappa är klokare än jag och farfar är klokare än pappa. Alla strukturella förändringar, allt nytänkande och allt ifrågasättande av det hävdvunna är principiellt av ondo. Målet är att upprätthålla status quo. Den är klanbaserad, kollektivistisk.
En progressiv kultur bygger på principen att det var sämre förr. Att det bättre är det som skall komma. Att vi är klokare än våra fäder och att våra barn kommer att bli klokare än oss. En progressiv kultur räds därför inte förändringar. Den är karriärbaserad, individualistisk.
Men den förutsätter just därför desto mer av sina individer. Den förutsätter individuell självförädling utan given mall. Den ger visserligen principer för gott och ont, men den ger inga handlingsanvisningar. Den ger inga instruktioner för hur man skall leva ett gott liv. Den detaljstyr inte.
Den tar stora risker.
En av riskerna med progressivitetsprincipen är att individerna som progressiva kulturer utgörs av själva inte förstår sin särart. Den progressiva kulturens barn kan vara så trygga och invandra i sin livsstil att de tappar förmågan att föreställa sig att andra kulturer och människorna i dem faktiskt fungerar annorlunda. Och om de anar detta så är det motvilligt, och med ömkan. Att de andra inte är som vi beror på att vi har exploaterat dem historiskt, är en vanlig föreställning. Det är vårt fel att de andra är tribala och det är således vår skyldighet att hjälpa dem införa våra värderingar, våra alfabetiska bildningsideal, vår industriella teknologi och våra sociala system, det vill säga en stark stat med våldsmonopol, en utbyggd infrastruktur och representativ demokrati.
Och till dess vi har lyckats hjälpa dem att införa våra progressiva ideal i deras länder så måste vi låta dem bosätta sig här hos oss så de kan åtnjuta frukterna av vår progressiva kultur. Allting annat är, tja, rasism, till exempel. Eller något annat populärt tillmäle. Men vi får inte konvertera dem, de måste ta till sig våra värderingar i frihet. Det kan ta tid men det finns ingen annan väg. Det måste gå. Och under tiden får vi stå ut med en och annan Waberi. Typ.
Bara det att waberityperna förökar sig betydligt snabbare än vi gör. Vi är på utdöende. Etniska svenskar dör i snabbare takt än det föds nya. Den etniskt svenska populationen blir äldre och äldre, till slut kan den inte föröka sig och då där den ut. Detta syns emellertid inte i den officiella statistiken, eftersom de svenska medborgare som har rötter i mellanöstliga kulturer föder många barn. Så många att flerbarnstillägget har utökats trots lågkonjunktur.
Det våras för Waberi.
@Pappan
Väldigt intressant. Det perspektivet har jag inte haft. Utan mest funderat över hur värdet att vara äldre blir alltmer devalverat. I många andra kulturer, som den japanska t ex är de äldre aktade, människor de unga ser upp till. Fast just i det landet är båda principerna tillstädes.
Jag antar att denna vetskap har legat i botten för ditt engagemang för SD. Men i din modell skriver du inget om förädringspotentialen. En från en tribal kultur kan ju under sin tid i den progressiva kulturen bevisligen glida in i den progressiva av en massa skäl. Det mest slående är kanske Ayaan Hirsi Ali som var fullblodsislamist, redo att dö för islam. Nu är hon dess starkaste kritiker.
Man får inte underskatta suget i moderniteten. Den har en obehaglig tvingande tendens som undanröjer allt motstånd. Det är ingen tillfällighet att västerlandet dikterar villkoren på planeten. Så ditt räkneexempel om att ”waberityperna” kommer att besitta Sverige om 40 år kan låta bestickande, men där finns inte allt det som skulle göra teorin trovärdig. Som t ex förändringspotentialen.
Men i alla fall – tribal och progressiv, mycket intressant. Tack för det!
Förändringspotentialen gäller dock individer, INTE kollektiv. Chinatown är samma gamla Chinatown efter alla dessa decennier i den progressivaste av alla progressiva städer, San Francisco, Kalifornien.
Rinkeby kommer att vara Rinkeby.
Japan har jätteproblem med sin åldrande befolkning. Men de är insiktsfulla nog att inte ens överväga etniskt främmande massinvandring som en kortsiktig lösning på problemet. De inser att ett sådant grepp skulle betyda slutet för den japanska särarten — den japanska folksjälen om du så vill — och anser inte att de har mandat att äventyra en sådan storhet. Hellre då uppfinna robotar som klarar av att vårda åldringar! De har ju inte våra kristna skrupler mot homunculus.
Vi är givetvis inte japaner. Vår väg är en annan. Det japanska undret beror på Hiroshima och Nagasaki, för att hårddra det en smula, och vi saknar motsvarighet till detta. Vi drabbades inte ens av världskrigen. Så vi märker inte när vi är under massiv attack. INGET annat land skulle tillåta det som nu händer i Sverige, med en invandring på ÖVER hundratusen per år i tider av arbetslöshet. Det är vansinne, oförsvarbart och helt extremt. Våra nordiska grannländer fattar inte vad vi håller på med. Och SD är det enda parti som på allvar tar tag i frågan. Dessutom står de till vänster om Röran i sociala frågor och till höger om Alliansen i säkerhetsfrågor. Och det tror jag rimmar med den svenska folksjälens karaktär. Ett tryggt land är ett gästfritt land, helt enkelt. Och jag vill ha ett gästfritt land.
Pappan
’Rinkeby kommer att vara Rinkeby.’
Rinkeby kommer nog inte att bli ett höginkomstområde inom en överskådlig framtid, nej. Men givetvis förändras Rinkeby, precis som allt annat förändras. Rinkeby för 25 år sedan var inte heller något ’fint’ område. De som bodde där då flyttade därifrån när de hade etablerat sig i samhället. Det var andra invandrargrupper som bodde i Rinkeby då. Deras barn tänker väl knappast någon i dag på som invandrare.
Jag är nog rätt pessimistisk i allmänhet. Det människo- och framför allt kvinnoförtryck som frodas i somliga kulturer och religiösa sfärer är förfärligt. Men man får inte heller glömma att Europa också har förändrats, tack vare utbildning och upplysning. Jag tror inte heller att man ska underskatta den dragningskraft som moderniteten har på människor. Visst, en del individer kommer att slå bakut och längta tillbaka till det traditionella, till de gamla, givna rollerna. Men på det hela taget tror jag nog inte att man bör underskatta människors vilja till förändring.
”Människors vilja till förändring” … jag har svårt att tänka mig ett mer renodlat progressivt uttryck!
Jag skrev ju:
”En av riskerna med progressivitetsprincipen är att individerna som progressiva kulturer utgörs av själva inte förstår sin särart. Den progressiva kulturens barn kan vara så trygga och invandra i sin livsstil att de tappar förmågan att föreställa sig att andra kulturer och människorna i dem faktiskt fungerar annorlunda. Och om de anar detta så är det motvilligt, och med ömkan. Att de andra inte är som vi beror på att vi har exploaterat dem historiskt, är en vanlig föreställning.”
Kände du inte igen dig där?
För det är ju precis det jag försöker säga: Att vårt förgivettagande att ”förändring” är av godo INTE DELAS av tribala kulturer. De kan inte bo kvar i sina länder länge till, eftersom oljan är på väg att ta slut. Oljan är deras enda naturresurs och en massiv bas för all ekonomi i OPEC-länderna — som finansierar byggandet av moskéer över hela västvärlden just nu. ”Erövring” är inte av ondo i ett tribalt tänkande. ”Förändring av den andre” är inte av ondo. Det är förändring av det egna som är av ondo. Klankultur och kollektivism skapar jagsvaghet men gruppstyrka — en mer solid och historiskt beprövad form för samhällsbygge än modernitetens potenta men labila konstruktioner med individualism, valfrihet, förändringsiver och framtidshopp.
Man kan inte förutsäga det som går att förändra (och inte förändra det som går att förutsäga) men fortsätter det som nu så är oljan slut cirka 2050 och MENA-folket i majoritet i västeuropa vid ungefär samma tid. Ett sådant sammanträffande! Historien visar att arabismen, för att tala med RS, inte förhandlar om områden de en gång har erövrat. Hela den bysantinska kristenheten har fått erfara det, liksom det zoroastrianska Persien.
Meningen innan den av mig citerade lyder: ”Visst, en del individer kommer att slå bakut och längta tillbaka till det traditionella, till de gamla, givna rollerna.”
En del INDIVIDER. Det är precis tvärtom. Endel INDIVIDER kommer möjligen att kunna slå sig fria från tribalismen. Men GRUPPEN kan aldrig göra det. Marx har FEL: Det FINNS ingen ”befrielse” för kollektiv! En grupp kan inte vara fri. Bara en individ, som bottnar i sitt jag, kan då och då vara fri. Jag trodde du var påläst, zooey, och kunde din Hirsi! Vad säger hon?
Pappan
Ett snabbt svar: visst har jag läst Hirsi Ali. Jag har läst bägge hennes böcker. Hur som helst: jag är övertygad om att också människor som i dag lever i den sortens samhällen — under den sortens kollektivt förtryck av individen — är förmögna att frigöra sig från detta. Jag är övertygad om att de allra flesta individer är kapabla till detta, om de åtnjuter den utveckling och framför allt utbildning som europeer har haft förmånen av. Jag talar givetvis om individer. Men när tillräckligt många individer tar det steg som Hirsi Ali tagit, då kommer också kulturen att förändras. Alla kanske inte gillar det, i det kortsiktiga perspektivet. Men det betyder inte att det inte finns hopp i längden. Människor är faktiskt inte ödesbestämt fast i sina förfäders kultur, seder eller utbildningsnivå.
Till din första tes, kära zooey: De som bodde i Rinkeby för 25 år sedan var, förutom en god portion svenskar, finnar och jugoslaver som kom som arbetskraftinvandrare. De klarade sig fint, assimilerades utan större åthävor, lärde sig svenska utan sfi och slussades vidare in i Sverige, eller åkte hem igen.
Pappan
http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.256844-jamstalldhet-inget-for-m
Med Nya Moderaterna till Nya Sverige. Svensk utbildning 2010.
@Johannes: Förändringspotentialen åsidosätts effektivt av den lagändring som föreslogs 1968 och trädde i kraft 1974, som ersatte assimileringsprincipen med integrationsprincipen. I klarspråk betyder det att inte bara INDIVIDER av vitt skilda slag skall välkomnas, utan även vitt skilda KULTURER skall välkomnas att etablera sig i Sverige. Så att nationen blir MÅNGKULTURELL.
Det vill säga: destabiliseras och på sikt går i upplösning. Eftersom kulturella kollektiv inte evolverar snabbare än djurarter. Medan individer evolverar så snabbt de själva vill.
Det bör man ha i åtanke när man beaktar t ex förändringspotentialen.
Pappan
Ang Rinkeby. Javisst; de var finnar, syd- och sydösteuropeer. Poängen är att de som bor i Rinkeby inte är en för all framtid bestämd grupp människor. De som bor där i dag kommer inte att bo där om 20 år. När jag gick på universitetet för inte så många år sedan var en stor del av studenterna på juristlinjen tjejer som ursprungligen kommit från icke-europeiska länder. Jag skulle tippa att en del av dem kom från, dvs hade vuxit upp i, Stockholms mindre attraktiva förorter. Tror du verkligen på allvar att dessa tjejer inte kommer att skaffa sig ett helt annat boende, bygga upp ett annat liv än det deras föräldrar kunnat skapa sig, när de har möjligheten? Du kommer nu att säga att de är individer. Ja, de är individer. Men när tillräckligt många individer vill ha förändring, då blir det förändring till slut.
@Pappan
Böjd att hålla med dig i stort när det gäller kollektivets begränsade förmåga till förändring. Det finns ju en rad exempel på det. Samtidigt: New York där olika kulturer är hela grejen, själva stadens identitet.Något berikande SAMTIDIGT som de behåller sin egenart. Skicklig planering kan nog göra mångkulturalismen attraktiv. Men det ser inte ut så nu. Svenskarna har inte förstått sig på det där ännu. Kommer SD in i rikstan är väl just en sån här debatt något de borde föra. Den skulle ha mycket mer intellektuell attraktion än de vulgarismer man annars är van vid. Sätt igång nu!
New York, New York… det handlar inte om att ”svenskarna har inte förstått sig på det där ännu” (”skicklig planering”), utan om att svenskarna har odlat ett arv och en ort genom femtonhundra år av jordbruk, tusen år av kristendom, femhundra år av protestantisk statskyrka, tvåhundra år av humanism och kosmopolitiska bildningsideal, hundra år av socialdemokratisk sekularisering och femtio år av p-piller och välstånd.
Eller som den numera utstötta folkpartisten, chilenaren Mauricio Rojas ställde sig upp och dundrade i talarstolen i riksdagens kammare:
– Multikulturalismen bygger på en utopisk syn på ett mångkulturellt samhälle där inga grundläggande konflikter kan uppstå mellan olika värdesystem och kulturer. I ett sådant perspektiv uppfattas alla kulturella yttringar som både likvärdiga och berikande. En sådan föreställning inspirerade den invandrarpolitik som Sverige antog i mitten på 1970-talet. Den kulturella valfriheten blev nyckelbegreppet i denna politik. Inga preciseringar av denna valfrihet gjordes, och inga eventuella värdekonflikter antyddes. Det reflekterades inte ens över den uppenbara konflikt som kan uppstå mellan kulturella traditioner förankrade i förmoderna samhällssystem och det sekulariserade, jämställda och demokratiska samhällets värdegemenskap. Läget förbättrades knappast med skiftet från invandrarpolitik till integrationspolitik i slutet av 1990-talet, där en opreciserad mångfald upphöjdes till samhällsgemenskapens grund. Så devalverades de facto det svenska språket och Sveriges kulturarv till ett bland många andra. Det var som om landet plötsligt hade blivit ett oskrivet blad som nu skulle fyllas av alla upptänkliga kulturella inslag. Det var en välmenande vilja att bejaka det som kommer utifrån, som på detta sätt omvandlades till en kontraproduktiv självförnekelse av det som Sverige har varit och fortfarande är.
http://murslev.blogspot.com/2010/07/politikern-som-rymde.html
Hade Folkpartiet tagit fasta på den linje som drevs av assimilerade invandrare som Rojas och Sabuni så hade SD inte behövts. Men nu behövs de. Rojas är i Spanien och Sabuni är mutad. Och det är VÅRT fel att SD fortfarande dras med en såpass dålig framtoning — VI som inte törs låna våra namn och ansikten (och intellekt) åt det nya, unga parti som vågar stå för det specifikt svenska och vågar säga självklarheter som att Sverige är svenskarnas land. Vilket ju inte borde vara konstigare än att Norge är norrmännens land eller att Grekland är grekernas land.
Som Rojas alltså vågade påpeka: Sverige är ett svenskt land och de som vill komma hit har att anpassa sig till det. Vad enskilda svenskar sedan gör är deras sak. New York, däremot, var ett ingenmansland (efter det att den obstinata ursprungsbefolkningen jagats bort), där alla etniciteter fick samsas om utrymmet bäst de kunde och ville — alla andra kunde dra vidare och söka lyckan inåt det stora, nya landet. Således helt andra förutsättningar för mångkultur.
Faktiskt var det den antroposofianstrukna Kerstin Anér (mor till syskonen Hallström) som, i egenskap av centerledamot, drev igenom integrationstanken, dvs tanken att inte bara invandrarna utan även svenskarna har att anpassa sig när invandrarna vandrar in med sina kulturer i bagaget. Dålig idé, Kerstin! En trojansk häst, som det skulle visa sig. Som, det skall tillstås, även jag applåderade när det begav sig. Och pinsamt länge därefter.
Jag tror SD-ordföranden i Sundbyberg är kapabel att driva en diskussion av det slag du frågar efter. Han heter Stellan Bojerud och är gammal officer och moderatpolitiker: http://sv.wikipedia.org/wiki/Stellan_Bojerud
Resten är väl upp till oss anda.
En liten rättelse: Kerstin Anér var givetvis inte alls centerpartist. Hon var folkpartist. Men riksdagsledamot var hon, rentav som andre vice orförande mellan 1975 och 1983 — tiden då Klingborgs verksamhet för övrigt bar som mest frukt.
Hennes bror Sven var, tillsammans med Frankfurtskolans agent Joachim Israel, en av initiativtagarna till Miljöpartiet, ditt ”antroposofparti”.
Här är en länk om Kerstin Anér:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kerstin_An%C3%A9r
Apropå vulgarismer så kan de ibland kläs upp i en snyggare språkskrud fastän deras innehåll alltjämt är vulgärt. Med eller utan retorik hoppas jag att Sverigedemokraterna aldrig kommer in i riksdagen. Jag har på sistone följt Pappans blogg och läst ett par böcker om SD (det finns flera nyutkomna böcker i pocket tack och lov). Jag finner många av idéerna förfärande och emellanåt vedervärdiga, och vill inte leva i ett land som bygger på sådant tankegods. Det är säkert, för den konspiratoriskt lagde, ett tecken på att jag har fallit för det ’politiskt korrekta’; det bjuder jag i så fall på. Det s k politiskt korrekta är ibland det enda anständiga.
@ Johannes — om du inte har läst Hirsi Alis självbiografiska bok ’Infidel’, gör det! Den är fantastisk, och fantastiskt spännande.
@zooey
Måste jag göra, den har jag missat. De två andra har jag läst (men glömt vad de hette).
@Pappan
Ditt första svar var inte så mycket en svar utan mer en lansering av en idé som trots sitt skarpsinne hamnar lite vid sidan av. Min poäng var inte ett konstaterande att islam och väst aldrig kan mötas – utan de tankeriktningar och mentalitetsförskjutningar som blev konsekvensen av sekulariseringsprocessen.Kan vi till exempel hävda att denna utveckling givit oss en bättre moral än det medeltida islamska medvetandets? Den frågan kan och, menar jag, bör diskuteras i dessa tider. Det är ju uppenbart att sekulariseringen skapat ett historiskt frihetsutrymme som inte bara varit av godo. Det har skapat enorma problem, många av apokalyptiska dimensioner. Hela islamproblematiken är en fråga till det västerländska medvetandet som inte hjälps av deterministiska teorier om tribal kontra progressiv kultur. En sån teori – fastän vacker och säkert sann – skjuter bara undan frågan.Här har vi en ”tillbakahållen” kultur som konfronteras med en utvecklad. I mötet uppstår en dynamik som borde avläsas – inte avvisas.
Min avsikt, Johannes, var att svara på frågan, jag beklagar om det inte framgick. Frågan var, som jag uppfattade den, om vi i Sverige inte borde göra som i New York. Mitt svar var att våra förutsättningar är för olika. Vi är, så att säga, halvvägs till Japan, från ett NY-perspektiv.
Jag vill verkligen inte skjuta tillbaka eller ducka för någon fråga i detta komplex av aspekter. Att, som zooey, avfärda en eller annan aspekt som ”vulgär” är att göra det alldeles för enkelt för sig. Har man dessutom tagit del av Ayaans perspektiv så är det mig alldeles obegripligt hur man kan göra det. Hon skjuter betydligt skarpare än SD.
Och, Johannes igen, dynamiken mellan den tillbakahållna och den utvecklade kulturen (eller dess moraliska kloak) — är är den inte avläst så det räcker snart? Jag tycker mig höra Ayaan säga att den är det med råge. Och jag tycker mig se det när jag då och då rör mig i förorterna. De är etniskt rensade på svenskar. Gängen och ligorna härjar och skjuter folk på öppen gata som i Alby såväl som i svartklubbarna som nu i Ronna. Är det vulgärt att ha problem med det? Hela mångkulturkonceptet är ett socialt experiment, om du frågar mig, och det är dags att avblåsa det innan landets kapital helt är dränerat (humankapital såväl som annat kapital). Har man barn så borde man känna det i hela kroppen.
Deterministiska teorier… jag vet inte jag, Johannes. Det är ju ett fastställt faktum att vi redan har katastrofala demografiska förändringar i Sverige. Att etniska svenskar inte förökar sig längre och att detta osynliggörs i den officiella statistiken eftersom man där inte mäter etnicitet — än mindre religion — utan endast medborgarskap.
Folk som har sitt på det torra kan ju tycka det är lite spännande att se (på tv) hur det hela skall gå. Jag tycker för min del att denna inställning är omoralisk. Inte vulgär, utan morbitt sofistikerad, men desto mer omoralisk. Precis som du gav uttryck för i inlägget Den förvirrade slöjdebatten.
Har ni sett några Ayaan-klipp på Youtube?
Man kan knappast beskylla henne för att hysa fördomar. Hon vet vad hon talar om.