Handlar i första hand om saker som behöver sägas om den antroposofiska rörelsen, fenomen i tiden som islam, feminism och frågor kring existensen.

Det finns nyanserad kritik och det finns sågningar. Jag tror att den värsta sågning jag sett fanns att läsa i Expressen för några decennier sen. Det handlar om kritik mot ett matställe (här skall inga namn nämnas) som tilldragit sig ”matpatrullens” missnöje så till den milda grad att kritiken fick komiska poänger. Så eftersom vi inte vet restaurangens namn kan vi gott skratta utan att få dåligt samvete.

Sågningen börjar redan i rubriken: Stockholms sämsta krog – förhoppningsvis… Och sen följer en inledning om den smaklösa inredningen innan man kommer in på huvudfrågan – maten.

Men det är maten som är katastrofen. Det är en hejdlös parad av misslyckanden som bärs in. Och man finner sig sittande, fruktande nästa kreation av det uppsluppna köket, misstänkande att man är utsatt för ett absurt experiment eller möjligen Dolda kameran.

Vi har beställt rökt lax och fått in gravad, grå av ålder, brutalt uppryckt från det som borde ha blivit den sista vilan. När vi påtalade att detta var oätligt och dessutom fel, fick vi besked att köket ”tyvärr tagit fel”, vilket var egendomligt eftersom gravad lax inte ens fanns på menyn.

Även deras beställning av ankbröst var problematisk.

Maken till ankbröst har vi aldrig smakat: ett torrt, i all oändlighet varmhållet stackars bröst, med läderartad yta och badande i en rödvinssås, häpnadsväckande lik Blå Bands pås-sås.

Både den gravade oxfilén och rådjursnoisetterna smakade egendomligt och den grillade sjötungan var – stekt. Enda trösten, menar skribenten är att ”få hittar hit”:

Vid ett tillfälle var vi ensamma, vid ett annat satt några äldre gäster uppskrämda längs väggarna, håglöst petande i sin läderanka.

Avslutningsvis konstaterar de att tidningens testlag ”är ett tåligt släkte, men besöken på denna erbarmliga lokal har varit en svår prövning”.

Tror faktiskt krogen var tvungen att stänga efter en tid. Tala om sågning.