Den antroposofiska myshörnan i maya
Järna har sedan decennier kommit att bli ohjälpligt associerat med antroposoferna. Och det har haft sina konsekvenser. På 70-talet gick rykten om att antroposoferna klädde sig konstigt – företrädesvis i ylle. Och deras världsåskådning uppfattades som främmande för denna medelsvenska småstadsmentalitet. Det sas bland annat att man höll kor på Norrtuna, ett hyreshusområde i trakten, att antroposoferna skulle ”ta över Järna” och att många av dem var socialbidragstagare.
Idag är antroposofernas rykte betydligt bättre. Många i lokalbefolkningen arbetar i antroposofiska verksamheter – som man vid det här laget förstår inbringar många skattekronor till kommunen. Den lilla orten har trätt ut ur anonymiteten och blivit riksbekant och de berömda artisterna som uppträder på kulturhuset ger glans åt kommunen.
Men kanske var det speciellt en händelse som vände avogheten mot antroposoferna, nämligen då Hare Krishna etablerade sig på Almvik i närheten. Plötsligt var deras sariklädda företrädare ett vanligt inslag utanför ICA på Storgatan – med snaggade huvuden med hårslinga där bak, sjungande och trummande och säljande små saker. Och lokalbefolkningen glodde. Här var ett gäng som kändes ännu konstigare än antroposoferna. Snacka om annorlunda kläder! Och de ramsor och annat i avsikt att värva själar – antroposoferna missionerade åtminstone inte.
Från antroposofisk sida var analysen klar. Dessa människor levde helt i enlighet med den indiska kulturepoken, som var världens medelpunkt för väldigt länge sedan. Respekt för den – men att verka i enlighet med den idag? Knappast intressant för en antroposof i alla fall, även om ett visst släktskap i anden förelåg. Däremot fanns ett visst intresse från Hare Krishnas sida gentemot den antroposofiska kolonin i Ytterjärna. Man ville ha – och fick – instruktioner i hur man kunde odla biodynamiskt och man samtalade gärna med antroposofer kring andlighet i allmänhet.
Men det var ju skillnad i synsätt på väsentliga frontavsnitt. Detta blev särskilt tydligt då jag kom i samtal med en tongivande företrädare på besök i affären på Rudolf Steinerseminariet. Det kändes som det gick att vara uppriktig, så jag frågade varför de valt att uppträda så avvikande från svensk tradition – vad var tanken bakom? Och varför bröt man med sina föräldrar, släkt och vänner då man gick in i rörelsen?
Han menade att det var en pedagogisk idé att bryta med sitt förflutna – ett starkt ställningstagande inför sig själv och andra att man verkligen menade allvar med att börja ett nytt liv. För rörelsen var det också viktigt att tillföras ett så kompromisslöst engagemang.
Detta var klara papper. Men som antroposof med en stark intention att medverka i samhället genom institutioner inom skola vård och omsorg framstod Hare Krishnas hållning som utpräglat anti establishment. Genom att uppträda som en relik från tusentals år tillbaka i kläder, uppträdande och religiös tradition visar ni ju att ni inte bryr er ett dugg om den svenska folksjälen, sa jag. Man kunde till och med uppfatta det som att ni i er framtoning är ointresserade, ja till och med föraktar den.
Han noterade att jag hade en poäng där. Det hade han inte tänkt på. Men då skulle jag vilja kontra med något vi många gånger frågat oss, sa han: Varför skapar antroposoferna en myshörna i maya? (Maya är ett gammalt indiskt begrepp för föreställningen om den synliga verkligheten som den stora illusionen som skymmer den verkliga världen, d v s den andliga världen. Föreställningen om maya delades även av Steiner.)
Jag blev svarslös. Varför lägger vi antroposofer så stor vikt vid skönhet genom att bygga vackra hus, göra mys-pys i waldorflekskolor, idka eurytmi, konst och liknande? Allt är ju ändå en illusion. Detta funderade jag länge över.
Senare blev det alltmer tydligt. Hare Krishna godkänner inte jordtillvaron – den är ett misstag och uppgiften är att inse detta och göra allt för att återvända till den andliga världen. Så ungefär formulerade företrädaren för Hare Krishna-folket det i vårt samtal. Det är då följdriktigt att man inte lägger någon möda att skapa kultur.
Antroposoferna ser inte jordelivet som ett misstag – utan som en nödvändig väg för världsutvecklingen.
Är inte hela iden med ylle mjuka material pedagogik biodynamisk odling musik rubbet.. att man ska inkarnera bättre till en annan dimension?
Kanske man kan säga så, ja. Poängen är att jordelivet bejakas på alla sätt och vis. Sen hade Steiner en massa intressanta idéer om hur den fysiska tillvaron kunde gestaltas ur ett andligt helhetskoncept, som har visat sig fungera bra.
(Nästan) Alltid positiv, Johannes …:-) Kanske missar det poängen lite att allt som baseras på antroposofin eller görs vid antroposofiskt relaterade verksamheter är till eller görs för att människan ska inkarnera bättre till en annan dimension, men snarare för att människan ska kunna leva fullt och kunna vara verksam som människa i den här dimensionen, på jorden.
Frågan ”Varför skapar antroposoferna en myshörna i maya?” missar kanske också lite poängen. Myshörnor gör man för barn. Mänskliga sociala rum för man för vuxna. Och att beskriva biodynamisk odling, eller antroposofisk medicin för ”myshörnor” – om man ska inkludera det i vad din samtalspartner från Krishnarörelsen menade med ”myshörna” – är det kanske lite att ta i.
Få biodynamiska jordbrukare, eller människor som arbetar med sjuka inom antroposofisk medicin eller med utvecklingsstörda inom läkepedagogiken upplever sannolikt i första hand sitt arbete som myshörnor.
Visst har du rätt (nästan alltid :-)). Hare-killens löpsedelsformulering var VÄL ytlig. Men som sagt, drabbande. Vet inte om han ö h visste om den antroposofiska vård- och omsorgsbiten.