Sanningen har blivit relativ: En president som ljuger som en borstbindare och en vänster som inte kan skilja mellan han och hon

♦ ♦ ♦ Man är man och kvinna är kvinna. Vem hade trott att det uppenbara i dessa begrepp skulle ifrågasättas? Och vem hade trott att en president i USA skulle kalla etablerade nyhetskanaler för fejk news samtidigt som han själv ljög som en borstbindare? Omdefinieringen av könsidentiteten är i grunden ett vänsterprojekt och Trumpismens konspiratoriska lögner ett högerprojekt. I båda fallen är de ett allvarligt angrepp på sanningen som vilselett miljoner människor i vår tid.

Den tidiga feminismen på 60-talet stred för kvinnans jämställdhet med mannen vilket allmänt betraktades som en rättvis sak. Feminismen kom tidigt att präglas av vänsterorienterade, och efter att homosexualitet inte längre betraktades som en psykisk sjukdom 1979 följde en allmän acceptans även för andra minoriteter som trans- och bisexuella och queer (ett samlingsnamn för kritiska perspektiv på sexualitet). Upptäckten av hbtq-minoriteten blev ett pet-project för vänstern som gjort mycket för etableringen av denna gruppering i det allmänna medvetandet.

Bildresultat för könet är en konstruktionMen sen började det bli komplicerat. Vänsterns rättighetsmission kom att gå överstyr då man omdefinierade könsbegreppet genom lanserandet av slagordet ”könet är en konstruktion”, vilket innebar ifrågasättandet av könet som en biologisk företeelse. Nu skulle könet avgöras av hur den enskilde kände sig. Var han en biologisk man som kände sig som en kvinna skulle han betraktas som en kvinna. Snart utökades denna sanningsrelativism till att omfatta alla möjliga sorters könsbestämningar, uppgifterna pendlar mellan 50 och 80, som ville betraktas som ett eget individuellt namngivet kön.

Denna piruett av den intellektuella eliten togs inte på allvar av vanligt folk eftersom den var helt frikopplad från mänsklig erfarenhet. Genom ett perverterat solidaritetstänkande uppvärderade man feberdrömmen hos en minoritet till allmän norm.

Nyligen blev USA kvitt en president man sent skall glömma. Donald Trump visade sig tidigt ha ett flexibelt förhållande till sanningen. Redan de första dagarna vid makten ljög han om hur stor publiken var vid hans installering. Den var ”den största någonsin”, trots att alla kunde se att så inte var fallet. En etablerad amerikansk tidning började då räkna hur mycket denna president ljög, förskönade och kom med oriktiga uppgifter. Man kom fram till den osannolika siffran på drygt 30 000 innan hans presidentperiod var över.

Bildresultat för QanonInspirerad av denna sanningsrelativism trädde konspirationsteorier fram ur skuggorna. Den mest kända är QAnon, en högerextrem konspirationsteori.  Enligt Qanon ledde Trump en hemlig kamp mot ”Den djupa staten”, ett internationellt nätverk av sataniska pedofiler. Många Qanon-anhängare menar vidare att nätverkets medlemmar inte bara begår sexuella övergrepp mot barn utan även mördar dem för att utvinna ett livsförlängande ämne ur deras blod. Bland de sammansvurna inom Den djupa staten ingår enligt Qanon ledare inom Demokratiska partiet som Hillary Clinton och Barack Obama, religiösa ledare som Dalai Lama och påve Franciskus och personer från amerikansk film och TV som Tom Hanks och Oprah Winfrey.

Inga av dessa påståenden kan beläggas eller bevisas, vilket egentligen inte spelar någon roll för anhängarna eftersom hela teorin bygger på möjligheten att de är sanna. Det räcker. Det är det som är kicken.

Att vara en av de initierade har en oemotståndlig attraktionskraft. Att äntligen förstå vilka som styr världen bakom kulisserna får vissa människor att agera som nyfrälsta som vill missionera bland vänner. Att skeptiker stegrar sig och kräver bevis för påståendena tillbakavisas av de nyfrälsta då de får klart för sig att man har sin verklighetsbild från mainstream-media. Sanningen, får man veta, står att finna i tidningar på nätet man aldrig hört talas om och i en rad obskyra föredragningar på YouTube.

Det orimliga i att etablerade och allmänt respekterade tidningar skulle ha förtigit den rad av sensationella uppgifter som förekommer i konspirationsteorierna förklaras med att de är köpta av just de figurer som i det fördolda sägs styra världen.

QAnon-teorin verkar nu avta sedan stormningen av parlamentsbyggnaden i Washington kommit att framstå som ett västgötaklimax, och Trumps enträgna försäkran att presidentvalet var ”stulet” har hela tiden framstått som ett patetiskt försök av en notorisk lögnare att dölja att han är en dålig förlorare. Eller som Lena Andersson kallat Trumpismen; ”det djupgående teoretiska angreppet på en gemensam kunskap och en gemensam verklighet”.

Hennes förhållningssätt till feministernas manipulation av sanningen är likartad. Att man föds in i sitt kön innebär inte automatiskt att man föds in i sin könsroll, menar hon i nättidningen Kvartal. ”Det man anser sig vara behöver för att göra sig gällande som mer än en fantasi motsvaras av kriterier som andra kan värdera. Det mesta som man känner förväntas stämma någorlunda med andras uppfattning och med andra fakta än den egna känslan för att vara sant. En diktator blir inte demokrat av att kalla sig det, en människa blir inte en hund av att känna sig som det (…). Varje definition behöver kriterier.”

»Förnuftet är människans inneboende verktyg för att tänka klart, att systematisera, att ordna och värdera, att se idén bakom enskildheter och detaljer. Det har ingenting att göra med självdefinitioner som tvingas på andra. (…) För att kunna tänka behöver mänskligheten gemensamma begrepp och universella sanningsanspråk.«

Den engelska komikern Eddie Izzard, känd transvestit av manligt kön (gift med en kvinna), har nyligen gått ut med att han vill kallas för ”hon”. Att respektera hans upplevelse innebär därför inte att man kan bortse från sanningen. Biologiskt sett är han en man. Basta.

Johannes Ljungquist

  1. Guten Tag,
    ich nehme an, dass Sie deutsch verstehen. Leider konnte ich keine e-mail Adresse von Ihnen finden, deshalb dieser Kommentar.
    Auf Ihrem blog – http://blogg.ljungquist.org/archives/5188 – ist ein Bild von Aren Klingborn etc. Dieses Bild hätte ich gerne als Druckdatei.
    Ich bin gerade am Band 2 der Geschichte der Anthroposophischen Gesellschaft und dazu hätte ich gern dieses Bild.
    Viele Grüße aus München

    Karl Lierl

  2. @Karl Lierl

    Hello there, I assume you speak english. Leider can I don´t understand what you want, the word ”Druckdatei” google refuse to translate. If you want the picture I don´t have it.

    Sincerely yours
    Johannes Ljungquist

    • Jonas Rudberg
    • maj 8th, 2021

    Mycket på en gång. Vad har Trumpismen med transfrågor att göra?

    Sanningen är att det finns människor som upplever sig tillhöra ett annat kön än det som de fötts till. Det är ett objektivt faktum och inte något vänsterprojekt. Deras upplevelse är deras sanning. Du har lärt dig att ”man är man, kvinna är kvinna” – basta. Det är din sanning. Men därmed inte ”sanningen”, i betydelsen ”den objektiva sanningen”. Av texten att döma förnekar du transpersoner deras rättigheter, att vara den de är. Varför? Stör det dig att det finns sådana människor?

    Obehandlad könsdysfori leder till stort lidande för dem som drabbas, i extrema fall till döden.

    Svara gärna, för jag är uppriktigt undrande över hur du tänker om detta.

    Mvh Jonas

  3. @Jonas Rudberg

    Trumpismen har det gemensamt med könet-är-en-konstruktion-dogmen att båda far ovarsamt fram med sanningen. Är det svårt att förstå?

    Sen måste du vara noga: Jag har inte förnekat existensen av könsdysfori och tragiken att ha fötts in i det man upplever som fel kön, och jag förnekar inte transpersoners rätt att vara det de är.

    Men att som 1177:s pamflett rekommendera personal och intresserade att undvika begrepp som man, han, pojke, kvinna, flicka, hon är rena vansinnet. Det är absurt att en liten procent könsavvikare ska diskvalificera normer för grundläggande könsbegrepp hos majoriteten. Att behålla urgamla könskategorier visar inte oförståelse för en minoritets problem. Det är två saker.

    Minoritetens problem måste naturligtvis hanteras, men vänstern har dragit förhastade slutsatser genom att förkasta det biologiska könsbegreppet generellt. Att minoriteter känner att deras upplevelse är sanning för dem innebär ju inte att det är en sanning för majoriteten. Det är könsrelativism.

    Det biologiska könet är ett faktum, oavsett vad bäraren anser. Sanningen är odiskutabel. Hur man hanterar minoritetens önskemål på ett rimligt sätt återstår att se. Lena Andersson har tänkt mycket på detta sanningsbegrepp.

    ”Hur det känns att vara i det egna medvetandet vet bara man själv, men börjar man knyta det till påståenden om sådant som finns utanför medvetandet blandar man in andras medvetanden. Då är man inte längre ensam om saken, utan måste söka en hållbar gemensam grund. (SvD 17/1-21)”

    ”Förnuftet är människans inneboende verktyg för att tänka klart, att systematisera, ordna och värdera, att se idén bakom enskildheter och detaljer. Det har ingenting att göra med självdefinitioner som tvingas på andra. (Kvartal.se 27/1-21)”

    • Jonas Rudberg
    • maj 8th, 2021

    Tack för svar! Och för klargörandet om att du inte förnekar transpersoners rätt att vara det de är. Rätten att bli benämnd med (det som man själv anser vara) korrekt pronomen är grundläggande. Men den rätten ifrågasätts ju ofta, av så vitt skilda storheter som Jordan B. Peterson och (tydligen) Lena Andersson. Den senare har skrivit många kloka saker, i mitt tycke, men det betyder inte att hon har monopol på sanningen.

    ”Självdefinitioner som tvingas på andra”? Tvingas? Det enklaste är väl att kalla en människa det hen vill bli kallad. Vanlig hederlig artighet. Jag förstår inte varför det skulle vara ett problem. Låt oss säga att jag vore döpt till Jan men av någon anledning absolut vill bli kallad Janne. Alltid. Då skulle det te sig en smula märkligt om vissa envisades med att kalla mig Jan med hänvisning till att det står så i mitt pass.

    Om någon sa ”hon” om mig skulle jag bli mycket förvånad (inte förbannad) och en smula road kanske. Men det beror på att jag aldrig upplevt mig som annat än man och är trygg i den könsidentiteten. Om en transperson medvetet blir kallad för fel pronomen blir den troligen ledsen och sårad, kanske arg. Att envisas med att benämna personer utifrån deras (förmodade) X- eller Y-kromosom är ett både aggressivt och ohövligt beteende.

    Sunt förnuft går i detta fall hand i hand med empati och vänlighet. Lena Anderssons teoretiserande får ursäkta; det kan vara av akademiskt intresse men underlättar inte mänsklig samvaro och kommunikation.

    Mvh Jonas

    • Jonas Rudberg
    • maj 8th, 2021

    Jo, en sak till. Eller två.

    1. Du skriver att vänstern har förkastat det biologiska könsbegreppet generellt. Det är nog mer komplicerat än så. ”Vänstern” är en ganska brokig skara och den grupp du syftar på är nog mer korrekt att benämna ”HBTQ-aktivister”. Inte heller alla dessa vill ”förkasta” biologiska könsbegrepp. V.g. vänstern så har t ex den tongivande vänsterfeministen Kajsa Ekis Ekman en uppfattning om transgender-frågor som liknar den du redogör för. Hon har till och med givit ut en bok i ämnet som förvisso blivit kritiserad för en mängd faktafel. Ett annat exempel är den brittiska författaren J.K. Rowling.

    2. ”Pamfletten” (foldern?) från 1177 har jag inte sett. När jag söker på ordet trans på 1177.se får jag denna artikel som första träff

    https://www.1177.se/Stockholm/liv–halsa/konsidentitet-och-sexuell-laggning/konsidentitet-och-konsuttryck/

    Det är en faktaspäckad och, i mitt tycke, klok text. Där står bland annat ”Det är bara du själv som kan veta om du är cisperson eller transperson, och vad det innebär för dig.” och ”Du väljer själv vilket eller vilka pronomen du vill använda om dig själv. Det känns ofta viktigt att andra använder rätt pronomen om dig.”

    Någon rekommendation om att *generellt* undvika könsbestämmande ord som man, kvinna, pojke, flicka osv kan jag inte hittat, varken där eller någon annanstans. Jag håller med om att det vore orimligt och har väldigt svårt att tro att vården skulle rekommendera det. Du får gärna länka till pamfletten.

    3. Sanningen är odiskutabel. Nja. Vissa fakta (som existensen av snopp/snippa) är möjligen odiskutabla. Men frågan om sanningens natur är tvärtom en månghundraårig filosofisk diskussion. Det finns, såvitt jag förstår, en rad olika skolor. Jag är inte filosof utan naturvetare. Inte ens där är alla sanningar enkla, ta t ex kvantmekaniken (Schrödingers katt). – Ja, det blev visst tre saker.

    Mvh Jonas

  4. @Jonas Rudberg

    Här är länken: https://www.1177.se/Halland/om-1177-vardguiden/1177-vardguiden-pa-webben/vad-vi-menar-nar-vi-skriver-man-eller-kvinna/

    Att förvänta sig att få sin könsupplevelse benämnd efter eget skön går inte att jämföra med vars och ens egennamn. Du kan inte mena det. Genom att säga det får man intrycket att du inte tänkt igenom saken. För frågeställningen är genomgripande och handlar inte bara om ett egennamn. Att benämningen på ett självupplevt kön (har hört att det numer finns ett 80-tal) skall få en bred acceptans faller på sin egen orimlighet.

    Du ser antingen ut som en man eller som en kvinna, och så kommer du att betraktas av de som inte känner dig. Oavsett om du vill annorlunda. Att woke-företrädare vill tvinga in alternativa könsbestämningar ser du konsekvensen av i ovanstående länk. Att en svensk myndighet skriver såhär visar hur det officiella Sverige tänker om saken. De problematiserar utan att blinka de traditionella könsbestämningarna. Detta är inte ett uttryck för ”artighet”, det är en gamechanger som är oerhörd.

    Sen går inte sunt förnuft hand i hand med empati och vänlighet som du påstår. Sunt förnuft är kopplat till logik och en allmänt uppfattad sanning. Lena Andersson ”teoretiserar” inte. Hon söker en minsta gemensam nämnare i denna fråga som vi kan se är rimlig. Jordan Peterson motsatte sig att detta förvirrade könsbegrepp skulle begräftas i lag och att det skulle vara förbjudet att inte följa det. Han ansåg att det var ett flagrant brott mot yttrandefriheten. Jag håller med. Naturligtvis.

    • Kerstin
    • maj 9th, 2021

    Hej!

    Om det majoriteten uppfattar som sanning ÄR sanningen så är antroposofi verkligen osanning. De flesta människor uppfattar det som komplett humbug. Fast det kanske du också gör nuförtiden, vad vet jag? Vad är det för fel på förändring? Den individualiserande strömningen i världen kommer inte att stoppas för att du vill det på vissa områden. Om man vill poängtera människans fysiska kropps könstillhörighet finns det begrepp som t ex person med livmoder/slida eller penisbärare.
    Mvh Kerstin

    • Jonas Rudberg
    • maj 9th, 2021

    Tack för svar och länk. Men den motsäger snarast din tidigare utsaga om att man skulle rekommendera att undvika könsbestämmande ord.

    ”När vi skriver ordet kvinna används ordet för att beskriva någon som har det som brukar anses som en kvinnokropp. Detsamma gäller för orden flicka eller tjej. — Ordet man använder vi för att beskriva någon som har det som brukar anses som en manskropp. Detsamma gäller för orden pojke eller kille.”

    Det kan tyckas som onödig information för oss cispersoner, men det är långt ifrån den ”rekommendation” du påstod att det var.

    Nej, egennamn är förstås inte samma sak som könsidentitet, det har du alldeles rätt i. Den senare är naturligtvis ännu viktigare att respektera, och för många transpersoner är det mer sårande att bli kallad fel pronomen än fel namn. Jag tog exemplet för att om möjligt belysa nödvändigheten att bemöta alla människor med hövlighet och respekt.

    Lena Andersson teoretiserar inte? Oj. Jag tror kanske inte att hon själv skulle hålla med om det. Hon är ju en mästare på logiska, filosofiska och därmed teoretiserande resonemang; oavsett vad man sedan anser om hennes slutsatser.

    Sunt förnuft. Jag använde begreppet i en bredare bemärkelse; det är enligt mig sunt förnuft att bemöta människor med vänlighet och respekt, exempelvis att säga ”han” till en ftm-person. Det är hur som helst både förnuftigt – och sunt.

    Mvh Jonas

    • Jonas Rudberg
    • maj 9th, 2021

    PS sanningsbegreppet är onekligen intressant. Kerstin tar upp antroposofin som exempel. Just den var skälet till att jag hittade till din blogg. Googlade lite efter att ha sett SVT:s omskakande reportage om Solvikskolan. Det berörde mig djupt, speciellt som jag själv gått på Waldorfskola (Kristoffer) med Göran Fant som klasslärare. Pedagogiken fungerade mycket bra för mig, även om jag (tyvärr) inte lärde mig något om antroposofin under mina år i den skolan. DS

  5. @Kerstin

    ”Om det majoriteten uppfattar som sanning ÄR sanningen så är antroposofi verkligen osanning”, säger du. Och så uppfattas det nog av många eftersom de inte har något förhållande till antroposofins utsagor om bakomliggande orsakssammanhang bakom det vi kallar verkligheten. Det handlar om en annan dimension som inte kan inrangeras i det sanningsbegrepp jag talar om. Så än sen?

    Sen tror du inte wokeismen kan stoppas. Där tror jag du har fel eftersom den breda allmänheten aldrig kommer att köpa dessa dogmer från elitvänstern. Tror inte ens den har förstått vad som är på gång.

  6. @Jonas Rudberg

    Jag tror du har glömt min poäng ”att en svensk myndighet skriver såhär visar hur det officiella Sverige tänker om saken. De problematiserar utan att blinka de traditionella könsbestämningarna. Detta är inte ett uttryck för ”artighet”, det är en gamechanger som är oerhörd”, för att citera mig själv.

    Du talar om att ”respektera” hit och dit. Jag tror det är för tidigt att kräva det innan man ens tagit ställning till vad det hela handlar om. Det var inte längesen vi fick veta att det finns flera kön. Vi försöker fortfarande utröna om kravet på förståelse för detta är rimligt, eller bara ett nytt påhitt från wokefolket. Vi kan däremot knappast märka respekt hos wokefolket för etablerade könsbegrepp från urminnes tider. Man snarast hånar dem. Jag kan tycka att man borde visa respekt för dem innan man kräver respekt för egna absurda påståenden.

    • Kerstin
    • maj 10th, 2021

    @Johannes
    Hej igen!

    Nu har du lärt mig ett nytt ord! jag var tvungen att slå upp ”woke” för jag har aldrig hört det förut. Började med att Googla som man ofta gör i dessa tider. Gjorde sedan ett test på en av mina favoritsajter svenskayle.fi. Jag fick 10 av 15 poäng och då ska jag erkänna att jag råkade gissa rätt på två frågor. Så jag är typ halvwoke för att jag känner till vad intersektionalitet betyder.

    Hittade också en del intressanta inlägg om wokeismen. T ex på Karl-Olov Arnstbergs sida -”Woke betyder att de är aktivister och slår larm så fort de stöter på något som inte passar samman med deras världsbild”, ”Den som är woke är en auktoritär puritan, som dömer andra människor. Han eller hon tål inte att det här i världen finns människor som tycker annorlunda”. https://morklaggning.wordpress.com/2020/03/08/woke/

    De egenskaperna tycker jag att jag känner igen även från andra ställen än det du antagligen menar med ”vänstern”.

    Jag stoppar uttrycket att antroposofin kan – inrangeras i en annan dimension än det (vanliga) sanningsbegreppet – bakom örat. Det ska jag fundera på och samtala om med mina vänner.

    Du kanske kan stoppa användandet av t ex ordet ”hen” genom att förbjuda det men jag tror faktiskt inte att du kan stoppa den individualisering som påverkar vår kulturepok. Människor kommer alltmer att frigöra sig från även det fysiska könet och få en genomgående inividualiserad upplevelse av vad de är. Att debatten är högljudd just nu kommer att lägga sig och förhoppningsvis lär vi oss mer av dem som t ex lider av könsdysfori och hur vården kan bli bättre på att hjälpa dem.

    Vi ”gamlingar” borde kanske istället fråga oss – vad är det människor ger uttryck för när de vill skapa sin egen könsidentitet?

    Mvh Kerstin

  7. @Kerstin

    Hej Kerstin,
    ja woke är tämligen nytt för mig också. I det här landet har betydelsen av ordet tidigare innefattats i begreppet PK, politiskt korrekt. Men filosofen Alexander Bard, den kanske skarpaste hjärnan i landets kulturdebatt för närvarande, använder bara woke, eftersom det begreppet har en vidare betydelse än PK. För honom är t ex Black Lives Matter ett förhatligt woke-fenomen, där engagemanget för de svartas sak bara är en fasad för en marxistisk värdegrund. BLM har dessutom besvärande våldstendenser.

    Hen var en chock då det kom, men efter ett tag visade det sig fylla en praktisk funktion rent språkligt. Orsaken till begreppets uppkomst är däremot förkastlig, att barn under uppväxten inte benämns efter sitt kön, vilket enligt barnpsykologer är skadligt för dem senare i livet. Hen kommer knappast att förbjudas, om det ens är önskvärt, däremot tror jag inte att wokeismens könsförvirringsideal är uttryck för en individualisering som inte går att stoppa. Det som är positivt är att könsförvirringen uppmärksammas, men att den skulle leda till att allmänheten skulle acceptera extremer som 80 olika kön håller jag för högst osannolikt. Likaså att ”frigöra” sig från det fysiska könet. För mig framstår den tanken lika verklighetsfrämmande som genusvetenskap och att vi alla är rasister. Det är bara tankemoden vänstern älskar att åma och kråma sig med.

  1. No trackbacks yet.