Då vi var trendsättare på Manhattan
♦ ♦ ♦ Att det spöregnade den dagen vi besökte Central Park stoppade oss inte. Med nyligen inköpt regnutrustning som väckte uppskattning av folk på gatan ”nice outfit you got there” – vi var trendsättare på Manhattan! – stegade vi oförväget in i denna jättepark med flera sjöar, små kaféer, idrottsanläggningar och lekplatser.
Parken var lika välskött som en bokskog i Skåne och överallt sågs hussar och mattar rasta sina hundar, som genomgående var normalstora, inga pyttesmå som i Sverige. Mängden hundar i Central Park förklarar i viss mån att man sällan såg hundar på övriga Manhattan. Vi besökte också Heckschers Playground, en stor lekplats för barn som Ivar tipsat om. Det var en bemärkt släkting till honom som den skapats till åminne av.
Det här betyder enkelriktat. Här en av de få bilvägarna ut ur Central Park.
Väl utanför parken, på Eighth Avenue, stötte vi på Trump Tower sådär bara. Trots att vi nyttjade tunnelbanan så mycket vi kunde, med den ständiga uppmaningen i högtalaren Stand clear of the closing doors please, gick vi hela tiden. Avstånden är enorma för fotgängare på Manhattan. För oss handlade det i princip om Sveavägen fram och tillbaks tio gånger – varje dag.
Inte långt från Trump-skrapan låg The Dakota, det hus John Lennon bodde i till sin död. Han blev skjuten utanför porten 1980, bara 40 år gammal. Mitt emot i parken fanns ett litet område tillägnat honom kallat Strawberry Fields med minnesplatsen Imagine.
Porten där John Lennon sköts ihjäl.
Nästa Amerikarapport ska berättas lite om vårt besök på Antroposofiska Sällskapet och då vi var på Black metalkonsert Baltimore. Bland annat!
Johannes Ljungquist
Jag förvånades snarare av att avstånden på Manhattan var så små — men det är ju möjligt att jag hade överdrivna förväntningar om storslagenhet.
Ser mycket fram emot rapporten om Antroposofiska Sällskapet!
Längden på våra ”Sveavägenpromenader” berodde på att Ninas GPS krånglade. Vi åkte tunnelbana så långt vi kunde, men hade svårigheter att hitta rätt, därav de långa gångavstånden. Manhattan är ofantligt, närmare 6 kvadratmil, bara Central Park är 50 kvarter långt, men öns längd rör sig om sammanlagt cirka 200 tvärgator från norr till söder. Ett par dagsmarscher. Att promenera på alla gator skulle ta år.
Ja, alltså, på den tiden då jag besökte staden, år 2004, fick man klara sig utan GPS! Kanske hade sina fördelar!
Är Central Park verkligen 50 kvarter? Hade jag aldrig trott!
Manhattan är ju 21,6 kilometer på längden och 3,7 km på tvären på bredaste stället, läste jag mig till nyss. Tycker det är skapligt kompakt ändå!
Att Central Park är 50 kvarter ser man på kartan öven Manhattan. Min bror gick där för några år sen och var storligen imponerad av att det fanns flera sjöar, varav en riktigt stor. Hans uppfattning då var att parken skulle ta flera timmar att korsa på längden. Manhattans storlek är kolossal för en stockholmare, och då har vi flera stadsdelar till som Bronx (namngiven efter svensken Jonas Brunk), Brooklyn och allt vad de heter.
Ja, sjöarna var häftiga. Central Park var dock väldigt öde när jag var där. Sista veckan i februari. Så parken var väl inte riktigt sig själv. Gick igenom den, men inte på längden utan på tvären. Hela Manhattan kändes rätt öde, så det var verkligen lågsäsong.
Very nice post. I just stumbled upon your blog and wanted to say that I’ve really enjoyed browsing your blog posts. In any case I’ll be subscribing to your feed and I hope you write again soon!