Handlar i första hand om saker som behöver sägas om den antroposofiska rörelsen, fenomen i tiden som islam, feminism och frågor kring existensen.

 

♦ ♦ ♦ Ovanstående uppträdde på Facebook häromdagen. Så långt har det alltså gått, tänkte jag. Som feminist, backad av ett etablerat ungdomsförbund (där hon sitter i styrelsen), kan man uppenbarligen nu helt öppet smäda det manliga släktet. I en artikel på nättidningen Nyheter 24 förtydligar Marwa Karim sig:

»Kommenterar du att ”INTE ALLA MÄN ÄR SÅ”, så kan du bara gå ta fram servetter och gråta i ensamhet because you guys are disgusting och jag orkar verkligen inte bry mig om era krokodiltårar. Jag vet att inte alla män är så, men om du nu blir upprörd och inte kan inse faktan vad jag menar med texten, så är det inte mitt fel.«

Jag associerar till fenomenet Donald Trump i USA vars framgångar är en logisk följd av en väg republikanerna för längesedan valt. Fördomar hyllas, vulgariteter är norm, obildning rättfärdigas, komplexitet misstänkliggörs. Och nu uppmanar han till att slå folk på käften. Trump är visserligen en pinsamhet för USA men egentligen bara den yttersta konsekvensen av en politisk kultur som funnits länge inom det republikanska partiet.

På samma sätt har feminismen i åratal skapat en mental kultur av fientlighet mot män där man drar alla över en kam. Det finns män som misshandlar kvinnor. Det finns män som våldtar kvinnor. I krig deltar nästan uteslutande män. För radikala feminister innebär detta att alla män är skyldiga. Och radikalfeminismens primära uppgift blir därför att ständigt påpeka detta. Marwa Karim är långtifrån ensam om denna urskiljningslösa häxjakt på det manliga släktet.

Sångerskan Zara Larsson sa i somras att hon hatade det patriarkala samhället vi lever i. ”Vilka är det som upprätthåller patriarkatet? Män i grupp.” Hon fick naturligtvis reaktioner på detta och förtydligade sig: »Jag hatar inte ALLA män. Jag älskar min pojkvän, min pappa, mina fina och omtänksamma killkompisar, dom manliga producenterna jag jobbar med, men jag hatar män i grupp.« Hon var irriterad över alla korkade som inte fattade detta med en gång.

Denna högprofilerade feminist slungar först ut grova anklagelser mot män i allmänhet för att sedan undanta dem hon känner.

Nu visade det sig att Marwa Karims uttalande var för starkt för SSU. I helahälsingland.se tar de avstånd från hennes uttalande. Det är ”olämpligt att uttrycka sig så”, anser de. Elin Pöllä, distriktsordförande för SSU Gävleborg, menar att ”det är klart att det är problematiskt. Vi måste ta en diskussion om hur vi för fram våra värderingar på ett sätt som kan tas emot av folk”.

Och precis som Zara Larsson vill Marwa Karim precisera sitt ställningstagande. I sin blogg säger hon:

»Jag skrev också att jag är en stolt manshatare. Ja det är jag. Men manshat handlar inte om att HATA män, jag älskar min manager, min lillebror, mina samarbetspartner i Aftonbladet svenska hjältar och UR och mina killkompisar. Manshat är att hata manskollektivet som våldtar, förtrycker och minskar kvinnor. Så kan ni sluta sprida falska lögner om mig? Kan ni sluta känna er så kränkta och istället försöka förstå innebörden av själva inlägget? Eller åtminstone fråga vad det är jag menar istället för att sprida falsk information? Och kan ni sluta skriva att ni ska våldta och mörda mig? Antar att min text har rätt när ni MÄN I GRUPP beter er på det viset.«

Ödmjukhet verkar inte vara Marwas främsta egenskap. Hennes ”ursäkt” för sin svepande karakteristik lägger istället ytterligare anklagelser mot de som inte ”förstår vad hon menar” och ”sprider lögner” om henne. Det är tydligt att hon inte ser något problem med sitt första uttalande. Det är vi som är problemet. Läs sista stycket i hennes blogg och se nivån. Detta är en företrädare för feminismen idag. Som dessutom sitter i styrelsen för SSU.

Marwa och Zara är inga undantag, dessa feministiska näbbgäddor är en naturlig konsekvens av en feminism som i åratal vårdat ett manshat.

                                                                                                             Johannes Ljungquist