Handlar i första hand om saker som behöver sägas om den antroposofiska rörelsen, fenomen i tiden som islam, feminism och frågor kring existensen.

♦ ♦ ♦ »Jag insåg snart att vad jag hade varit med om var en tekniskt sett oklanderlig nära-döden-upplevelse, kanske ett av de mest övertygande fallen av sitt slag i modern tid. Det som verkligen var av betydelse i mitt fall var inte vad som hände med mig personligen, utan den totala omöjligheten att ur medicinskt perspektiv hävda att alltsammans var inbillning.«

Orden är den amerikanska neurokirurgen Eben Alexanders som under en veckas koma hade en NDU som han beskrivit i boken Till himlen och tillbaka, som nu finns i pocket. Redan för drygt tre år sedan anmälde vi boken som då just kommit ut i USA och där väckt ett visst uppseende, inte minst för att han påstod sig ha bevis för ett liv efter detta.

Nu var det naturligtvis inte bevis i traditionellt vetenskaplig mening, snarare ett trovärdigt ifrågasättande av dogmen om hjärnan som tänkandets ursprung och förutsättning. Som expert kunde han (och hans kollegor) efteråt konstatera att hans omvälvande upplevelser inte kunde vara en produkt av hjärnaktivitet eftersom hjärnbarken var ur bruk, helt nedsläckt.

»Det var helt uteslutet att mina upplevelser, som hade varit på så sofistikerad visuell och ljudmässig nivå och därtill varit så djupt meningsfulla, skulle ha varit en produkt av reptildelen av min hjärna. (…) Angrips hjärnan av en dödlig bakteriell infektion som behandlas med starka mediciner kan vad som helst hända. Allt, vill säga, utom den ultraverkliga upplevelse som jag hade när jag låg i koma.«

Vad var det då hans ”hjärnfria” medvetande hade upplevt? En del finns beskrivet i krönikan länkad här ovan, men det som gjorde att hans upplevelse skiljer sig från alla andra NDU är att han inte hade den nu välkända tunnelupplevelsen, och han saknade identitet. Han visste inte vem han var, han hade inget minne av vad han kom ifrån eller att han hade en familj på jorden, inget livspanorama spelades upp inför honom.

Hans egen förklaring efteråt var att denna glömska gjorde det möjligt att till fullo tillgodogöra sig upplevelserna utan att invanda föreställningar och minnen stod i vägen. Han var bara ett medvetande som kom från ingenstans utan något förflutet och kunde därför acceptera allt som mötte honom.

»När jag befann mig utanför min kropp fick jag ta emot kunskap om universums väsen och struktur som med råge överskred mitt förstånd. Men jag kunde ta emot den i alla fall, eftersom jag inte längre hade något jordiskt att tänka på. Nu när jag är tillbaka i världen och är varse min kroppsliga identitet, har denna utomjordiska kunskap återigen täckts över. Samtidigt finns den fortfarande där. Jag kan känna den i varje stund. Det kommer att ta flera år för den att bära frukt i denna jordiska omgivning. Det kommer, annorlunda uttryckt, att ta flera år för mig att med min dödliga hjärna förstå det som jag förstod direkt och utan problem i de hjärnfria världarna bortom vår.«

Han fick förklaringar till ”mörk energi” och ”mörk materia” och insikter i de mer avancerade aspekterna av universums struktur, kunskaper han här och nu inte längre förmår förklara. Det var som om han fick en försmak av en annan sorts kunskap, en större kunskap som i framtiden kommer att bli tillgänglig för fler. När han var i detta tillstånd räckte det med att en fråga uppstod för att den omedelbart skulle bli besvarad, ”svaret dök upp som en blomma alldeles intill frågan”. I det tillståndet besvarades alla frågor.

»Och svaren var inte bara ja eller nej. De var som stora begreppsliga byggnadsverk, svindlande strukturer av levande tankar lika invecklade som städer. Det var idéer så vidsträckta att det skulle ha tagit mig hela livet att orientera mig i dem om jag hade varit hänvisad till mitt jordiska förnuft.«

Eben Alexander menar att vårt tänkande är ”pre-fysiskt”, ett tänkande-bakom-tänkandet som är ansvarigt för alla de verkligt avgörande val vi gör i livet.

»Det bygger inte på linjära slutledningar utan rör sig snabbt som blixten, gör kopplingar på flera nivåer samtidigt och för dem samman. Jämfört med denna fria, inre intelligens är vårt vanliga tänkande hopplöst långsamt och trubbigt.«

Det som orsakade Alexanders koma var en elakartad hjärnhinneinflammation orsakad av E.coli-bakterier. De fåtal som överlever ett så allvarligt tillstånd kräver som regel omvårdnad dygnet runt resten av livet. I den medicinska studie som hans fall hade blivit utgjorde han själv hela det statistiska urvalet. Det fanns ingen annan att jämföra med för läkarna.

Då han efter sin sjukdomstid hade skrivit ned sin berättelse gick han igenom det omfattande material som nära-döden-upplevelser utgör och blev chockerad över de ”vetenskapliga” förklaringarnas uppenbara ytlighet. Samtidigt insåg han att han själv före sin NDU hade betraktat fenomenet lika ytligt. Mot detta stod nu hans egen upplevelse.

»Allting – den kusliga skärpan i mina syner, mina tankars klarhet som ett rent intellektuellt flöde – tydde på högre hjärnfunktioner, inte lägre. Men de mer avancerade delarna av min hjärna hade inte varit i bruk vid tidpunkten ifråga.«

Eben Alexander menar att det han varit med om var vetenskap i sin eminentaste mening då den byggde på ”det sannaste och mest sofistikerade forskningsverktyget vi har: medvetandet självt”. Och, menar Alexander, är medvetandet det största mysterium vetenskapen står inför – vare sig man inser det eller inte. ”Vi är alla mer bekanta med medvetandet än vi är med något annat, och ändå vet vi långt mer om resten av universum än vi vet om hur medvetandet fungerar. Det är så nära oss själva att det nästan alltid är bortom vår fattningsförmåga.”

»Medvetandet är till och med verkligare än resten av den fysiska tillvaron, och sannolikt grunden för allt som finns. Men ingen av dessa insikter har fått något genomslag i vetenskapens världsåskådning. Många forskare försöker visserligen integrera dem, men det finns ännu ingen ”teori om allting” som kan kombinera kvantmekanikens lagar med relativitetsteorin på ett sätt som också inbegriper medvetandet.«

Medvetandet, menar Alexander är ”den enskilt största entiteten” i hela tillvaron. ”Fokuseringen på ständiga framsteg inom vetenskap och teknik har lämnat många av oss relativt sett fattiga på mening och glädje i livet, och berövat oss förståelsen av hur våra liv passar in i tillvarons större, eviga perspektiv.”

                                                                                                             Johannes Ljungquist