Existensen kan inte enbart förklaras vetenskapligt
♦ ♦ ♦ Min favoritateist Alicia Hamberg talar i sin senaste krönika om reinkarnationstanken som tillsammans med karmatanken ”tillgodoser behovet av ett kosmiskt rättssystem”. Hon kan däremot inte se något övertygande i den tanken även om hon förstår ”gripandet efter halmstrån när andra förklaringar fallerar”.
Hon anser sig nämligen stå på mycket säkrare mark i den nihilistiska tron att tillvaron är meningslös och slumpen regerar. Att hon menar att de som ser en översinnlig dimension i tillvaron ”griper efter halmstrån” är hennes sätt att säga att de saknar verklighetsförankring.
Att hon i sin storsinthet säger sig förstå detta förstärker bara det underförstådda i hennes resonemang att verkligheten – alltså den riktiga verkligheten – är så tuff att vissa inte klarar att acceptera den. Hon kan kosta på sig att tycka synd om dem eftersom hon själv är stark och kan se verkligheten sådan den är. Och där framstår halmstrå-folket som patetiska losers.
Men hennes förhållningssätt bygger på ett missförstånd. De som är övertygade om andliga orsakssammanhang förnekar nämligen inte hennes verklighetsuppfattning. De ser den bara som otillräcklig. Bara ena sidan av myntet. Detta missförstånd är hon inte ensam om bland existentiella nihilister.
Diskussioner med min materialistiskt sinnade bror hamnar alltid i att han förklarar vetenskapliga sanningar för mig. Som om jag inte skulle godta dem. Men det är ju inte där problemet ligger. Vetenskapliga upptäckter hjälper oss förstå den fysiska verkligheten, finns det över huvud taget någon som på allvar ifrågasätter vedertagna, vetenskapliga rön? Inte jag i alla fall.
Det jag och andra halmstrå-människor talar om är en annan nivå av verkligheten. En sorts övergripande instans som initierar och upprätthåller hela världsskeendet. Den av oss iakttagbara verkligheten är bara en konsekvens av detta bakomliggande kraftsystem – som vetenskapen saknar verktyg att hantera.
Det finns mängder av föreställningar om dessa orsakssammanhang där antroposofin har sin version. Men gemensamt för alla är att de inte går att bevisa utifrån vetenskapliga kriterier vilket på intet sätt förtar övertygelsekraften i existensen av denna dimension. För det är i grunden en teori. Och precis som ”vanliga” teorier, inte minst vetenskapliga, anser man sig här ha goda skäl att förmoda något.
Så föreställningen om karma och reinkarnation är inget jag tagit till mig ”när andra [vetenskapliga] förklaringar fallerar”. Tvärtom. Vad som fallerar är tron på en världsbild där existensen bara ges vetenskapliga förklaringar. Då det är en teori som enligt min mening bara utgör en del av en större verklighet upplever jag den som otillräcklig.
Detta vidgade verklighetsbegrepp är inte orsakat av att jag gripit efter ett halmstrå. Snarare är det väl många konservativa materialister som gör det i dessa tider då teorier om svarta hål, parallella universa och kvantfysikaliska märkligheter borde inge större ödmjukhet inför andra verklighetsuppfattningar.
Johannes Ljungquist
En ära att få vara favoritateist!
Men apropå halmstrån, tyckte jag nog att du byggde några vackra halmgubbar utifrån mitt blogginlägg. Eller kanske mer utifrån vad du allmänt tror att jag tycker och tänker!
Jag får kanske ändå ta det som ett slags smicker att du av just det blogginlägget, av alla, fick ut den bakvända idén att jag anser mig vara en mycket stark människa. Om något vill jag nog helst inte se verkligheten som den är. Att jag tydligen står säker i ”den nihilistiska tron att tillvaron är meningslös och slumpen regerar” känns också lite gåtfullt, men kanske inte värt att grubbla över. Jag tror inte på en Gud som sitter och styr över oss och skänker oss mening. Så långt är det korrekt.
-alicia
Och, apropå inläggets titel, så håller jag det för fullt möjligt att existensen inte enbart kan förklaras vetenskapligt.
(Det betyder å andra sidan inte att vi har uttömt den vetenskapliga förklaringspotentialen. Det har vi uppenbarligen inte.)
-alicia
@aliciahamberg
Precis som du tror jag inte på ”nån Gud som sitter och styr över oss”. Denna generande karikatyr av krafterna bakom existensen används ofta av materialister för att slippa gå in i en seriös diskussion. En Gud på en molntapp är så löjlig att man kan lämna samtalet med ett ironiskt leende på läpparna.
But we´re not done yet!
@Johannes
Såg du inte att jag gjorde precis vad du själv gjorde 😉 Tog upp ett slags karikatyr och argumenterade emot den. Även om jag mycket väl kan gissa att du inte tror på en sådan gud.
(Dock är det inte så få som gör det, ja, alltså tror på en gud som styr och dömer! Som en mänsklig diktator, fast på en högre våning och större tron. Och vem är du att arrogant säga att de har fel? Vem är jag att säga det? Ändå måste man ju det, med tanke på konsekvenserna. Deras gud är jag absolut en ateist i förhållande till.)
@aliciahamberg
Mitt resonemang handlar inte om diverse halmstrå-människors rätt eller fel. Min poäng är den vetenskapliga världsbildens reduktionism som enligt min mening är ett vida större problem än mångfalden av religiösa världsåskådningar. Jämförda med den rigida vetenskapliga världsförklaringens förkrossande tolkningsföreträde (åtminstone i västvärlden) är de harmlösa. Jag har för längesedan slutat hetsa upp mig över deras märkligheter.
Återstår islam som med sitt förmedeltida tänkande hotar den sekulariserade moderniteten. Men det är ju en annan femma.