Vilks har aldrig avbildat Muhammed
Man får inte avbilda Muhammed. Men vem avbildar? För att avbilda krävs en förlaga att avbilda, men vem har sett Muhammed? Ja knappast de som gjorde de s k Muhammedkarikatyrerna i alla fall. Dessa karikatyrer var ju bara schablonbilder av araber med turban. Men eftersom bilden försetts med bildtext som säger att araberna hette Muhammed uppfattades dessa teckningar plötsligt som sanna utsagor. Utan minsta tvekan. Islams fiender hade uppenbarligen fått se Muhammed i en uppenbarelse – och snabbt tecknat av honom!
Logiken är halsbrytande. Och den gäller också rondellhunden. Lars Vilks har tydligen också fått en uppenbarelse. Den här gången i en sällsam skepnad – som han flyhänt tecknade av. Man ser ju att det gick snabbt, det är ju lite hafsigt gjort, som om han haft väldigt bråttom. Han har alltså sett, avbildat och måste därför dö. Att detta framstår som horribelt intresserar inte fanatiker. Dom har ju facit.
Men det känns som opinionen nu börjar skilja agnarna från vetet. Extremisternas bild av islam är inte samma sak som seriösa muslimers bild. Man börjar se tendenser till marginalisering av dessa fanatiker. Och vi flata svenskar börjar inse det orimliga i att vara förstående på det där ansträngda sättet som ska markera vår fördomsfrihet. Som där i början när det på allvar diskuterades om att vi borde visa hänsyn till islamisternas känslor och idka självcensur. Vi var verkligen uppskrämda.
Och minns feministernas politiska korrekthet som de första åren inte erkände existensen av hederskulturen. Vi diskriminerade minsann kvinnor också i det här landet, sa man. Sociologen Masoud Kamali ”kallade hedersfrågan för ett marginellt problem som skapats av några flickor som ville ha egen lägenhet”, som Dilsa Demirbag-Sten skriver i Expressen 8 mars.
Internationellt är det speciellt en kvinna som tidigt väckt oss och introducerat den islamska problematiken. Oförsonlig, orädd och mycket modig: Ayaan Hirsi Ali. För henne leder förtrycket av kvinnorna i den islamska kulturen i mellanösternregionen till en mental stagnation som inte kan hävas förrän kvinnovärdet kraftfullt uppvärderats. Och integrationen i västvärlden är rimligen på lång sikt en början på denna process, kan man tycka.
Åter till Vilks. Ovanlig upplevelse att känna tacksamhet för att underättelsetjänsten i landet gör sitt jobb. Säpo klandras ju oftast. Men nu kan man ju fråga sig hur det är möjligt att alls få informationer om dessa kretsar av fanatiker. Det är ju knappast som i Bourne Ultimatums närmast översinnliga kapacitet att få informationer från varsomhelst i världen.
Men, som sagt, fortfarande väntar vi på att svenska feminister äntligen ska agera till förmån för sina muslimska medsystrar…
Hej hopp!
Så vitt jag förstår (av referat från journalist från AFP idag på f.m. – Jag mötte Vilks i farstun på vägen dit) – vill han inte mycket mer med sitt verk än att se var provokationsgränsen går. Och som journalisten sade: ”Han har nog nått gränsen nu……..”
I yttrandefrihetens namn – kan man göra vad som helst? Utan större konstnärlig intention än att just provocera? T.ex skojsa till det om, eller för den delen löjliggöra, en utvecklingsstörd människa? Skulle DET accepteras i svenskt samhälle? (Karikatyrerna något helt annat enligt min mening, liksom Anna Odells aktion, eller för den delen ”Ecce Homo”, eftersom de haft en tydlig konstnärlig intention utöver enbart provokation för provokations skull)
Kan, kan man naturligtvis! Men konsekvenserna lär inte vänta på sig, tyvärr..
Jag kan inte låta bli att undra över om Vilks helt satt sig in i saken. Borde han ha gjort/Har han säkert/Ja, det hoppas man ju. Men märkligt nog tvivlar jag iallafall… Och undrar dessutom om sekulariserade människor i vår värld förstår hur djupt detta tar? Förstår de på djupet? Förstår de hur detta övergår intellektet som tycker ditt och datt om yttrande- och konstnärlig frihet? Hur mycket vi än här i Skandinavien skulle vilja att förståelsen finns, så verkar det för mig DJUPT ignorant att tro att idéer skulle överträffa övertygelse. Sorry honneybunnies, men NAIVT är ordet som infinner sig…..
Bästa Kristina, jag tycker att du har helt rätt. Det torde vara snudd på omöjligt för en sekulariserad västerlänning att fullt ut förstå de känslor av förtvivlan och vrede som väcks i en devot muslim inför nidbilder av deras vördade profet Muhammed. Många av de som uttryckt sin indignation tillstår ju öppet att de inte ens sett bilderna i fråga, de må vara Vilks rondellhund eller de danska bilderna.
Men då bör dessa muslimer inte leva här!
Vill de ändå leva här så får de finna sig i att det de håller heligt kan komma att förlöjligas.
Det mest naturliga och harmoniska är nog principen ett folk per land, ett land per folk. Så kan man leva i fri samverkan. Mångkultur är berikande och bra, men kanske inte inom, utan snarare mellan, länder.
Det här har tagit mig lång tid att förstå och längre tid att acceptera. Men nu känns det ganska självklart egentligen.
Jag gillar inte Vilks konst, än mindre hans konstfilosofi. Men han är vår odåga och det är vi och ingen annan som har att ta honom i örat om och när vi bedömer det som adekvat att göra så.
Pappan