Posts Tagged ‘ Rupert Sheldrake

Steiners filosofi utgår från tänkandets egenart

♦ ♦ ♦ Sökandet efter en förståelse av världens fenomen var filosofins ursprung. Och eftersom filosofi och vetenskap då betraktades som samma sak var detta även den vetenskapliga ursprungsintentionen. Men hur formar vi vår förståelse av världen? Hur objektiva är vi i vår uppfattning? Descartes formulerade sin berömda sats jag tänker alltså är jag. Men om denna sats bevisar att vi existerar, vad är då tänkandet som aktivitet? Vad är dess egenart?

Immanuel Kant

Immanuel Kant

Filosofen Kant menade att vi får kunskap om världen på två sätt; dels genom sinnesåskådning, dels genom förnuftet. Dessa två källor är lika betydelsefulla för att nå kunskap,”begrepp utan sinnesåskådningar är tomma medan sinnesåskådningar utan begrepp är blinda”, säger han. Rudolf Steiner anknyter till dessa tankar i sin kunskapssyn. Men om Kant skiljer mellan erfarenhet och begrepp, där erfarenhet enbart betyder sinneserfarenhet, ser Steiner att skiljelinjen går mellan iakttagelse och tänkande där både inre och yttre skeenden iakttas innan de blir tankeaktivitet.

Gérard Lartaud

Gérard Lartaud

Om detta kan vi läsa i en nyutkommen bok på Kosmos Förlag av Gérard Lartaud; En orientering i antroposofins filosofiska grunder. Författaren är verksam vid Saltå By i Järna och kommer ursprungligen från Frankrike där han läst filosofi. Hans bok är en lättläst sammanfattning av Steiners filosofiska synsätt.

Steiner är intresserad av själva tänkandet, tankeaktiviteten. För honom handlar det filosofiska arbetet om att analysera medvetandefakta där den tänkande aktiviteten är det primära, inte

Descartes

Descartes

Descartes självmedvetande (”jag tänker alltså är jag”) som han menar är ett uttryck för subjektivism. Steiner fokuserar på tankeaktiviteten som föregår den berömda satsen. Så uppfattat blir tänkandet varken subjektivt eller objektivt, eftersom den tänkande aktiviteten är primär. Tvärtom är denna aktivitet grunden till kategorierna subjekt och objekt.

Tänkandet som ”existerar genom sig själv” blir därför för Steiner själva utgångspunkten i förståelsen av världen. Han kallar denna sin filosofiska åskådning för objektiv idealism.

Varseblivning kommer före själva iakttagelseprocessen, innan tänkandet börjat arbeta. Varseblivningen är en många gånger kaotisk värld av sinnesförnimmelser eller inre upplevelser. Vi är sällan uppmärksamma på detta då tanken omedelbart börjar bearbeta intrycken. Steiner illustrerar detta med ett exempel.

»Vi sitter i en tågvagn som står stilla. Utanför fönstret ser vi ett annat tåg som också står stilla. Plötsligt rör sig tåget och först kan vi inte avgöra vilka av tågen som rör sig. Plötsligt är världen som ett gungfly utan fasta hållpunkter. Det är först när vi, genom snabba och till stor del omedvetna slutledningar, kan avgöra vilken av tågen som rör på sig, som vi åter får fäste i verkligheten.«

Här kan vi se hur tankens ordnande kraft bokstavligen ger oss fast mark under fötterna. Det är genom tänkandet och dess förmåga att ordna varseblivningarna som världen återigen blir begriplig. Detta är tänkandets uppgift, menar Steiner. Genom slutledningar, begrepp och idéer, förbinder tänkandet varseblivningarna och ”ordnar” dem till en för oss begriplig enhet. Varseblivningarna utmanar tänkandet. En varseblivning är inget färdigt eller avslutat, utan bara den ena sidan av den totala verkligheten. Den andra sidan är begreppet. Kunskapsakten är syntesen av varseblivning och begrepp.

Det är genom särskiljandet av världen i varseblivningen och återskapandet av världens helhet i tänkandet som människan når självmedvetande. Men kunskap är inte neutral och en vetenskap som bara uppfattar världen utifrån sin kvantitativa/matematiska lagbundenhet är det inte heller.

»Vad menar man då när man talar om det vetenskapliga experimentets villkor? Vilka är dessa villkor? Det är den materiella världens villkor (…), det vill säga kvantitetens villkor. Fenomenet måste vara beräkningsbart, vägbart eller mätbart för att kunna utgöra underlag för en vetenskaplig utsaga. Den moderna vetenskapens villkor är sålunda att världen blir föremål för vetenskapen i den mån den låter sig kvantifieras. Följaktligen innebär detta att det som inte låter sig kvantifieras i världen inte kan vara föremål för vetenskapen.«

Vetenskapens dogm är att enbart förlita sig på erfarenheten som kunskapskälla medan mystikens dogm är att den sanna kunskapen om verkligheten endast finns i den inre upplevelsen av världsvarat. Steget från filosofi till antroposofi ligger i en utvidgning av kunskapsbegreppet genom ett meditativt övande. Då utvecklas det vanliga självmedvetandet till ett kroppsfritt medvetande, menar Steiner. Det är ett förhöjt medvetande som förhåller sig till det vanliga medvetandet på samma sätt som det vanliga medvetandet förhåller sig till drömmedvetandet.

Steiners benämning på detta är Geisteswissenschaft, på svenska närmast humanvetenskap. Den tyske filosofen Wilhelm Dilthey menade att humanvetenskapens mål är att förstå världen till skillnad från naturvetenskapen vars mål är att förklara världen. Steiner var av den uppfattningen att klyftan mellan de båda bara kan övervinnas om människan inte hålls utanför själva kunskapsprocessen.

Fleck

Ludwik Fleck

Biologen Ludwik Fleck visade redan 1935 att det är teorierna som skapar fakta, inte tvärtom. Självfallet återverkar fakta på teorierna, men i grund och botten upptäcks aldrig ”rena” fakta, då dessa svarar mot en teori, en idé, en målsättning. Vetenskapliga kunskaper beror på kontexten i vilken de produceras. Det är enligt Fleck ”tankekollektivet”, det vill säga forskarnas gemensamma försök, tvivel, utbyte och debatter som leder till det som sedan ”alltför lätt” betraktas som odiskutabla vetenskapliga fakta. Dessa fakta är resultat av en konsensus som till stor del inte uppnåtts med vetenskapliga metoder. Inte minst de ekonomiska intressena, där läkemedelsindustrin är ett talande exempel.

Är det inte dags att ifrågasätta ensamrätten som det materiellt/kvantitativa vetenskapliga betraktelsesättet har skaffat sig, frågar sig Gérard Lartaud. Detta tänkande är inte neutralt, eftersom människan och världen bär på helt andra dimensioner. Livet är fortfarande ett mysterium för vetenskapen. Den amerikanska vetenskapsfilosofen Evelyn Fox Keller säger:

»Jag menar att de levande organismernas komplexitet samt deras utveckling är för komplicerad för att kunna uppfattas med utgångspunkt i våra elementära fysiska/kemiska principer.«

Rupert Sheldrake

Rupert Sheldrake

Till detta ansluter sig forskaren Rupert Sheldrake som menar att dagens vetenskaper har förlorat sin vitalitet, nyfikenhet och nytänkande och hamnat i en utbredd konservatism, en dogmatisk återvändsgränd som blivit världens nya religion. Det är dags för ett nytt vetenskapligt paradigm som baseras på komplexitet istället för reduktionism. Frågor om livet, om livets och kosmos ursprung och mening, om människans medvetande kontra maskinernas logiska funktion, kräver en helt annan form av kunskap än den som de nuvarande vetenskaperna tillhandahåller, summerar författaren.

                                                                                                             Johannes Ljungquist

Twingly BlogRank

Share                        
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)

Han hade ett IQ på 126 – men ingen hjärna

Vår jaguppfattning är intimt förknippad med kroppen. Många upplever att de ÄR sin kropp. Men denna omedvetna generalisering måste korrigeras vid förlust av en kroppsdel, eftersom jaguppupplevelsen då är opåverkad.  I själva verket har jaget mycket lite med kroppen att göra. Jagupplevelsen är immateriell, den sitter i medvetandet. Och medvetandet sitter i hjärnan – eller?

På sjuttiotalet fick professorn i neurologi John Lorber in en man med ett ovanligt stort huvud. Allt tydde på att det var en s k vattenskalle. Mannen, som inte klagat på några hälsoproblem, var matematikstudent med ett IQ på 126 och hade vunnit pris för sina matematiska färdigheter. Vid en CT-skanning visade det sig att mannen var ”praktiskt taget utan hjärna”, som Lorber uttryckte det.

Kraniets hålrum var fyllda med hjärnvätska, bara omslutet av en millimetertunn hinna av nervvävnad. Lorber kunde knappt tro sina ögon, men upprepade skanningar gav samma resultat. En normal hjärna väger kring ett och ett halvt kilo, vävnaden hos denne man vägde mellan 50 till 150 gram. Undersökningen innebar inga förändringar i den unge mannens liv, han levde vidare med sin i det närmaste obefintliga hjärna. Detta berättar den norske biologen Trond Skaftnesmo i Forum för antroposofi, december 2006.

Vartefter skulle Lorber undersöka 600 vattenskallar med allt från nästan normal hjärnstorlek till kranier fyllda av hjärnvätska till 90-95 procent. I denna grupp vara bara tio procent mentalt tillbakastående, resten hade en IQ på över 100.

Detta utlöste naturligtvis debatt och strid inom fackkretsarna. Varken John Lorber eller hans kollegor förmådde lägga fram någon helhetlig teori som förklarade dessa fenomen. Än idag har de därför framstått som ”oberörbara anomalier” (avvikelser från det normala). Gissningarna hos Lorber och hans kollegor var antingen att hjärnan har en överkapacitet så stor att den fungerar även om den reduceras till fem procent av sin ursprungliga volym. Eller så har hjärnan en anpassningsförmåga som kan flyttas till andra områden av hjärnan som är intakta.

Lorbers upptäckt påminner oss om att vi redan varit tvungna att revidera många av våra modeller om hjärnans funktionssätt, säger Skaftnesmo. Länge trodde man att det fanns specifika ”minnesspår” i hjärnan, att minnen ”lagrades” ungefär som på ett datachip. Men närmare undersökningar har visat att minnet inte låter sig lokaliseras till bestämda hjärncentra. Minnet är överallt och ingenstans.

Men om hjärnan inte lagrar våra minnen och erfarenheter, hur kan den då rekonstruera dem? Och var finns de innan de rekonstrueras? Och var är sinnet/medvetandet/jaget över huvud taget? Är hjärnan inte alls något organ för att producera tankar, utan snarare ett organ för att fånga upp dem? Som en radio? Radioapparaten producerar inte själv programmen. Den fångar upp och förmedlar dem.

Biologen Rupert Sheldrake menar att hjärnan inte är medvetandets orsak, utan snarare dess redskap.

Om vi tänker så blir det lättare att förstå att en reducerad hjärnvolym ändå kan ge fullgott resultat. För om hjärnan är producent av vårt medvetande – hur kan vi då fungera utan hjärna? Radion fungerar inte när den är trasig. Om Sheldrake har rätt talar vi inte om någon justering av neurologin. Vi talar om ett radikalt nytt paradigm.

Och just det kan ju vara en förklaring till att dessa fenomen så länge kunnat förbli gömda och glömda.

 

Twingly BlogRank

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)