Posts Tagged ‘ Reinfeldt

Att rösta på Reinfeldt utan att vara moderat

Jag har tidigare sagt att att få läser partiprogram innan de röstar. Hur röstar man då? Med magkänslan, skriver Lennart Hast i en understreckare i SvD 10/7. Genom den ökade medialiseringen av politiken ställs därför allt större krav på partiledaren som partiets varumärke.

Partiledaren kan med sin varumärkespersonlighet (en samling mänskliga egenskaper som associeras med ett varumärke) understödja sitt partis varumärke och skapa en samling unika och positiva associationer.

Vad är det då som definierar en partiledares varumärkespersonlighet? Jo att han/hon upplevs ha personlighet, är ärlig, unik, har ”ledarskapsdimensioner”, ser bra ut, är självsäker och intelligent.

Dessa egenskaper används för att visa på en personlighet som är relevant för att välja parti eller partiledare och syftar till att illustrera det politiska varumärket snarare än den verkliga personligheten hos politikern.

Så långt undersökningen. Jag har aldrig röstat på moderaterna. De har aldrig varit ett alternativ. Har mest legat åt sossehållet, men gjort några avstickare till MP och V. Tror jag röstade på C i ”kärnkraftsvalet”, men annars har de (tillsammans med FP och KD) inte funnits på kartan. Behövs de över huvudtaget? Ärligt talat.

Men Reinfeldts geniala – och trovärdiga – rockad från höger mot mitten vid förra valet (”det nya arbetarpartiet”), i kontrast till Perssons gamla utslitna floskler fick mig att piggna till efter en lång politisk dvala och börja en långsam omvärdering. Frågan jag ställer mig nu är: kan man ha förtroende för en partiledare men misstro hans parti? För överklassen är inget man röstar på. Så är det bara.

Rösta på sossarna igen? Med en partiledare som låter som en söderböna med bussiga och självgoda klyschor från ett arbetar- och fackföreningsromantiskt sjuttital? Det räcker med det nu. Hon talar inte nuspråk. Det känns som hon svarar på gårdagens problembild. Skulle hon vara bättre och inge större förtroende än Reinfeldt? Inte i min bok. Och Östros – den gamla okarismatiska sossesluggern med sina kalla ögon – inger han ett större förtroende än den lysande finansministern Borg? Inte med bästa vilja i världen.

Att sossarna slagit följe med V där på fullt allvar en kommunist- och revolutionsromantiker ska dela regeringstaburetterna vid ett makskifte gör inte saken bättre. Har inte samma reservationer för MP, även om deras budskap ofta är beskäftigt 70-talsromantiska. Och deras ständiga moraliserande känns inte realistiskt. Ett parti för svärmande idealister.

Att moderaterna skulle stå för förnyelse är fortfarande den stora nyheten. Vem hade trott att gamla högern skulle göra det? Och Reinfelts retoriska skicklighet har än en gång firat triumfer. I Almedalen avfärdade han S som uttryck för ett ”särintresse”. Rätt eller fel – lysande retorik är det. För visst har han fått fatt i något vi alla funderat men inte vågat säga? S är gamla, orienteringslösa och tror att lösningen är att fortsätta i gamla uppkörda hjulspår.

Men vad göra när vi nu enligt undersökningar är styrda av  en imageapparat? Ja manipulerade är vi i alla fall. Då väljer jag hellre en intelligent manipulation, skickligt manifesterad. Min röstsedel blir då om inte annat ett erkännande av denna skicklighet.

Årtiondens misstänksamhet mot moderaterna är inget man ändrar på i ett nafs, men Reinfeldt får definitivt min röst i höst.



W3Counter


Twingly BlogRank

Blogg listad på Bloggtoppen.se

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

När högern blir gammal blir han socialdemokrat…

Man läser aldrig partiprogram före man röstar. Det är sällan hard facts som avgör människors partipolitiska preferenser. Det är känslor och förtroende som avgör. Detta vet naturligtvis partiledarena trots att de med klädsam blygsamhet tonar ned sin egen roll och säger ”det är partiets politik som är avgörande”.

Vi är i förtroendebranschen, sa Fredrik Reinfeldt om politikeryrket. Och just förtroende var det han vann valet på. Bakom låg ett skickligt hanterande av insikten att sossarna hade fått politiskt sittfläsk som skymde deras analys kring arbetarklassens aktuella behov. Genom att lansera begreppet arbetslinjen stal Reinfeldt helt fräckt huvudtematiken från S genom att omdefiniera vad en arbetare är.

Sossarnas fokus på en förlegad klasskampsidé ersatte Reinfeldt med arbetaren som entrepenör. Skillnaden är enorm. Det är arbetaren som är tvungen mot arbetaren som vill. Genom att betona den offensiva arbetaren och markera avstånd till sossarnas bidragspolitik gav han en ny mening åt begreppet det nya arbetarpartiet.

Det var trovärdigt. Men också hans sätt att lugnt argumentera mot Perssons dryga och självgoda floskler gav viktiga stilpoäng i valdebatten. Och man gnuggade ögonen. Plötsligen byter moderaterna fot från den hopplösa överklasspositionen till ett allmänt mittenparti. Det var inte bara övertygande, det var lysande.

Och sen har det bara fortsatt. Det är som om sossarna helt tappade koncepteterna. Det var inte bara Göran Persson som var tvungen att ta sin mats ur skolan, Mona Sahlins stjärnglans från tiden före Toblerone var plötligen borta. Det är svårt att förstå, men hennes retorik som tidigare var så genialt enkel (”det är sexigt att betala skatt”), så pedagogiskt mästerlig, känns idag bara pinsam och såå sjuttital. Hennes position i partiet är ju heller inte självklar. Hon är kvar för att alternativen är sämre.

Hennes försök att kopiera alliansens recept med att skapa en egen allians var minst sagt fumliga. Först skulle det bara vara S och MP, men när Ohly (och allmänheten) undrade vad de höll på med, togs han in i stugvärmen. En brist på politiskt omdöme som är häpnadsväckande. Att de rödgröna nu vill ta bort skattesubventionen på hushållsnära tjänster är en brist på politisk fingertoppskänsla som ånyo ställer deras omdöme i fråga. Och att ha en som först sade sig vara kommunist tills han var tvungen att säga att han inte var det – skapar knappast det nödvändiga förtroendet.

Javisst har alliansen gjort missgrepp. Att dödssjuka skulle söka arbete var sanslöst (även om det senare visade sig att det inte var så illa som det såg ut), och några andra saker. Men intrycket är i alla fall att de är seriösa på ett annat sätt. Alliansen har fört in en ton av att kavla upp ärmarna och lösa praktiska problem – och det är en nyhet i ett politiskt klimat som tidigare varit så ideologiskt låst. Det känns som sossarna är ljusår från en liknande förnyelse.

Men Miljöpartiets växande styrka är intressant. Jag anar en nyväckt ungdomsgeneration. Och Maria Wetterstrand är dess profet…

Blogg listad på Bloggtoppen.se

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 4.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)