Posts Tagged ‘ Psykos

Det maniska tänkandets fruktansvärda fart

Bland dem som vårdat människor i psykos finns de som försökt tränga in i sinnessjukdomens själsliv för att få mer kunskap. Av medlidande och för att kunna vara till större hjälp, men också utifrån en brinnande nyfikenhet att utforska och lära känna själslivets djup. De har använt olika metoder. En del har fastnat i sinnessjukdom för livet, andra har kommit ut igen och har kunnat berätta. Den som mest framgångsrikt experimenterade med meskalin var poeten och konstnären Henri Michaux. De redogörelser han lämnat är detaljerade och ovärderliga för förståelsen av psykosens väsen. Här några av hans iakttagelser, beskrivna i boken Galenskapens förförelse av Edward M Podvoll.

Det börjar med vågrörelser. Bilder kommer i vågor. Sen vågrörelser ”som går från ena änden av universum till den andra”. Kolossala ytor av färg, oceaner av färg. Bilderna är fängslande. Han håller på att tappa kontrollen över sin förmåga att vilja en tanke, eller ens tvinga fram en tanke. En överjordisk fart har tagit över, bortom honom, av och till som växelström, den sopar honom med sig in i sanslösa orkaner av tankar. Bombardemang av tankar. Fruktansvärd fart är det maniska medvetandets signatur.

Han ser hur tankarna opererar på egen hand. Plötsligt tar en av dem överhand… utvikningar, sidotankar; han kan inte hämta tillbaka en tanke som just passerat, eller följa den; och följande tankar ligger inte i linje med den. Och när tankarna är ”vansinnigt accelererade” börjar motsatserna; vågor av motsägelser som leder till anfall av tvivel och ambivalens. De rusar förbi i full fart, var och en jakande i ena stunden, nekande i nästa. Tankar som han blir galen av att försöka följa, korrigera, rekonstruera, sakta ner, förena, jämna till, göra definitiva, göra begripliga… Han befinner sig inte längre mellan två möjliga lösningar utan i en oscillationsmekanism. Han ser hur föremål, också tankar, får oroande liv, blir varelser och ansikten, en mångfald av väsen, som tittar på honom; ekar, upprepar hans ord, härmar honom, gör narr av honom.

När en psykos sätter in, liksom när en hallucinogen drog börjar verka, förlorar man viljekontrollen över tänkandet. Man kan inte ändra riktning eller dröja vid en detalj. Man kan inte följa upp eller ”tänka” igenom någonting. Man kan inte stanna eller starta; något stort tröghetssystem är borta, man kan inte ”manövrera” maskineriet. Det är en chock-zon, den universella upplevelsen av vad Michaux har kallat det andra tillståndet. Alla rapporter vittnar om att inträdet i det andra stadiet är likartat, vare sig det sker med hjälp av droger eller vid psykos. Den egentliga skillnaden ligger i varaktigheten. Psykosen varar från någon timme till många år. Drogupplevelsen upphör efter fem till sju timmar.

W3Counter

Twingly BlogRank

Blogg listad på Bloggtoppen.se

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Psykosens himmel och helvete

Den acceleration av tänkandet som äger rum i maniska tillstånd tycks bryta igenom gränserna för rum och tid. ”Jag förflyttades till en atmosfär av underverk och magi, av ockulta krafter som genomsyrade allt, trots att jag inte alls hade intresserat mig för sådana ämnen före min sjukdom”, berättar en som upplevt psykosens himmel och helvete. Upplevelsen av mani är ett fantastiskt fysiskt och psykiskt drama som väcker till liv den skönhet, makt och terror som finns i alla människor. Upplevelserna är mycket påtagliga, ger djupa intryck och är svåra att motstå. Detta står att läsa i boken Galenskapens förförelse av Edward M Podvoll, som är en beskrivning av psykosens väsen.

Var och en som intresserar sig för psykotiska fenomen häpnar över hur plötsligt och abrupt en individ kan gå över gränsen till sinnessjukdom. Den gränsen har en speciell struktur, en sekvens av psykologiska händelser.

Donald Crowhurst engagerade sig livet igenom i en rad spektakulära och våghalsiga projekt som blev legendariska bland hans vänner. Det var alltså helt i Crowhursts stil när han utan erfarenhet av segling kastade sig in i en internationell tävling om ensamsegling jorden runt. Seglatsen började 30 oktober 1968 och skulle pågå åtta månader. Olyckligtvis blev han sinnessjuk under resan. Man fann aldrig hans kropp. Däremot båten med hans loggböcker där han noggrant beskrivit de olika faserna i de mentala stadier han genomgick.

De första två stadierna i den psykotiska transformation som här beskrivs är tankarnas fart och desynkroniseringen av psyke och kropp. En ökad press i tänkandet, en okontrollerad tankeverksamhet som ger eufori, fysiskt välbefinnande och en stegrad känsla av precision: ”Jag häpnar över mina reflexer… jag fångar saker med händerna redan innan de börjar falla”. Under en vecka skriver han över 25 000 ord om sin tro på tankens intellektuella makt över kropp och materia. Under allt högre fart riktar han uppmärksamheten på det rena medvetandet och möjligheterna av att ”slunga ut ett renat intellekt ur en fördärvad kropp”.

Så träder han in i absorptionstillståndet. Det är ett tillstånd av stegrad koncentration, en fördjupad och koncentrerad ansträngning där han glömmer tiden. Detta är en rent mental njutning där han kan bibehålla sin känsla av sammanhängande självupplevelse genom att utvidga väggarna för sitt medvetande så att det skenbart omfattar hela kosmos – och därmed besegra förändring och död. Jagets imperium fullt utvecklat. Han känner att han absorberar sig in i Einsteins tänkande, särskilt hans djärva språng bortom tid och rum i relativitetsteorin.

Genom denna ohämmade identifikation med Einstein har han glidit in i stadiet insikt och makt. Och nu kommer tankarna jag är modig, jag kan vad som helst, jag är energi och impuls, jag är Gud, jag är bortom Gud, jag är den enda människa som inser vad detta betyder, jag kan göra mig själv till ett kosmiskt väsen. Berusad av sin tankes makt uppnår Crowhurst nu en särskild form av psykotisk frihet och går obönhörligen in i det stadium då han är bortom lagen.

Han har nu överskridit de gränser och regleringar som i vanliga fall inskränker tänkandet. Alla konventioner, begränsningar och lagar som mänsklig moral, mänskliga ritualsystem, språkregler och auktoriteter. Han känner att alla lagar är oäkta konstruktioner och att han på ett enda ögonblick kan både skapa och upplösa dem. Eftersom han känner sig ha högsta kontrollen kan våld användas för att tjäna den sanning som upptäckts av ett maktfullkomligt Jag är.

Nästa stadium leder honom in i transformationens sista episod som slutar med döden. Detta är inledningen att på gränsen till ”fullständig frihet” rasa ner i paranoia – stadiet med motstridiga order. Han är ”förargad” på de kosmiska väsendena. Något var fel: ”Tentakler sträcker sig efter mig från havsdjupen.” Han upplever aggressionens pisksnärteffekt. Den förföljelse som psykotiska individer upplever i detta stadium är en personifiering av deras egna tvivel, tvivel som har ignorerats och aggressivt avvisats under tänkandets ökande fart.

På en sekund upplöses alla hans tidigare beräkningar rörande honom själv och universum i tvivel. Han får en obeskrivlig känsla av att sakna fotfäste. Hur kunde han ha gjort ett så brottsligt misstag? I flera dagar hade han varit en gud i en dödlig kropp och allt som nu återstod för att fullborda lösningen var att han slungade ut sin kosmiska intelligens ur kroppen.

I de sista anteckningarna i loggboken frågar han sig om han lärt något av de underliga resor han varit med om. Han arbetar oavbrutet på att utesluta sina tvivel på sitt slutliga Jag är. Detta var slutstadiet – död och återfödelse. Detta var inte något besinningslöst hafsigt självmord. det var Crowhursts sista försök att driva pressen i sitt psyke till kulmen och därigenom kristallisera sin intelligens i en obeveklig nedräkning till döden. Han kämpar med livets, tidens och dödens mening. ”Jag är vad jag är, och jag ser vad jag begått för försyndelse. Det är slut… det är slut… DET ÄR BARMHÄRTIGHETEN.”

W3Counter

Twingly BlogRank

Blogg listad på Bloggtoppen.se

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 9.7/10 (3 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)