Posts Tagged ‘ mikaelit

Den antroposofiska rörelsen är inte framtidsinriktad – den är värdekonservativ

Mummel i kön har i en rad krönikor kritiskt granskat den antroposofiska rörelsen. Att reaktionerna varit förvånansvärt modesta hänger troligtvis ihop med ett kollektivt undermedvetande om det berättigade i denna kritik. Redan Rudolf Steiner sa nämligen att det finns en stor risk att mikaeliterna, det vill säga människor med en andlig och framtidsinriktad potential, inte uppmärksammar antroposofin för att den företräds på ett irrelevant sätt.

Detta vet man allmänt i rörelsen. Och som en följd av detta vårdas därför en klädsamt självkritisk hållning bland många antroposofer. Jag skulle tro att de flesta nog känner en otillräcklighet i förhållande till Steiners förväntningar på rörelsens förmåga att leverera. Att så få diskuterar detta inom rörelsen kan man därför fundera en del över. Kanske hänger det ihop med den letargi människor lätt hamnar i då man får allt serverat av en auktoritet i så många böcker att få hinner läsa dem alla.

Man är så upptagen av att konsumera andlig kunskap i dessa tusentals föredrag att man har svårt att hinna förverkliga antroposofin i sitt liv. Rörelsen är därför präglad av amatörism – kanske inte så mycket i yrkesutövningarna som i förhållningssättet till antroposofin. Vi vill så gärna, men frågan är om vi är vuxna den kulturimpuls Rudolf Steiner skapade. Vi har en självuppfattning som om vi tagit studenten – men i själva verket är det väl frågan om vi ens lämnat dagis.

En gammal god vän menar att rörelsen i allt väsentligt är att betrakta som värdekonservativ – inte framtidsinriktad som vi antroposofer så gärna vill uppfatta det. Han uttryckte det som att vår tids antroposofi helt är präglad av rosenkreuzerströmningen, det vill säga den gamla ockultistiska traditionen – inte den mikaeliska strömningen med sin strävan till förnyelse och framtid präglad av tidsanden Mikael.

Den värdekonservativa framtoningen lockar inte mikaeliterna utanför den antroposofiska rörelsen – de ser bara småskurenhet och sekterism. Därför går de antroposofins dörr förbi – om de ens har märkt den. Steiners farhågor har i hög grad besannats.

Att vi har antroposofer utanför antroposofin omedvetna om sin tillhörighet  är en allmänt vedertagen uppfattning inom den antroposofiska rörelsen. Liksom gissningar om vilka dessa mikaeliter är. Självklara kandidater är Nelson Mandela, Dalai Lama, Gandhi och Dag Hammarskjöld och egentligen vem som helst som ger ett intryck av att företräda en kraftfullt framtidsinriktad humanism. ”Han är egentligen antroposof”, brukar man då säga. Även organisationer som Greenpeace, freds- och miljörörelser, NGO-organisationer, Grameen bank och liknande progressiva humanistiska sammanslutningar räknas hit. De betraktas som mikaeliska.

Det finns naturligtvis mikaeliska initiativ även inom den antroposofiska rörelsen. Den egna Ekobanken (se bilden) är ett utmärkt exempel. Med sin tydligt etiska grund är den fortfarande en föregångare bland landets banker. Waldorfskolorna var i sin intention mikaeliska. Men med tiden har den värdekonservativa prägeln blivit allt tydligare. Kan waldorfskolorna längre kallas förnyare? Och den biodynamiska jordbruksmetodens ledande ställning inom ekologisk odling är idag ett minne blott. Men initialskedet var i allra högsta grad präglad av det mikaeliska.

Känslan av att den antroposofiska rörelsen i hög grad präglas av det förgångna blir alltmer besvärande. Att detta inte diskuteras inom sammanhangen gör inte saken bättre.

Twingly BlogRank


VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 7.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Kan du tala antroposofiska?

♦ ♦ ♦ Då jag flyttade ut till Järna i mitten på sjuttitalet kommer jag ihåg att jag blev imponerad av de antroposofiska uttryck man svängde sig med då man talade med varann. Som till exempel att all teknik och maktstrukturer genomgående benämndes som ahrimanska, en term Steiner använde för förstelning och en sorts motsats till skapande liv. Medan en person som  i dagligt tal skulle betecknas som flummig  i dessa kretsar kallades för luciferisk, det vill säga en person med en svärmisk läggning. Där det levande på sätt och vis ”gått till överdrift”.

Båda dessa begrepp är centrala inom antroposofin, en sorts grundprinciper som betecknar upplösande respektive förstelnade (andliga) krafter (eller väsen) i världen. De markerar de ensidigheter som människan hela tiden balanserar emellan. En sorts livsprinciper.

Andra lika grundläggande begrepp är astralkropp och eterkropp, beteckningar för själens respektive kroppens formkrafter. En människa som till exempel är vredgad eller starkt utåtagerande visar en stark astralitet, medan en sjuk och svag människa har problem med det eteriska.

På Järna-slätten tänker man inte, man gör sig tankar om, ett uttryck jag inte hört någon annan stans. Och saker och ting förvandlas inte, de metamorfoseras. Begreppet kommer ifrån de formförvandlingar i det levande man kan iaktta hos t ex en växt, ett blad. Tankar kring bladmetamorfosen utvecklades ursprungligen av Goethe, som är husgud i varje antroposofiskt hem. Det påtagliga Goethe-intresset inom antroposofin kommer sig av att Steiner i ungdomen var Goetheforskare och ständigt återkommer till Goethes idealbildning.

Att antroposofin inte är en religion eller ”bara” en världsåskådning utan en kulturimpuls har väl knappast undgått den uppmärksamme. Ibland ersatt med uttrycket framtidsimpuls. En och annan antroposof  kan i dessa kretsar respektfullt omnämnas som en spirituell människa – och då inte i den gängse betydelsen kvick, fyndig utan i betydelsen andlig. Denna betydelse gäller också i uttrycket en spirituell ekonomi. Helt enkelt en andligt inspirerad ekonomi.

Ett annat ofta använt ord i antroposofiska sammanhang är ”princip” som används i olika sammansättningar. Särskilt Kristusprincipen, som avser det för mänskligheten förebildliga i Kristus livsgärning. Detta är den stora skillnaden i synsätt jämfört med det traditionella kyrkoreligiösa förhållningssättet som mer uttrycker den personliga relationen till Kristus. Förnekandet av antroposofin som religion blir genom genom denna fundamentala attitydskillnad mer gripbar. Ett annat ofta använt uttryck är det för utomstående obegripliga initiationsprincip blir civilisationsprincip. Med detta menas den omfattande verkan antroposofin (initiationsprincipen) har på människorna, för att i en (avlägsen) framtid prägla hela vår civilisation (civilisationsprincipen). Antroposofin omvandlar på sikt hela civilisationens förhållningssätt, typ.

Karma och reinkarnation är naturligtvis också centrala. I vardagsspråk kan man säga hon är inte riktigt inkarnerad, vilket i dagligt tal betyder ungefär utflippad. ”Hon måste ner i det fysiska”, kan man då säga i det man skisserar den principiella lösningen på problemet. En typisk kommentar till ett komplicerat relationsdrama blir på antroposofiska ”det måste vara något karmiskt” .

En utbredd uppfattning är att det finns antroposofer som inte vet att de är antroposofer(!). Det är människor som har hög moralisk svansföring och ett sinne för framtidsinriktade uppgifter. Men eminenta personligheter som till exempel Dag Hammarskjöld, Nelson Mandela, Vaclav Havel och Dalai Lama är något mer än bara omedvetna antroposofer, de betecknas som mikaeliter* – människor som för mänsklighetsutvecklingen framåt. Deras gärningar är mikaeliska.

Fröet är en mycket vanlig metafor då en antroposof vill ge känslan av något med utvecklingspotential. Man har lagt ett frö till något. En vagare variant är begreppet fröartad som mer uttrycker en intention. ”Verksamheten har något fröartat över sig”. Väsensartad  är också ett ofta använt begrepp som uttrycker inte bara det immateriella ”väsen”, i betydelsen andlig entitet, utan mer den andliga tendensen. På samma sätt uttrycker det vätskeartade mer en principiell kvalitet än en konkret vätska.

Liknande subtiliteter förekommer ofta i antroposofiskt språkbruk. De fyra elementen (jord, luft, vatten, eld) från antikens begreppsbildning lever här fortfarande i högönsklig välmåga. Man talar allmänt om luftelementet och vattenelementet som uttryck för en sorts kvalitéer. Klassisk är historien om läraren på Rudolf Steinerseminariet som på detta sätt ville komma åt det andligt-kvalitativa i begreppet värme som han karakteriserade som värmeelementet. Det dröjde några sekunder innan publikens fnissningar avbröt framställningen. Men han kunde också ha använt det lika förekommande begreppet  värmekvalitén.

Åtskilligt återstår i detta säregna fackspråk, men ovanstående torde ändå vara de viktigaste begreppen.

* Efter ärkeängeln Mikael som enligt antroposofisk uppfattning nu är tidsande.

                                                                                                             Johannes Ljungquist

Twingly BlogRank

Share                        
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 8.8/10 (5 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +4 (from 4 votes)