Posts Tagged ‘ Kristusprincipen

Antroposofin framstår mer som en princip än en andlig utvecklingsmetod

♦ ♦ ♦ Då jag kom till Järna i mitten av 70-talet trodde jag att där fanns många andligt utvecklade, kanske till och med invigda, en förmodan jag delade med många. Mitt antagande kan idag verka naivt, men jag vet att det då var allmänt förekommande hos nytillkomna. Med tiden förstod jag bättre. Bakom min förmodan låg en djup respekt för antroposofin och  föreställningen att de som representerar den också var värdiga dess ambitioner.

Den gryende insikten att antroposofer var vanliga människor ändrade egentligen inte mitt förhållande till antroposofin, jag insåg bara att jag haft fel föreställningar om antroposoferna. Men för en del förändrade denna insikt allt.

»Jag stötte på antroposofin i dryga tjugoårsåldern och tog till mig den stenhårt. Läste nästan allt som fanns att läsa av Steiner och dem runtomkring. Sysslade med Steiners andliga övningar som skulle leda till ”klarseende”. Drog till Järna med fru och småbarn och gick på seminariet där. Mitt naiva antagande var att de som agerade som lärare i antroposofiska ämnen talade utifrån eget ”skådande”. Vad jag märkte efter hand i Järna var att ingen hade nåt mer att komma med än vad de läst i Steiners böcker. Detta gjorde mig mycket besviken och jag insåg att det bara var auktoritestro som rörelsen vilade på. Så jag lämnade det hela.«

Ovanstående är en replik på facebook från en medlem i Vetenskap och folkbildning (V&F), den förening som kanske mest av alla är kritiska till det antroposofin står för. Hans reaktion är Konstterapiutbildningensymptomatisk för ett helt annat sätt att betrakta antroposofer på. Nämligen som identiska med de antroposofiska idealen – åtminstone tills man upptäcker att så inte är fallet och dömer ut hela antroposofin som en bluff. Jag tror inte detta missförstånd är ovanligt.

Naturligtvis var hans förväntningar orealistiska – men samtidigt smickrande för antroposofin. Att tro att ett år på dåvarande allmänna linjen skulle ge axess till andligt skådande visar på ett stort förtroende för antroposofin – och en längtan till den andliga världen, varför skulle man annars flytta till Järna ett år med fru och barn? Det var läsåret 81-82 ”med Arne Klingborg och Frans Carlgren i sin krafts dagar”, skriver han. (Bilden: Deltagare i konstterapiutbildningen på Steinerseminariet)

Det är visserligen sant att antroposofin vilar på en auktoritetstro som han påstår – men intentionen med seminariet i Järna var inte att tillbedja antroposofins grundare, det var att visa på möjligheter till andlig utveckling. Även om de som lärde ut detta inte själva kommit särskilt långt på den antroposofiska skolningsvägen. Som det verkade i alla fall. De var budbärare för en väg de själva var dåliga att gå på. Och då kunde man inte göra annat än att falla tillbaka på grundarens texter.

Men om kravet på antroposoferna skulle vara att de var andligt utvecklade och med egna översinnliga upplevelser hade antroposofin inte kommit särskilt långt. Och det finns trots allt en och annan som färdats en avsevärd del av den där vägen, även om den är krångligare än man kan tro.

Antroposofiskt inspirerad arkitektur i Dornach, Schweiz.

Antroposofiskt inspirerad arkitektur i Dornach, Schweiz.

Inriktningen har därför från början varit att beskriva invigningen som en principiell möjlighet. Och ska man vara ärlig framstår också själva antroposofin mer som en princip än en andlig utvecklingsmetodBetecknande är att man betraktar centralgestalten i den antroposofiska världsåskådningen inte som Kristus, utan Kristusprincipen.

Det visade sig att V&F-medlemmen här ovan köpt antroposofisk litteratur på Robygge då han gick på seminariet. Han var med på speciella medicinkurser där han fick ”skaka vatten”. Han upplevde Arne Klingborg som ”en mycket karismatisk person”, och när hans fru blev deprimerad blev hon ordinerad flädersaft och eurytmi. ”Det hjälpte inte så bra”, som hans lakoniska kommentar idag lyder. Bitter återvände han till civilisationen som nybliven antroposofkritiker där han sedermera stämde in i ”Voffarnas” ständigt återkommande klagan att antroposofiska verksamheter har ”en dold agenda”.

Denna förening kräver nämligen att den antroposofiska världsåskådningen tydligt skall redovisas för allmänheten, underförstått: för då förstår folk hur konstig antroposofin är – och därmed dess verksamheter.

Men detta skulle bryta mot något grundläggande. Man kan inte gå in i en detaljbeskrivning av antroposofin då man presenterar en antroposofisk verksamhet, det skulle uppfattas som att man tar tillfället i akt att missionera för en världsåskådning. Att verksamheten bara skulle vara en fasad för det verkliga skälet – att värva själar. Och det går emot allt vad antroposofin står för. Där är nämligen A och O att lämna människor fria. Gillar folk verksamheten ska de inte belastas med föreställningar om en märklig världsåskådning. När förtroendet väckts för verksamheten kan man OM MAN ÄR INTRESSERAD titta in i vad antroposofin är. Annars går det utmärkt ändå. Det är tanken.

Att basunera ut en tydlig världsåskådningstillhörighet vid presentation av en verksamhet var också främmande för ledande antroposofer på den tiden. Jag minns tydligt hur t ex Arne Klingborg enträget framhöll detta antireligiösa förhållningssätt. Det praktiska skulle tala för sig själv. Men kom frågor svarade man naturligtvis. Det viktiga var att inte pracka på folk något de inte bett om.

Men annars måste man ju hålla med våra kritiker – visst är det synd att många antroposofer inte lever som de lär utan bara rabblar en utantilläxa.

                                                                                                             Johannes Ljungquist

Twingly BlogRank

Share                        
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 2 votes)

Kan du tala antroposofiska?

♦ ♦ ♦ Då jag flyttade ut till Järna i mitten på sjuttitalet kommer jag ihåg att jag blev imponerad av de antroposofiska uttryck man svängde sig med då man talade med varann. Som till exempel att all teknik och maktstrukturer genomgående benämndes som ahrimanska, en term Steiner använde för förstelning och en sorts motsats till skapande liv. Medan en person som  i dagligt tal skulle betecknas som flummig  i dessa kretsar kallades för luciferisk, det vill säga en person med en svärmisk läggning. Där det levande på sätt och vis ”gått till överdrift”.

Båda dessa begrepp är centrala inom antroposofin, en sorts grundprinciper som betecknar upplösande respektive förstelnade (andliga) krafter (eller väsen) i världen. De markerar de ensidigheter som människan hela tiden balanserar emellan. En sorts livsprinciper.

Andra lika grundläggande begrepp är astralkropp och eterkropp, beteckningar för själens respektive kroppens formkrafter. En människa som till exempel är vredgad eller starkt utåtagerande visar en stark astralitet, medan en sjuk och svag människa har problem med det eteriska.

På Järna-slätten tänker man inte, man gör sig tankar om, ett uttryck jag inte hört någon annan stans. Och saker och ting förvandlas inte, de metamorfoseras. Begreppet kommer ifrån de formförvandlingar i det levande man kan iaktta hos t ex en växt, ett blad. Tankar kring bladmetamorfosen utvecklades ursprungligen av Goethe, som är husgud i varje antroposofiskt hem. Det påtagliga Goethe-intresset inom antroposofin kommer sig av att Steiner i ungdomen var Goetheforskare och ständigt återkommer till Goethes idealbildning.

Att antroposofin inte är en religion eller ”bara” en världsåskådning utan en kulturimpuls har väl knappast undgått den uppmärksamme. Ibland ersatt med uttrycket framtidsimpuls. En och annan antroposof  kan i dessa kretsar respektfullt omnämnas som en spirituell människa – och då inte i den gängse betydelsen kvick, fyndig utan i betydelsen andlig. Denna betydelse gäller också i uttrycket en spirituell ekonomi. Helt enkelt en andligt inspirerad ekonomi.

Ett annat ofta använt ord i antroposofiska sammanhang är ”princip” som används i olika sammansättningar. Särskilt Kristusprincipen, som avser det för mänskligheten förebildliga i Kristus livsgärning. Detta är den stora skillnaden i synsätt jämfört med det traditionella kyrkoreligiösa förhållningssättet som mer uttrycker den personliga relationen till Kristus. Förnekandet av antroposofin som religion blir genom genom denna fundamentala attitydskillnad mer gripbar. Ett annat ofta använt uttryck är det för utomstående obegripliga initiationsprincip blir civilisationsprincip. Med detta menas den omfattande verkan antroposofin (initiationsprincipen) har på människorna, för att i en (avlägsen) framtid prägla hela vår civilisation (civilisationsprincipen). Antroposofin omvandlar på sikt hela civilisationens förhållningssätt, typ.

Karma och reinkarnation är naturligtvis också centrala. I vardagsspråk kan man säga hon är inte riktigt inkarnerad, vilket i dagligt tal betyder ungefär utflippad. ”Hon måste ner i det fysiska”, kan man då säga i det man skisserar den principiella lösningen på problemet. En typisk kommentar till ett komplicerat relationsdrama blir på antroposofiska ”det måste vara något karmiskt” .

En utbredd uppfattning är att det finns antroposofer som inte vet att de är antroposofer(!). Det är människor som har hög moralisk svansföring och ett sinne för framtidsinriktade uppgifter. Men eminenta personligheter som till exempel Dag Hammarskjöld, Nelson Mandela, Vaclav Havel och Dalai Lama är något mer än bara omedvetna antroposofer, de betecknas som mikaeliter* – människor som för mänsklighetsutvecklingen framåt. Deras gärningar är mikaeliska.

Fröet är en mycket vanlig metafor då en antroposof vill ge känslan av något med utvecklingspotential. Man har lagt ett frö till något. En vagare variant är begreppet fröartad som mer uttrycker en intention. ”Verksamheten har något fröartat över sig”. Väsensartad  är också ett ofta använt begrepp som uttrycker inte bara det immateriella ”väsen”, i betydelsen andlig entitet, utan mer den andliga tendensen. På samma sätt uttrycker det vätskeartade mer en principiell kvalitet än en konkret vätska.

Liknande subtiliteter förekommer ofta i antroposofiskt språkbruk. De fyra elementen (jord, luft, vatten, eld) från antikens begreppsbildning lever här fortfarande i högönsklig välmåga. Man talar allmänt om luftelementet och vattenelementet som uttryck för en sorts kvalitéer. Klassisk är historien om läraren på Rudolf Steinerseminariet som på detta sätt ville komma åt det andligt-kvalitativa i begreppet värme som han karakteriserade som värmeelementet. Det dröjde några sekunder innan publikens fnissningar avbröt framställningen. Men han kunde också ha använt det lika förekommande begreppet  värmekvalitén.

Åtskilligt återstår i detta säregna fackspråk, men ovanstående torde ändå vara de viktigaste begreppen.

* Efter ärkeängeln Mikael som enligt antroposofisk uppfattning nu är tidsande.

                                                                                                             Johannes Ljungquist

Twingly BlogRank

Share                        
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 8.8/10 (5 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +4 (from 4 votes)