Posts Tagged ‘ Johan Akelius

Ingen anständig människa i det här landet vågar debattera invandringen

♦ ♦ ♦ Opinioner är ett uttryck för det sociala klimatet i ett land, men även av massmedias beskrivning av detta. Och den allmänna opinionen betecknar en hel befolknings inställning till en specifik fråga. En sådan fråga är invandringen, och den är starkt laddad i det här landet. Så stark att sansade människor agerar märkligt irrationellt, som nu senast då det gällde en annons i DN för en bok med statistik om invandringen i Sverige.

Denna annons åstadkom nämligen ett medialt oväsen. Journalister kastade sig över författarna som, trots att de inte tillhör något politiskt läger, ändå automatiskt betraktades som tillhörande Sverigedemokraterna. Även chefredaktören för DN fick sina fiskar varma. Han ställdes till svars både i pappersmedia, på webben och i tv på bästa sändningstid. Hur kunde han publicera en sån annons? Bloggar skrevs och motannonser knåpades ihop.

Pigge AB-krönikören Johan Hakelius hade svårt att förstå upprördheten. Han läste annonsen om och om igen, skakade på huvudet och summerade budskapet.

    1. Sverige tar emot fler invandrare och asylsökande än grannländerna.
    2. Invandrare och flyktingar som grupp har högre arbetslöshet och är mer bidragsberoende än genomsnittet.
    3. Vi har börjat få problematiska förortsområden, precis som i resten av Europa.
    4. Folk litar inte på journalister, särskilt när de behandlar invandring.

Han konstaterade förundrat att detta inte var några nyheter och att annonsen inte innehöll några lögner eller förtal. Tvärtom, det är så här det ser ut. Detta kan var och en ta del av i en offentlig rapport från Statistiska centralbyrån. Men få läser denna rapport, man förväntar sig nämligen att sånt här meddelas i media. Så är det ju alltid annars. Men kruxet är att media inte vågar ta i ämnet med tång. Här existerar beröringsskräck, eftersom det är Sverigedemokraternas inmutade område. Ingen anständig människa vågar därför debattera invandring i Sverige. I detta fall existerar ingen åsiktsfrihet.

Det var därför annonsen upplevdes som chockerande. För folk kände inte till dessa saker – de har censurerats bort av en hel journalistkår.

Då utländska vänner ber mig förklara denna beröringsskräck brukar jag säga att man måste förstå svenskars starkt upplevda känslor av solidaritet med lidande människor på flykt från svåra förhållanden i yttervärlden. Man vill därför välkomna dem hit. Man vi vill hjälpa dem. Man känner en stark moralisk impuls som inte tål något ifrågasättande. Inte en tillstymmelse. 

Därför väckte annonsen en sådan harm. För den bröt mot den outtalade regeln att invandringspolitiken inte får ifrågasättas. Inte ens diskuteras. Det ses som närmast omoraliskt. Den människa som gör det kan inte tas på allvar, han har diskvalificerat sig själv. Och detta gäller i hög grad journalister, vilket är fatalt då de riskerar sina jobb.

InvandringsbokEn som vill diskutera invandringspolitiken misstänks vara antingen främlingsfientlig, Sverigedemokrat eller rasist. För det mesta alltihop på en gång, förklarar jag för mina förvånade vänner. Och detta är en stor skam. Men hur kan det komma sig att man anser att myndigheternas beslut om kvoter skulle vara helt invändningsfria? Frågar de. Varför denna totala samstämmighet med myndighetsbeslut? Det måste vara ovanligt i ett land där kritiken mot regeringen tillhör vardagen. Johan Hakelius igen:

»Kan det då verkligen vara så stötande att argumentera för att reglera fram en något mindre ­invandring än den vi reglerat fram just i dag? Går den absoluta ­moraliska gränsen, av en lycklig slump, just här och nu?«

Det kan man fråga sig. Liksom hur det kan komma sig att en rapartist härförleden i en låt anser att man borde slå en namngiven politiker ”gul och blå och hissa upp honom i en flaggstång” och få både pris och ett folkligt stöd för detta. Det var ingen som kom på den befängda idén att istället avkräva honom en ursäkt. Den namngivna politikern var ju Sverigedemokrat.

Mina utländska vänner ler klentroget för att dölja att de inte förstår. Men de kommer nog i sinom tid att förstå – bara de får tid på sig. De sliter just nu med frågan.

                                                                                                                   Johannes Ljungquist

Twingly BlogRank


VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 7.4/10 (11 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 6 votes)

Att bli stämplad som främlingsfientlig av de politiskt korrekta

♦ ♦ ♦ Senaste krönikans påstående att en muslimsk klädedräkt är ett religiöst-politiskt manifest, kommenterades på Facebook av en bekant:

»Du menar det där med att det är för många muslimer i Sverige och att det vore bättre om de löste sina problem hemma i Långtbortistan?«

Han var sarkastisk. Enligt Nationalencyklopedin är sarkasm ett yttrande som innehåller skarpt ironisk eller hånfull kritik – en extra bitsk och nedvärderande form av ironi. Wikipedia betecknar begreppet som ett yttrande där något sägs på ett skenbart humoristiskt sätt med ett överdrivet, sarkastiskt tonfall med avsikt att håna den eller det man syftar på.

Sarkasmer är en effektiv metod att tysta motståndare – eftersom man inte behöver sakskäl. Däremot förutsätts ett visst överläge för att fungera optimalt, som här att åsikten överensstämmer med den politiskt korrekta klassens hållning i frågan. Då är man på säker mark, min väns brist på argument blir då knappast ifrågasatt. Och budskapet är tydligt: Johannes är en av de där främlingsfientliga. Att detta antagande inte stämmer med verkligheten gör ingenting – ingen kan syna hans kort.

Problematiseringen av hijaben räcker nämligen för denna slutsats. Enligt denna logik har jag diskvalificerat mig själv. Jag har fel attityd. För att understryka detta publicerar han en illustration på Facebook bestående av två bilder, den ena som visar kristna som bildar ring till skydd för muslimer som ber på Tahrir-torget under den egyptiska revolutionen, den andra som visar muslimer som gör det samma till skydd utanför en kristen kyrka. Med åtföljande text:

»Peace is the truth they’re trying to hide from you. We could all live in peace. For real. Let the world know that you’re aware of the real truth. Let others know the truth.«

Som om inte detta flummiga new agebudskap skulle räcka lägger han till en personlig kommentar:

»Detta sker också och det är möjligt om vi vill se det ske

Eller med andra ord: Man bör inte analysera hijab-plagget. Det är tabu. Det är inte comme il faut att diskutera möjliga orsaker till de reaktioner på hijab-klädsel som aktualiserats i debatten just nu. Han lägger locket på. Istället jamsar han på temat visioner om en bättre värld där alla lever i endräkt. Och hans argumentation är i stort sett all you need is love. Med detta goddag yxskaft-argument förtiger han att det finns några problem.

Men att tala flum istället för fakta döljer inte att vi har en flodhäst i vardagsrummet. Alla känner till problemet men ingen talar talar om det. Ingen vågar, för de som gör det kan vänta sig efterräkningar från de politiskt korrekta.

Johan Akelius, kolumnist i Aftonbladet, intervjuas i den norska nättidningen Minerva om bakgrunden till denna svenska mentalitet.

»En del av denna politiska korrekthet består av en rädsla för att de spänningar som skapas av invandring skall bli mer inflammerad och ge värre utslag än de gör idag. Det kan jag förstå. Men jag tror inte det är en bra idé att vara rädd för att beskriva känsliga fenomen, inkluderat etnicitet, för ett problem försvinner sällan om man förtiger det, bara om man lär känna det.«

Hakelius menar att vi i Sverige har ett extremt behov av att inte vara oeniga. Djup oenighet upplevs som smärtsam. Man kan inte riktigt släppa det och acceptera existensen av oenigheten. Man vill hitta en kompromiss som alla accepterar – för att sen frysa ut de som bryter mot denna konsensus. Vilket i sin tur förstärker samhörigheten mellan dem som är införstådda med hur allt fungerar.

Det är så det ser ut. Den som inte anpassar sig till spelets regler mobbas. Hakelius igen:

»I Sverige har vi ingen strategi för att hantera ojämlikhet. Vi har aldrig behövt det, eller trott att vi behövde det. Men nu är vi ett samhälle där vi måste ta itu med skillnader hela tiden. Det handlar inte bara om invandringen, utan många andra områden i kulturdebatten – kön, sexualitet, och andra områden. Man kan inte längre säga ”HBT”-personer, man måste säga ”HBTQ”-personer (homosexuella, bisexuella, transpersoner och queer-människor), och säger man inte så blir man betraktad som lite suspekt för att man inte har tagit hänsyn till ”Q”. Detta känner vi igen från andra länder men det är värre i ett land som Sverige där man lyfter dylika ganska perifera frågor in i centrum av den politiska debatten medan man förpassar de centrala frågorna till periferin. Vi diskuterar om en glass som heter ”Nogger” är rasistisk och använder pronomenet ”hen” för att inte framstå som könsdiskriminerande, och ingen vågar påpeka att detta är dumma och oviktiga frågor.«

Vill man diskutera detta offentligt blir man missförstådd, för mottagarna är blockerade av den rådande konsensuskulturen, vilket gör att det man säger uppfattas som något annat. Problematiserar du hijabslöjan uppfattas du som främlingsfientlig och rasist. Det är bara att hacka i sig.

Eva Cooper, ledarskribent och kulturvetare, har också kommenterat den starka konsensuskulturen i Sverige. ”[Man] säger inte emot. Man väljer hellre att vara tyst. Eller så spyr man ut etter och galla på nätsidor som Avpixlat.”

Sverige har blivit ett delat land. Vi har fått en polarisering mellan eliten och allmänheten. Ledarskribenten Ivar Arpi skrev i SvD häromdan att en undersökning har visat att så många som 64 procent av befolkningen tror att svenska medier inte berättar sanningen om samhällsproblem förknippade med invandring.

Det är ett allvarligt förtroendetapp. Men dessvärre en naturlig reaktion på ett hycklande etablissemang som inte låtsas om problem de har framför näsan.

                                                                                                                   Johannes Ljungquist

Twingly BlogRank


VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (3 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)