Posts Tagged ‘ humanisterna

Till debatten om att tillåta omskärelse först vid vuxen ålder

Här fortsätter vi tillbakablicken på 2011 speglat i våra Facebook-kommentarer.

16 oktober. Polisen ska nu få kameraövervaka Stureplan på natten för att stävja brott. Det har nämligen Justitiekanslern tidigare velat förhindra. Han menar att ”integritetsintresset väger tyngre än övervakningsintresset”. Varför definieras aldrig vad integritetsintresset består av? För oss spelar det ingen roll om vi syns promenerandes på deras övervakningsskärmar. Vem kan skadas (utom brottslingar förstås)? Och vad består skadan i? Är det kanske brottslingarnas integritet Justitiekanslern vill skydda?

7 december 2011. Humanisterna menar att omskärelse av pojkar, som varit praxis i sekler inom framförallt judendomen och islam, strider mot barnkonventionen. Borde inte den smälla högre än religionsfriheten? Barnet utsätts oförskyllt för ett avsevärt lidande. Att tillåta omskärelse först i vuxen ålder skulle vara ett sätt att bekräfta det skydd alla barn har rätt att åtnjuta. Då kan de välja själva.

Detta åstadkom debatt i media – och även på sociala medier. Alicia ansåg att vore det inte för traditionen, skulle 18-årsgräns vara en sådan självklarhet att vi skulle finna diskussionen fullkomligt absurd. Helena vet berätta att hos judarna har detta diskuterats mycket och att vissa faktiskt avstår. Dock var detta inte tänkbart när hennes bror föddes fast hennes föräldrar led och inte ville… Möjligen skulle ett förbud vara en hjälp för alla de föräldrar som egentligen inte vill, men ändå gör det.

7 december. En forskningsrapport visar att det inte finns trovärdiga bevis för att dataspelsvåld föder verkligt våld (SvD). Äntligen har man satt ned foten i denna segdragna tematik. Alla som i ungdomen läste spökhistorier och allt möjligt annat gräsligt har därmed fått svaret på gåtan varför de inte blev våldsverkare och mördare. Skildringar av våld är naturligt att man förvärvar i ungdomen. Som man mäter sig emot. En utveckling handlar inte om söndagsskole-tillrättavisningar. Ointressant för en ung människa med moraliserande. Man måste förstå världen.

”Man utvecklar fler färdigheter än att trycka på en knapp när man spelar dator och tv-spel, sen må vi inte gilla att det handlar om dödande. Det är en annan sak”, skriver  Carina. ”Mina ungdomar har både spelat/spelar och gör annat. Det går att göra både och. Jag tycker inte att det är skit faktiskt. Jag gillar också att spela, dock har jag inget nöje av att spela krigsspel.” ”Det rimmar illa att man i skola och förskola hela tiden försöker få barn att ta hänsyn till varandra när de sen går hem och roar sig med att skjuta på fiktiva figurer rakt i ansiktet eller hjärtat”, skriver Annika.

Men är det inte snarare så att majoriteten av våldsspelare är inåtvända nördar som i sin sociala oförmåga väljer att leva i sin egen värld, undrar vi. Där hittar de kravlösa sammanhang där de har full kontroll. Ligger inte det reala problemet i att dessa barn inte upprättar normala sociala kontakter? Spelen blir som en drog som de missbrukar. ”Min erfarenhet är att det snarare handlar om sociala, känslomässiga och kommunikativa problem hos de unga som tar till våld”, skriver Kristina.

8 december. Alla Stockholms gatumusiker är numera utbytta mot dilettanter, har vi iakttagit. Förr kunde det vara slitna fyllon, men de kunde i alla fall dra Hammarforsens brus med schwung. Nu är det nån utrikesifrån som står och slirar på melodin (som aldrig är svensk) i otakt ofta utan att använda vänsterhandens kompknappar. Falskt är bara förnamnet. De verkar ha fått sitt första dragspel samma morgon. I bästa fall lyckas de tråckla ihop melodistämman hjälpligt – men pauseringen är märklig och vänsterhanden tafsar ibland omotiverat på kompknapparna som aldrig samspelar med melodin.  I dagspress meddelas att dessa ”musiker” spelar för gangstersyndikat.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0 (from 0 votes)

Kampanjen mot antroposofin

Trots ständiga uppmananingar till sina lärjungar att inte tro på honom – utan pröva det han sade, gjorde sig Rudolf Steiner inga illusioner. Därför kan man tänka sig att följande historia faktiskt kan vara sann. På en promenad vid kullen i Dornach stannade Rudolf Steiner plötsligt i det han förklarade för sin följeslagare: ”Jag måste ta en sten ur skon, annars haltar hela Dornach i morgon.” Kanske med en blinkning i samförstånd, kan man tänka.

SVENSK ANTROPOSOFI I BACKSPEGELN 2

Fundamentalismen inom antroposofin fanns naturligtvis redan under Steiners levnad. Han avgudades av många. Men kanske blev den tydligare efter hans frånfälle. Som alltid efter det att en stor personlighet lämnat arenan försöker efterföljarna  göra så gott de kan trots bristande förmågor. En del följer bokstaven, andra försöker mer självständigt fullfölja den påbörjade intentionen. Det var tydligt att vissa grupperingar i Sverige i slutet av 80-talet uppfattade antroposofer som en samling osjälvständiga bokstavstroende.

Om detta skriver Medlemsbladet i december 1989. Under rubriken ”massiva angrepp mot antroposofin” finns en redogörelse för vad som hänt. I augusti det året publicerade tidskriften Folkvett, föreningen Vetenskap och folkbildnings husorgan, ett temanummer som var starkt kritiskt till antroposofin. Därefter, i september publicerar den gamla vänstertidskriften Clarté ett 14-sidigt frontalangrepp på antroposofin av Håkan Blomqvist under rubriken ”Se upp för antroposofin!” Artikeln publiceras också i tidskriften Sökaren. I kölvattnet kommer en rad hatiska artiklar i ämnet från olika håll i landsorten.

Vetenskap och folkbildning var ”oroade över att ockultism och pseudovetenskap så ofta fått stå oemotsagda, och att vetenskapens metoder är så dåligt kända”, skrev de i sin programförklaring. De skulle komma att publicera fler kritiska artiklar i ämnet. Håkan Blomqvist tillhörde Human-etiska förbundet, nuvarande förbundet Humanisterna. Han berättar i sin artikel att han hade växt upp i ett antroposofiskt/teosofiskt hem och börjat studera Steiners grundläggande verk redan vid 12 års ålder. Beledsagad av föräldrarnas trångsynthet leds han in i en världsbild präglad av skuld och sexualskräck. I sin artikel målar han upp en bild av Steiner som den store despoten som styr sina medlemmars liv via dekret och antroposofin som en auktoritär troslära med en tankevärld präglad av fria fantasier och självsuggestion.

Samtidigheten i dessa angrepp under några höstmånader var förbluffande. Och som om detta inte var tillräckligt publicerade pingstpastor Sigvard Svärd sin andra bok om antroposofin, ”Meditation och magi i antroposofin”. Denna pastor, som tidigare varit verksam i Järnas pingstförsamling, hade redan hållit på några år med någon sorts korståg mot ”irrläran” antroposofin. Jämfört med de materialistiska fanatikerna som ändå noggrant studerat antroposofi hade denna kristna missionär missförstått det mesta:

”Eurytmin är en antroposofisk astrologi med en slags möjlighet att ställa horoskop”, skriver han. Eller: ”Enligt Steiner är Christian Rosenkreuz ett jag som verkar såväl när han är återfödd som när han är inkarnerad i en fysisk kropp.” Men waldorfdockan är det verkliga kruxet: ”Lek med waldorfdockor blir i sin konsekvens en seans där dockan är mediet som förmedlar det andliga budskapet. Waldorfdockor binder kvar i antroposofin – om man inte gör sig av med dem. Förtrollningen och mystiken finns nämligen kvar i dem, aktivt eller vilande.” Och mer i den stilen.

Men huvudinvändningen mot föreningen Vetenskap och folkbildning, Humanisterna och pingstvännernas kritik är deras analys av antroposofin som en fundamentalistisk lära. Det är svårt att inse hur antroposofin i så fall kunnat uppnå ett så gott rykte som den har inom framförallt omsorgsvård, sjukvård och pedagogik.

W3Counter

Twingly BlogRank

Blogg listad på Bloggtoppen.se

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 4.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: +1 (from 3 votes)

Antroposofer har ett religiöst förhållningssätt till antroposofin

Antroposofin är inte en religion, säger vi. För religion handlar om dogmer och fastställda trossatser. Det är ett system, en lära där den fria tanken underordnar sig trons regler. Antroposofin däremot är en sökandets väg mot ”andliga realiteter” där vi fritt tar del av andevetenskapliga sanningar som vi förhåller oss till lika strängt prövande som en vetenskapsman.

Detta är vår generella självbild. Antroposofin är en sorts högre vetenskap, en andlig vetenskap, skulle de flesta antroposofer mena.

Men visst är antroposofin en tro. Åtminstone i sina väsentliga delar och mycket mer än något annat. Det är knappast så att man kommit till antroposofin via vetenskaplig prövning där argument och sakförhållanden kritiskt skärskådats. Många berättar istället att de upplevt någon form av igenkännande, som om antroposofin talar till dem i en sorts förlängning av deras eget tänkande. I den intresseprocess som sedan tar vid växer en övertygelse som med tiden blir till ett grundmurat förtroendet. Eller tro – vad är egentligen skillnaden?

Men frågan är om inte den förhärskande världsåskådningens anhängare också är troende. De har visserligen inte genomgått en omvändelseprocess, men deras förtroende för det rådande paradigmet är obegränsat till den grad att begreppet tro verkar vara på sin plats. De har inte kämpat för sin tro, inte tvivlat, utan helt okritiskt övertagit sin uppfattning om världssammanhangen från föräldrar och auktoriteter inom vetenskap och forskning. Genom födsel och ohejdad vana. Och de stärks dagligen i sin tro av den stora församling vi kallar allmänheten.

Med så många stödjande församlingsmedlemmar behöver de inte sväva i tvivelsmål – deras tro är så stark att de betraktar det som närmast ofattbart att man kan tro något annat än det de tror på. För de som har en annan världsbild kan denna hållning uppfattas som arrogant, kanske till och med fanatisk. Deras verklighetsbegrepp är så snävt WYSIWYG (What You See Is What You Get) och ändå – hur kan de vara så säkra? En del – som t ex humanisterna – är renodlade fundamentalister, rena trostalibaner. De hånar och förföljer med religiös övertygelse företrädare för andra trosriktningar .

Som till exempel antroposofer. Men dessa har inte råd att vara lika självgoda. De har luttrats av en oförstående omgivning tillräckligt länge för att inta en ödmjukare hållning.

Till skillnad från WYSIWYGarna som hyllar idén om en meningslös tillvaro, har antroposoferna en världsbild oändligt mer differentierad och meningsfull. Och kan en meningsfull världsbild vara annat än glädjefylld? Antroposofin är ingen religion, däremot tror jag man kan säga att de flesta antroposofer har ett religiöst förhållande till den.

Blogg listad på Bloggtoppen.se

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 8.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: +1 (from 1 vote)