Posts Tagged ‘ Hjalmar Branting

Steinerseminariet på 70-talet: Meditationsvurm och idéer om att förändra samhället

Den antroposofiska enklaven i Ytterjärna var på sjutti- och åttiotalet en spännande och kreativ idéverkstad. Folk kom från när och fjärran för att kolla in vad som var i görningen. På Rudolf Steinerseminariets allmänna linje studerade norrmän, finnar, danskar, tyskar, holländare och islänningar. Några var från USA, England, Japan och till och med från Tasmanien på andra sidan jorden. Jag undrar om inte svenskfödda ibland till och med var i minoritet.

Det var som en förväntan ständigt låg i luften kring de futuristiska husen på området. En mängd studiegrupper diskuterade Steiners samhällsidéer och relevans  i förhållande till den dogmatiska socialismen som på den tiden så starkt präglade  ungdomars idealbildning. Steiners anarkosyndikalistiskt färgade sociala tregrening passade bra in i tidsandan – trots att den för länge sedan spelat ut sin roll som samhällsmodell. Men dess idéer hade ändå övervägts av den tyska statsledningen på tjugotalet, berättades det, något som föranlett vår egen Hjalmar Branting att göra en studieresa till Tyskland för att informera sig. Detta faktum skänkte en viss legitimitet åt idéerna.

Sjuttiotalets ideal kring solidaritet, jämlikhet och rättvisa inspirerade även antroposofer. Wilhelm Ernst Barkhoff, som var chef för en antroposofisk bank i Bochum, lanserade vid ett besök i Järna en modell som allmänt kom att kallas för ekonomisk gemenskap där  grupper av människor – inte nödvändigtvis boendekollektiv – kunde samla sina respektive löneutbetalningar i en gemensam pott.

Tanken var sedan att var och en tog ut det man ansåg att man behövde. Erfarenheter från Tyskland visade nämligen att det blev pengar över. Det var som om metoden fick människor att prioritera det gemensamma framför det privata. Överskottet kunde man sedan investera i projekt eller verksamheter man gemensamt kom överens om. Och det var detta som var grejen. För med tillräckligt många sådana ekonomiska gemenskaper kunde man på sikt förändra samhället, menade Barkhoff. Då skulle man kunna stödja verksamheter, bygga skolor, finansiera tjänster. Enskilda skulle på detta sätt i samverkan med andra kunna bli en maktfaktor i samhället.

Att idéburna verksamheter på detta sätt skulle kunna finansieras och skapa egenmakt väckte stor entusiasm. Men det skulle visa sig att rent juridiskt skulle projektet inte kunna förverkligas i Sverige eftersom det inte fanns lagrum som tillät detta. Så idén föll.

Parallellt med intresset för samhällsfrågor var temat inre skolning det som dominerade studiegrupperna på Steinerseminariet. Så här långt efteråt är det sällsamt att erinra sig det lidelsefulla intresset för antroposofisk meditation som då rådde.  Det var som en vurm. Alla ville förädla sitt sinne. Man satt på sin kammare och kämpade i tysthet tills man somnade. Efter ett lite skamset uppvaknande fortsatte man. Nånstans i bakhuvudet fanns ett frågetecken varför den antroposofiska metoden var knöligare än andra meditationsskolor där resultat verkade mer påtagliga. Men svårigheterna med Steiners metod togs allmänt som ett bevis på seriositeten.

Och dessa andra meditationsskolor betraktades dessutom som östliga. Det vill säga till sitt ursprung teosofiska, starkt influerade av indiska eller tibetanska vishetsläror. Och det var illa. Uppfattningen var nämligen att östliga meditationstekniker motverkade de antroposofiska som var grundade i en västlig esoterisk tradition. Detta sa Steiner och många föredrag hölls på detta tema på Steinerseminariet. Med New Age-rörelsens uppträdande på arenan tydliggjordes detta ytterligare.

Därav den starka misstron från antroposofisk sida mot New Age vars andliga rötter inte ansågs ha något gemensamt med antroposofin. Man såg New Age som något av ett de andliga månglarnas smörgårdsbord där högt och lågt blandades på ett oseriöst sätt. Vilket representanter från New Age nog aldrig riktigt förstod. För dem var den andliga källan gemensam.

Detta om de sociala, ekonomiska och andliga idéer som gjorde Järna till en vallfartsort på sjuttiotalet. I nästa krönika skall vi vidga bilden ytterligare.

 

Twingly BlogRank

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Olof Palme var väl förtrogen med Rudolf Steiner

”En sen timme på Bommersvik förvånade Olof Palme mig med att vara väl förtrogen med Rudolf Steiner. Han visste att waldorfrörelsen startat som en skola för arbetarbarn i Stuttgart och att Hjalmar Branting vistats en tid i Goetheanum, antroposofins högborg.” Uppgiften kommer från Arne Reberg i en artikel i Expressen daterad 23 september 1994, också publicerad i Medlemsbladet mars -95.

SVENSK ANTROPOSOFI I BACKSPEGELN 9

I artikeln med rubriken Antroposofin och Steiners svärmare skriver Reberg om intresset för Steiner i mer namnkunniga sammanhang.

”Fastän Rudolf Steiner stod utanför alla avantgardekotterier attraherade han många konstnärer. Ryssen Wassily Kandinsky blev banbrytande inom den abstrakta konsten, genomstrålad av Steiner. Det var med Steiners hjälp han gav upp det föreställande måleriet och vågade språnget in i det abstrakta. Kandinsky skrev ett tack till Steiner sedan han lyckats med den berömda första akvarellen Improvisation 7, i vilken ett vattenfall av färger störtar ned från himlen.”

Den berömde ryske teaterregissören Michail Tjechov tvingades fly från Ryssland undan säkerhetspolisen för att han gestaltade Hamlet med antroposofiska undertoner. I Berlin sökte han upp Steiner. Sen flyttade han till Hollywood där han startade en berömd teaterskola. Till hans närmaste adepter hörde Yul Brynner. I hans teaterskola ingick även eurytmi. Enligt uppgift har flera av de stora filmskådisarna därför övat eurytmi, inte minst tuffingen Clint Eastwood.

I artikeln påstår Reberg saker som inte kunnat bekräftas på annat håll, som att Alexander Dubcek var inspirerad av antroposofiska samhällsidéer då han bröt med Sovjet under den så kallade Pragvåren och att Nelson Mandela ”gått förunderligt obruten genom sin långa fängelsetid tack vare antroposofin”. Helt klarlagt är ändå att den amerikanske nobelpristagaren i litteratur Saul Bellow var antroposof. Han passade därför på att besöka Kristofferskolan några dagar innan han tog emot priset av kungen.

Den berömda diktaren Edith Södergran var en stor beundrare av Steiner, som idéhistorikern Jan Häll visar i sin bok Vägen till landet som icke är. En essä om Edith Södergran och Rudolf Steiner. I ett av sina brev till Hagar Olsson skriver hon: ”Jag behöver Steiner varje ögonblick, han är min största räddare och min farligaste fiende. Tror vart eviga ord Steiner säger”. En annan författare som tog djupa intryck av antroposofin var Selma Lagerlöf. Hon skriver i ett av sina brev om Rudolf Steiner:

”Ett högst märkligt fenomen, förtroendegivande och klok utan charlatanism. Om några år kommer hans lära att förkunnas från predikstolarna.”

I början på nittiotalet blev det bekant att antroposofi hade blivit något av en livsåskådningstrend i den italienska överklassen. Bland andra det (dåvarande) äkta paret Veronica och Silvio Berlusconi. Men tv-magnatens barn fick inte titta på tv – utom på söndagarna då de inte gick i waldorfskola.

W3Counter

Twingly BlogRank

Blogg listad på Bloggtoppen.se

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)