Posts Tagged ‘ feminist

Hur kan man hävda att det är oproblematiskt med muslimsk slöjbeklädnad när media nästan dagligen rapporterar om motsatsen?

♦ ♦ ♦ Mummel i kön har länge försökt förstå tyckar-etablissemangets likgiltighet inför uttryck för muslimsk fundamentalism. Hur kan man hävda att det är oproblematiskt med muslimsk slöjbeklädnad när media nästan dagligen rapporterar om motsatsen? En kvinna med hijab blir attackerad, en affärsföreståndare avskedar en kvinna med hijab, andra kvinnor med samma plagg känner sig uttittade och diskriminerade, kvinnor blir tvingade att bära hijab. Och så vidare.

Varför betraktar så många trots detta plaggen som oproblematiska? Många kvinnor i det här landet tvingas bära slöja – varför debatteras inte detta? Och de som av fri vilja väljer att bära en hijab – hur kommer det sig att de inte inser att de dömer sig själva till utanförskap? De politiskt korrektas harm över intoleransen mot slöjan hjälper här föga. Man kan inte resonera bort känslor hos människor. De som känner sig provocerade gör det oavsett om de blir brännmärkta och skambelagda av de upplysta.

Hijab 2En kommentar på Facebook med anledning av att en hijabbeslöjad kvinna nyligen nekats anställning i en chokladbutik resulterade i en het debatt med närmare hundra inlägg. Debatten var intressant för att den uppvisar en provkarta på hur de politiskt korrekta tänker och resonerar. Jag har därför valt att publicera autentiska repliker i denna retorik, eftersom det här blir så tydligt hur man istället för att diskutera problemet lägger locket på genom att hävda att vi alla är lika oavsett klädsel. För att klara detta blir argumentationen ibland halsbrytande ologisk. Trots det ringa antalet deltagare i denna debatt är åsikterna ändå representativa för tongivande grupperingar i samhället. Jag har för enkelhetens skull delat in argumentationen i teman. Men citaten är autentiska och inte redigerade.

1. Den kanske vanligaste argumentationslinjen är diskvalificeringen av problemet som sådant. Det är ett missförstånd. Problemet existerar inte.

»Något så oskyldigt som en bit tyg på huvudet – inom sjukvården är det här inget problem – sjuksköterskor, läkare och lekterapeuter bär hijab och ingen bryr sig.«

»Jag har expedierats av kvinna i hijab på en klädaffär – ingen brydde sig – hon hade ett bra bemötande nämligen«

»Folk i storstäderna – där de flesta bor – har ofta slutat se hijab, brun hud, tatueringar, blått hår, kors runt halsen o s v eftersom det är normalt att vara olika – chokladbutiksägaren är fel ute t o m i ett affärsperspektiv«

»Få människor i min generation reagerar ens över slöjan, den är ett mycket vanligt och odramatiskt inslag i samhället. Jag håller inte med de stränga islamisterna. Däremot har jag fantastiska vänner och kollegor som utövar islam och därmed bär slöja. Det finns en stor skillnad där.«

»Skrämmande slöja – puh, lägg av – det är väl bra om man enkelt och naturligt träffar kvinnor med slöja och märker att man har en människa framför sig – de kan väl själva få definiera vad slöjan står för…«

2. Om det trots allt skulle finnas ett problem ska vi inte tala om det…

»Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret…«

3. De som upplever muslimsk slöja som ett problem är fördomsfulla, omdömeslösa och obalanserade.

»Om man har sådana problem med en religiös yttring som slöjan, är man trångsynt. Jag kan bara inte tycka något annat. Robygge skulle mycket väl kunna ha en beslöjad kvinna som anställd, endast inskränkta och Sverigedemokrater skulle lyfta på ögonbrynen!«

»Företrädare för sans och vett behöver inte jaga upp sig över oväsentligheter – låt folk vara som de är, prata med dem, vänd dem inte ryggen.«

»Du är en klok man Johannes, men i det här fallet kan jag bara beklaga!«

4. Troligtvis är de också rasister

»Jag kan bara inte förstå den upprördhet ni känner över att en medmänniska vill bli lika behandlad oavsett hudfärg, åsikter eller klädsel.«

5. Eller också finns andra underliggande motiv

»Om det är just slöjan som upprör er för att den då genom sin existens skulle objektifiera och sexualisera kvinnan…«

6. Vi (ursprungssvenskar) är minsann inte bättre

»Så snälla förklara för mig på vilket sätt ”vi” är bättre?!«

»Förresten har vi inte så mycket att malla oss över om man lyssnar på dem som jobbar på en ungdomsmottagning till exempel Unga kvinnor känner en stark press att ställa upp på saker de inte vill, bland annat sex…«

7. Feministperspektivet: Den här debatten handlar helt enkelt om kvinnoförtryck

»Å så oerhört ni förenklar detta! Min lojalitet finns hos ALLA kvinnor som på något sätt upplever förtryck! (…) Kvinnoförtryck finns på så många nivåer, inom alla samhällen, klasser, religioner och kulturer. Bekvämt att gömma sig på det sätt ni gör i era inlägg här.«

»Vita privilegierade män: vad är det som skrämmer er så?«

8. Inte vår sak att ”tvinga” kvinnor att ta av sig hijaben

»Det finns heller ingenting som rättfärdigar åsikten att ”de” borde anpassa sig om ”de” nu ska få ”vår” välsignelse att få vara en del av ”oss”! Varför vill ni ha en sådan värld?!«

»… inte vår sak att tvinga någon ta av sin huvudbonad men att mötas som människa, det är min kristna tro.«

9. En vädjan att jag ska ta mitt förnuft till fånga  

»Johannes, skulle du personligen bli illa berörd av att köpa choklad eller en dator av en hijab-försedd kvinna? Eller gör du dig till talesperson för andra människor, i tron att de skräms av den speciella kvinnan?«

10. Jag är ute och cyklar och borde skärpa mig

»Jag börjar undra om du är mer intresserad av att ha rätt än av en saklig diskussion.«

»Däremot undrar jag fortfarande över varför du driver detta med sådan emfas.«

11. Ifrågasättande av diskussionen eftersom den är meningslös

»Jag är beredd på ett samtal in real life om du har lust. I annat fall ser jag inget fruktbart i det här sättet att utbyta tankar. I själva verket drog jag mig för att ge mig in i den här debatten en gång till. Ses som sagt gärna över en kopp kaffe någon gång istället!«

12. All you need is love-argumentet – vi är ju alla människor

»Ni vet mycket väl att ingen tror att hijab är en tygbit utan betydelse – men jag menar att bäraren själv ska få berätta vad den betyder för henne (och det är olika) istället för att vi hela tiden ser henne som ”den andre” en främling – det är farligt att polarisera – vi är alla människor…«

En som uppfattar hijaben som problematisk blir alltså tillbakavisad på alla sätt och vis. I det här fallet i 12 punkter. Nog är det märkligt hur man vrider sig som en mask för att slippa tala om problemet. Flodhästen står där fullt synlig i vardagsrummet men nej då, slöjan är det inget fel på. Felet ligger hos de som blir provocerade, inte de som provocerar. Det existerar inget problem, därför är diskussionen meningslös, menar man.

Och ändå finns problemet där. Varje dag.
                                                                                                                   Johannes Ljungquist

Twingly BlogRank


VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Feministisk argumentationskonst

♦ ♦ ♦ Ni har säkert läst om den vidriga våldtäkten i Steubenville i Ohio nyligen, där två lokala fotbollshjältar befanns skyldiga. De som sett killarnas egna film där de skrattar och hånar den av alkohol medvetslösa flickan, chockas av deras attityd. Att de kan ha roligt åt hennes belägenhet och kallar henne ”död”. Inte mindre chockerande var lokalsamhällets reaktion som försvarar killarna och skuldbelägger offret. Hon och hennes familj får till och med ta emot mordhot.

Man undrar hur en sådan kollektiv mentalitet kan existera där kompisar till de åtalade kan säga att ”det kunde hända vem som helst av oss”. Vilken kvinnosyn. Allt är flickans fel. Vad ligger bakom att en sådan våldtäktskultur uppstått i det lilla samhället? Eller är det ännu mer utbrett?

Av Aftonbladet får vi veta att det är enkelt – alla män är skyldiga. I en rubrik på en artikel häromdan utropar de beskäftigt: ”Dags att inse din roll i våldtäktskulturen”. Jag hade säkert missat artikeln om den inte varit länkad på Facebook av vännen H som käckt uppmanar ”Viktigt, läs!”. Jag upplever rubrikens personliga tilltal som provocerande, liksom artikelns svepande skuldbeläggning. Jag skall alltså inse min roll i våldtäktskulturen. Liksom även du broder! Inse. Kruxet är att jag inte upplever det så. No way. Jag har alltid självklart varit emot. Så jag kommenterar på Facebook att alla män inte är djur bara för att männen i en amerikansk småstad verkar vara det.

Men H, som är feminist, tillrättavisar mig direkt:

»Vi ser helt enkelt saken på olika vis, detta är inget särskilt amerikanskt problem, det är ett djupt mänskligt problem runt om i världen. Vi har haft liknande företeelser i vårt land, det vet du och jag kan inte fatta att du som man och människa bara kan skjuta bort det.«

Radikalfeminismen har nu flyttat fram sina positioner så pass att den stora aftontidningens skuldbeläggning av oss män inte väcker någon uppmärksamhet. Men på Facebook kan jag i alla fall protestera. Det resulterar i en debatt som skall komma att omfatta över 70 inlägg. Och eftersom skuldbeläggandet av mannen är det första budordet i den feministiska ideologin passar AB:s artikel utmärkt. H har därmed automatiskt tolkningsföreträde. Vilket jag skall få erfara.

H är förvånad att jag ”tar det hela som en anklagelse trots att det inte alls har med det att göra.” Hon uppmanar mig att en gång till läsa ”noga” vad som står i artikeln. Vilket jag gör. Men jag inser fortfarande inte min roll i våldtäktskulturen. Vad jag däremot börjar inse är att de feministiska teorierna mer och mer övergått i ett sanktionerat manshat. Mannen har mer och mer kommit att stå för det som är dåligt i världen. Sen spelar det ingen roll vad han säger.

Även om tonläget vid det här laget höjts i vår dispyt har H fortfarande pedagogiska ambitioner. Hon skriver:

»Vad är det största problemet, män som våldtar eller feminister som vill medvetandegöra om företeelsen och bakomliggande orsaker?«

Medvetandegöra. Smaka på det. Såna som jag skall upplysas så att vi kan komma in på Den Rätta Vägen. Associationer till gamla kommunistiska feberdrömmar uppstår osökt. Och H spär på med att jag saknar ”förmåga till objektivitet, till att lyssna in argument”. Och med övertygelsen hos en politiskt korrekt feminist som har hela etablissemanget bakom sig uttalar hon:

»Att de bakomliggande orsakerna till våldtäkt skulle vara okända är rent nonsenssnack och ett argument som håller för de blinda och döva.«

Hon vet. Så vad inbillar jag mig? En man! Jag ska inte komma här och tro att jag är nåt. Och H som  är medlem i Det Rätta Laget börjar nu bli irriterad – och vill riktigt köra ned det i halsen på mig:

»Vilket pinsam analys du gör, det handlar inte om ett kollektivt skuldbeläggande utan om ett medvetandegörande och du har inte förmågan att se skillnaden, tyvärr!!«

Nej, naturligtvis. Jag är ju man. Vi förstår inte sånt där. Och nu blandar sig plötsligt en annan aktör in i diskussionen, unga fröken L – som med den glödande övertygelse som bara en ung feminist kan ha som vet att hon har RÄTT –  kastar sig in i samtalet, ivrig att läsa Lagen för denna konservativa gamla stofil:

»Problemet med den här diskussionen är att den inte är konstruktiv. Det finns en man i denna tråd som uppenbart tar illa vid sig av denna fakta [sic]. Faktan är att det är flest män som våldtar och det är flest kvinnor som blir våldtagna. Fakta är också att män har högre löner och har det lättare på arbetsmarknaden. Fakta är att kvinnor utsätts för våld och hot varje dag i betydligt mer [sic] utsträckning än män. Jag kan fortsätta länge länge länge.«

Vilket hon gör. I det hon samtidigt kastar in lite arbetsmarknadspolitik på brasan för att visa att hon också är socialist. ”Faktan” är att detta visar på en struktur i samhället, menar hon. Och ”feminismen är en människosyn, ingen religion som letar syndabockar”. Så det så. Sen tillfogar hon förtroligt att alla hennes manliga bekanta är feminister. Vi imponeras. Och så kommenterar hon det pågående samtalet med att ”antifeministen” (yours truly) ”inte alls klarar av denne [sic] feminist [sic] tankar om världen och därför försöker tysta ned den [sic]. Det senare tycker jag är sorgligt att se.”

Trots den nästan övermäktiga press dessa ideologiskt rättänkande utövar hävdar jag hela tiden med en dåres envishet att jag i alla fall inte inser min roll i våldtäktskulturen. Men vad hjälper det. L menar att ”det är just såna som du som gör förändring problematisk”. Och H, stärkt av sin medsyster, utbrister: ”Johannes, tarvliga argument är ett sätt att tysta ner människor på, liksom att nonchalera argument.”

Och L menar att jag inte är ”medveten om denna struktur, nej. Snarare fullkomligt blind”. Struktur är ett feministiskt finord som har hög status. Även om det är oklart vad L lägger för betydelse denna gång plockar hon definitivt poäng. Och sen kommer ett förtydligande:

»Det är inte DU som har våldtagit den här flickan, men du, jag, H och alla andra i den här världen är en del av den här strukturen.«

Nu är plötsligen alla skyldiga! Då jag replikerar att det hon säger bara är flum, svarar hon med ett annat feministiskt finord: ”Det där är en härskarteknik”. Mitt svar alltså. Begreppet härskarteknik slängs in av feminister i en diskussion när argumenten tryter. Det fina med det är att man då samtidigt visar att vederbörande är en maktmänniska som vill förtrycka den arma samtalspartnern.

Och så sätter L in den feministiska nådastöten:

»Om jag vore du skulle jag fundera på var min skuld kommer ifrån, utan skuld skulle en [man?] aldrig ta åt sig så mycket av en delad artikel.«

Min skuld är alltså bevisad – eftersom jag deltagit! Voilà! Feministisk slutledningsförmåga. Att det var så enkelt! Jag är nu bevisad skyldig till att vara en simpel konservativ feministhatare. Ett gubbslem, helt enkelt. Och eftersom jag nu enligt feministisk lag förlorat vår debatt må det vara mig förlåtet att jag mopsar mig lite.

För då har jag tänkt så här. Om vi ska betrakta alla mäns skuld i Steubenville på ett mer filosofiskt plan – vilket jag tror dessa damer ändå menar med sina tilltrasslade feministschabloner – så är följden av att jag inser min roll i våldtäktskulturen att jag då också måste inse min roll i feministkulturen idag! För att inte tala om min roll på sextitalet när rörelsen byggdes upp! Det är ett surt äpple att bita i, men detta är uppenbarligen feministisk logik – det är bara att hacka i sig. Eller?

                                                                                                                   Johannes Ljungquist

Twingly BlogRank


VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 4.6/10 (5 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 4 votes)