Posts Tagged ‘ evolutionen

Kan man underkänna den existerande världsbilden?

Den nydarwinistiska materialismen har länge kritiserats från olika utgångspunkter. Men ingen har ännu lyckats skapa en grund som skulle kunna leda till en bredare omvärdering av denna förhärskande världsbild. Därför studsar man till över en understreckare i SvD i början på året där en bok av filosofen Thomas Nagel recenseras. Han menar nämligen att denna regerande världsbild är ”felaktig”.

Recensenten Nicklas Lundblad skriver att

»[Nagel] närmar sig vår världsbild med en kritiskt granskande blick och pekar på svagheter i den som han anser är så betydande att vi kommer att bli tvingade, och bör, överge den till förmån för ett annat och större forskningsprogram som försöker hantera dessa svagheter.«

Nagel menar att det nämligen finns vad han kallar nyckelfenomen i världen som är så viktiga att världsbilden måste kunna förklara dem. Om inte måste vi överge den. Just like that. Men – och detta är viktigt i sammanhanget – världsbilden måste grundas i en ”naturlig ordning” och ha en så stor förklaringskraft som möjligt och kunna täcka in så mycket som möjligt i vår värld. Och inte negligera nyckelfenomenen.

Vad betraktar han då som nyckelfenomen?

Det första är medvetet liv. Avsaknaden av en godtagbar förklaring för hur liv spontant uppstått ur intet – tagit språnget från kemi till biologi – är en sak, men kombinerar vi det med bristen på en förklaring av den subjektiva upplevelsen av att vara medveten hamnar vår världsbild i ett ohållbart läge. Som det nu är saknas en bra förklaring av hur liv uppkommer ur intet, menar Nagel.

Han tillbakavisar de existerande teorierna om medvetandet som olika tillstånd hos hjärnan liksom  han anser att det inte existerar några övertygande förklaringar till varför den subjektiva upplevelsen av att vara medveten skulle vara ett resultat av evolutionen. (En aspekt av detta har vi tidigare behandlat här.) Men  medvetet liv inte bara existerar, utan

»detta medvetna liv kan faktiskt också förstå universum – universum är förståeligt – och det i sig är ett mysterium för vår moderna vetenskap. Och en världsbild som inte förmår förklara medvetet liv i ett förståeligt universum måste till sist överges.«

Men om medvetet liv inte är ett tillstånd i hjärnan, vad är det då? Nagel har inget svar på detta, han menar att det är just detta forskningsprogram han vill ska utvecklas. Men han erbjuder skisser och idéer, som till exempel att medvetandet, lika litet som gravitationen, kan förklaras i termer av något annat än sig själv. När vi kallar ett fenomen grundläggande är det för att det är omöjligt att ytterligare reducera. Detta har vi gjort med gravitationen. Här hittar man inga andra förklaringar än att den är, den existerar.

Likadant med medvetandet. Trots forskning under mycket lång tid har vi misslyckats i att förklara den subjektiva upplevelsen av att vara medveten. Det framstår helt enkelt som ett grundläggande fenomen i universum. Är det därför verkligen möjligt att ha en världsbild som med tystnad förbigår denna upplevelse, frågar han sig.

Det sista nyckelfenomenet Nagel föreslår är värde. Tror vi verkligen att livet är en slump, att medvetandet är olika tillstånd i hjärnan och att det inte finns några verkliga moraliska värden? Vi kan tydligt känna skillnad på rätt och fel så existensen av värden måste täckas in av världsbilden för att den ska anses vara duglig.

Nagel tror inte hans tankar i ämnet riktigt håller måttet, men han är i alla händelser övertygad om att dagens materialistiska och nydarwinistiska världsbild är ohållbar.

Där är det nog åtskilliga som håller med honom.
                                                                                                                   Johannes Ljungquist

Twingly BlogRank


VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Varför nedvärderas människans särart?

Tillvaron är gåtfull. Men inte för alla. Många – kanske de flesta – är nöjda med ett ytligt betraktelsesätt på tillvarons existens. Det hela är rätt enkelt. Världen uppstod i Big bang av en slump och sen rullar det på bara. Evolutionen är en enda stor utslagningsmekanism som gör att de som är starka överlever de svaga arterna. Det finns ingen mening, allt regleras av slumpartade skeenden. Så är det bara.

Men i denna världscocktail av miljontals mikroorganismer, insekter, växter och djur finns bara EN, säger en art som kan uppfatta denna mångfald. Som har ett medvetande om och kan tänka över helheten, som ser ”världskonceptet” – och ständigt utforskar dess lagbundenheter. Det är människan. Och det är detta som på ett avgörande sätt skiljer människan från alla andra levande varelser.

Det är viktigt att ha detta i minnet i en tid då människan som art ständigt nedvärderas. Vi är bara ett bland andra djur säger man – till och med i respekterade vetenskapliga sammanhang. Skillnaden mellan apa och människa är obetydlig genetiskt sett. Även grisens genom är nästan identisk med människans samlade DNA-profil. Och delfiner är jätteintelligenta. Vi ska inte tro att vi är märkvärdiga.

Och ändå vet alla att det är en jätteskillnad.

De som betraktar människan som bara ett bland andra djur gör sig skyldiga till en dramatisk förenkling. Som när forskare på fullt allvar talar om människans egenart som bara en ”specialisering”. I den evolutionära processen har alla djur- och växtarter utvecklat specialiseringar för att överleva. Vilket naturligtvis är riktigt. Men man ska inte jämföra äpplen med päron.

Djurens specialiseringar sker på det biologiska planet, människans egenart ligger på det mentala. Hon har ett medvetande som är helt artskilt från djurens, eftersom det ger henne möjlighet att reflektera över tillvaron och dess sammanhang. Hon vet att hon ska dö. Det vet inga andra levande varelser. Inga andra djur kan därför planera och medvetet begå självmord. Och även om flera djurarter kan ha komplexa sätt att kommunicera med varann är de mest att jämställa med enkla koder som inte kommer ens i närheten av den mänskliga språkförmågan.

Djuren har ett medvetande. Men människan är också medveten om att hon har ett medvetande. Hon kan tänka över sitt eget tänkande. Ifrågasätta sina motiv, handla osjälviskt, ha en moral.

Människan är ett unikum i evolutionen. Varför är det på modet att bortse från detta? En bidragande orsak till denna förträngning tycks ibland ha moraliska orsaker enligt ett resonemang där man diskvalificerar människans överhöghet för att hon missbrukar den genom att förstöra miljön, förbryta sig mot djur, starta krig etc. Hon är inte värd sin ställning som unikum – därför finns den inte, säger denna hållning. Genom sin ansvarslöshet har hon bevisat att hon inte är bättre än ett djur.

Även om man kan instämma i frustrationen bakom detta resonemang är det inget annat än en känslomässig förträngning av vad som faktiskt föreligger. Bara en art har ett medvetet förhållande till evolutionen. Av alla levande varelser är det bara människan som kontrollerar planeten.

Varför förringas detta? När av alla levande varelser vi är den enda art som är tilldelad en högre medvetandeform – ett faktum som är minst sagt anmärkningsvärt. Ett faktum som ser ut som en tanke. Ett faktum som borde diskuteras varje dag utan att begränsas av vetenskapliga dogmer eller religiösa trossatser. Förutsättningslöst.

Slump? Ja många tror ju det. Det är en bekväm hållning. Allt är tillfälligheternas spel. Man slipper tänka vidare över saken. Men ärligt talat – hur trovärdig är slumpteorin? Egentligen? I mycket komplexa strukturer, som till exempel världsekonomin vet man att en konjunkturuppgång – eller nedgång – alltid har sina orsaker, även om dessa kanske först efteråt kan bli klarlagda. Komplicerade skeende behöver inte vara slumpartade bara för att man i stunden inte kan genomskåda dem.

Det finns alltid orsaker. Även om de framstår som gåtfulla.

                                                                                                                   Johannes Ljungquist

Twingly BlogRank


VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 4.5/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Är det tvärtom – härstammar aporna från människan?

I Darwins idé om kampen för tillvaron överlever de djur som bäst lyckas anpassa sig till omgivningen. Detta gör de genom specialisering. Men människan är den minst specialiserade av alla andra arter. Hur har hon då kunnat inte bara överleva, utan också breda ut sig på de andras bekostnad genom en strategi av icke-specialisering? Frågan ställs i en artikel av Daniel Håkanson i november 2002 av Forum för antroposofi i en anmälan av boken Der Erstgeborene. Mensch und höhere Tiere in der Evolution av Jos Verhulst.

Ytterligare en fråga anmäler sig.  Djurens specialisering har utvecklats under stora tidsrytmer – innebär det då att människans brist på specialisering gör henne mer primitiv? Vi vet naturligtvis att det inte är så, men hur kan vi då förstå detta paradoxala fenomen? Som lök på laxen ägnar sig människan de första tjugo åren av livet åt lek och lärande – inte åt jagande efter föda som de andra arterna. Hur har det varit möjligt att trots detta kunna uppnå världsherravälde?

SVENSK ANTROPOSOFI I BACKSPEGELN 14

Frågan som Verhulst ställer sig är om denna icke-specialisering i själva verket är ett uttryck för att människorna är mer lik primaternas* gemensamma förfader än någon annan primat. Har aporna i själva verket utvecklat sig från en människoliknande urform och inte tvärtom? Innebär det att djuren vidareutvecklat former som hållits tillbaka hos människan? Om vi skulle ”rulla filmen baklänges” – skulle då de övriga primaterna bli alltmer människoliknande?

Om nu människan ”hållit tillbaka” utvecklingen och specialiseringen till förmån för bibehållandet av sin allsidighet, har hon då stått stilla i utvecklingen och ser likadan ut som sina förfäder? Om inte, vad är det då hon har utvecklat istället för specialiseringen?

Dessa frågeställningar ses märkligt nog som en oviktig sidoknorr i de traditionella evolutionsteorierna.

En ap-baby är till sin kroppsform väldigt lik en vuxen människa, speciellt huvudet. Ju mer apan växer, desto mer skjuter hak- och munpartiet fram nästan karikatyrartat. Den mänskliga gestaltens väsentliga anatomiska kännetecken är dess allmänt fosterliknande drag i en evolutionsutveckling som är ”återhållen” jämfört med apornas som är mer ”framåtskridande”. Människan lämnar i princip inte den för alla primater gemensamma fosterformen.

Det verkar alltså som om människans utveckling fördröjs och skjuts upp genom att drag från fosterutvecklingen bibehålls. Under evolutionens gång utsätts en del kroppar för ett specialiseringstryck, de måste specialiseras för att överleva. De i denna grupp som inte utvecklar livsdugliga former dör ut. De livsdugliga bildar vartefter de olika djurarterna.

Av någon anledning ”skyddas” en annan del av kropparna från specialiseringstrycket och kan bibehålla och vidareutveckla den från början givna allmänna formen. Det är människans förfäder. Man kunde visualisera detta i en bild där människans utvecklingslinje är stammen och djuren de grenar som växer ut från denna stam. På sätt och vis kan man därför säga att djuren har utvecklats ur människan – inte tvärtom.

Vi har en fixering vid att orsakerna alltid måste komma före verkan (orsak – verkan) på grund av att vårt resonerande förnuft fungerar på detta sätt. Vi söker ständigt orsaken till de fenomen vi möter i det förgångna. Men Verhulst menar att de lagbundenheter som ligger bakom människans evolution ligger i en för förnuftet obekväm riktning: Verkan kommer före orsaken.

Eller uttryckt på ett annat sätt: Det framtida slutmålet är en kraft som verkar in i nuet och det förgångna.

Frågan är om vi inte övervärderar sambandet orsak – verkan. Vi kan till exempel i varje äggcell se något från början obestämt och odifferentierat utveckla sig till en individ. Råder inte det omvända sambandet även här? Är det inte så att vi övervärderar genernas ”orsakande” betydelse i individens utformning?

*Primat – herredjur, högre stående djur



W3Counter


Twingly BlogRank

Blogg listad på Bloggtoppen.se

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)