Posts Tagged ‘ Dalai Lama

Intellektuell snobbism präglar det antroposofiska medlemsbladet

♦ ♦ ♦ ”Hur ska utvecklingen av antroposofin i dagens samhälle se ut?”, frågas i nya numret av Forum Antroposofi. Detta har varit den antroposofiska rörelsens tiotusenkronorsfråga ända sen starten för hundra år sedan. Och ännu väntar rörelsen på svaret. Men nu vill en medlem i Järna ta det från scratch igen. Trägen vinner. Den här gången gäller ansatsen ett ”mentorprogram” där man i grupp gemensamt skall komma fram till den efterlängtade lösningen:

»Hur står de antroposofiska initiativen och verksamheterna i relation till de allt mer regelstyrda och inskränkande direktiven från beslutsfattare? Vem kan och vill ta vid i de utstakade spåren i befintliga verksamheter burna av en antroposofisk världsåskådning?«

Frågor, frågor. Och de behöver naturligtvis ställas, för det ser inte så hoppfullt ut internt. Att Antroposofiska sällskapet har kommit på obestånd har antytts flera gånger här på Mummel i kön. Men aldrig har det väl varit mer tydligt än vid anblicken av senaste numret av Forum. Den snofsiga ansatsen med trådbunden rygg och penselgjorda rubriker har nu fått ge vika för en lågbudgetversion i slankigt rosa Dagens industri-papper. Men detta till trots har tidskriften fått en mer markerad känsla av tidning som den paradoxalt nog vunnit på.

Orsaken till åtstramningen ser vi i budget för nästa år där man mer än halverat anslaget till Forum. Men den förnäma finkulturkänslan vi tidigare uppmärksammat vill redaktionen för den skull inte släppa. De pedagogiska ambitionerna får därför vänta, ansatser till folklighet finns inte på kartan. Så om läsaren inte är lika bildad som redaktionen förutsätts man googla konstiga ord:

»Det är just satsens dubbelmening som uttalar en real relation till världen. En relation som inte är lineär, inte diskursiv, utan reciprok och paradoxal – som förutsätter lika mycket interpretation och reflektion som handling.«

Man vill uppenbarligen markera att antroposofin består av en samling språksnobbar. Intrycket befästs i stort som i smått, till och med i redaktionsrutan – där redaktionsmedlemmarnas namn och trycktekniska uppgifter står – som fått den obegripliga rubriken kolofon. Här får man snabbt kolla Wikipedia igen! Som upplyser oss om att kolofon betyder ”slutskrift i en äldre bok som innehåller uppgifter om bokens titel, författarens och tryckarens namn m.m.”. För en som varit verksam med bokutgivning är begreppet kolofon visserligen bekant, men bara som ett fackuttryck mellan utgivaren och tryckeriet – inte som ett ord som trycks i boken. Det finns ingen anledning. Och jag har aldrig sett det i en tidning. Men detta är Forum – här talas till läsaren – inte med.

Och redan i tidningens inledning vill man visa upp sina intellektuella färdigheter. ”Välkomna till en tidning i nytt format!” utropas på sidan tre där man av den underliggande annonsstora texten förväntar sig en lättfattlig introduktion till omgörningen. Men hej vad man bedrar sig. Här skall minsann talas finspråk:

»Thomas Steinfeld drog i DN:s artikelserie från i höstas om ”tidningens väsen” den intressanta slutsatsen att nätet i sin ”elasticitet” och sin ”konstgjorda uppdelning av ett kontinuum” inte utgör ett hot mot papperstidningen. Genom tidningens begränsning, bundenheten vid ett fysiskt närvarande material, kan den tvärtom tydligt gradera händelser.«

Grunna på det ni. Nå, den intellektuella snobbismen hindrar inte att tidningen innehåller ett och annat som faktiskt är helt begripligt. Som att Dalai Lama (d v s Tenzin Gyatso, som är hans riktiga namn) skänkt 1 miljon dollar till Mind & Life Institute, en organisation, ledd av antroposofen Arthur Zajonc, för dialog mellan världens främsta vetenskapsmän och andligt orienterade forskare.

Vi får också bekräftat det sorgliga faktum att den biodynamiska odlingsmetodens sista bastion Saltå Kvarn har slutat betala biodynamiska bönder ett merpris för brödsäden. Samtidigt har man slutat märka sina kvarnprodukter med biodynamiskt odlat och Demeter. Flera bönder har slutat odla biodynamiskt. Däremot går det bra för trädgårdsmästarutbildningen på Skillebyholm som bara kan ta emot en del av alla som söker. Dessutom vann förstaårsstudenterna första pris i en prestigefylld idéträdgårdstävling i hård konkurrens med landets trädgårdselit.

Större delen av numret upptas av en artikel om uppkomsten och utvecklingen av den antroposofiska rörelsens esoteriska kärna, allmänt bekant under begreppet högskolan. Riktigt intressant – och inte alls svårläst.

”Människan en lindansare – sambandet mellan det inre och det yttre” är rubriken på sommarens högskolekonferens som sträcker sig över fem dagar till det facila priset av 2.400:-. Måltider ingår inte i kostnaden, ej heller övernattning. Men man kan få ett rabatterat pris på 600 kronor natten på intilliggande hotellet Ormen långe. Vilket blir lika mycket som kursavgiften för fyra nätter. Med mat kommer deltagandet alltså handla om en bra bit över 5000 kronor för var och en.

Inget för fattiglappar precis. Fjärran den lyckliga tid då man kom undan med en tredjedel, typ.

                                                                                                                   Johannes Ljungquist

Twingly BlogRank


VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 7.3/10 (3 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 3 votes)

Den antroposofiska rörelsen är inte framtidsinriktad – den är värdekonservativ

Mummel i kön har i en rad krönikor kritiskt granskat den antroposofiska rörelsen. Att reaktionerna varit förvånansvärt modesta hänger troligtvis ihop med ett kollektivt undermedvetande om det berättigade i denna kritik. Redan Rudolf Steiner sa nämligen att det finns en stor risk att mikaeliterna, det vill säga människor med en andlig och framtidsinriktad potential, inte uppmärksammar antroposofin för att den företräds på ett irrelevant sätt.

Detta vet man allmänt i rörelsen. Och som en följd av detta vårdas därför en klädsamt självkritisk hållning bland många antroposofer. Jag skulle tro att de flesta nog känner en otillräcklighet i förhållande till Steiners förväntningar på rörelsens förmåga att leverera. Att så få diskuterar detta inom rörelsen kan man därför fundera en del över. Kanske hänger det ihop med den letargi människor lätt hamnar i då man får allt serverat av en auktoritet i så många böcker att få hinner läsa dem alla.

Man är så upptagen av att konsumera andlig kunskap i dessa tusentals föredrag att man har svårt att hinna förverkliga antroposofin i sitt liv. Rörelsen är därför präglad av amatörism – kanske inte så mycket i yrkesutövningarna som i förhållningssättet till antroposofin. Vi vill så gärna, men frågan är om vi är vuxna den kulturimpuls Rudolf Steiner skapade. Vi har en självuppfattning som om vi tagit studenten – men i själva verket är det väl frågan om vi ens lämnat dagis.

En gammal god vän menar att rörelsen i allt väsentligt är att betrakta som värdekonservativ – inte framtidsinriktad som vi antroposofer så gärna vill uppfatta det. Han uttryckte det som att vår tids antroposofi helt är präglad av rosenkreuzerströmningen, det vill säga den gamla ockultistiska traditionen – inte den mikaeliska strömningen med sin strävan till förnyelse och framtid präglad av tidsanden Mikael.

Den värdekonservativa framtoningen lockar inte mikaeliterna utanför den antroposofiska rörelsen – de ser bara småskurenhet och sekterism. Därför går de antroposofins dörr förbi – om de ens har märkt den. Steiners farhågor har i hög grad besannats.

Att vi har antroposofer utanför antroposofin omedvetna om sin tillhörighet  är en allmänt vedertagen uppfattning inom den antroposofiska rörelsen. Liksom gissningar om vilka dessa mikaeliter är. Självklara kandidater är Nelson Mandela, Dalai Lama, Gandhi och Dag Hammarskjöld och egentligen vem som helst som ger ett intryck av att företräda en kraftfullt framtidsinriktad humanism. ”Han är egentligen antroposof”, brukar man då säga. Även organisationer som Greenpeace, freds- och miljörörelser, NGO-organisationer, Grameen bank och liknande progressiva humanistiska sammanslutningar räknas hit. De betraktas som mikaeliska.

Det finns naturligtvis mikaeliska initiativ även inom den antroposofiska rörelsen. Den egna Ekobanken (se bilden) är ett utmärkt exempel. Med sin tydligt etiska grund är den fortfarande en föregångare bland landets banker. Waldorfskolorna var i sin intention mikaeliska. Men med tiden har den värdekonservativa prägeln blivit allt tydligare. Kan waldorfskolorna längre kallas förnyare? Och den biodynamiska jordbruksmetodens ledande ställning inom ekologisk odling är idag ett minne blott. Men initialskedet var i allra högsta grad präglad av det mikaeliska.

Känslan av att den antroposofiska rörelsen i hög grad präglas av det förgångna blir alltmer besvärande. Att detta inte diskuteras inom sammanhangen gör inte saken bättre.

Twingly BlogRank


VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 7.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Dalai Lamas mäktiga moral

Som tonåring gjorde Lobsang Rampas Det tredje ögat ett starkt intryck på mig. Boken beskrev en tibetansk munks dagliga liv. Han var invigd och kunde göra astralresor. Han visste därför allt om världshändelserna trots att han aldrig satte sin fot utanför klostret.

Den djupt religiösa tibetanska kulturen har alltid imponerat på västvärlden. Det är den totala hängivelsen inför livets immateriella värden och livsvisdomen som kommer ur ett totalt fokus på den andliga dimensionen som vi beundrar. Tibet framstår som ett idealkoncept för den andligt strävande människan.

Det förtroende västvärlden har för den tibetanska modellen har mästerligt förvaltats av Dalai Lama, som genom sin milda visdomsfyllda livshållning kommit att bli den största nu levande religiösa förebild vi känner. Hans pragmatiska anspråkslöshet parat med ett reservationslöst intresse för samtiden har givit bilden av buddhismen mindre som en religion än en livspraxis. En andlig hållning.

Därför lämnar oss Tibets öde ingen ro. Trots att ett halvt sekel förflutit sen Dalai Lama flydde till Indien är vårt engagemang för Tibets sak oförändrad, liksom vår harm över Kinas agerande. Vi har aldrig förstått varför de krossade Tibets självständighet och varför de fortsätter att kränka den tibetanska kulturen på alla sätt. Att de kallar Dalai Lama för ”separatist” och ”upprorsledare” känns absurt. Vi kan inte förlåta detta.

Men det är som om Kina inte förstått sin förbrytelse. Frestelsen att inkorporera Tibets landområden utan större svårigheter var en realpolitisk landvinning som knappast ryggade för moraliska betänkligheter. Men frågan är om man då insåg de världspolitiska konsekvenserna. Att Tibet än idag är en politisk kvarnsten om halsen slutar säkert inte förvåna det kinesiska styret.

Att en ledare för en marginaliserad lilleputtnation skulle utvecklas till ett moraliskt föredöme i världen ingick säkert heller inte i Kinas kalkyl då de 1959 invaderade Tibet. Idag är Dalai Lama tillsammans med Nelson Mandela våra största nu levande förebilder.

Behandlingen av Falun Gong är ett annat exempel på Kinas okänslighet inför religiösa rörelser. Kanske är det en genuin rädsla att tappa kontrollen. Styret har exponerat denna rädsla tidigare. Nu sägs att Kina är orolig över den tibetanska nationaliströrelsens styrka och det allt större internationella stöd den fått under senare tid. Tibet förblir Kinas största internationella säkerhetsproblem.

Dalai Lama har fått Nobels fredspris och han bjuds in av nationer överallt, nu senast av Barack Obama. Och Kina protesterar som vanligt. Det är intressant att se hur mäktig en moralisk styrka kan bli. Vi har sett konsekvenserna hos Gandhi och hos Mandela. Vem vet vad Dalai Lamas verkan kan leda till.

Blogg listad på Bloggtoppen.se

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)