Archive for the ‘ Okategoriserade ’ Category

Begreppet frihet är en schablon

Det sägs att vi har en fri vilja. Vi gör våra val i frihet. Vi är fria individer som skapar vårt liv genom medvetna val. Men hur fria är vi egentligen? Och hur medvetna är våra livsval?

För ligger inte väldigt mycket redan i korten? Vår mentalitet är vårt öde. Hur vi är och förhåller oss präglar våra liv genom att vi har ett karmiskt bagage som utgör grunden i vår personlighet och mentalitet. Detta bagage består av böjelser, drifter, förmågor, temperament, arvsanlag, utstrålning och yttre framtoning. Till detta kommer de sociala förhållanden som formar vår uppväxt.

Hur fria val kan vi göra med det bagaget? Hur fri är en koleriker som inte kan stilla sin upprördhet? Och dina böjelser? Du vet vad du är intresserad av, men knappast varför du är intresserad, vilket kan vara avgörande för ditt livsval. Dina förmågor – är du medelmåttigt begåvad eller rena geniet? Också avgörande. Detta är något du fått dig tilldelat, liksom arv, miljö, hur du ser ut och vilken framtoning du har.

Allt detta är parametrar att räkna med i din omdömesbildning. Du handlar i mycket som du är präglad. Din mentalitet gör dig därför till viss del förutsägbar. Med hänsyn taget till detta – hur fri är egentligen din frihet på en skala? 95, 50 eller 25 procent av valet? Eller bara 10%? Din frihet är nämligen relativ. Den står alltid i relation till din karmiska prägling. En omedveten och oluttrad människa agerar mest på instinkt. En mer utvecklad människa har större frihetsutrymme.

Naturligtvis säger vi oss alltid att vi gjorde ett fritt val, eftersom vi tror det för att vi inte gjort oss klara över hur djupt vi är formade av vårt karma. Detta karma som är designat för att vi ska gå den livsväg vi är predestinerade för. Är då inte våra val mer en produkt av detta livsbagage än vår fria vilja? De flesta har ett ytligt förhållande till friheten, varför detta sällan dryftas. Begreppet frihet är en schablon.

Till din karmiskt präglade personlighet fogar sig så en verkligt kraftfull inverkan som ytterligare ingriper i frihetsutrymmet: Alla människomöten och yttre händelser. Här regerar bagaget många gånger helt oinskränkt, speciellt om mötet eller händelsen överraskar. Att man ”reagerar med ryggmärgen” är en vanlig metafor för detta.

Mötena och händelserna formar dig ytterligare, för de är ju också karmiskt betingade. Så formas din livsväg – där ditt frihetsutrymme är olika beroende på medvetenhetsgrad. Och här talar vi naturligtvis om ”dagsmedvetandejaget”. Den medvetandeform där vi är utestängda från de stora livsperspektiven hos vårt högre jag.

Vi fråntas denna överblick då vi inkarnerar, annars skulle vi inte kunna utveckla friheten ur oss själva. Som vi trots allt ändå gör med vårt begränsade medvetande. Med myrsteg. Det går långsamt fram, men det går ändå fram. Och jämfört med djurvärldens behovs- och instinktsstyrda verklighet är vår frihetsmöjlighet naturligtvis oändligt mer utvecklad.

Blogg listad på Bloggtoppen.se

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Alla människor är egoister

Alla människor är egoister, sa min arbetskamrat. Ja men det finns ju goda människor som hjälper andra, menade jag. Det bara ser ut så, fortsatte han, och det är just det som är grejen. Det är meningen att det ska se ut som en osjälvisk handling, så att andra skall uppfatta det så. För avsikten med den osjälviska handlingen är att utövaren gör det av själviska skäl. Alla människor är nämligen egoister, vare sig de vet om det eller ej. När det kommer till kritan handlar alla i egenintresse.

Detta samtal ägde rum för många år sedan, men jag grubblade länge över det. Jag återkom flera gånger till honom med nya argument, men de föll på hans orubbliga doktrin – människan är i sin djupaste grundval egoist. Ja men, försökte jag – och nu tog jag till storsläggan – en människa som går i döden för en annan är väl ändå inte egoist! Jodå, samma där. Den handlingen är bara en raffinerad sublimering av egoismen; nämligen vetskapen att minnet av honom som hjälte kvarstår hos efterlevande för långa tidsrymder. Den egoistiska avsikten bakom handlingen är ändå tydlig.

För mig som ung idealist, svärmande för idén om altruismen, den osjälviska människokärleken, kändes arbetskamratens krassa konstaterande som ett slag i ansiktet. Inte för att han sa emot mig, utan för att hans argument föreföll mig så oväntat tunga. Som om jag var rädd att han skulle få rätt bara jag tänkte igenom det hela ordentligt.

Nånstans anade jag halvt medvetet att om han hade rätt skulle jag förlora tron på en meningsfull tillvaro. Då skulle människan bara vara ett högre djur på något sätt och alla fantasilösa förnekare av en översinnlig dimension skulle till sist ha rätt. Världen saknar mening! Detta lilla samtal på betald arbetstid hade fått något apokalyptiskt över sig. Jag var djupt skakad.

Åren gick och vårt samtal föll i glömska tills häromdan då radioprogrammet Ring P1 ånyo aktualiserade frågeställningen för mig. Det var en frikyrkligt sinnad som talade om att Gud och Jesus minsann kunde bota genom helbrägdagörelse, vilket fick programledaren och ateisten Täppas Fogelberg att i andanom gnugga händerna. Hans sarkasmer visste inga gränser. Och poängen var kristallklar även om han aldrig sa det rent ut: Folk som säger att de kan bota människor genom att åkalla Gud, Jesus och andra andeväsen är helt enkelt bedragare. Punkt slut. Mirakel existerar inte.

Att människor i gott syfte verkligen tror att de kan hjälpa andra genom böner och handpåläggning är egentligen bara en show för att förhärliga dem själva, menade han. Och att kristna volontärer åkte till Afrika för att ”göra skillnad” var en handling som Täppas bara kunde förstå som något de gjorde för att stilla sitt dåliga samvete. Man märkte att det irriterade honom att de ville ge sken av några andra, tjusigare skäl. Han resonerade precis som min gamla arbetskamrat.

Och plötsligt gick det upp för mig. Doktrinen att alla människor är egoister stämmer ju inte. Den faller med förståelsen av begreppet mening. En människa som upplever mening i en självuppoffrande handling är inte egoist. Upplevelsen av begreppet mening gör att man känner sig delaktig i något högre. Något höjt över den egna personen. Egot är inte längre med. Det är sant att en självuppoffrande handling ibland drivs av en egoism man inte helt och fullt genomskådar. Men drivs inte självuppoffringen oftare av en ärlig och medveten längtan efter att handla oegennyttigt?

Så är jag då slutligen övertygad. Arbetskamraten hade fel, alla människor är inte egoister. Sen kvarstår frågan om han skulle hålla med mig.

Blogg listad på Bloggtoppen.se

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 7.6/10 (5 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 6 votes)