Archive for the ‘ Lättsmält ’ Category

Varför får man inte säga neger?

Intressant hur vissa fenomen förändrar betydelse över tid. Den amerikanska popångaren Roy Orbison beskrev i en intervju hur han reagerade första gången han hörde rock ‘n’ roll i mitten på 50-talet. Han upplevde rytmen, ”the backbeat”, som farligt suggestiv. Och blev helt fascinerad – vilket sedan ledde honom in i sångkarriären. Det var så rocken uppfattades på den tiden. I amerikanska södern krossade moralens väktare skivorna av denna the devils music. De upplevde musiken och framförallt rytmen som syndig och därför helt oacceptabel.

Själv hörde jag Rock arund the clock för första gången på bio då den var ledmotivet i filmen Blackboard Jungle. Det var som ett knytnävsslag i magen. En upphetsande känsla av något förbjudet, otillbörligt och samtidigt hämningslöst medryckande. Det var som om musiken/rytmen uttryckte ett uppror mot allt vad den äldre generationen stod för. I England blev det kravaller där de första rocksångarna turnerade. Lokalerna förstördes, flickorna skrek, ambulanser körde avsvimmade till sjukhus. En musik på liv och död. Det var dramatiskt värre.

Idag spelas denna musik på dagisdisco. Den ses som fullständigt harmlös, för att inte säga nästan komisk. På dansbanor buggar man till den, skrattande och tjoande. Hur kan något så farligt bli så harmlöst? Något nästan livsfarligt på några decennier reducerat till småmysig trivialitet? Vad är det i tidens gång som förändrar detta?

(Nu krävs mycket mer för att uppleva den förbjudet/livsfarliga-känslan. I black metal– musiken åkallas mörka makter i en tungt destruktiv ljudbild som är svårt föreställa sig kommer att betraktas som dagismusik om några decennier. Och ändå – detta lär oss historien – väntar något än mer chockerande bakom hörnet som med tiden kommer att göra black metal ofarligt passé.)

Andra betydelseförändringar inom populärmusikgenren är R&B, som på 50-talet var en förkortning för rhythm and blues, d v s den vilda, svängiga musik som spelades för en svart radiopublik och som sedan döptes om till rock ‘n’ roll. Idag innebär R&B en betydligt lugnare musikstil av soul och funk miltals från ursprungsbetydelsen.

”Jag förstår inte varför man inte får säga neger”, säger svärmor, 97. Vi förklarar varför detta begrepp är omöjligt att använda idag. Men hon är inte nöjd med svaret. ”Får man inte säga mulatt åtminstone?”

Trots att jag är betydligt yngre kommer jag väl ihåg en tid då begreppet neger var självklart i Sverige. I Elsa Beskows barnböcker talas om tio små negerpojkar, det fanns en tablett som hette Nigger, och Afrika – som ofta nämndes som det mest fjärran landet – var befolkat av hottentotter och pygméer. Fördomarna stod som spön i backen. Så är det ju när man är okunnig.

Med tiden blev det lämpligare att säga färgad och ska man säga något alls idag är det svart. Ord kan över tid gradvis ändra innebörd. De kan också i en kollektiv överenskommelse bli persona non grata. Trots brännmärkningen av ordet lever det kvar i små fickor i vår språkvärld. Skulle till exempel ha negerbollar till eftermiddagsfikat. ”Fem av de där…” jag hejdade mig mitt i steget på kondiset då jag plötsligt upptäckte en kund i affären med annan hudfärg. Hon förstod mitt bryderi och fyllde i: ”… du menar negerbollarna?” Och vi skrattade.

Begrepp ändrar ständigt betydelser. I radioprogrammet Språket visades på utvecklingen av ordet konstig. Ursprunget är ordet konst i betydelsen kunnande. På 1500-talet betydde en konstig snickare en skicklig, yrkeskunnig snickare. Konstig kunde lite senare betyda ‘konstfärdig, sinnrik’, lite ‘utvecklad’ eller ‘utsirad’.

I nästa steg kunde man mena något ‘konstgjort’, framställt på ett inte helt naturligt sätt. Därifrån är steget inte så långt till betydelsen ‘förkonstlad’, lite för mycket bearbetad. Och slutligen hamnar vi i dagens mening där konstig har betydelsen ‘besynnerlig, avvikande’. De enstaka stegen är inte så stora, men vi har kommit ett långt stycke från det ursprungliga kunnandet.

The word is change.

Twingly BlogRank


VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 9.8/10 (4 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)

En dag på banken

Fullt med folk i banklokalen. De sitter på stolar eller står lydigt utmed väggarna. Framför en rad kassor står kunder som betjänas. Då de är färdiga och lämnar sin plats hörs en signal och ett nummer lyser ovanför kassan. Nästa! Samtidigt syns numret på en större display på väggen som alla ser. Avsikten är att när man ser sitt nummer på stora tavlan ska man leta vidare efter samma nummer över den lediga kassan.

Dessvärre är flera av dessa kassadisplayer skymda bakom pelare.

Men stora tavlan ser alla. Vid signal tittar man upp på den, sen kollar man sin nummerlapp. Den som har det aktuella numret lämnar väggen och beger sig iväg. För de som insett finessen med två tavlor går det bra. Men de som inte ser sitt nummer lysa över ”sin” kassa därför att en pelare står i vägen har inte möjlighet förstå detta. De ser bara sitt nummer på stora tavlan. Och inser att nu gäller det.

Men inte riktigt vad det är som gäller.

Osäkert lösgör de sig från väggen, uppmärksamt spanande på allt som kan ge en säker orientering. Det är bråttom, man har bara några sekunder innan nästa nummer kommer upp. Alltså – ut i det stora osäkra, för det mesta åt fel håll, men i en fast förhoppning att få ett svar under vägen.

Kassapersonalen förstår inte problemet. Så de signalerar otåligt ett nytt nummer.

Den förvirrade kunden har på sin upptäcktsfärd vid det här laget börjat ana ugglor i mossen. Han hittar inte sitt nummer någonstans. En del i samma situation börjar då rastlöst irra omkring innan de ger upp och skamset rådfrågar första bästa kassa. Andra som tänkt till uppsöker den kassa vars nummer är en siffra över den egna.

I båda fallen uppstår en ny problemställning; kan man avbryta den pågående transaktionen i kassan och ”gå före” den kund som rätteligen borde varit efter? Eller ska man invänta sin tur? Det verkar vara en temperamentsfråga. Kolerikerns harm brukar ge utdelning. Flegmatikern ställer sig undergivet i kö.

Plötsligt skjuter en permobil fram bakom en av pelarna med överraskande fart. Föraren är en äldre vithårig välklädd herre med snygg keps. Blixtsnabbt manövrerar han djärvt sitt snabba fordon mellan pelarna som vore det slalom.

I hastigheten gör han en felbedömning och krockar mot en av pelarna. Någonstans hörs ett lågt oj! Vem hade någonsin kunnat föreställa sig att få vara med om detta? Hela lokalen följer uppmärksamt dramat. Men mannen i permobilen låtsas som det regnar, backar vant och susar sen geschwint fram till kassan.

Och nu inträffar något surrealistiskt. Kassadisken börjar långsamt sjunka ner. Några svindlande ögonblick står världen stilla. Universums lagar har upphört och uppstigning till Nirvana har inletts.

Men den automatiska kassadisken har bara justerats till samma nivå som permobilföraren. Han kan nu uträtta sitt bankärende.

Skakad beger jag mig hemåt. Får komma tillbaks i morron då det är lite lugnare.

Blogg listad på Bloggtoppen.se

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 7.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)