Att vara läst av 50 000 människor känns overkligt
♦ ♦ ♦ Vetskapen att texter man skriver läses av så många som ofattbara 50 000 är omtumlande. Sen Mummel i kön startade för fem år sedan har läsarsiffrorna ständigt ökat. De tio mest lästa krönikorna har haft mellan tio och tjugotusen läsare. I topp ligger två texter som lästs av drygt 50 000, en svindlande siffra för en gammal redaktör för antroposofernas medlemsblad som bara nådde blygsamma 1 500 läsare då det begav sig.
Man kan fråga sig vad som gjorde så många som 54 179 läsare intresserade av krönikan Då Sverige kallades fosterland och man var stolt att vara svensk. Jag tror dessvärre att det berodde på ett missförstånd. Rubrikens formulering kan uppfattas som ett försvar av nationalismen. Vilket troligtvis lockade en hel skrälldus Sverigedemokrater och nationalister. Men krönikan är i själva verket en ironisk betraktelse över den nationalism som var vanlig för hundra år sedan. De blev säkert besvikna.
Avsikten var inte att luras. Verkligen inte. Men att författa en rubrik kan vara knepigt. Den ska sammanfatta essensen av artikeln och samtidigt locka till läsning. För de flesta är den ironiska tonen tydlig i rubriken eftersom det inte är på modet att vara fosterländsk. Men en del har naturligtvis fortfarande gammaldags fosterländska ideal.
Att 50 528 klickade på Har antroposoferna förstått antroposofin? kan däremot knappast skyllas på ett missförstånd. En omläsning av artikeln visar att rubriken håller vad den lovar. Artikeln problematiserar antroposofins motsägelsefulla framtoning och svårigheterna för antroposofer att formulera vad antroposofi är. Den är också ett första försök att summera Arne Klingborgs betydelse för den svenska antroposofin.
Det stora antalet läsare av denna krönika tyder på att Mummels röst upplevs som angelägen för antroposofer, kanske också allmänintresserade.
Nummer tre på läsartoppen har ”bara” knappt hälften så många klick. 23 486 läste De politiskt korrekta kör med dubbel bokföring. Här diskuteras tyckarelitens problematiska relativism sammanfattat i frågeställningen har ett traditionellt stam- eller klansystem från Afrika eller Mellanöstern samma existensberättigande i Sverige som vår moderna demokratisyn? Relevansen i denna frågeställning 2011 då krönikan skrevs gäller fortfarande – möjligen i något mindre grad.
Vilken rätt har waldorfrörelsen att inte analyseras? lästes av 22 445, vilket renderade denna krönika en fjärdeplats. Den tar upp kritiken mot waldorfpedagogiken som av antroposofer uppfattas som angrepp, men som inte sällan faktiskt kan ses som berättigad. Inte minst av de som grundar sin kritik på egna negativa erfarenheter av skolformen. Rubriken är en ordagrann formulering av Alicia Hamberg, den mest profilerade waldorfkritikern i landet. Säkert har många av hennes vänner läst texten, vilket kan förklara den höga tittarsiffran.
Mummel i kön har ofta kritiskt granskat extremfeminismen. Men eftersom feminism i allmänhet uppfattas som enbart en fråga om kvinnliga rättigheter hamnar sådana texter långt ned på vår läsartopp. Dock inte artikeln betitlad Flammans sågning av Maria Svelands bok banar väg för en feminism med ett mänskligt ansikte. Här redogörs för en kritik från vänsterhåll mot en förgrundsgestalt inom svensk extremfeminism. Att texten skrevs så tätt inpå publiceringen av den omtalade boken – och rubrikens formulering – är den rimliga förklaringen att denna krönika hamnade som nummer 5 på vår lista med sina 20 498 läsare.
Den sjätte krönikan på denna läsartopp hade rubriken ”Bakom waldorfpedagogiken ligger en systematisk indoktrinering”. Det är ett citat från den franske före detta waldorfeleven och waldorfläraren Grégoire Perras uppsats om waldorfpedagogiken som han menar är ett sätt att indoktrinera barnen i antroposofi. Detta är ju ett känt förhållningssätt hos waldorfkritiker. Krönikan lockade 13 783 läsare.
Något av en överraskning var att krönikan Hellre Kristensamfundet än den kristna trosbekännelsen placerade sig så högt som på sjunde plats med sina 12 581 läsare. Kanske upplevdes rubriken som lite sådär lagomt kontroversiell för att antroposofer skulle klicka. Annars är det väl knappast troligt att traditionellt kristna skulle intressera sig.
I väntan på döden med sprängd hälkudde och punkterat knä var den spektakulära rubriken på en krönika där undertecknad redogjorde för mitt högst privata hälsotillstånd. Tonen, som är lätt kåserande, skulle kanske inte fått placeringen 8 på listan med 12 545 läsare om inte rubriken varit så dramatisk. Men den var med sanningen överensstämmande!
Nummer nio på listan över mest lästa Mummel-krönikor berör en intressant tematik, nämligen Antroposofiska sällskapets brist på ansvar för rörelsens tillbakagång. Enskilda medlemmar förväntas vända den antroposofiska rörelsens nedgångsspiral. Inte ledningen, är rubriken som intresserade 11 911 läsare. Att en förening vars styrelse under årtionden ständigt frågat efter sina uppgifter inte heller kan ta ansvar för dem verkar lika logiskt som tragiskt.
Att krönikan Kan du tala antroposofiska? fick en tiondeplacering är inte helt överraskande. Den tar upp många av de centrala begrepp som präglar det antroposofiska språkbruket. 11 364 sökte sig till denna text, månntro i avsikt att tillägna sig begreppen för att vara orienterade i samtal med antroposofer?
Av de till dags dato 295 krönikor som publicerats på Mummel i kön rör en tredjedel antroposofiska spörsmål. Det motsvarar ursprungsintentionen. Den primära uppgiften som jag såg då jag startade i september 2009 var att lyfta upp angelägna frågeställningar bakom den officiella hållningen inom antroposofiska kretsar.
Jag kunde då inte drömma om att dessa texter skulle komma att läsas av så många människor. Och till skillnad från en tidning som läses av en eller ett par och sedan glöms når dessa krönikor ständigt nya läsare. Under den vecka sen listan gjordes har vissa poster på listan fått flera hundra nya läsare. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Vill du nå ut med ett angeläget ärende, börja blogga. Du kommer att få läsare.
Johannes Ljungquist
No comments yet.