Materialismens trossats: Världen som en meningslös tillfällighet

I boken Your Souls Plan av Robert Schwartz – som vi tidigare uppmärksammat här i tre krönikor – finns en passus som i sin genialt kortfattade enkelhet sammanfattar motivet till inkarnationen.

»Den temporära förlusten av vår andliga förfödsliga identitet och dess efterföljande återupptäckt efter dödsögonblicket – och kontrasten mellan de två – ger själen en fördjupad självkännedom. För själen kan en sådan kontrastverkan inte uppnås och bli förstådd utan en fysisk inkarnation.«

Orsaken bakom varför denna självkännedom behövs beskrivs också.

»Föreställ dig en värld där det bara finns ljus. Om du aldrig upplevt mörker, hur kan du då förstå och uppskatta ljuset? Det är kontrasten mellan ljus och mörker som ger en rikare förståelse. Det lidande vi möter på jorden fördjupar vår förståelse av den kärlek och ljus vi kommer ifrån. Om vi aldrig upplevt dessa aspekter av mänskligheten, hur skulle vi då kunna känna vår gudomlighet?«

Dessa formuleringar publicerade jag nyligen på Facebook, vilket föranledde en kommentar av skeptikervännen Alicia Hamberg.

»Bortsett från det här med reinkarnation i sig… är det inte något galet i den här idén om jordelivet som lidande, elände och grymhet å ena sidan och, å den andra, något slags högre världar – människans ’egentliga’ hem – som är fulländade till ljus och kärlek. Jag menar nu inte att kontraster i sig är det som gör mig skeptisk, utan förläggandet av dessa kontraster i olika rum. Känns lika banalt som uppdelningen i himmelrike och helvete, bara med ett språkbruk som är mer gångbart i new age-kretsar.«

Alicias ståndpunkt är traditionell – hon är ett barn av den sekulära tidsandan, uppbackad av tunga auktoriteter inom vetenskapen. Vi har diskuterat denna tematik vid ett flertal tillfällen, senast i en lång tråd på Facebook föranledd av en krönika. Så vad har jag då att sätta emot?

Ja jag tycker inte reinkarnationen och tankar om andliga orsakssammanhang är vare sig ”galna” eller ”banala”. Föreställningen att verkligheten har två dimensioner har funnits lika länge som mänskligheten. Det måste ju ha sina randiga skäl. Att beskäftiga vetenskapsfundisar ser detta som fria fantasier visar bara deras bristande respekt för möjligheten detta faktiskt existerar. För man vet ju inte att det är en felaktig föreställning, man bara antar det. Man ser det som en trosföreställning och glömmer att den materialistiska världsbilden också vilar på en trosuppfattning. Nämligen att den gigantiska ursmällen för 13,8 miljarder år sedan – Big Bang – skulle vara resultat av en slump.

Big BangHoppsan, det blev en värld. Hur då? Ja det bara smällde till liksom. Plötsligen fanns syre. Och vatten, levande organismer, naturlagar och allt möjligt annat. Det bara uppstod ur intet. Vilken lycklig slump! Hur då? Har inte en aning. Rena trolleriet. Men en sak vet jag: Det fanns ingen orsak, den saken är klar. Det bara blev så här, fråga mej inte varför. Men att det var en slump är det inget snack om.

I alla andra sammanhang skulle ett sånt förhållningssätt betraktas som naivt. Att något som händer inte har en orsak. Att extremt komplicerade system bara uppstår av sig själv. Men detta är den materialistiska trossatsen. Deras skapelseevangelium är att världens uppkomst är resultatet av en tillfällighet. De vill ge intryck att de vet detta, men det är fel. Det är en tro. De tror att de vet, men vet inte att de tror. Det paradoxala är att materialisternas krav på vetenskapliga bevis inte gäller världens uppkomst. Där gör de ett undantag, där kan de bara komma med en trosbekännelse.

Men vad är det som säger att deras tro är bättre än någon annans? Vad är det som säger att deras tro på slumpteorin är mer rimlig än teorin att världen uppstått ur en avsikt? Var finns logiken i att oerhört komplexa system bara råkade bli till? Kan man verkligen betrakta detta som ett rimligt antagande? Jag tycker inte det.

Dessutom innebär slumpteorin automatiskt en förlust av mening. Man kan tycka att det är önsketänkande att tro att det finns en avsikt med allt vad det innebär med bakomliggande föreställningar om karma och reinkarnation. Men varför är det mer sannolikt att tillvaron är meningslös?

Att världens uppkomst är intentionell har för mig större trovärdighet än slumpteorin. Och den uppfattningen är varken galen eller banal.                                                                                                                    

                                                                                                                Johannes Ljungquist

Twingly BlogRank

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 5.5/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 3 votes)
Materialismens trossats: Världen som en meningslös tillfällighet, 5.5 out of 10 based on 2 ratings
    • alicia h.
    • mars 7th, 2014

    Inte för att det spelar någon roll, men jag hade missat att du uppfattade det jag skrev som du gjorde. Eftersom diskussionen blivit hitflyttad, kopierar jag väl in mitt svar, som jag nyss skrev där. Som sagt, inte för att det spelar någon roll. Jag avsåg inte att skriva om (och skrev ej heller om) universums mening eller om reinkarnation, utan i detta fall avsåg jag enbart att ifrågasätta himmel- och helvetetänket, om än det presenterades i en ny språkdräkt. Hur som helst, här är mitt svar ur facebooktråden i den icke-publika gruppen:

    Fast det var inte det jag invände mot, Johannes. (Det hade jag för all del kunnat göra. Men jag angav specifikt att jag inte gjorde det, för att skapa en annan utgångspunkt.) Det jag invände emot var den religiösa uppspaltningen, där det antas finnas en ’plats’ där precis allting är fulländat — ljust och gott. Ett paradis där människan äntligen kan abdikera från ansvar (för det är ju det det är), fast uttryckt med andra ord, för den ’gamla’ sortens himmel-och helvetevokabulär funkar ju sisådär nu för tiden. New age-språket går tydligen bättre.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  1. @alicia h.

    Den ”uppspaltningen” känner du alltför väl till vid det här laget, Alicia. Det är ju själva grejen. Och Schwartz formulering är en lysande sammanfattning. Även om denna uppfattning inte är din egen trodde jag du var införstådd med principen efter att ha läst så mycket Steiner.

    Men vad menar du med att du invänder mot ”uppspaltningen”? Tycker du att det borde vara på ett annat sätt? Du känner dig ”skeptisk” till olika rum-principen. Ja, det är väl inte bara det du är skeptisk till.

    Tillvaron av sällhet och kärlek är ju inget nytt, den överväldigande mängden av NDU-fenomen har aktualiserat denna princip – och med kraft tillbakavisat helevetesmyten som ju bara var de bigottas sätt i äldre tider att moralisera och skrämma.

    Att livet mellan död och ny födelse skulle vara fri från ansvar är förresten ett märkligt påstående. Det är ju i detta tillstånd man ser sina insatser på jorden och vilka följder de kräver. Då önskan att återvända och gottgöra väcks. Det är ur en stark ansvarskänsla längtan att reinkarnera uppstår.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Johnny Lilja
    • mars 12th, 2014

    Nej, nej! Man kan inte jämföra en vetenskaplig teori som vilar på empirisk grund med mytologi. Att Tor kör med sina bockar över himlen och att åskan beror på elektricitet i luften är inte två ”trosuppfattningar”. Äpplen är inte päron. Att planeter formas av gravitationen och inte av någon gud som kramar ihop dem är bara sunt förnuft. Att en komplicerad gud sådär spontant bara skulle existera är väl ändå oerhört mycket otroligare än en spontan partikel?

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  2. @Johnny Lilja

    Jag jämför inte vetenskaplig teori med mytologi. Båda dessa kommer efter världens uppkomst och diskuteras inte här. Vad jag säger är att teorin att Big Bang uppstått av sig själv ur ingenting saknar trovärdighet. Det måste finnas en orsak. Att orsaken är slumpartad har inte större trovärdighet än att världen uppstått ur en avsikt.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: +1 (from 1 vote)
    • alicia h.
    • april 10th, 2014

    @Johannes

    Jag vet inte om jag ska vara road eller oroad. Här kommer jag och menar att Steiners syn på saken är lite mer mångfacetterad än en glättig paradisvision á là frikyrkan. Ett paradis där man äntligen ges total lycka och befrias från ansvar — och upphör vara något meningsfullt.

    Visst vet jag att Steiner ställer det goda mot det onda, som två varandra motstående krafter, och att det genomsyrar hela hans kosmos. Men jag kan inte känna igen den banala vision, som du citerar ur Schwartz bok, i Steiner.

    Och NDU-rapporterna vet du ju redan vad jag anser om. Strunt! Vi har ännu inga tillförlitliga rapporter från folk som faktiskt dött. Men hjärnan är en märklig sak, som kan skapa de värsta illusioner och märkliga rus, särskilt under extraordinära omständigheter eller påfrestningar. Jag väljer att se NDU i det ljuset. (Sedan får man väl också ta med i bedömningen att somliga NDU-rapportörer säkert mest lider av livlig fantasi eller ett behov att vara märkvärdiga. Ursäkta min cynism!)

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  3. @alicia h.

    Alicia, i din världsåskådning ingår inga andra dimensioner av verkligheten än vad vetenskapen kan godkänna. Så vad är då problemet? Att Schwartz utsagor inte stämmer med Steiners? Men du tror ju ändå inte på livet efter döden, så då spelar det väl ingen roll? För dig är det ju bara en akademisk fråga. Du tror inte på ett liv efter döden men protesterar ändå mot en beskrivning av just detta då du moraliserar över Schwartz ”banala vision”. (Men Schwartz utsagor motsäger inte Steiners. De är bara mer detaljerade.).

    Hur tycker du att livet efter döden skulle vara för att du skulle finna tillståndet trovärdigt?

    Och NDU anser du vara strunt, en förvillelse som beror på ”illusioner och märkliga rus”. Du förbigår då de otaliga syn- och hörselupplevelser dödförklarade patienter kunnat återberätta där de sett saker i andra rum och kunnat beskriva detaljer från andra perspektiv än den egna kroppens. Detta kan inte förstås som hjärnillusioner. Läkarna kan inte förklara det utifrån sin materialistiska begreppsbildning. Och det är ärligare än att låtsas att de inte existerar.

    Och din diskvalificering av NDU trots miljontals vittnesbörder är klen. Bara hjärnan som spelar spratt. Svaga argument som bara visar att du inte bryr dig. Att tvärsäkert hävda att NDU är strunt är bara dumt. Bara brist på argument. Och brist på respekt för den kanske största existentiella frågan i vår tid.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • alicia h.
    • april 11th, 2014

    @Johannes

    ’Alicia, i din världsåskådning ingår inga andra dimensioner av verkligheten än vad vetenskapen kan godkänna.’

    Jag vet inte precis om det leder någon vart att diskutera dina uppfattningar eller missuppfattningar (eller vad det nu är fråga om, jag är faktiskt inte helt på klara där) om min världsåskådning.

    ’Så vad är då problemet? Att Schwartz utsagor inte stämmer med Steiners? Men du tror ju ändå inte på livet efter döden, så då spelar det väl ingen roll?’

    Jag tycker att det spelar roll, eftersom jag är intresserad av vad Steiner säger, oavsett om jag tror på det eller inte.

    ’Du tror inte på ett liv efter döden men protesterar ändå mot en beskrivning av just detta då du moraliserar över Schwartz ”banala vision”.’

    Ja, jag har aldrig begripit varför så mycket s k andlighet måste framstå som så platt, tråkig och banal. Det är delvis en estetisk invändning. Också.

    ’Hur tycker du att livet efter döden skulle vara för att du skulle finna tillståndet trovärdigt?’

    Trovärdigt och trovärdigt, men paradisvisioner kan jag inte med. Det är för enkelt. Precis som de här NDU-upplevelserna som absolut inte säger någonting om eftervärlden eller vad som verkligen händer och vad vi upplever när vi verkligen dör. (Dödförklarade patienter var aldrig döda. Läkarmissar i fråga om dödförklaring är inte detsamma som att vara död på riktigt.)

    ’Och brist på respekt för den kanske största existentiella frågan i vår tid.’

    Nu måste jag skratta lite. Hade inte vi nyligen en diskussion om detta med respekt och sådant? Om jag inte missminner mig… Inte behöver man ha respekt för andras existentiella (eller religiösa) föreställningar. Vad vore det för slags respekt? Och vilken slags respekt tappar man inte samtidigt? Respekten för sig själv? Respekten för ett äkta sanningssökande, det man själv väljer? Äsch, skit i falsk respekt, den är inget värd. Varken här eller i någon annan dimension.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  4. @alicia h.

    Du har naturligtvis rätt Alicia. Det är meningslöst att diskutera såna här saker. Det är bara det att själva förutsättningen för den dimension du inte erkänner är att den inte kan förstås utifrån vanliga förnuftskriterier. Det är ju själva grejen. Det är därför skeptiker som exempelvis Dawson och S O Hansson alltid kommer att anse sig ha ”rätt”. För de bedömer denna dimension utifrån sitt vanliga vardagsmedvetande. Och då framstår dimensionen som absurd och tacksam att driva gäck med. De har inte förstått någonting, bara slagit fast sin egen ståndpunkt.

    Kvarstår mysteriet varför hjärndöda kan uppfatta saker från andra perspektiv än sin egen kropp. Det har du inte svarat på.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  1. No trackbacks yet.