Antroposofin – en åldrande rörelse på dekis som saknar förmåga att förnya sig

♦ ♦ ♦ Från den bok om waldorfpedagogik Christine och Örjan Liebendörfer nyss publicerat lade Alicia Hamberg nyligen ut ett citat på Facebook som orsakade en stor debatt. Citatet löd:

»… att vara antroposof är en fullständigt frivillig handling där man själv definierar vad det innebär.«

De över hundra kommentarerna var eniga i uppfattningen om att detta är en ovanligt ytlig och intetsägande formulering, en i raden av uttalanden som suddar ut antroposofins särart. Man blir antroposof frivilligt! Hur kan man göra en poäng av en sådan självklarhet? Och att själv definiera vad antroposofin handlar om – vad menas? Är det hittepå det handlar om?

Det är vanligt i antroposofiska kretsar att man gör så här i en strävan efter acceptans. Andra formuleringar i samma stil är ”antroposofin är en försöksmetod i det allmänmänskliga”, eller ”antroposofi är en kunskapsväg som vill förena det andliga i människan med det andliga i världsalltet”. Det låter poetiskt – och antroposofer älskar sådana formuleringar – men de är naturligtvis obegripliga för de flesta andra. Det ger ingen aning om det centrala i antroposofin.

Den norska antroposofiska sajten Dialogos är ett bra exempel på denna urvattning. Man vill upplysa om antroposofin och har därför gjort en lista på det man menar är de väsentliga punkterna. Men istället för att greppa särarten formuleras inget annat än allmänna förhållningssätt och perifera uppgifter. Här är listan i svensk översättning med kommentarer i rött.

  1. Antroposofi kommer från grekiskan och betyder kunskap eller visdom om människan. Istället för något centralt för egenarten kommer  här en uppgift som mer har karaktär av fotnot. En märklig prioritering. 
  2. Antroposofin grundades av Rudolf Steiner (1861-1925). Likadant här. Att upphovsmannen är älskad av sina anhängare försvarar inte en placering så här högt i en presentation av antroposofin. 
  3. Antroposofi är att bli klar över det specifikt mänskliga i sig själv: Jag är inte bara en produkt av biologi och miljö, utan är en produktiv och skapande andlig individualitet. ”Att bli klar över det specifikt mänskliga i sig själv” är en gammal antroposofisk klyscha som känns banal utanför våra sammanhang. Likaså att människan inte bara är en produkt av arv och miljö. Detta är i dag allmängods inom new age.
  4. Antroposofin sätter människan i centrum, oavsett kön, kultur, religion eller annan grupptillhörighet. Att ”sätta människan i centrum” låter som en trött partipolitisk floskel som egentligen inte betyder någonting. Den märkliga fortsättningen – ”oavsett kön, religion, kultur eller annan grupptillhörighet” har historiska orsaker. Att Steiner framhöll vikten av antroposofins allmängiltighet var viktigt för hundra år sedan. Men idag känns det lika föråldrat som irrelevant. För att inte säga genant.
  5. Antroposofin betraktar jorden som en levande organism som det är människans ansvar att värna och vårda. Den mest utslätade formuleringen av dem alla. På vad sätt skiljer sig detta förhållningssätt från resten av mänsklighetens uppfattning i frågan?
  6. Därför ligger det i antroposofin en sporre till praktiska insatser för ett människovärdigt samhälle. Detta kommer till uttryck i sociala initiativ som förskolor och skolor i alla delar av världen, biodynamisk odling, läkekonst och socialterapi, etiska banker och mycket mer. Här nämns för första gången något unikt för antroposofin – de praktiska verksamheterna – men på ett oengagerat och småtråkigt sätt.
  7. Antroposofin betraktar konst, vetenskap och religion som likvärdiga aspekter av vår verklighetsuppfattning. De försöker förena de tre i ett helhetsperspektiv. Att konst, vetenskap och religion är ”likvärdiga aspekter av vår verklighetsuppfattning” är ett av dessa uttryck antroposofer svänger sig med men som är obegripliga för en nybörjare. Och att man ”försöker förena de tre i ett helhetsbegrepp” skingrar knappast förståelsedimman. Snarare tvärtom. Troligen skulle även en antroposof ha svårt att förklara vad man här menar.
  8. Enligt antroposofin kan varje människa utveckla förmågor att iaktta den andliga världen. Genom antroposofisk meditativ praxis kan människan från att tro på det andliga utveckla andliga erfarenheter. Här gör man ett försök att göra en distinktion mellan tro och erfarenhet. Att förstå detta är långt ifrån självklart. Och frågan hur detta går till besvaras heller inte.
  9. Antroposofin vädjar till självständigt tänkande och omdöme, och avvisar allt som har att göra med dogmatik eller sekterism. Att formulera självklarheter som något unikt för antroposofin är både häpnadsväckande och pinsamt. 
  10. Därför kan vem som helst, oavhängig av kulturell bakgrund eller religiös och vetenskaplig övertygelse, bli medlem av Antroposofiska sällskapet. Att påpeka att vem som helst kan bli medlem betyder att man inte betraktar detta som självklart – varför skulle man annars formulera det? Och vad sjutton menas med ”vetenskaplig övertygelse”, frågar sig en läsare idag. Förklaringen är att uttrycket är ett arv från Steiners tid då olika vetenskapliga synsätt existerade.

Listan ger ett ålderdomligt intryck. Antroposofer känner igen mycket här som formulerats redan för hundra år sedan av Rudolf Steiner. Listan blir därmed något av en illustration av rörelsens problem idag. Man talar om antroposofin som en framtidsinpuls men märker inte att man i texter och förhållningssätt signalerar det motsatta. Upplevelsen av texten blir att vi här har att göra med en åldrande rörelse på dekis som saknar förmåga att förnya sig.

Dessutom visar denna presentation av antroposofin – liksom så många andra – att man försöker mörka den andliga dimensionen för att få livsåskådningen att verka så ”normal” som möjligt. Som ville man framställa det hela som bara en mer fördjupad humanism som vem som helst skulle kunna känna sympati för. Problemet är att man istället blandar bort korten. Den som läser listan har svårt att få en förståelse av vad antroposofin handlar om. Tvärtom – man blir förvirrad.

Nästa krönika ska vi försöka komma åt ett annat sätt att beskriva antroposofin på. Förhoppningsvis mer begripligt – och modernt.

                                                                                                                   Johannes Ljungquist

Twingly BlogRank


VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 6.3/10 (4 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)
Antroposofin - en åldrande rörelse på dekis som saknar förmåga att förnya sig, 6.3 out of 10 based on 4 ratings
    • Örjan Liebendörfer
    • september 29th, 2013

    Hej!

    Genom att bryta ut citatet ovan ur sitt sammanhang blir det naturligtvis intetsägande. Citat i sin helhet lyder:

    ”ANTROPOSOFIN ÄR EN SEKT OCH
    WALDORFPEDAGOGIKEN SYFTAR TILL ATT
    INDOKTRINERA BARNEN”

    Sektanklagelsen mot antroposofin är en gammal
    företeelse och har tidvis varit utbredd,
    bland annat i Frankrike. Sektargumentets svaga
    punkt är att allt som Steiner publicerade är
    offentligt tillgängligt (numera även på internet)
    och att det inte finns några hemligheter som
    bara är till för de invigda. Det finns inte heller
    något krav på medlemskap eller annan förbindelse,
    att vara antroposof är en fullständigt
    frivillig handling där man själv definierar vad
    det innebär. Så som vi tidigare i kapitlet om religionsundervisningen
    betonat sker ingen undervisning
    i antroposofi i waldorfskolan. Att skolformen
    däremot är allmänt andligt öppen och
    tar det andliga perspektivet på allvar är däremot
    sant och något som waldorfskolan också
    står för. Ett flertal undersökningar av före detta
    elever i olika länder har också visat att eleverna
    inte fått undervisning i antroposofi eller upplevt
    sig som indoktrinerade.
    Det finns dock även en tes att det handlar
    om indirekt indoktrinering, till exempel genom
    olika myter som berättas, valet av färger, undervisningen
    i eurytmi etc. Vi har dock inte funnit
    konkreta exempel som visar hur denna indoktrinering
    skulle gå till, hur berättelser ur den
    nordiska eller persiska mytologin leder fram till
    att eleverna ställer sig positiva till antroposofin
    eller blir antroposofer. Om det verkligen var så
    att hela undervisningen ”egentligen” syftar till
    att göra barnen till antroposofer som vuxna
    borde det ju återspeglas i att de också blev
    antroposofer, vilket ju inte är fallet. Eller också
    är indoktrineringen helt enkelt ytterst ineffektiv
    och alltså knappast särskilt upprörande.
    I en omfattande studie av före detta waldorf elever i Tyskland och Schweiz (Barz/Randoll
    2007) sammanfattas förhållandet till antroposofin
    med följande ord:
    • The majority has an indifferent, sceptical to
    negative attitude towards Anthroposophy.
    • The Waldorf School is not seen as an active
    propagator of anthroposophical concepts,
    but is perceived to promote a high degree
    openness in regard to religion and world
    views.
    • The Waldorf School enriches the soul and
    spiritual life in such a way that the majority
    of the respondents find they are able to be
    open towards different questions of faith and
    to develop their own ”spiritual path.”

    ”Vad antropsofin är” (enligt vår uppfattning) beskriver vi i en helt annan del av boken (sid 19)

    Örjan

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: +2 (from 2 votes)
    • Örjan Liebendörfer
    • september 29th, 2013

    Glömde säga att kapitelrubriken till ovanstående stycke är: Kritiska frågor och (våra) svar.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: +2 (from 2 votes)
    • Magnus
    • september 30th, 2013

    Jaja. Skit det samma om ni är en sekt per definition eller inte. Det jag har stött på av antroposofin (och då i vuxen ålder) är inte särskilt smickrande för rörelsen. Jag spydde över en uppfostrande attityd, en jagvetbättreinställning i kombination med en jävla konflikträdsla som dolde sig väl i kostymer som ”kollegium” och halvtimmeslånga kramorgier. Jag försökte förstå, och fick ro först då jag hittade ett citat av Steiner där han uppmuntrade till att ifrågasätta allt han sagt. Visst finns det goda sidor av antroposofin men det mesta är fördummande.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: -1 (from 1 vote)
    • RB
    • oktober 1st, 2013

    Kan bara instämma i dina rödmarkerade kommentarer till de norska definitionerna…

    Vad det handlar om är väl helt enkelt att antroposfin anser att det förutom den vanliga fysiska världen – som vi alla känner till – finns en andlig / själslig värld/dimension. Och att det i någon mening GÅR ATT VETA saker om dessa andra dimensioner. Och att dessa saker är, eller relaterar till det vi själva upplever som vår inre värld, alltså tankar, känslor, minnen och annat. Och att sättet att få vetskap – och det man kommit fram till – bygger vidare på en tradition som funnits så långe det funnits en mänsklighet. Sedan kan man ju krångliga till det, och säga det är EN AV FLERA TÄNKBARA. Att den är ett försök att vara anpassad till vår tid, och kanske också att den är anpassad för vår västerländska civilisation.

    Det är väl egentligen där – hypotesen att man verkligen kan VETA något – som impulser såsom antroposofin skiljer ut sig från de abstrakta eller barnsliga synsätt på religion som vi matas med i samhället, inklusive skolan.

    Verksamheterna ser jag helt enkelt som något som skapats utifrån denna metod att lära känna den andra sidan – och vår vanliga värld. Av Steiner då, företrädesvis. De är helt enkelt en delmängd av alla tänkbara sådana ”förbättringsförslag” för vår jordiska tillvaro. De kom till utifrån det som var Steiners ”ärende”, och tillsammans med de han kom i förbindelse med under sitt liv. Man kan ju anta att de kunde ha varit andra och/eller annorlunda. Om det hade varit mer ”lättarbetat”, om världskriget hade förlöpt annorlunda, om han hade levt längre o.s.v.

    Att en rörelse sedan får en viss karaktär, en viss stil, är väl sedan bara att inse. Du har ju skildrat den i vart och vartannat blogginlägg. Gillar manm den får man väl försöka härma den, annars får man låta bli. Men att att den egentliga saken skulle vara något annat än det jag skriver ovan, det har jag svårt att se.

    RB

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: +1 (from 1 vote)
  1. No trackbacks yet.