Feministisk argumentationskonst

♦ ♦ ♦ Ni har säkert läst om den vidriga våldtäkten i Steubenville i Ohio nyligen, där två lokala fotbollshjältar befanns skyldiga. De som sett killarnas egna film där de skrattar och hånar den av alkohol medvetslösa flickan, chockas av deras attityd. Att de kan ha roligt åt hennes belägenhet och kallar henne ”död”. Inte mindre chockerande var lokalsamhällets reaktion som försvarar killarna och skuldbelägger offret. Hon och hennes familj får till och med ta emot mordhot.

Man undrar hur en sådan kollektiv mentalitet kan existera där kompisar till de åtalade kan säga att ”det kunde hända vem som helst av oss”. Vilken kvinnosyn. Allt är flickans fel. Vad ligger bakom att en sådan våldtäktskultur uppstått i det lilla samhället? Eller är det ännu mer utbrett?

Av Aftonbladet får vi veta att det är enkelt – alla män är skyldiga. I en rubrik på en artikel häromdan utropar de beskäftigt: ”Dags att inse din roll i våldtäktskulturen”. Jag hade säkert missat artikeln om den inte varit länkad på Facebook av vännen H som käckt uppmanar ”Viktigt, läs!”. Jag upplever rubrikens personliga tilltal som provocerande, liksom artikelns svepande skuldbeläggning. Jag skall alltså inse min roll i våldtäktskulturen. Liksom även du broder! Inse. Kruxet är att jag inte upplever det så. No way. Jag har alltid självklart varit emot. Så jag kommenterar på Facebook att alla män inte är djur bara för att männen i en amerikansk småstad verkar vara det.

Men H, som är feminist, tillrättavisar mig direkt:

»Vi ser helt enkelt saken på olika vis, detta är inget särskilt amerikanskt problem, det är ett djupt mänskligt problem runt om i världen. Vi har haft liknande företeelser i vårt land, det vet du och jag kan inte fatta att du som man och människa bara kan skjuta bort det.«

Radikalfeminismen har nu flyttat fram sina positioner så pass att den stora aftontidningens skuldbeläggning av oss män inte väcker någon uppmärksamhet. Men på Facebook kan jag i alla fall protestera. Det resulterar i en debatt som skall komma att omfatta över 70 inlägg. Och eftersom skuldbeläggandet av mannen är det första budordet i den feministiska ideologin passar AB:s artikel utmärkt. H har därmed automatiskt tolkningsföreträde. Vilket jag skall få erfara.

H är förvånad att jag ”tar det hela som en anklagelse trots att det inte alls har med det att göra.” Hon uppmanar mig att en gång till läsa ”noga” vad som står i artikeln. Vilket jag gör. Men jag inser fortfarande inte min roll i våldtäktskulturen. Vad jag däremot börjar inse är att de feministiska teorierna mer och mer övergått i ett sanktionerat manshat. Mannen har mer och mer kommit att stå för det som är dåligt i världen. Sen spelar det ingen roll vad han säger.

Även om tonläget vid det här laget höjts i vår dispyt har H fortfarande pedagogiska ambitioner. Hon skriver:

»Vad är det största problemet, män som våldtar eller feminister som vill medvetandegöra om företeelsen och bakomliggande orsaker?«

Medvetandegöra. Smaka på det. Såna som jag skall upplysas så att vi kan komma in på Den Rätta Vägen. Associationer till gamla kommunistiska feberdrömmar uppstår osökt. Och H spär på med att jag saknar ”förmåga till objektivitet, till att lyssna in argument”. Och med övertygelsen hos en politiskt korrekt feminist som har hela etablissemanget bakom sig uttalar hon:

»Att de bakomliggande orsakerna till våldtäkt skulle vara okända är rent nonsenssnack och ett argument som håller för de blinda och döva.«

Hon vet. Så vad inbillar jag mig? En man! Jag ska inte komma här och tro att jag är nåt. Och H som  är medlem i Det Rätta Laget börjar nu bli irriterad – och vill riktigt köra ned det i halsen på mig:

»Vilket pinsam analys du gör, det handlar inte om ett kollektivt skuldbeläggande utan om ett medvetandegörande och du har inte förmågan att se skillnaden, tyvärr!!«

Nej, naturligtvis. Jag är ju man. Vi förstår inte sånt där. Och nu blandar sig plötsligt en annan aktör in i diskussionen, unga fröken L – som med den glödande övertygelse som bara en ung feminist kan ha som vet att hon har RÄTT –  kastar sig in i samtalet, ivrig att läsa Lagen för denna konservativa gamla stofil:

»Problemet med den här diskussionen är att den inte är konstruktiv. Det finns en man i denna tråd som uppenbart tar illa vid sig av denna fakta [sic]. Faktan är att det är flest män som våldtar och det är flest kvinnor som blir våldtagna. Fakta är också att män har högre löner och har det lättare på arbetsmarknaden. Fakta är att kvinnor utsätts för våld och hot varje dag i betydligt mer [sic] utsträckning än män. Jag kan fortsätta länge länge länge.«

Vilket hon gör. I det hon samtidigt kastar in lite arbetsmarknadspolitik på brasan för att visa att hon också är socialist. ”Faktan” är att detta visar på en struktur i samhället, menar hon. Och ”feminismen är en människosyn, ingen religion som letar syndabockar”. Så det så. Sen tillfogar hon förtroligt att alla hennes manliga bekanta är feminister. Vi imponeras. Och så kommenterar hon det pågående samtalet med att ”antifeministen” (yours truly) ”inte alls klarar av denne [sic] feminist [sic] tankar om världen och därför försöker tysta ned den [sic]. Det senare tycker jag är sorgligt att se.”

Trots den nästan övermäktiga press dessa ideologiskt rättänkande utövar hävdar jag hela tiden med en dåres envishet att jag i alla fall inte inser min roll i våldtäktskulturen. Men vad hjälper det. L menar att ”det är just såna som du som gör förändring problematisk”. Och H, stärkt av sin medsyster, utbrister: ”Johannes, tarvliga argument är ett sätt att tysta ner människor på, liksom att nonchalera argument.”

Och L menar att jag inte är ”medveten om denna struktur, nej. Snarare fullkomligt blind”. Struktur är ett feministiskt finord som har hög status. Även om det är oklart vad L lägger för betydelse denna gång plockar hon definitivt poäng. Och sen kommer ett förtydligande:

»Det är inte DU som har våldtagit den här flickan, men du, jag, H och alla andra i den här världen är en del av den här strukturen.«

Nu är plötsligen alla skyldiga! Då jag replikerar att det hon säger bara är flum, svarar hon med ett annat feministiskt finord: ”Det där är en härskarteknik”. Mitt svar alltså. Begreppet härskarteknik slängs in av feminister i en diskussion när argumenten tryter. Det fina med det är att man då samtidigt visar att vederbörande är en maktmänniska som vill förtrycka den arma samtalspartnern.

Och så sätter L in den feministiska nådastöten:

»Om jag vore du skulle jag fundera på var min skuld kommer ifrån, utan skuld skulle en [man?] aldrig ta åt sig så mycket av en delad artikel.«

Min skuld är alltså bevisad – eftersom jag deltagit! Voilà! Feministisk slutledningsförmåga. Att det var så enkelt! Jag är nu bevisad skyldig till att vara en simpel konservativ feministhatare. Ett gubbslem, helt enkelt. Och eftersom jag nu enligt feministisk lag förlorat vår debatt må det vara mig förlåtet att jag mopsar mig lite.

För då har jag tänkt så här. Om vi ska betrakta alla mäns skuld i Steubenville på ett mer filosofiskt plan – vilket jag tror dessa damer ändå menar med sina tilltrasslade feministschabloner – så är följden av att jag inser min roll i våldtäktskulturen att jag då också måste inse min roll i feministkulturen idag! För att inte tala om min roll på sextitalet när rörelsen byggdes upp! Det är ett surt äpple att bita i, men detta är uppenbarligen feministisk logik – det är bara att hacka i sig. Eller?

                                                                                                                   Johannes Ljungquist

Twingly BlogRank


VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 4.6/10 (5 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 4 votes)
Feministisk argumentationskonst, 4.6 out of 10 based on 5 ratings
    • curt jansson
    • mars 27th, 2013

    Tror det är bra att kommentera på Facebook här. Annars väl rutet, Johannes!

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: -1 (from 1 vote)
    • Helena
    • mars 27th, 2013

    Vännen H, nu får du hädanefter skriva f.d. vännen H. Man förvanskar inte konversationer man haft med man klipper och klistrar inte i texten för att framställa sig själv som smart, klok och schyst, man lögger inte på människor epitet och förlöjligar dem inte, man drar inte heller hela tiden fel slutsatser av vad de säger och menar, nej så gör man bara inte. Bara så taskigt och ohederligt Johannes. Osökt kommer jag att tänka på min kloka, belästa, intelligenta, skärpta pappa, han skulle ha kallt detta tilltag vid dess rätta namn – pigmentalitet.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 5.0/5 (3 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: +1 (from 1 vote)
    • Helena
    • mars 27th, 2013

    P.s jag lade ut en länk på min privata fb och diskussion uppstod, du väljer nu att lägga ut delar av denna debatt i det offentliga rummet och alla som känner dig på fb lär veta vem jag är då jag är en av de få som någonsin gett respons på dina statusar ( ja så illa är det faktiskt) Att du gör så säger mer om dig än om mig men jag får leva med att våra gemensamma vänner läser detta och ev. gör associationer om mig som person, mina åsikter och mina oförmågor, det är fult Johannes, så fult d.s.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 5.0/5 (3 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  1. @Helena

    Helena, ditt sätt att argumentera är under all kritik. Man har inte en chans – och efteråt beklagar du dig för att jag på något sätt misshagat dig. Det har hänt förr. Och det händer nu. Din föreställning om hur man återger kontentan av ett samtal betraktar du som förvanskning, gestaltningen av texten som klippa och klistra. Vad skulle det vara för vits med att återge 100% av fb-diskussionen?

    Ja, jag har lagt ut denna diskussion ”i det offentliga rummet” för att jag var så upprörd hur du och din väninna uppförde er att jag ville att fler skulle få se er överspända feministjargong. Vad är problemet? Är du inte stolt över din argumentation?

    Och det är klart att jag ger min syn på saken – ni omöjliggjorde ju det på facebook. Och så har du mage att påstå att du förbarmat dig över mig genom att vara ”en av de få” som gett mig respons på mina fb-statusar! Som om du i nåder ägnat dig åt mig för att du tyckte synd om mig. Det är ju inte sant! Återigen en märklighet i ditt sätt att argumentera som jag inte begriper mig på.

    Är osanna påståenden det senaste inom feminismen?

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 2 votes)
    • Helena
    • mars 28th, 2013

    ” inte en chans”…kommentarsfältet var öppet för alla som ville skriva, ordet var helt fritt!!!

    ”Efteråt beklagar du dig över att jag misshagat dig” ren lögn, jag tycker bara det är tarvligt att blogga om mig efter en diskussion ( vilket hänt en gång tidigare också faktiskt) där du haft fullt ytrymme att lömna alla de åsikter du har. Det har jag beklagat ja men ALDRiG annars.

    ” vad är det för cits att återge 100% av diskussionen?”
    Jo du gör precis som jag beskriver, plockar ut valda delar av ämnet och tolkar vilt, läsaren har ingen chans att bilda sig en objektiv uppfattning och det tycker jag är ohederligt och ja jag lackade ur men si saken är den, att det gjorde du med och sedan gör du dig till ett offer för kommentarerna.

    ” jag jag har lagt ut denna…” ..svallerbytta bingbong går i alla gårdar…trodde aldrig du skulle kunna sjunka så lågt att du ville hänga ut mig på det sätt du valt att göra, för mig är mina facebookvänner vänner oavsett vad man tycker och hur tonen än blir och dem jag inte står ut med att ta matchen med blockar jag..det tycker jag hade varit hederligare om du gjort, det här blev bara för oschyst och total brist på rsspekt för integritet.

    ” och så påstår du att”…. Använde jag ordet förbarmat? Eller vad sade jag egentligen, jo jag använde ordet respons..återigen en vantolkning gjord ur ett känslomässigt kaos, jag har inte alls förbarmat mig, jag har tyckt att du emellanåt varit en av de få som vågat tycka något om viktiga frågor på fb, inget annat. Och ja, har jag fel när jag hävdar att du med åren fått mindre och mindre respons på det du skrivit?

    ” Osanna påståenden”, dem står du för, att ha mage att hävda att du inte kunnat ge uttryck för dina åsikter och alltså behöver lömna ut mig offentligt, det är ett osannt påstående, jag faktiskt ett av de värre jag hört, du hade all chans i världen att skriva precis som du tyckte men du väljer att kliva av, dra på dig offerkoftan och gå denna väg, så lågt Johannes, jag vet inte om jag sett maken till detta tidigare. Men nu har du gjort det val, hoppas du känner dig stolt och stark nu. I mina ögon är greppet ynkligt och fult men uppenbart inte i dina.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 5.0/5 (3 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: +1 (from 1 vote)
  2. @Helena

    Ord står mot ord. Läsaren får avgöra vem som är mest trovärdig. Jag orkar inte tjafsa mer.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 5.0/5 (1 vote cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 2 votes)
    • Heidegger
    • april 2nd, 2013

    Ja det med skuld och skam låter som på den heliga inkvisitionens tid . Att alla lever på jorden är väl klart. Visst har vi en gemensamhet och nog jobbar vi för en bättre värld. Så var inte för dömande ,

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: +1 (from 1 vote)
    • maj 10th, 2013

    http://www.dn.se/sthlm/valdtaktsatal-mot-tonaringar

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  3. @-
    Denna anonymt sända länk lägger inget till diskussionen i sak. En trolig tolkning är att vederbörande vill påminna om att det finns manliga svin som har en torftig kvinnosyn. Detta är självklart förskräckligt. Men att därmed mena att varje hederlig medborgare måste sympatisera med den radikalfeministiska ideologin, som avsändaren av länken troligtvis avser, är naturligtvis långtifrån självklart. Man sympatiserar inte med våldtäkter för att man inte är feminist.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  1. september 27th, 2014